– Med tanke på hur bråttom det är för klimatåtgärder spelar varje möte roll, säger Markku Rummukainen, klimatforskare och Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC.
Nu är det dags igen för FN:s årliga klimattoppmöte, COP28. Med start den 30 november möts världens länder i två veckor för att diskutera det globala klimatsamarbetet och hur klimatmålen från Parisavtalet 2015 ska kunna nås.
Denna gång hålls mötet i Dubai i Förenade Arabemiraten.
Lunds universitet ställde fem frågor till Markku Rummukainen, professor i klimatologi på Centrum för miljö- och klimatvetenskap och Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC.
Vilka är de viktigaste punkterna på årets klimatmöte?
– Det finns alltid många agendapunkter. I Dubai är det ändå särskilt angeläget med slutsatser från den så kallade globala översynen. Den är ett slags avstämning av klimatarbetet som utgångspunkt för ambitionshöjningar, och en central mekanism i Parisavtalet. Därtill finns agendapunkter om pågående arbetsprogram om utsläppsminskning och anpassning, och den överenskomna fonden som avser att finansiera hantering av skador och förluster i sårbara länder.
På vilket sätt har COP28 betydelse?
– Med tanke på hur bråttom det är för klimatåtgärder spelar varje möte roll. Det står klart att den hittills beslutade politiken inte når upp till de globala klimatmålen som alla länder kom överens om i Paris 2015. Det krävs mer och snabbare åtgärder av alla, vad gäller ambition och genomförande i utsläppsminskning, anpassning och av att arbeta tillsammans.
Parisavtalet
Parisavtalet är en internationell överenskommelse som slöts under FN:s klimatkonferens 2015 i Paris (COP21) och som började gälla året därpå. Genom avtalet, som ses som en historisk milstolpe i det globala klimatarbetet, förbinder sig de 191 undertecknande länderna att arbeta för att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 grader, med ambitionen att den ska stanna vid 1,5 grader. Avtalet, som består av 29 artiklar, berör också frågor som klimatanpassning, klimatfinansiering, tekniköverföring, skador, förluster, med mera.
Något annat centralt som världens länder behöver diskutera?
– Klimatfinansiering för åtgärder är en viktig fråga som får mycket uppmärksamhet. Det handlar om hur mycket stöd som kan mobiliseras till att möjliggöra klimatarbete i utvecklingsländer, varifrån medlen ska komma och hur de ska hanteras. En annan pågående diskussion handlar om det som kallas artikel 6 i Parisavtalet. Den avser ett specifikt regelverk för olika typer av internationellt samarbete om att genomföra utsläppsminskningsåtgärder.
Hur är förväntningarna inför mötet?
– Framstegen inför större beslut i klimatförhandlingar är ofta gradvisa. Varje möte är viktigt, men det återstår förstås att se hur samtalen landar denna gång.
Vad betyder värdskapet?
– Värdskapet för COP-mötena delas mellan världens länder, denna gång är det Förenade Arabemiraten som är COP-ordförande. Ordföranden har givetvis en viktig roll i att mötet blir bra. Den avsedda personen, Sultan Ahmed Al Jaber (chef för landets nationella oljebolag samt ordförande för Abu Dhabis inititativ för förnybar energi, reds anm), har varit lite i blåsväder med tanke på sina kontakter med fossilindustrin. Det har också funnits viss oro kring förutsättningar för civilsamhällets medverkan under mötet, det är viktigt att det landar bra.
Artikeln kommer från Lunds universitets nyhetswebb.
Läs också: Nollnettoutsläpp? Nej, tiden är ute för klimatkompensation, menar forskare (2021).
Nollnettoutsläpp och klimatneutral – vad är skillnaden
Nettoutsläpp är skillnaden mellan de utsläpp man faktiskt gör och det man gör för att minska utsläppen.
Bruttoutsläpp: de faktiska utsläppet av växthusgaser.
Nollnettoutsläpp: Om man till exempel släpper ut 1000 ton koldioxid på en bilresa och planterar träd som binder upp 1000 ton koldioxid blir det 1000-1000=0.
Klimatneutral används ofta synonymt med nollnettoutsläpp, men betyder egentligen att en person, företag eller produkt inte åstadkommer någon klimatpåverkan överhuvudtaget. Då räknas förutom växthusgaser, också biogeofysiska effekter – exempelvis att skogsplantering gör jordytan mörkare och därmed sämre på att reflektera solens strålning.
Klimatpositiv: används för en person eller ett företag som klimatkompenserar för mer än 100 procent av sina utsläpp. Det kan misstolkas som att en en så kallad klimatpositiv produkt per automatik är bra för klimatet, trots att den ger höga bruttoutsläpp av växthusgaser.
Kolsänka: När upptaget av koldioxid i träd och mark är större än den mängd växthusgaser som avges (på grund av till exempel avskogning, skogsbränder eller naturlig nedbrytning).
Negativa utsläpp kallas det när man med hjälp av teknik tar upp mer koldioxid från atmosfären, än man släpper ut. Exempel på negativa utsläppstekniker är skogsplantering, koldioxidinlagring från biobränsle (Bio-CCS) och infångning av koldioxid från luften (DAC).
