Barn blir hyperaktiva av socker, sägs det. Barn på kalas brukar tas som levande bevis för det. Men vad säger forskningen – stämmer det?
Barnkalas! Ballonger och serpentiner, lekar och Ja må hen leva, finklädda kompisar och prassliga paket – och kanske tårta, glass, läsk, fiskdamm med godispåsar… En del föräldrar bävar för vad som väntar: sockerstinna, hyperaktiva barn. Men blir barn verkligen hyperaktiva av socker?
6 frågor om socker och hyperaktivitet
Forskarna som svarar:
Emily Sonestedt forskare om socker och nutrition*. Hon är docent i nutritionsepidemiologi* vid Lunds universitet, och i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad.
Maria Ahlsén är medicine doktor och fysiolog vid Karolinska institutet och driver tillsammans med kollegan Jessica Norrbom ”Frisk utan flum-podden”, en podd om vad forskningen säger om hälsa, kost och träning.
-
1
Är påståendet om att socker leder till hyperaktivitet sant eller falskt?
Emily Sonestedt: Falskt, om man tittar på forskningen. Utifrån vad vi vet idag finns det inget vetenskapligt stöd överhuvudtaget för det. Men det skulle kunna vara så att vissa barn är mer känsliga för att reagera på socker. Forskningen har inte tittat på det.
Maria Ahlsén: Falskt, i alla fall om man tittar på barnens beteende och kognitiva prestation. Men det kanske också beror på vad man lägger för betydelse i orden. Om barn blir jätteglada och springer runt, runt kanske omgivningen kan uppfatta det som lite vilt, lite hyperaktivt. Men det verkar inte vara sockret som är orsaken i så fall, det är mer situationen.
-
2
Vad har forskningen visat om socker och hyperaktivitet hos barn?
Emily Sonestedt: 1995 kom en metaanalys, en studie som drar slutsatser av det samlade kunskapsläget. Den visade att det inte finns något stöd för samband mellan socker och hyperaktivitet hos barn. Forskarna bakom metaanalysen diskuterade om påståendet om ett samband kan bero på att föräldrar förväntar sig hyperaktivt beteende när deras barn har ätit socker – något som en annan studie, som inte ingick i metaanalysen, tidigare hade visat.
-
3
Hur kom forskarna fram till att det inte fanns något samband mellan socker och hyperaktivitet?
Emily Sonestedt: Alla sexton studier i metaanalysen var blindade – varken forskare, föräldrar eller barn visste alltså vilka som hade fått socker och vilka som hade fått sötningsmedel. Femton av studierna utfördes i laboratorie- eller skolmiljö, där barnen antingen fick socker eller sötningsmedel. I en av studierna fick barnen istället en sockerrik kost under tre veckor medan kontrollgrupperna fick en kost med sötningsmedel, antingen aspartam eller sackarin.
I en annan väldigt intressant studie fick alla barn sötningsmedel, men hälften av barnens föräldrar fick information om att deras barn hade fått socker. Föräldrar och barn filmades så att forskarna skulle kunna se hur de interagerade med varandra. Föräldrarna fick svara på hur de upplevde sina barn, och det mättes hur aktiva barnen var. Den studien visade att föräldrar som trodde att deras barn hade fått socker var mer kontrollerande och tillrättavisade sina barn i högre utsträckning. Dessa föräldrar upplevde också sina barn som betydligt mer hyperaktiva, trots att aktivitetsmätningen visade att de var mindre aktiva än de barn vars föräldrar fått korrekt information, det vill säga att deras barn hade fått sötningsmedel.
-
4
Metaanalysen gjordes för nästan 30 år sedan. Finns det ingen senare forskning om det här?
Emily Sonestedt: Nej, jag har letat i databaserna men inte hittat ytterligare någon metaanalys, och inte heller ytterligare någon kontrollerad studie. Det är lite märkligt, det här är ju något som ofta kommer upp och som många föräldrar pratar om. Men det är så med en del studier – när de väl är gjorda finns det inget mer att forska om. Eller så kan det vara en enda forskargrupp, eller några få forskargrupper, som har gjort många av studierna i ämnet, och när de är färdiga är det inga andra forskare som tar vid.
Maria Ahlsén: Just barn och hyperaktivitet verkar inte ha varit ett så hett ämne den senaste tiden. Men det finns en metaanalys från 2019, där man har sammanställt och analyserat data från studier som handlar om sockrets påverkan på humör och sinnesstämning hos vuxna; Sugar rush or sugar crash.
Den analysen av 31 studier visar att man inte får en kick av socker. Den första timmen efter att man har ätit något sockersötat får man istället en högre nivå av trötthet och blir mindre alert. Det kanske man kan säga styrker resultaten från metaanalysen (från 1995) om barn, socker och hyperaktivitet.
-
5
Det har varit känt i 30 år att det inte är sockret som gör barn speedade på kalas. Ändå fortplantar sig påståendet i varje ny föräldrageneration. Hur kommer det sig?
Emily Sonestedt: Många upplever nog att det är så. Man ser att ens barn är uppspelt, man tycker att det är väldigt tydligt och drar slutsatsen att det måste vara sockret.
Maria Ahlsén: Ja, varför dör aldrig den myten? Det är den stora gåtan – det är lite som en zombiefilm; monstret dör aldrig.
-
6
Om det inte är sockret som gör barn uppspelta och hyperaktiva på kalas – vad kan det då vara?
Emily Sonestedt: På kalas är det inte bara socker, det är väldigt mycket annat också: full fart, mycket barn … Jag vet inte, men när mina barn får lördagsgodis blir de inte jättehyperaktiva. Om påståendet att socker gör barn hyperaktiva skulle stämma hade de blivit hyperaktiva vid alla tillfällen när de äter godis, inte bara på kalas utan även när de får lördagsgodis hemma i soffan.
Maria Ahlsén: Barnen kanske bara är glada och uppspelta – och det är ju något som många av oss upplever när vi är på en rolig fest.
Nutrition är hur kroppen tar upp och använder näringsämnen från maten vi äter. Studier av nutrition handlar också om hur kosten påverkar olika funktioner i kroppen, som metabolism, tillväxt, immunförsvar och energinivåer. Nutrition handlar inte bara om att äta för att stilla hunger, utan också om att välja rätt mat för att möta kroppens näringsbehov och förebygga sjukdomar. Den som studerar nutrition försöker också förstå hur olika livsmedel och näringsämnen interagerar med varandra och hur kosten kan anpassas för att möta specifika behov hos olika människor, såsom barn, äldre, gravida kvinnor eller personer med olika sjukdomar.
Inom nutritionsepidemiologi studerar forskarna sambandet mellan kost och hälsa på befolkningsnivå. De analyserar data från stora grupper av människor för att se mönster och samband mellan kostvanor och hälsa. Den här forskningen är viktig för att förstå hur kost kan användas som ett verktyg för att förebygga sjukdomar och främja hälsa på samhällsnivå.
Så påverkas vi av socker
Socker är inte farligt, men det finns annat som är viktigare att få i sig, säger Emily Sonestedt. Några risker med hög sockerkonsumtion är:
- att sockrets tomma kalorier kan göra att vi inte får i oss så mycket näringsämnen som vi behöver.
- att socker kan leda till viktuppgång – och socker i dryckesform är lättare att överkonsumera.
- att sockret har en negativ effekt på hälsan, och kan till exempel påverka sjukdomar som typ 2-diabetes.
Källa: Emily Sonestedt, socker- och nutritionsforskare
Text: Maria Zamore på uppdrag av forskning.se
