Så är noshörningar släkt med varandra
Släktskapet mellan dagens fem arter av noshörning har länge varit omdiskuterat. Men genom analyser av arvsmassan hos våra nuvarande arter och tre utdöda arter kan forskarna nu fylla i luckor i noshörningarnas släktträd.
De nya forskningsresultat som presenteras i tidskriften Cell visar att noshörningarnas afrikanska och euroasiatiska släktlinjer delade sig för cirka 16 miljoner år sedan. Studien visar även att noshörningar historiskt sett har haft en låg grad av genetisk variation.
– Den främsta skiljelinjen i noshörningarnas familjeträd går mellan geografiska regioner, Afrika kontra Eurasien, och inte mellan noshörningarna som har ett respektive två horn, säger Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Centrum för paleogenetik som drivs gemensamt av Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet.
Låg genetisk mångfald
En annan viktig upptäckt är att alla noshörningar, även utdöda arter, har relativt låg genetisk variation. Till viss del innebär det att den låga genetiska diversiteten bland dagens noshörningar beror på deras biologiska historia
Alla de åtta studerade arterna uppvisar antingen en kontinuerlig långsam minskning i populationsstorlek de senaste två miljoner åren eller att populationerna varit små under längre tidsperioder. Det kan tyda på att noshörningar generellt är anpassade till låg nivå av genetisk mångfald. Dessa resultat stämmer överens med bristen på skadliga mutationer hos noshörningar som noterats de senaste decennierna.
– Det verkar som den låga nivån av genetisk mångfald hos noshörningar har historiska grunder och att den inte lett till en ökning av hälsoproblem kopplade till inavel och skadliga mutationer.
Noshörningarna minskar i antal
– Men samtidigt ser vi att noshörningar idag har mindre genetisk variation och högre grad av inavel jämfört med individer hos utdöda arter. Det tyder på att populationsminskningar som skett under senare tid, till exempel som en konsekvens av jakt och habitatförstöring, har påverkat genuppsättningen. Detta är oroväckande eftersom liten genetisk mångfald och hög grad av inavel ökar risken för utdöende, säger Johanna von Seth, doktorand vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet och verksam vid Centrum för paleogenetik.
Enligt forskaren Nicolas Dussex vid Centrum för paleogenetik kommer den nya studien att ha stor betydelse för bevarandet av noshörningar.
– Genom att ha ett referensgenom för dagens noshörningar kommer det att underlätta sekvensering och analyser av ett stort antal exemplar för varje art. Dessa data kommer i sin tur att göra det möjligt att bedöma hur den genetiska mångfalden har påverkats av livsmiljöförändringar som skett främst under de senaste 200 åren. Ökad förståelsen av effekterna av inavel kan även ge viktiga bidrag till arbetet med att föda upp och bevara noshörningsbestånd.
Bakom studien står forskare från bland annat Sverige, Kina och Danmark. Från svensk sida har även forskare vid SciLifeLab deltagit.
Vetenskaplig artikel:
Ancient and modern genomes unravel the evolutionary history of the rhinoceros family. CellKontakt:
Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Centrum för paleogenetik, love.dalen@nrm.se
Johanna von Seth, doktorand vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet och verksam vid Centrum för paleogenetik. E-post johanna.vonseth@nrm.se
