Distansstudier – bra för många men risk för dubbelarbete

Forskare vid Luleå tekniska universitet har i en studie frågat 39 universitetsstudenter i Sverige och på Island om dessas erfarenheter av distansundervisning under pandemin.

Ett tema som tydligt framträdde i svaren var en känsla av frihet och egen makt. Studenterna hade möjlighet att själva bestämma var, när och hur de ville studera. Men den digitala tekniken skapade också ett avstånd mellan studenter och mellan studenter och lärare.

– Tekniken äter upp all tid, det finns inga mellanrum där man umgås. Tekniken är effektiv och utesluter glappen för det spontana och sociala, säger Eva Alerby, professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet.

Risk för gränslöshet och dubbeljobb

Av svaren framgick också att studenter upplevde att privatliv och undervisning gled ihop. Vissa uppskattade det och såg det som ett sätt att få ihop livspusslet. Andra kände sig bortkopplade från undervisningen, eller kunde tappa känslan för sitt eget hem.

– När digitaliseringen skapar nya villkor finns också en underliggande idé om tiden kan tänjas, som kanske är mer av en önskan än en verklighet, säger Eva Alerby.

– Att samtidigt jobba och studera, ta hand om barn och studera. Är människan och tiden verkligen så tänjbar? Det finns en uppenbar risk för dubbelarbete och för att sätta gränser ur spel.

Dessa och fler frågor som distansundervisningen väcker behöver undersökas mer, enligt forskarna.

Nya krav på undervisningen

Undervisningen på distans, visar studien vidare, ställde nya krav på lärare att inte gömma sig bakom ett bildspel och hålla en monolog.

Enligt studenterna lyckades vissa lärare väl med sitt uppdrag i den digitala sfären och andra inte. En lyckad pedagogik var, enligt studenterna, när lärare skapade variation och använde sig av teknikens möjligheter för att skapa dialog.

Hissar en varningens flagg

Studenterna uppger också att de använde sig av tekniska möjligheter för att själva forma undervisningen, till exempel genom att snabba på eller dra ner hastigheten på inspelade föreläsningar. Läraren blev på så sätt en formbar resurs, ett objekt, säger Niclas Ekberg, universitetslektor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet.

– Det är intressant att diskutera vad det gör med lärarrollen, vad är lärarens kvalitéer och vad kan en maskin göra. Vi hissar en varningens flagg för att mellanmänskliga relationer kan bli instrumentaliserade, både studenter och lärare blir någon form av stapelvaror, säger Niclas Ekberg och fortsätter:

– Vi kommer inte med några svar men visar att vi måste titta kritiskt och djupt på de här frågorna. Det finns en technooptimism och idé om effektivisering som vi vill problematisera. Men vi kan inte heller ha en dystopisk syn på digitalisering av undervisning. Vi kan inte gå tillbaka, det gäller att lära oss för framtiden.

Vetenskaplig artikel:

Digitaliseringens begränsande gränslöshet – om lärande, rum och hemmahörande i högre utbildning, Högre utbildning.

Kontakt:

Eva Alerby, professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet
eva.alerby@ltu.se