Typ 2-diabetes är vanligt bland personer som lider av fetma, men det finns undantag. Forskare har nu identifierat två olika fetmaprofiler, där den genetiska risken för följdsjukdomar som diabetes skiljer sig åt.
Fetma är ett globalt folkhälsoproblem som påverkar flera hundra miljoner människor i världen, oberoende av kön och ålder.
Fetma ökar risken för högt blodtryck och höga blodfetter. Risken ökar också för andra sjukdomar som typ 2-diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar och njursjukdomar. Fetma kan även leda till social stigmatisering, psykisk ohälsa och försämrad livskvalitet. Den ger också upphov till stora kostnader för samhället.
Även om fetma och typ 2-diabetes oftast inträffar tillsammans är förhållandet dem emellan komplicerat, och ännu inte helt klarlagt.
Det visar sig att en del personer som enligt kroppsmasseindex, BMI, lider av fetma inte har en ökad risk för diabetes.
Forskare gjorde omfattande analyser
80 procent av personer med typ 2-diabetes har även fetma, men 10-30 procent av personer med fetma tycks vara metaboliskt friska.
Den här avvikelsen från normen har gjort att forskare vid Lunds universitet kunnat jämföra olika gruppers genetiska risk för typ 2-diabetes vid fetma.
– Vi använde genetiska metoder för att undersöka hur indelningen inom en grupp personer med fetma ser ut när man bryter ned den på genetisk nivå, säger Paul Franks, professor i genetisk epidemiologi och fortsätter:
– Vi tittade på en fetmaprofil som visade sig ha hög sannolikhet för andra kliniska problem som diabetes, leversjukdom och andra metabola sjukdomar, och jämförde den med en fetmaprofil bestående av personer som levt länge med fetma men som aldrig utvecklat de negativa konsekvenser som vi typiskt associerar med för mycket kroppsfett.
Risker varierar i fetmaprofilerna
Forskarna jämförde de två fetmaprofilerna tillsammans med kollegor från universiteten i Dundee och Oxford i Storbritannien och Vanderbilt Genetics Institute i USA. Teamet använde sig av en rad maskininlärningsmetoder för att analysera data.
Utifrån indelningen kunde forskarna se att riskerna såg olika ut – trots att personerna i båda grupperna hade fetma. Bland annat förekom skillnader i risk för kardiovaskulär dödlighet, fettdistribution och förekomsten av två bakterier i tarmfloran.
Gener ger skydd mot diabetes typ 2
Analyser visade också att midja-höft-kvot*, blodtryck och HDL-kolesterol** spelade en framträdande roll hos personer med fetma som utvecklade typ 2-diabetes. Hos personerna som inte utvecklade diabetes typ 2, identifierade forskarna 17 gener som ger skydd mot sjukdomen.
*Midja-höft-kvot är ett kroppsmått som används för att bedöma bukfetma.
** HDL kallas även det nyttiga kolesterolet.
Hälsoprofil kan avgöra insatser
Forskarna menar att med denna typ av genetisk bestämning av fetma möjliggör en bättre hälsoprofil, som kan bli en utgångspunkt att förebygga och behandla fetma.
De påpekar dock att i den avvikande fetmaprofilen, där risken för att utveckla metabola sjukdomar är mindre, tycks några andra sjukdomar vara vanligare. Artros är ett exempel.
– Vi måste snabbt utveckla en mer systematisk och integrerande syn på fetma. Genom att undersöka samspelet mellan genetiska egenskaper, proteiner, fetter, tarmfloran och genernas uttryck vill vi belysa fetmans mångfacetterade karaktär och bidra till att mer exakta interventioner kan utformas, forskaren Daniel Coral vid Lunds universitet.
Enligt forskarna behövs fler studier, men i praktiken skulle genetiskt bestämda fetmaprofiler kunna användas vid screening och läkemedelsbehandling. De skulle också kunna användas vid kliniska prövningar för att undersöka om personer med olika fetmaprofiler svarar olika på livsstilsförändringar eller kirurgiska ingrepp.
Artikeln är ursprungligen publicerad på Lunds universitets webbplats.
Studie:
A phenome-wide comparative analysis of genetic discordance between obesity and type 2 diabetes, Nature Metabolism.
Kontakt:
Daniel Coral, doktorand vid enheten Genetic and Molecular Epidemiology, GAME, vid Lunds universitet, daniel.coral@med.lu.se
