Vilda bin och honungsbin konkurrerar om blommorna

– Konkurrens om resurser är vanligt i ekosystemet och har spelat en viktig roll i utvecklingen av arter och deras nischer. Men i kombination med att människan förändrar livsmiljöerna och blir bättre på att hålla honungsbin finns det risk för att vilda bin råkar illa ut, säger Henrik Smith, professor i zooekologi vid CEC och Biologiska institutionen vid Lunds universitet.

På senare år har frågan om huruvida honungsbin och vilda bin konkurrerar rönt allt större intresse. På vissa håll, som i Danmark, har frågan även lett till en infekterad konflikt.

Utifrån litteraturen kan forskarna slå fast att honungsbin och vilda bin till stor del besöker samma växtarter och därmed riskerar att konkurrera om samma resurser. Det som däremot är svårt att slå fast är vad detta kan ge för långsiktiga konsekvenser populationsmässigt – det finns helt enkelt inga studier på det.

Mer forskning och kunskap behövs för att skapa förutsättningar för samexistens mellan biodling och bevarande av vilda bin på lång sikt i Sverige.

Bin får svårare att hitta mat

Bakgrunden är de hot som finns mot pollinerande insekter idag. I Sverige är cirka en tredjedel av landets omkring 300 vilda biarter rödlistade eftersom deras utbredning krymper eller populationer minskar. Orsaken är i första hand att jord- och skogsbruket har intensifierats och städerna förtätats vilket har gjort det svårare för pollinatörer att hitta boplatser och föda. I takt med att honungsbiodlingen har ökat har man även börjat diskutera samspelet mellan det tama honungsbiet och vilda bin samt om de konkurrerar om födoresurser.

I en rapport har forskare från Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC), Lunds universitet, på Jordbruksverkets uppdrag gått igenom den vetenskapliga litteratur som finns i frågan, utifrån en europeisk kontext.

– Vi har tittat på vilka vetenskapliga belägg det finns för att konkurrens om föda kan medföra konsekvenser för vilda bin, säger Sandra Lindström.

Vilda bin kan råka illa ut

Forskarna påpekar också att studier som görs måste designas rätt för att mäta det man verkligen är ute efter – det finns väldigt många faktorer som kan påverka såväl vildbins som honungsbins utbredning och populationer. Det ställer i sin tur stora krav på studierna för att man ska kunna slå fast om förekomst av honungsbin verkligen påverkar antalet vildbin. Därför är det också svårt att dra alltför långtgående slutsatser av somliga av de studier som redan gjorts.

– Det behövs fler väldesignade experiment som undersöker i vilka situationer det finns risk för långsiktigt negativa effekter av honungsbin på vilda bin, konstaterar Sandra Lindström.

Trots detta ser forskarna ändå en relativt tydlig och samstämmig tendens i litteraturen – att det kan finnas negativa effekter av honungsbin på vilda bin.

Lösningar som gynnar alla bin

– Med den här sammanställningen av vad vetenskapen visar, vill vi bidra till att skapa förutsättningar för samexistens mellan biodling och bevarande av vilda bin. Det finns många åtgärder som gynnar både honungsbin och vilda bin, säger Sandra Lindström.

Jordbruksverket och Lunds universitet planerar att gemensamt arbeta vidare med frågan under 2022.

– Vi kommer att fortsätta samarbeta för att förmedla ny kunskap om konkurrens mellan honungsbin och vilda bin och att skapa förutsättningar för en fortsatt konstruktiv dialog, säger Thorsten Rahbek Pedersen, enhetschef för Rådgivningsenheten växtnäring och miljö på Jordbruksverket.

Vetenskaplig rapport:

Konkurrens mellan honungsbin och vilda bin – evidens, kunskapsluckor och möjliga åtgärder, Sandra A.M. Lindström, Henrik G. Smith

Kontakt:

Sandra Lindström, agronomie doktor och tidigare forskare vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC), Lunds universitet, numera utredare och biologisk mångfaldsexpert på Jordbruksverket, sandra.lindstrom@jordbruksverket.se