Under coronapandemin var kafé- och gymbesök förenade med hälsorisker. För att kunna delta i dessa aktiviteter underskattade vi systematiskt hälsoriskerna, visar en studie från Lunds universitet.
När ett antal försökspersoner fick ett presentkort till ett kafé besökte de inte bara kaféet oftare, utan övertygade också sig själva om att risken med ett kafébesök i pandemitid är låg.
Hur människor bedömer risker blev en fråga med stor praktisk relevans under covid-19-pandemin. Detta eftersom många vanliga aktiviteter som innefattar sociala interaktioner plötsligt utgjorde en hälsorisk.
Men redan långt innan pandemin undersökte samhällsvetare och psykologer betydelsen av riskbedömningar och deras utformning. Tidigare forskning bygger på antagandet att subjektiva bedömningar bildas i ett försök att vara korrekta.
Människor ”önsketänker”
Nationalekonomen Marco Islam från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet ifrågasätter detta tidigare antagande: Han antar att riskbedömningar istället kan vara resultatet av ”önsketänkande”, vilket innebär att människor tror vad de vill tro snarare än vad de borde tro utifrån den information som finns tillgänglig.
Han har också undersökt hur människors riskbedömningar bildades i samband med covid-19-pandemin. Studien bygger på ett fältexperiment våren 2021:
434 ovaccinerade studenter från Lunds universitet fick ett incitament i form av en kafékupong och varje student tilldelades en av två grupper. I kontrollgruppen fick studenterna en kupong på 15 kronor, i behandlingsgruppen fick studenterna en kupong på 100 kronor. Dessutom deltog varje student i flera undersökningar vid olika tidpunkter: innan kupongen infördes, efter att kupongen infördes men innan den löstes in och 15 dagar efter införandet av kupongen (när den gick ut). Syftet med dessa undersökningar var att mäta studenternas riskbedömningar.
Studenterna tonade ner riskerna
Resultaten av experimentet visar att studenterna i båda grupperna före utdelningen av kupongen uppfattade kafébesök under pandemin på samma sätt – och då som relativt farliga.
Två veckor senare skiljde sig riskbedömningarna i de båda grupperna avsevärt åt: Medan studenterna med 15 kronorskupongen uppfattade risken med ett besök som större än två veckor tidigare, vilket stämmer överens med ökningen av covid-infektioner under den tiden, uppfattade studenterna med 100 kronorskupongen risken som mindre.
– Studenterna i behandlingsgruppen utvecklade en önskan att använda sin kupong som var fem gånger starkare än i kontrollgruppen. Nästan 50 procent av studenterna i behandlingsgruppen men endast 10 procent av studenterna i kontrollgruppen löste in sina kuponger. För att ge efter för denna ökade önskan och rättfärdiga ett kafébesök tonade studenterna i behandlingsgruppen ner den risk som var förknippad med pandemin, säger Marco Islam.
Nedtoningen skedde inte efter utan före kafébesöket, och studenterna i behandlingsgruppen var inte bättre informerade om farorna med ett kafébesök än studenterna i kontrollgruppen.
– Det här resultatet är viktigt eftersom det tyder på att riskbedömningar inte nödvändigtvis utformas med ett försök till noggrannhet. I stället kan riskbedömningar vara resultat av önsketänkande och tjäna syftet att legitimera riskfyllt beteende, säger Marco Islam.
Personliga fördelar ersätter oro för andra
Studien ger också mer detaljerade insikter om vilken del av risken som studenterna tonar ner. Den skiljer mellan den risk som studenten uppfattar för sig själv och den risk som studenten tror sig kunna påföra andra. Det är den sistnämnda risken som studenterna tonar ner mest, vilket tyder på att personliga fördelar kan ersätta oro för andra. Slutligen identifierar forskningen så kallade ”spillover-effekter”.
– Studenter som övertygar sig själva om att kaféer är tillräckligt säkra för att motivera ett besök börjar också tro att riskerna med andra aktiviteter, till exempel gymbesök eller resor, är låga. Effekten av ”önsketänkande” kan därför få omfattande konsekvenser, säger Marco Islam.
Tolkningar i stället för tydliga regler
Även om man i studien valde ett ekonomiskt incitament i form av en kafékupong, så menar Marco Islam att det är troligt att resultaten även skulle gälla för icke-ekonomiska incitament, som till exempel att kunna gå på ett idrottsevenemang eller en personlig inbjudan till ett bröllop under pandemin.
– Jag menar att studien är ett viktigt argument mot en alltför liberal coronapolitik och för rigorösa tester. Den visar att utan tydliga regler och riktlinjer tenderar människor att tolka kontextuella incitament på ett egoistiskt sätt, vilket leder till att riskerna kan underskattas, avslutar Marco Islam.
Vetenskaplig artikel:
Kontakt:
Marco Islam, doktor i nationalekonomi, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, marco.islam@posteo.de
