Moraliska problem med smarta teknikprylar till äldre

Tekniken som det handlar om kallas välfärdsteknik och handlar om att ge ökad trygghet och delaktighet, se faktaruta nedan.

Det kan till exempel handla om hjälp till äldre eller funktionsnedsatta personer med extra tillsyn nattetid eller regelbundna påminnelser om att ta läkemedel.

I en ny avhandling i hälsovetenskap analyseras hur välfärdsteknik används och hur det i sin tur speglar samhällets syn på gamla människor och deras anhöriga. Avhandlingen bygger bland annat på analys av policydokument samt intervjuer med politiker och representanter från pensionärsförbund.

Självständighet är övergripande målet

Ett av resultaten i forskningen är att välfärdsteknik för äldre ses som ett medel att uppnå självständighet. Hälsa, däremot, ses inte som det övergripande målet. Det blir problematiskt, menar avhandlingens författare Maria Nilsson, som själv har bakgrund i hälso- och sjukvården.

– Det betyder att det är den äldre personens egna ansvar att vara fysisk aktiv och hålla sig frisk. Den äldre ska, med hjälp av välfärdsteknik, kunna ta hand om sig själv för att bo kvar hemma och därmed minska vårdbehov. Detta blir problematiskt då det riskerar att marginalisera äldre med större behov av vård, hjälp och stöd, samt deras anhöriga.

Den hjälp som välfärdstekniken är tänkt att ge kan också utebli. Intervjuerna med pensionärsförbund visar på flera krux, inte minst svårigheten att få en personlig kontakt i vården. Brist på personlig kontakt får lätt människor att känna sig utelämnade och utan ett sammanhang.

Anhöriga görs osynliga

Forskningen visar också att anhörigas roll är extremt viktig. Några intervjupersoner menade att de äldre som inte har anhöriga ”är chanslösa” i dagens samhälle. Men i policydokument ges anhörigas roll inte alls samma betydelse – eller saknas helt. Det är intressant, säger Maria Nilsson.

– Anhöriga står för majoriteten av all vård, hjälp eller stöd som utförs i Sverige men i policydokumenten är de i princip osynliga. Det finns ingen välfärdsteknik som ser de anhörigas roll som en aktiv del i omvårdnaden och omsorgen eller hälsan för äldre.

Klyftor kan fördjupas

Vidare visar avhandlingen på en tydlig ojämlikhet i hälsa.

– Teknikinförandet i vården kan öka klyftorna eftersom vissa äldre inte har råd, till exempel med smarta telefoner som behövs för att använda appar. Det var däremot ingenting de politiker jag intervjuade hade reflekterat särskilt mycket över, säger Maria Nilsson.

– Det hade varit intressant som en fortsatt studie, att förstå hur välfärdstekniken slår hos olika samhällsgrupper.

Kritisk teknik-blick efterlyses

Maria Nilsson är kritisk till hur självständighet ses som det övergripande idealet och efterlyser ett mer kritiskt förhållningssätt.

– Det går inte att lägga alla ägg i samma korg, den välfärdstekniska korgen. Jag önskar att politiker och beslutsfattare kunde höja blicken och fundera över vilka etiska och moraliska problem det finns kopplat till välfärdsteknik. De behöver problematisera användandet av välfärdsteknik i stället för att se det som den enda lösningen.

Men möjligheter finns, menar Maria Nilsson.

– Det jag rekommenderar i min avhandling är att man med fördel kan titta på teknik och insatser som främjar relationer och ömsesidighet, att alla fortfarande kan uppleva att de är viktiga och har en röst i samhället. Till exempel att bygga digitala platser där möten med människor kan ske.

Avhandling:

Unpacking the Welfare Technology Solution Discourse: An analysis of society’s perceptions of formal and informal care of older people, Linnéuniversitetet.

Kontakt:

Maria Nilsson, universitetsadjunkt
maria.y.nilsson@lnu.se