I norra Sverige och Finland har forskare undersökt arvsmassan hos siklöjan, vars rom ses som en delikatess. De finner bland annat att siklöjor i Kalix älv har genetiska särdrag. Detta är betydelsefull information om en fiskart som är ekologiskt och ekonomiskt värdefull, enligt forskarna.
Siklöjan i Bottenviken är en art som förvaltas nationellt. Siklöjan i svenska kustvatten hanteras som ett bestånd och förvaltas av svenska myndigheter. Siklöjan i finska vatten hanteras som ett annat bestånd och förvaltas av finska myndigheter.
Siklöja
Siklöja, Coregonus albula, är en liten sötvattensfisk som finns i djupa sjöar i hela Sverige. Den förekommer även i det svagt bräckta vattnet i nordligaste delen av Bottenviken, där dess utbredning söderut begränsas av salthalten i vattnet.
I Bottenviken fiskas siklöja med trål under hösten. Siklöjans rom är en delikatess och säljs som löjrom. En normalstor hona producerar ca 2 000 ägg, vilket är relativt lite i jämförelse med andra arter i samma storleksklass.
Källa: SLU
Forskare har varit osäkra på om siklöjan i Bottenviken i själva verket utgörs av en enda stor population, där både den svenska och den finska siklöjan ingår.
De har också funderat på möjligheten att de nu separat förvaltade två bestånden – det svenska och det finska – kanske till och med utgörs av flera olika och ännu mindre grupperingar, eller populationer.
Populationer och bestånd
En population en grupp individer av samma art, som finns inom ett visst område, som fortplantar sig mer inom gruppen än med andra grupper och därmed är genetiskt lika varandra. När man pratar om fiske använder man oftare termen bestånd, och menar då oftast individer av en art som fiskas i ett specifikt geografiskt område och/eller under viss del av året. Ett bestånd kan bestå av flera olika populationer.
Källa: SLU
För att undersöka detta samlade SLU-forskare in siklöja från åtta platser: Kalixälven, Piteälvens mynning, fyra kustområden utanför Piteå, Luleå och Kalix samt två områden utanför Uleåborg i Finland.
Siklöjor från Kalix älv sticker ut
Genom genetisk sekvensering undersökte sedan forskarna eventuella genetiska skillnader mellan områdena. Det tydligaste resultatet utgjordes av provet från Kalix älv som visade stora genetiska skillnader jämfört med övriga områden.
– Det som skiljer ut siklöjan i Kalix jämfört med siklöjan från andra områden är framför allt skillnader i gener som är kopplade till salttolerans, säger Maria-Eugenia López, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.
– Det verkar finnas en separat population i Kalix älv som fortfarande är anpassad till att leka i sötvatten, medan de siklöjor som leker i skärgården har utvecklat anpassningar till den låga salthalten där. Det är möjligt att liknande lokala populationer även finns i andra älvsystem.
Små skillnader Finland-Sverige
Studien visar också att det finns små genetiska skillnader mellan siklöja från Finland respektive Sverige, vilket alltså stöder den nuvarande förvaltningen där siklöja i Sverige och Finland förvaltas separat.
Mycket kvarstår dock att ta reda på, enligt forskarna.
– Vi vet till exempel inte var gränsen går mellan populationen från östra och västra sidan av Bottenviken. Följer den ungefär landsgränsen mellan Sverige och Finland eller går gränsen någon annanstans? Det är frågor som vi behöver få svar på för att förvaltningen av siklöja ska spegla den biologiska verkligheten, säger Mikaela Bergenius Nord, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.
Viktig information om värdefull art
Allt detta är viktig kunskap, enligt Mikaela Bergenius Nord. Till exempel kan olika populationer av siklöja kan vara olika produktiva och därmed tåla olika stort fisketryck.
– Genom att samla olika kompetenser inom genetik, förvaltning och siklöjans ekologi kan vi bidra med kunskap som har tydlig praktisk användning och förhoppningsvis kommer det att leda till en ännu bättre förvaltning av denna ekologiskt och ekonomiskt värdefulla art i Bottenviken.
Vetenskaplig artikel:
Lack of panmixia of Bothnian Bay vendace – Implications for fisheries management, Frontiers in Marine Science.
Kontakt:
Mikaela Bergenius Nord, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser, SLU
mikaela.bergenius.nord@slu.se
