Det går inte att tala om samiskt självbestämmande så länge man inte har tillgång till, och inflytande över, ett territorium menar statsvetaren Ragnhild Nilsson i en ny avhandling.
FN:s urfolksdeklaration är tydlig med att urfolk har rätt till självbestämmande och rätt att besluta om sina egna medlemskriterier. Men i sin forskning har Ragnhild Nilsson ställt frågan om vad det här faktiskt innebär i praktiken för samerna i Sverige. Hon har tittat närmare på vilka idéer samerna själva har formulerat om vad samiskt självbestämmande är, om vilka som är den samiska gruppen och hur dessa relaterar till statens samepolitik.
– Jag menar att de vanliga teoretiska utgångspunkterna som juridiskt och politiskt används för att motivera urfolks rättigheter missar något väsentligt. Därför har jag, förutom teori rörande urfolks juridiska och politiska rätt, använt mig av samiska begrepp för att analysera samiska idéer om självbestämmande.
Hon har använt sig av material från 1904 fram till idag som har bestått av olika samiska röster; artiklar från tidskriften Samefolket, politiska motioner från Sametinget och hon har även intervjuat Sametingets politiker.
En rättighetsbaserad konflikt
Avhandlingen visar att den nationella lagstiftningen har förflyttat det samiska samhället bort från en relationell förståelse av vem som är same mot en rättighetsbaserad förståelse där frågan kommit att handla om vilka individuella rättigheter som knyts till de olika definitionerna i lagstiftningen. Det relationella synsättet knyter istället an till samiska begrepp där relationer till en plats och till människor är det som avgör om man är same.
– Detta skapar en konflikt mellan kollektiva och individuella rättigheter som i förlängningen lamslår Sametinget, säger Ragnhild Nilsson.
Tillgång till territorium
Denna rättighetsbaserade konflikt som skapats på grund av nationell lagstiftning gör det mycket svårt för Sametinget att uttrycka vad självbestämmande egentligen är utifrån en samisk förståelse, eftersom språket och formen man måste förhålla sig till, och använda, är statens. Det faktum att man inte heller har tillgång till det som är en förutsättning för samiskt självbestämmande, nämligen ett territorium, gör det ännu svårare.
– Det är svårt att tala om självbestämmande överhuvudtaget när man inte har tillgång till, och inflytandet över, ett territorium, säger Ragnhild Nilsson.
Utmaningen för framtiden menar Ragnhild är att dels formulera hur det interna självbestämmandet ska organiseras, dels hur relationen med staten ska utvecklas mot mer jämbördiga roller.
Avhandlingen:
Att bearkadidh: Om samiskt självbestämmande och samisk självkonstituering.
Kontakt:
Ragnhild Nilsson, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, ragnhild.nilsson@statsvet.su.se
