Personlighet viktig del av våldsbejakande extremism

Tidigare forskning om den våldsbejakande extremismens psykologi har ofta riktat in sig på sociala frågor och förklaringar – med fokus på islamistisk extremism och terrorhandlingar.

En ny avhandling vid Stockholms universitet har velat öka kunskapen om den psykologiska grunden för våldsbejakande extremism och gruppbaserat våld genom att integrera personlighetens roll med socialpsykologiska faktorer.

Skilda typer av gruppvåld

Doktoranden Joanna Lindström har i sin forskning försökt hitta psykologiska förklaringar till att vissa personer är mer benägna att engagera sig i våldsbejakande extremism genom att titta på skilda typer av gruppvåld: jihadism, högerextremism, våldsamma protestaktioner och fotbollshuliganism.

Genom olika enkätstudier i skilda grupper i samhället, till exempel invandringskritiska svenskar, Black Lives Matters-anhängare och fotbollssupportrar, undersökte hon sambanden mellan olika socialpsykologiska faktorer som gruppidentifiering, känslan av orättvisa, olika personlighetsdrag och inställningen till våld.

– Jag såg att uppfattningen att ens grupp är orättvist behandlad, så kallad ”gruppbaserad relativ deprivering”, kan vara en grund för att tycka att våldshandlingar är motiverade eller för att själv begå våldshandlingar, säger Joanna Lindström.

Gemensamma personlighetsdrag

Avhandlingen kommer fram till att personlighetsdrag måste beaktas för att förstå varför vissa individer stödjer eller engagerar sig i gruppvåld och våldsbejakande extremism.

– Det finns gemensamma personlighets- och socialpsykologiska faktorer som ligger till grund för väldigt olika former av gruppbaserat våld som exempelvis högerextremism, våldsamma protester i Black Lives Matters-rörelsen och fotbollsvåld. Dessa faktorer innebär en stark identifiering med en grupp man tillhör eller stödjer, en uppfattning att ens grupp är orättvist missgynnad i förhållande till andra grupper samt en personlighet som kännetecknas av låg ärlighet-ödmjukhet och låg emotionalitet, säger Joanna Lindström.

En förklaring till att individer med låg ärlighet-ödmjukhet* och emotionalitet* är benägna att stödja våld för sin sak kan vara en allmän tendens till antisocialt beteende, en känsla av överlägsenhet och därmed rätt till privilegier. Det kan även handla om att de är mindre rädda och oroliga för riskerna med sitt beteende.

Känsla av orättvis behandling

Studierna pekar även mot att individer, som förespråkar en retorik där deras grupp är missgynnad eller särbehandlad i förhållande till andra grupper och har en allmän tendens till asociala eller riskfyllda beteenden, kan löpa större risk att ta till våldsbejakande extremism. Det är inte alltid att gruppens uppfattning stämmer med verkligheten eller individens faktiska situation.

– Känslor av orättvisa kan upplevas även om man inte själv har varit offer eller upplevt förtryck, i icke-politiska sammanhang och även när man tillhör en strukturellt gynnad grupp.

I två andra studier fann Joanna Lindström att bland vita amerikaner och män finns en koppling mellan låg ödmjukhet och tron att ens egen grupp är orättvist missgynnad i förhållande till andra grupper i samhället. Ödmjukhet mäter en persons uppfattning av sig själv som bättre eller sämre i förhållande till andra.

– Detta kan förklara varför vissa människor stöder retoriken i till exempel så kallade alt-högern och ofrivilligt celibat, incel-rörelserna.

Varför är den här forskningen viktig?

– Därför att både socialpsykologiska faktorer och grundläggande personlighetsvariabler förklarar varför individer stödjer gruppbaserat våld för sin sak. Forskning som inte tar hänsyn till personligheten missar en viktig pusselbit när det gäller våldsbejakande extremism, säger Joanna Lindström.

Artikeln är ursprungligen publicerad på Stockholms universitets webbplats.

Avhandling:

Susceptibility to Violent Extremism: Integrating Personality and Social Psychological Factors, Stockholms universitet.