Nya rekommenderade begränsningar av skärmtid för barn under fem år är svåra att leva upp till och skapar oro hos föräldrar. Råden är heller inte realistiska i den tid vi lever i, menar forskarna bakom en ny studie om små barns digitala medieanvändning.
Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar så lite skärmtid som möjligt för barn under fem år. Barn under två år ska helst inte exponeras för skärmar alls, lyder råden.
Svenska Barnläkarföreningen instämmer i de riktlinjerna, men gör undantag för korta videosamtal med mor- och farföräldrar.
16 familjer filmades
I en ny forskningsstudie har forskare från Malmö universitet och Högskolan i Halmstad studerat små barns digitala vardagsliv. Forskarna observerade och filmade 16 familjer med barn mellan sex veckor och drygt tre års ålder, vissa med äldre syskon.
Föräldrar uppger i intervjuer, i samma studie, att de begränsar skärmtid. Detta sker till stor del utifrån socialt stigma kring barns användning av digitala medier.
Positiva upplevelser vid skärm
Men forskarnas observationer visar att föräldrarna även uppmuntrar barnens skärmrelaterade aktiviteter och att dessa är en viktig i del i vardagen.
– I dag är skärmar helt naturliga i ett modernt familjeliv och föräldrar tycker ofta att de och barnen har positiva upplevelser tillsammans genom tekniken, säger forskaren Helena Sandberg.
Hon är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet och är med i Folkhälsomyndighetens expertgrupp som på uppdrag av regeringen tar fram rekommendationer om barns digitala medieanvändning.
– Skärmaktiviteter kan exempelvis vara väldigt användbara för social samvaro och lärande. Videosamtal med avlägsna släktingar kan bland annat bidra till barnets språkutveckling och upprätthålla en viktig och nära kontakt, säger Helena Sandberg.
Snävt fokus på tid gör skada
Skärmanvändning blir ofta en källa till oro och skam hos vuxna, enligt studien. Föräldrar upplever att kraven är höga och kan tvivla på sin föräldraförmåga.
De nya råden om att strikt begränsa skärmtid för små barn missar också centrala aspekter genom att fokusera på tid vid skärm och inte innehållet, menar forskarna.
– Föräldrar efterfrågar riktlinjer men som rekommendationerna ser ut nu gör de mer skada än nytta, säger Helena Sandberg.
– Istället för att fokusera på skärmtider eller skärmundvikande bör rekommendationerna uppmuntra till interaktion och medieanvändning under föräldrarnas vägledning för att bejaka utforskande och lärande.
Ett orealistiskt perspektiv
Vidare är det orealistiskt att hänvisa till nolltolerans för skärmar i samhällen som präglas av digital medieteknologi, menar Helena Sandberg.
– Hur är det tänkt att föräldrar ska utesluta skärmar i andras hem eller på offentliga platser som de små barnen tar del av? Det är nästan omöjligt, även i det egna hemmet. Dessutom skulle vi få den första generationen som inte exponerats för skärmar sedan teven fick sin naturliga plats i de svenska vardagsrummen i slutet av 1950-talet.
Läs också: Barn reagerar annorlunda än vuxna när de blir rädda
Rapport:
Små barns digitala vardagsliv: Barndom, föräldraskap och modernt familjeliv.
Kontakt:
Helena Sandberg, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Lunds universitet
helena.sandberg@kom.lu.se
