Våra hjärnor är ”programmerade” så att vi tenderar att lyssna mest på de människor som vi gillar – och lyssna mindre på dem vi ogillar. Det har forskare i neuropsykologi visat i ett nytt experiment.
Tack vare vårt minne kan vi lära oss nya saker. Vi lär oss dels från egna upplevelser, dels genom att knyta samman dessa för att dra nya slutsatser om vår omvärld.
På så sätt vet vi saker som vi inte nödvändigtvis har egen erfarenhet av. I forskningen kallas det minnesintegrering och är viktigt för att göra inlärningen snabb och flexibel. Inês Bramão, docent i psykologi vid Lunds universitet, ger ett exempel på minnesintegrering:
Säg att du promenerar i en park. Du ser en man med en hund. Några timmar senare ser du hunden i stan tillsammans med en kvinna. Din hjärna gör snabbt kopplingen att mannen och kvinnan är ett par även om du aldrig har sett dem tillsammans.
– Att vi gör sådana slutledningar är i grunden nödvändigt och bra. Men risken finns så klart att vår hjärna drar fel slutsatser, eller minns selektivt, säger Inês Bramão.
Viktigt vem som ger information
För att ta reda på vad som påverkar våra möjligheter att lära oss och göra slutledningar riggade Inês Bramão, tillsammans med forskarkollegor, ett experiment där försökspersoner fick i uppgift att komma ihåg och koppla samman olika föremål. Det kunde vara en skål, boll, sked, sax eller något annat.
Det visade sig att minnesintegreringen, det vill säga förmågan att komma ihåg och koppla samman information, hängde ihop med vem som presenterade informationen. Var det en person som försökspersonen gillade underlättades kopplingen av informationen – jämfört med när informationen kom från en person som försökspersonen ogillade.
Kan översättas till politiken
Det kan fungera så här även i verkliga livet, enligt forskarna. Inês Bramão tar ett tänkt exempel från politiken:
– Ett politiskt parti argumenterar för att höja skatterna till förmån för sjukvården. Vid ett senare tillfälle besöker du en vårdcentral och noterar att förbättringar har gjorts. Sympatiserar du med partiet som ville förbättra vården genom höjda skatter är chansen stor att du tillskriver förbättringarna just skattehöjningen, trots att förbättringarna kanske hade en helt annan orsak.
Handlar om grundläggande mekanismer
Det finns redan gott om forskning som beskriver att människor tar sig information olika beroende på vem som förmedlar den. Det finns också forskning som pekar på att detta hänger ihop med sådant som polarisering och motstånd till ny kunskap, det som ibland kallas kunskapsresistens.
– Vad vår forskning visar är hur dessa betydande fenomen till en del kan härledas till grundläggande principer som styr hur vårt minne fungerar, säger Mikael Johansson, professor i psykologi vid Lunds universitet.
Medfött sätt att hantera information
Att förklara kunskapsresistens, och även inlärning, utifrån basala hjärnfunktioner öppnar upp för större förståelse för fenomenet, menar forskarna. Det handlar alltså inte bara om filterbubblor i sociala medier utan även om ett medfött sätt att ta till sig information.
– Särskilt spännande är att vi tar till oss information olika beroende på vem det är som säger något, även när informationen är helt neutral. I verkligen livet, där information ofta väcker starkare reaktioner, kan sådana effekter bli ännu mer påtagliga, säger Mikael Johansson.
Läs också: Prat om ökad polarisering mest snack
Vetenskaplig artikel:
Ingroup sources enhance associative inference, Communications psychology.
Kontakt:
Inês Bramão, biträdande universitetslektor vid Institutionen för psykologi, Lunds universitet
ines.bramao@psy.lu.se
