Ekonomisk tillväxt har betydelse för att minska fattigdom, men en avhandling visar att även barnbidrag och andra sociala reformer har stor effekt för att snabbt förbättra situationen för barnfamiljer i låginkomstländer.
För att uppnå FN:s hållbarhetsmål om utrotad fattigdom behövs inte bara ekonomisk tillväxt. Den genomsnittliga nivån av absolut barnfattigdom i låg- och medelinkomstländer kan visserligen höjas när ländernas ekonomi växer, men det går fortare i länder där det också finns sociala välfärdssystem. Det visar en avhandling i sociologi vid Stockholms universitet.
– Att ha utbyggda system för exempelvis barnbidrag i låg- och medelinkomstländer bidrar till att snabba på minskningen av fattigdom, och både vad gäller absolut och relativ fattigdom. I genomsnitt har enbart ekonomisk tillväxt inte visat sig ha något samband alls med hur den relativa fattigdomen utvecklas, säger forskaren Sebastian Sirén och fortsätter:
– Min studie visar att i de länder som har utbyggda transfereringssystem har ekonomisk tillväxt bidragit till att den relativa fattigdomen också har minskat. Samtidigt har den absoluta barnfattigdomen minskat mest i länder som byggt ut välfärdssystem under senare decennier.
Absolut och relativ fattigdom
I avhandlingen har Sebastian Sirén studerat olika mått på fattigdom i låg- och medelinkomstländer.
Den absoluta fattigdomen mäts i hur många som har en viss summa per dag att leva på, medan den relativa fattigdomen är ett hushålls inkomst i relation till medianinkomsten i landet.
Studien sträcker sig från millennieskiftet och framåt och har mätt andelen barn som lever i hushåll med inkomster under den absoluta och den relativa fattigdomsgränsen vid olika tillfällen.
Eftersom studien jämför länder över tid har Sebastian Sirén kunnat analysera hur fattigdomen förändrats i olika länder när exempelvis socialförsäkringssystemen byggts ut.
– Även om enbart ekonomisk tillväxt kan lyfta familjer ur den mest extrema fattigdomen så är det på sikt viktigt att framhålla att sociala skyddsnät och utbyggda socialförsäkringssystem snabbar på den utvecklingen. Ur ett globalt perspektiv verkar socialpolitiken också helt nödvändig för att minska andelen familjer som lever i relativ fattigdom, vilket är vad många skulle klassa som gränsen för en dräglig levnadsstandard, där man har en chans att delta i samhället på ett rimligt sätt.
Riktade bidrag till barnfamiljer i Brasilien
Det finns många exempel på länder som lyckats minska både absolut och relativ fattigdom med hjälp av sociala reformer och kontanta bidrag till fattiga familjer.
Brasilien och Bolivia är två bra exempel, menar Sebastian Sirén.
– I Brasilien har man, tillsammans med ett utbyggt pensionssystem och höjda minimilöner, använt sig av en form av riktade bidrag riktade till familjer med låga inkomster som också har villkor om att exempelvis sätta barnen i skolan, så kallad ”conditional cash transfer” (CCT). Den typen av reformer har också stort stöd från världsbanken, och har visat sig ha stor effekt för de allra fattigaste familjerna.
– Samtidigt finns en kritik mot att dessa program inte konfronterar mer underliggande orsaker till ojämlikhet och fattigdom i dessa länder, fortsätter Sebastian Sirén.
Fler kan få jobb
På längre sikt kan det också finnas indirekta positiva effekter av ett utbyggt socialförsäkringssystem som i sin tur får den ekonomiska tillväxten att ta fart, menar Sebastian Sirén.
– När många lyfts ur fattigdom kan ekonomin påverkas positivt så att fler får jobb och kan höja sin levnadsstandard, och tillväxten får då ytterligare positiv påverkan på fattigdomsbekämpningen. Men det är då viktigt att inte förlita sig helt på tillväxten utan att också se till att den kommer alla människor i de här länderna till del.
Avhandling:
Social Policy in Development Contexts: Drivers, Mechanisms and Outcomes,Stockholms universitet
Kontakt:
Sebastian Sirén, forskare vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, sebastian.siren@sofi.su.se
