Skalbaggarna lärkborre, lärkbock och liten granbarkborre har etablerat sig i Sverige. En avhandling har undersökt hur de sprider sig och når nya platser.
De senaste decennierna har antalet arter som etablerar sig på nya platser ökat dramatiskt på grund av global handel och klimatförändringar. Bara i Europa har mer än 400 trädlevande insektsarter registrerats.
De här icke inhemska arterna kan ställa till med problem. Ett exempel är smaragdpraktbagge som har introducerats i USA och orsakat omfattande skador på ask.
En avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har nu tittat på hur situationen ser ut i Sverige.
– För att minska risken för att icke inhemska arter blir ett problem är det viktigt att studera hur de sprider sig till och etablerar sig på nya platser och det är det jag har gjort i mitt doktorandarbete, säger forskaren Dragos Cocos vid SLU.
Tre arter fortsätter att sprida sig
Han har studerat två icke inhemska skalbaggsarter – lärkborre och lärkbock – i södra Sverige och Danmark. Båda arter lever på trädslaget lärk, som blir allt vanligare inom skogsbruket i södra Sverige. Han har också undersökt liten granbarkborre, en art som har spridit sig till Sverige österifrån via Finland.
– Jag kom fram till att alla tre arter är etablerade lokalt i Sverige och fortsätter att sprida sig. Deras förmåga att sprida sig till och etablera sig på en ny plats påverkas av deras specifika egenskaper såsom fortplantningsstrategi och förmåga att hitta föda, säger Dragos Cocos.
För både lärkborre och lärkbock begränsas utbredningen av var lärk har planterats, men också skalbaggarnas egenskaper och levnadssätt. En skillnad mellan arterna är att lärkbocken flyger runt och lägger ägg på flera träd medan lärkborren lägger alla ägg i ett, eller möjligen två, träd. Chansen att överleva är högre om äggen sprids ut mer.
– Jag såg att lärkborren behövde en större population för att kunna kolonisera nya områden jämfört med lärkbocken, säger Dragos Cocos.
Liten granbarkborre finns i norra Sverige
Det visade sig också att liten granbarkborre redan har etablerat sig över stora delar av norra Sverige, och är en av de vanligaste arterna av barkborre i regionen. Den lilla granbarkborren lever främst på grenar av tall och gran – en livsmiljö som det finns gott om.
Ingen av de arter som studerats i avhandlingen utgör ett stort hot i nuläget, men det finns anledning att hålla koll på dem.
– Andelen lärk ökar och ger lärkborren och lärkbocken mer livsmiljöer. När det gäller den lilla granbarkborren kan den leva på flera olika arter av träd. Den kan inte på egen hand döda friska träd men den kan dock bli problematisk om träden är försvagade på grund av till exempel torka och angrepp av den vanliga åttatandade granbarkborren, säger Dragos Cocos.
Den viktigaste slutsatsen av studierna är att skillnader i arters livshistoria bör beaktas när man gör riskbedömningar och planerar övervakningsprogram för främmande arter, eftersom de påverkar sannolikheten för etablering.
Avhandling:
Establishment and spread of non-native bark- and wood-boring beetles, Sveriges lantbruksuniversitet.
Kontakt:
Dragos Cocos, doktorand vid institutionen för ekologi, SLU, dragos.cocos@slu.se
