Hur tar en högutbildad person med utländsk bakgrund sig an den svenska skönlitteraturen? Det har forskaren Henrikka Willinger studerat.
Larmrapporter om vikande läsning har duggat tätt de senaste åren. Forskaren Henrikka Wilinger har studerat en särskilt läsintresserad grupp – högutbildade och flerspråkiga – och hur de tar sig an den svenska skönlitteraturen.
Varför ville du göra studien?
– Både flerspråkighet och läsandets roll i samhället är högaktuella ämnen. Personerna i min avhandling tillhör en grupp vars röster vi sällan får höra och många av dem är dessutom väldigt kompetenta läsare. En allt större del av befolkningen är född i ett annat land och därför är det angeläget att forska om flerspråkighet, mångfald och integration. Jag är själv flerspråkig och mycket litteraturintresserad.
Hur har du gått till väga?
– Jag har intervjuat och observerat ett 20-tal personer med utländsk bakgrund som läser svenskkurser på avancerad nivå i universitetsmiljö. Dessutom har jag skrivit fram tio läsarbiografier, eller porträtt om man så vill, som bygger på djupintervjuer med personer som bott länge i Sverige om hur de läser på fritiden.
Hur läser personerna du intervjuat?
– De har med sig stor språklig kompetens och har varit vana vid att läsa även innan de kom till Sverige. De är väl bekanta med världslitteraturen och uttrycker en vilja att läsa de svenska klassikerna, som ett sätt att lära sig om Sverige. Flera förväntar sig också att det ska finnas en officiell kanon (”en lista med goda svenska litterära verk”, redaktionens kommentar) som alla svenskar har läst i skolan. Så är det i många länder, till exempel i Östeuropa. Någon beskriver också hur läsandet av klassikerna kan bli ett sätt att knyta an till tidigare generationer, när de själva saknar historiska och geografiska band till Sverige.
Vad bidrar din studie med i samhällsdebatten om läsning, flerspråkighet och integration?
– I Sverige har det länge funnits en enspråkighetsnorm vilket innebär att en person anses ha ett förstaspråk och sedan kanske ett mindre utvecklat andra språk. Det är en förenklad uppdelning, som tyvärr även forskningen ofta gör. Flera av personerna jag intervjuat talar, skriver och läser obehindrat på flera språk. Svenskan läggs alltså ofta till en större språklig palett. Vissa beskriver till exempel hur de väljer lässpråk utifrån typ av litteratur. Jag hoppas att min studie bidrar till en nyansering och ökad förståelse för hur flerspråkigt läsande fungerar.
Avhandling:
Kontakt:
Henriikka Wilinger, adjunkt i svenska som andraspråk, ämneslärarprogrammet samt i svenska som främmande språk, Malmö universitet, henriikka.wilinger@mau.se
