Därför blir protesterna allt hårdare

Det var under finalen i Let’s dance. Tre aktivister tog sig in på dansgolvet mitt i Charlotte Kallas och Tobias Karlssons paso doble och höjde en banderoll med budskapet “Återställ våtmarkerna”. Nyligen grep nederländsk polis 1500 personer då Extinction rebellion-aktivister blockerade en motorväg i protest mot subventioner till fossila bränslen.

Det är inte första gången miljörörelser som Återställ våtmarker och Extinction rebellion väcker uppmärksamhet. Men i offentligheten möts de minst lika ofta av vrede som kärlek. Och frågan är om aktivisterna får lön för mödan.

Gretas rörelse samlade 7,6 miljoner människor

I Sverige har flera stora miljöbeslut på senare år föregåtts av omfattande protester. Miljörörelsen ville stoppa ett oljeraffinaderi i Lysekil, en fossilgasterminal i Göteborg och ett kalkbrott i Ojnareskogen – och så blev det.

Samtidigt har mobiliseringen för att förhindra en gruva i Gállok/Kallak samt utökad kalkbrytning i Slite hittills inte gått aktivisternas väg. Fridays for future samlade 7,6 miljoner människor runt om i världen för historiens hittills största miljöprotest år 2019, men ännu ökar de globala utsläppen av växthusgaser. Så gör miljöaktivism någon skillnad, och i så fall när?

Att studera effekter av protester är notoriskt svårt, betonar forskare. Det är nästan omöjligt att bevisa att aktivism orsakar opinionssvängningar, politiska beslut och andra typer av samhällsförändring.

Forskarna i projektet The power of protest ville ändå kunna dra några slutsatser om sambanden mellan miljöprotester och miljöpolitik i Sverige år 1980–2020, och avgränsade sin studie till energifrågor.

Det är lättare att mobilisera mot något – än för

Det som verkar ha störst effekt är att mobilisera mot förnybar energi, som vind- och vattenkraftverk. Där har forskarna hittat ett samband mellan protester och politiska beslut, även om det inte går att slå fast att det ena orsakar det andra. Däremot ser forskarna ingen effekt på politiska beslut efter aktioner för förnybar energi.

Det verkar helt enkelt vara svårare för aktivister att få igenom förändringar som de vill ha, än att stoppa förändringar som de inte vill ha. Protestforskningen generellt visar dock att protester kan bidra till att behålla status quo och förhindra en utveckling som aktivisterna är emot. Det skulle till exempel betyda att aktioner för förnybar energi kan motverka satsningar på fossil energi eller minskningar av förnybar energi.

– Det finns exempel, som medborgarrättsrörelsen och kvinnlig rösträtt, som visar att det går att få igenom positiva saker, men det tar mycket längre tid, säger Katrin Uba, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet och projektledare för studien.

3,5 procent på gatan – då får en proteströrelse som den vill

Forskningen är inte entydig om det spelar någon roll hur stora protesterna är – särskilt i miljösammanhang.

– Det finns en känd studie från revolutionsforskningen, som miljörörelsen har använt, som säger att när en rörelse får 3,5 procent av befolkningen på gatan får den som den vill. Men det fungerar inte alltid. Så många andra faktorer måste vara på plats, säger Katrin Uba.

När det gäller opinionen finns det studier som visar att rörelser gör att ett ämne blir mer omdebatterat. Att få uppmärksamhet för en sakfråga är dock inte det enda skälet att ägna sig åt aktivism. I synnerhet mer radikala aktioner är också viktiga för att stärka en rörelse och dess interna gemenskap, visar forskning.

Om uppmärksamheten sedan leder till att allmänheten håller med aktivisterna eller inte beror exempelvis på om andra aktörer, som politiska partier, är för eller emot.

Civil olydnad versus namninsamling

En annan faktor är vilket slags protester det handlar om. Forskare skiljer mellan ”konfrontativa protester”, som demonstrationer och civil olydnad*, och ”icke-konfrontativa”, som insändare, debattartiklar och namninsamlingar. De senare är mycket vanligare även om de inte får lika mycket uppmärksamhet.

Forskning från Storbritannien visar att konfrontativa protester som vägblockader kan leda till minskat stöd för en rörelse, men inte för frågan som den driver. Ett svenskt exempel är rörelsen Återställ våtmarker, som beställde en Sifoundersökning om vad människor tyckte om rörelsen, civil olydnad respektive sakfrågan om att återställa våtmarker. De flesta var negativa till rörelsen och till civil olydnad, men 75 procent var positiva till att återställa våtmarker.

– Jag skulle hålla det för troligt att så många tycker att det är en bra idé är för att det har blivit uppmärksamhet kring frågan genom protesterna, säger Håkan Thörn, professor i sociologi vid Göteborgs universitet.

Dialog gav politiskt inflytande

Håkan Thörn skiljer mellan två grundläggande förhållningssätt i sociala rörelser – å ena sidan konfrontation, som används för att väcka uppmärksamhet och sätta press i enskilda frågor, å andra sidan dialog. Återställ våtmarker är ett exempel på konfrontation, medan exempelvis Naturskyddsföreningen är inriktad mot dialog och konsensus.

Det senare har gett politiskt inflytande på flera sätt, berättar Håkan Thörn. Till exempel visar en studie från år 1995 bland miljöchefer i kommuner att hela 54 procent hade förtroende för Naturskyddsföreningen medan bara 22 procent hade det för miljöforskare och 6 procent för statliga myndigheter.

Är det bättre med dialog eller konfrontation?

– Det finns en teori om den radikala flankens effekt, där det finns forskning särskilt från djurrättsrörelsen. Om några bråkar och saboterar och det finns en moderat organisation som vill ha dialog, så kan den dialogorienterade organisationen gynnas av den radikala flanken.

Men inte heller här finns det entydiga svar. Ett svenskt exempel är den globala rättviserörelsens protester mot EU i Göteborg 2001, när den radikala flanken bland annat kastade gatsten och krossade fönster. Det fick negativa effekter för fredliga nätverk som Attac, trots att de inte hade något med stenkastningen att göra, berättar Håkan Thörn.

Protester leder till förändring – men inte alltid den förväntade

Även Håkan Thörn betonar svårigheterna med att slå fast att social förändring beror på sociala rörelser. En strategi som han använder är att vända på resonemanget. Om det inte hade varit några protester, hade det då skett någon förändring?

– Jag är inte medveten om något historiskt exempel i modern tid, när det gäller att omfördela makt och resurser, där det inte har funnits en initial mobilisering.

Även om protesterna inte alltid har den effekt som aktivisterna avsåg, är det inte säkert att en rörelse har ”misslyckats”. Håkan Thörn lyfter fram kärnkraftsomröstningen 1980, som föregicks av en enorm mobilisering. Folkomröstningen gick inte som miljörörelsen hade önskat. Däremot bildades Miljöpartiet som ett direkt resultat av mobiliseringen, och de största miljöorganisationerna i Sverige fick mångdubbelt fler medlemmar* under 1980-talet.

– En fråga hade aldrig tidigare dominerat ett val som miljön gjorde under 1980-talet. Min analys är att det är svårt att tänka att en sådan fråga, som genomsyrade samhället i flera år, inte skulle ha något att göra med en ökande medvetenhet om miljön, säger han.

Har miljörörelsen radikaliserats?

När aktivister blockerar en motorväg eller stormar scenen med plakat under Let’s dance är det lätt att tänka att den svenska miljörörelsen har blivit mer radikal än tidigare. Enligt Håkan Thörn handlar det dock snarare om att radikaliseringen går i relativt regelbundna vågor, med en våg ungefär vart tionde år.

Rekordet för flest gripna under en aktion i Sverige under efterkrigstiden innehas fortfarande av en grupp trädkramare som protesterade mot motorvägsbygget mellan Stora Höga och Uddevalla på 1980-talet, då över 400 aktivister greps samtidigt och åtalades. Å andra sidan är situationen lite annorlunda idag än för tidigare rörelser, menar Håkan Thörn.

Därför kommer miljöaktionerna att fortsätta

– Jag tycker att klimatfrågan är speciell, eftersom det är oerhört tydligt att det finns en oerhörd vetenskaplig konsensus om att klimatet är en ödesfråga för mänskligheten. Framför allt unga blir mer och mer desperata med varje ny IPCC-rapport när ingenting händer.

Därför tror han inte att den nuvarande radikaliseringsvågen kommer att ta slut än på ett tag. Men vilken effekt protesterna har är svårt att säga ännu, menar både han och Katrin Uba.

– Specifika rörelser som Återställ våtmarker har fått medieuppmärksamhet för sina aktioner, men det tar tid att mäta deras politiska påverkan. Med nyare aktioner får vi vänta och se vad som händer, säger hon.

Text: Abigail Sykes på uppdrag av forskning.se