Könsroller lever kvar inom äldreomsorgen

Kvinnliga enhetschefer förväntas komma ihåg födelsedagar och vara empatiska. Män i motsvarande roll betraktas som mer kompetenta men saknar samtidigt stöd. En avhandling från Linköpings universitet visar hur könsroller påverkar lärande och utveckling inom äldreomsorgen.

Alla enhetschefer inom äldreomsorgen har samma press på sig att klara en god verksamhet inom givna ekonomiska ramar, men det finns ändå avgörande skillnader mellan manliga och kvinnliga chefer. Det konstaterar forskaren Karin Wastesson i en avhandling i pedagogik vid Linköpings universitet.

Kön spelar roll

Hon har tittat närmare på enhetschefernas förutsättningar att lära och utveckla sig i sitt dagliga arbete. Totalt intervjuades 40 personer inom två kommunala och två privata äldreomsorgsorganisationer. De flesta var chefer inom hemtjänst eller särskilt boende. En slutsats är att kön spelar roll.

Män hade visserligen en fördel genom att de mer självklart betraktades som kompetenta chefer av sina medarbetare, men i sin chefsroll var de mer ensamma. Medan de kvinnliga cheferna hade likställda kvinnliga kollegor att diskutera förtroligt med, fick männen oftast söka hjälp hos en högre chef eller de egna medarbetarna.

– Men det går ju inte att hitta en kompis bland medarbetarna på samma sätt, även om man kan samarbeta. Då kan det också bidra till att männen slutar, säger Karin Wastesson.

Balansgång i chefsrollen

Intervjuerna visar även att kvinnliga chefer ofta förutsätter att männen bara tar jobbet som enhetschef som en språngbräda till en vidare karriär. Det ledde till sämre motivation att lära känna dem närmare. Därför borde arbetsgivaren ta ett större ansvar för att chefer får mötas i olika konstellationer för att utbyta erfarenheter, menar Karin Wastesson.

Kvinnorna å sin sida är tvungna att gå balansgång mellan chefsidealet och bilden av hur en kvinna ska vara. Det kan till exempel handla om att ha koll på födelsedagar och bjuda på geléhallon på alla hjärtans dag, som en av cheferna uttryckte under intervjuerna. Det här resulterar i ett svåruppnåeligt ideal, som i annan forskning beskrivits som ”den robusta femininiteten”.

–Det är ju att man ska vara lite av en matriark. Att man ska var hård och rättvis, men empatisk samtidigt. Det är ett sorts machoideal för kvinnor, säger Karin Wastesson.

De motstridiga kraven ökar kvinnliga chefers arbetsbörda och tar mycket energi. Som en följd minskar tiden för lärande och utveckling. Det är därför en del av förklaringen till den förhållandevis stora chefsomsättningen och antalet sjukskrivna inom äldreomsorgen, enligt Karin Wastesson.

Goda exempel förs inte vidare

Men könsroller påverkar inte bara individens möjligheter, utan även hela organisationens förmåga att utvecklas.

De intervjuade cheferna vittnar om att de brukar anpassa direktiv uppifrån så att det passar den egna verksamheten, och så länge de håller budget är det ingen högre upp som bryr sig. Samtidigt kan de också på eget initiativ hålla distans till högre chefer för att värna om sitt eget handlingsutrymme.

En konsekvens blir att demokratiskt fattade beslut kanske inte genomförs som det var tänkt. En annan följd är att både misstag och smarta lösningar tenderar att stanna på enheten utan att spridas vidare.

– Det finns ett ointresse och man värderar inte den här kvinnligt kodade verksamheten. Hade de högre cheferna lyssnat mer hade det kanske inneburit att man behövt tillföra mer resurser, engagemang och tid. Det finns enhetschefer som påtalar den här könsdimensionen ganska tydligt. Men de säger att när de ställer krav, då uppfattas de som bitchiga, inte som pålästa eller som experter, säger Karin Wastesson.

Avhandling:

Learning Managerial Work: First-line Managers’ Learning in Everyday Work within Swedish Elderly Care, Linköpings universitet.