Känner du dig lite extra kär och galen inför Alla hjärtans dag? Katja Valli, professor i kognitiv neurovetenskap, reder ut hur kärlekens kemiska cocktail påverkar hjärnan.
Fjärilar i magen, stigande puls och plötsligt kan du inte tänka på någon annan än den du förälskat dig i. Men vad är egentligen kärlek och vad händer i kroppen?
När vi känner kärlek till någon aktiveras en del av hjärnan som forskare kallar det ventrala tegmentala området. Det ligger mitt i hjärnan och är kopplat till grundläggande behov som att äta och dricka. Men det är också en del av hjärnans belöningssystem.
Och belöningssystemet sitter inne på en mycket åtråvärd resurs i form av dopamin – en sorts belöningsmolekyl som ger oss en känsla av belöning och njutning.
– Att tänka, prata eller se på vår älskade gör att belöningssystemet aktiveras, dopaminet frisätts, och vi får den här känslan av njutning. Passionerad romantisk kärlek känns så belönande att vi ibland glömmer att äta eller inte ens känner oss hungriga. Det tyder på att det är en sorts grundläggande biologisk drivkraft som vi strävar efter att uppfylla, säger Katja Valli som är professor i kognitiv neurovetenskap vid Högskolan i Skövde.
Kärlek ett slags beroende
På så vis liknar förälskelsen en beroendesjukdom. När dopaminet gör sin grej i hjärnans belöningsområden ger det en stark känsla av belöning och liknar de känslor som brukar finnas när vi utvecklar ett beroende. Kärlek vill vi alltid ha mer av.
Även om dopamin spelar huvudrollen i neurokemin vid förälskelse finns även andra signalsubstanser med i matchen, till exempel serotonin.
Katja Valli berättar att dopamin minskar produktionen av serotonin. Det gör att hjärnan blir helt utarmad på substansen i tidiga stadier av romantisk kärlek. Serotoninbrist är kopplat till humör, aptit, besatthet och tvångsmässiga beteenden.
– Förlust av aptit, besatthet kring den älskade och att vi kan bete oss lite märkligt när vi är förälskade kan således vara kopplade till låga nivåer av serotonin i hjärnan. Lyckligtvis återställs den neurokemiska balansen med tiden och de här förändringarna är kortvariga, säger Katja Valli.
Passion övergår till långvarig kärlek
Men vad händer med oss när den passionerade förälskelsen övergår till långvarig kärlek och tillgivenhet? Då fortsätter samma områden i hjärnan att vara aktiva när vi tänker eller ser på den vi älskar, men nu lyser ytterligare ett område i hjärnan upp. Det kallas för basala ganglierna och där finns området nucleus accumbens.
De här delarna av hjärnan är vanligtvis förknippade med rörelse och motoriska funktioner, men nucleus accumbens inkluderar även känslan av anknytning.
Anknytning är avgörande för att kunna bilda långvariga band mellan par. En annan aspekt av kärlek handlar om överlevnad och reproduktion.
– Både romantisk kärlek och kärleken vi känner till våra barn har utvecklats för att tjäna syftet med fortplantning, så det är inte förvånande att de sätter igång samma hjärnmekanismer.
Fler neurohormoner inblandade
Utöver dopamin och serotonin finns även neurohormonerna oxytocin och vasopressin med på rollistan. De är inblandade i att främja förbindelser och tillgivenhet mellan människor.
Båda hormonerna är viktiga för att reglera vår kropp och vårt beteende. De spelar särskilt viktiga roller i social interaktion och fortplantning. Dessa neurohormoner är alltså kopplade till anknytning och bindning, men både oxytocin och vasopressin ökar även vid passionerad förälskelse och under en orgasm.
Som en kemisk cocktail
Kärlek kan alltså något förenklat beskrivas som en kemisk cocktail som aktiverar olika hjärnområden på ett specifikt sätt. Men kognitiv neurovetenskap kan i grunden bara besvara hur kärlek fungerar i hjärnan. Då återstår frågan varför vi känner kärlek och varför det känns som det gör.
Evolutionär psykologi och biologi kanske kan ge ytterligare svar på varför, men hur just du upplever kärlek kommer att förbli individuellt, enligt Katja Valli.
– När du tänker på din partner, dina barn, ditt husdjur eller någon annan som du älskar, hur känner du då? Hur skulle du beskriva känslorna och kommer beskrivningen komma i närheten av hur det verkligen känns. Nog finns det viss mystik kvar i den subjektiva upplevelsen av kärlek, säger hon.
Kontakt
Katja Valli, professor i kognitiv neurovetenskap vid Högskolan i Skövde, katja.valli@his.se
