Mångas depression går inte över trots behandling med antidepressiva eller psykoterapi. Patienter med sådan så kallad behandlingsresistent depression har betydligt högre risk för att dö, jämfört med andra deprimerade patienter.
Depression är den främsta orsaken till funktionsnedsättning världen över. Den vanligaste behandlingen är antidepressiva läkemedel eller psykoterapi. Många behöver ha vård i några månader eller år, men en betydande andel patienter blir inte friska trots två väl genomförda behandlingsförsök. De har vad som kallas behandlingsresistent depression.
Depressionen går inte över trots behandling
Forskare vid bland annat Karolinska institutet, har nu undersökt vilken effekt behandlingsresistent depression har på både individ- och samhällsnivå, något som inte gjorts tidigare i samma utsträckning – 145 000 deprimerade stockholmare ingår.
– Vi kunde se att gruppen med behandlingsresistent depression utmärktes av dubbelt så stort resursutnyttjande i öppenvården, dubbelt så hög sjukfrånvaro och tredubbelt antal slutenvårdsdagar. Dessutom hade de patienterna 23 procent högre mortalitet jämfört med depressionspatienter som inte var behandlingsresistenta, säger Johan Lundberg, professor i psykiatri vid Karolinska institutet samt överläkare vid Norra Stockholms psykiatri.
Högre risk att dö när antidepressiva inte hjälper
Forskarna kunde dra en rad slutsatser om vad som kännetecknar patienter med behandlingsresistent depression. Förutom att patienterna hade 23 procent högre mortalitet jämfört med depressionspatienter som inte var behandlingsresistenta, såg de en ökad samsjuklighet med andra psykiatriska tillstånd, som till exempel ångestsyndrom, sömnstörning, substansbrukssyndrom och självskada i gruppen med behandlingsresistent depression.
Självskattad svårighetsgrad viktig förutsägelse
Forskarna upptäckte att man kunde förutsäga risken för att senare utveckla behandlingsresistent depression redan då patienterna fick en depressionsdiagnos första gången. Den klart viktigaste prognostiska faktorn var så kallat självskattat depressionsdjup.
De konstaterar också att det finns all anledning att lägga resurser på att upptäcka patienter i riskzonen för att utveckla depression som inte låter sig behandlas med antidepressiva eller psykoterapi.
– Det är viktigt att tidigt identifiera patienter med risk för att utveckla behandlingsresistent depression eftersom det leder till ett stort individuellt lidande och en stor börda för samhället, säger Johan Lundberg, professor i psykiatri vid Karolinska institutet och överläkare vid Norra Stockholms psykiatri.
För lång tid att se om behandlingen funkar
Studien visar att det tog i snitt 1,5 år för patienterna med behandlingsresistent depression att genomföra de två behandlingsförsöken. Det är flera månader längre tid än vad som rekommenderas för att utvärdera om en depressionsbehandling fungerar. Johan Lundberg pekar på att tätare byten av overksamma behandlingar troligen skulle vara till stor hjälp för patientgruppen.
– Det rör en patientgrupp med stort vårdbehov som tycks kunna identifieras tidigare än i dag med ökad användning av enkla kliniska hjälpmedel. Deras vård och behandling borde kunna förbättras påtagligt genom tätare behandlingsbyten och ökad användning av de behandlingar som rekommenderas vid behandlingsresistent depression, till exempel läkemedlet litium, än vad som var fallet i studiematerialet, säger Johan Lundberg.
Forskning på deprimerade patienter i Stockholm
Drygt 145 000 patienter med depression i Stockholmsregionen ingick i den så kallade populationsbaserade observationsstudien. Forskarna använde bland annat Region Stockholms administrativa vårddatabas och Försäkringskassan. Forskarna identifierade 158 000 depressiva episoder hos patienterna, mellan 2012 och 2017, varav drygt 12 000 hade behandlingsresistent karaktär.
Vetenskaplig artikel:
Association of treatment-resistant depression with patient outcomes and health care resource utilization in a population‐wide study (Johan Lundberg, Thomas Cars, Sven-Åke Lööv, Jonas Söderling, Johan Sundström, Jari Tiihonen, Amy Leval, Anna Gannedahl, Carl Björkholm, Mikael Själin, Clara Hellner) JAMA Psychiatry,
Kontakt:
Johan Lundberg, adjungerad professor i psykiatri och överläkare
Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, johan.lundberg@ki.se
