Nätverk för kvinnliga skogsägare präglas av maskulina ideal
Skogsindustrin är av tradition männens värld. En studie undersöker hur kvinnliga skogsägare agerar utifrån normer om vad som anses vara kvinnligt och manligt.
Skogsproduktionen är manligt kodad – det är utgångspunkten i Emmeline Laszlo Ambjörnssons forskning. Genom intervjuer och observationer vill hon förstå hur kvinnliga skogsägare som deltar i egna nätverk agerar utifrån normer om vad som anses vara kvinnligt och manligt.
Vill inte kopplas till feminism
De kvinnliga nätverken har skapats som egna arenor för kvinnor inom skogsproduktionen. Det traditionellt maskulina skogsproduktionsidealet utmanas delvis av mer kvinnligt kodade ideal inom nätverken, så som miljömässiga, sociala och kulturella värden. Ändå visar studien på en utbredd ovilja bland kvinnliga skogsägare att politisera sina nätverk. Man vill inte kopplas ihop med feminism, många vill heller inte beskriva nätverken som jämställdhetsprojekt. Emmeline Laszlo Ambjörnsson menar att det kollektiva agerandet är ett uttryck för postfeminism – strävan efter jämställdhet är inte en prioriterad fråga.
– Nätverken kom ur en frustration att som kvinna vara marginaliserad inom skogsproduktionen. Man kände sig inte tillräckligt synliggjord som ägare. Men många kvinnor i nätverken vill inte uttala det, vilket blir paradoxalt. Det är svårt att arbeta med förändringsarbete när feminism ses som extremt och radikalt och jämställdhet som någonting redan uppnått.
Skogsägaren ska vara stark och aktiv
Studien visar på olika ideal inom svensk skogspolicy och en styrning som präglas av maskulinitetsnormen. Kvinnliga skogsägare måste positionera sig utifrån dessa normer. Idén om den ”starka” skogsägaren är ett ideal som handlar om att vara fysiskt aktiv i skogen och arbeta med exempelvis motorsåg.
– En vanlig aktivitet i de kvinnliga nätverken är att man har motorsågskurser. Den här typen av aktivitet har blivit en ”rit” som gör dig erkänd som skogsägare.
Motstånd mot det urbana
Emmeline Laszlo Ambjörnsson lyfter också rumsliga maktförhållanden och menar att identiteten kopplar till föreställningen om landsbygden.
– Många i studien kände stark solidaritet med skogsbrukarkåren i stort. De kvinnliga skogsägarna kopplade gärna sin identitet till landsbygden, som ett sätt att också kollektivt göra motstånd mot det som förstås som urbana rörelser, exempelvis feminismen eller miljörörelsen.
Viktigt vara affärsinriktad
Ytterligare ett ideal är skogsägaren som entreprenör. Det handlar om att vara affärsinriktad och att sköta skogen som ett företag där man säljer råvara till industrin. Som skogsägarentreprenör är man traditionellt ofta mer fokuserad på skogsproduktion än sociala, miljömässiga och kulturella värden.
– Att vara aktiv på marknaden är viktigt för de här kvinnorna och något det pratas om på möten. Man har koll på konjunktursvängningar och aktiemarknader. Skogen ses ofta som en investering som ska ge avkastning. Att vara skogsägare innebär då att sköta den investeringen och hyra in personal på entreprenad som utför skogsbruksarbetet.
Skogsägare har stor makt
Nätverken har varit en viktig utgångspunkt för att undersöka hur genus kan kopplas ihop med idéer om skogsbruk, men också utifrån dynamiken mellan stad och landsbygd. Hur skogarna förvaltas påverkar många, och spelar roll för globala processer.
– Jag har alltid varit intresserad av hur vi förvaltar våra naturresurser. Vad privata skogsägare gör med skogsmarken är inte lika reglerat som vad vi gör med marken i städerna. Jag intresserar mig för idén om vad det innebär att vara en kvinna eller man kan kopplas till hur vi använder marken. Individuella skogsägare har stor makt över vad som händer med en stor landmassa som påverkar oss allihopa, inte minst utifrån de globala klimatförändringarna.
Fanns det någonting som förvånade dig i studiet av kvinnliga skogsägare?
– Det var den utbredda oviljan att beskriva nätverken som jämställdhetsprojekt, när nätverkens uppkomst så tydligt handlade om kvinnors marginalisering inom jordbruket. Men om man ser det utifrån en postfeministisk diskurs – hur nedtoning av radikala ambitioner blir ett sätt att skapa förändring – så är det lättare att förstå.
– Det som förvånade var också det motsägelsefulla i nätverkens diskussioner om miljömässiga värden i skogen. Samtidigt som flera av nätverken möjliggjorde att diskutera och utforska miljövärden, och lyfte fram sådana som viktiga, så fanns också en stark antagonistisk och negativ inställning till miljörörelsen som upplevdes som en urban opposition till skogsbruket.
Avhandling:
Gendered Performances in Swedish Forestry: Negotiating Subjectivities in Women-Only Networks.
Kontakt:
Emmeline Laszlo Ambjörnsson, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet, emmeline.laszlo.ambjornsson@humangeo.su.se
