Aktivt kol, växter och förbränning. Det är några metoder som skulle kunna användas för att få bort PFAS – långlivade ämnen med negativ effekt på hälsa och miljö, visar forskning.
PFAS är syntetiska, smutsavstötande ämnen som används i allt från kläder och husgeråd till brandskum. Men de har visat sig ha negativ effekt på hälsa och miljö. Forskare undersöker nu metoder som kan rena bort PFAS.
De kallas evighetskemikalier, de kemikalier som samlas under förkortningen PFAS. Öknamnet kommer sig av att de inte bryts ner i naturen. Att få bort dem från vatten och jord är därmed upp till människan. Men hur ska det gå till? Och vem ska betala?
I december 2013 beslutade Ronneby kommuns VA-bolag Miljöteknik att stänga vattenverket i Kallinge. Orsaken var att vattnet innehöll extremt höga halter av PFAA, en grupp av ämnen som tillhör de tusentals kemikalier som går under samlingsnamnet PFAS. Då hade Blekinge flygflottilj i nästan 20 år övat brandsläckning med skum som innehöll PFAS, och kemikalierna hade läckt ut i grundvattnet.
Två år senare stämde 150 invånare i Kallinge vattenverket och efter en lång rättsprocess slog Högsta domstolen i december 2023 fast att de höga halterna av PFAS i blodet innebär en personskada. Samma år presenterade forskare resultaten av tio års studier av hälsoeffekter på invånarna i kommunen. Projektet Ronneby PFAS Research Program visade på ökad förekomst av bland annat njurcancer och förhöjt kolesterol.
Dyrt att rena bort PFAS
Också i Uppsala upptäcktes höga halter av PFAS i dricksvattnet. Där har kommunen installerat ett reningssystem för att få ner halterna och stämt Försvarsmakten för att få dem att betala. I april beslutade Mark- och miljööverdomstolen att Försvarsmakten ska stå för de reningskostnader som hittills uppstått, 37 miljoner kronor. Uppsala vatten dock ville ha ersättning också för framtida kostnader och hade stämt Försvarsmakten på 215 miljoner kronor.
I Uppsala renas vattnet med hjälp av aktivt kol, en dyr metod som beräknas kosta fyra miljoner kronor per år.
Att fånga in PFAS i något slags filter, till exempel aktivt kol, är en av två typer av metoder som finns på marknaden idag. Den andra går ut på att förstöra kemikalierna genom att till exempel utsätta dem för en hög temperatur.
Vad är PFAS?
PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är ett samlingsnamn för en grupp med tusentals kemikalier som började framställas i mitten av 1900-talet.
PFAS har egenskaper som gör dem både vatten- och oljeavvisande och tål höga temperaturer och används bland annat i brandsläckningsskum, smink och för impregnering av till exempel vattenavstötande kläder, men även i stekpannor, skor, skidvallor, möbeltyger och matförpackningar som är non-stick.
Idag finns PFAS-kemikalier överallt i miljön, och de är långlivade. De mest kända substanserna kallas PFOS och PFOA. EU har förbjudet cirka 200 PFAS-ämnen (sedan februari 2023). Men det finns flera tusen PFAS-ämnen i omlopp idag.
Människor får i sig kemikalierna huvudsakligen via dricksvatten och mat men även via inomhusluft, damm och konsumentprodukter. Ämnena kommer ut i naturen bland annat via Försvarets brandövningsplatser och på avfallsdeponier.
Det är många som påstår sig ha bra metoder för att rena vatten och jord från PFAS. I projektet Testbed PFAS har forskningsinstitutet RISE ägnat fyra år åt att testa metoderna. Tove Mallin är forskare och enhetschef inom avdelningen Brand och säkerhet vid RISE.
Få renar bort PFAS, men tekniker finns
– Det finns många bra tekniker och det vi har kunnat visa är att när det gäller att få bort PFAS från dricksvatten finns det inga hinder att börja rena.
RISE testade bland annat att rena vattnet från Tullinge vattenverk i Botkyrka, som stängdes 2011 efter att man upptäckt att PFAS spridits från Tullinge flygfält. Tre olika tekniker testades, en kunde inte utvärderas på grund av teknikstrul men de två andra lyckades få ner halterna till under 4 ng/liter, vilket är det gränsvärde som börjar gälla 1 januari 2026.
De flesta kommuner har inte analyserat sitt vatten för PFAS, än färre renar det. En kartläggning som Livsmedelsverket publicerade 2021 visade att bara 123 av 290 kommuner undersökte sitt vatten för PFAS. Av de 154 vattenverk som hade analyserats förekom PFAS i 72. Hösten 2023 frågade SVT Nyheter efter resultaten från undersökningarna: det visade sig att det i nio kommuner fanns vattenverk som levererade dricksvatten med en PFAS-halt över 4 ng/liter.
I Kallinge var halten PFAS i vattnet 10 380 ng/liter.
Gränsvärden för PFAS i vatten och mat
Från 1 januari 2026 gäller nya, lägre gränsvärden för PFAS i dricksvatten. För de grupper som ingår i ”PFAS 4” (PFOA, PFNA, PFOS och PFHxS) blir gränsvärdet 4 ng/liter. För de grupper av PFAS-kemikalier som ingår i PFAS 21 blir gränsvärdet 100 ng/liter.
Att gränsvärdet överskrids innebär enligt Livsmedelsverket inte några akuta hälsorisker och de vattenverk som upptäcker höga halter behöver inte ta till nödvattenförsörjning utan dricksvattnet kan användas under den tid det tar att utreda och vidta åtgärder.
Vad gäller animaliska livsmedel infördes gemensamma gränsvärden inom EU för ”PFAS 4” i januari 2023. Gränsvärdena gäller bland annat ägg, kött, fisk, kräftdjur och musslor. Gränsvärdena kommer enligt Livsmedelsverket att utökas till flera kategorier av livsmedel.
Svårare få bort PFAS i jord än vatten
Men PFAS finns också i naturvatten och i jorden där kemikalierna tar sig in i våra livsmedel. Där blir reningen mer komplicerad.
– För vattenverken är det enklare eftersom de har ett skarpt gränsvärde att förhålla sig till. För ytvatten blir det i regel en diskussion mellan tillsynsmyndigheten och fastighetsägaren. Det finns både platser som är enklare och platser som är svårare att arbeta på, säger Tove Mallin.
En av de platser där RISE testade olika reningsmetoder var ett flygfält där det fanns en kraftigt förorenad branddamm. Vattnet renades i flera steg och stora mängder PFAS avlägsnades från dammen under den relativt korta testperioden. Problemet om man inte renar är att kemikalierna oftast fortsätter att läcka ut, till exempel till angränsande vattendrag. En annan del av projektet Testbed PFAS har därför varit att utvärdera PFAS-fria alternativ till brandsläckningsskum.
Gjorde släckmedel utan PFAS
– Försvarsmakten har ett behov av att släcka bränder, till exempel ett flygplan som läcker bränsle som brinner. Vi testade hur det fungerade att släcka med flera olika PFAS-fria släckmedel. De goda resultaten ledde till att Försvarsmakten upphandlade ett PFAS-fritt släckmedel till flygvapnets nya släckbilar, säger Tove Mallin.
En metod som inte testades av RISE, främst av tidsbrist, är att rena vatten med hjälp av växter. Maria Greger, docent i växtfysiologi vid Stockholms universitet, har i 30 år forskat i ämnet fytoremediering: att använda växter för att rena mark, vatten och luft från föroreningar. Tillsammans med två andra forskare driver hon företaget PhytoEnvitech AB som har utvecklat en metod för att rena naturvatten med hjälp av flytande våtmarker.
– Vi har jobbat med PFAS sedan 2015 då vi började testa olika växter, säger Maria Greger.
Metoden har bland annat testats på vatten från Sänksjön i just Kallinge. Resultaten publicerades i februari 2024 i en artikel i tidskriften Journal of Environmental Management.
Växterna kan ta upp PFAS
– Ofta vill man ha vatten som är någorlunda lugnt för att växterna ska hinna ta upp kemikalierna. Växterna kan både bryta ner och ta upp de här ämnena, säger Maria Greger.
Det som inte bryts ner hamnar till slut i växtskotten, som skördas och förbränns. Inom några år kan föroreningen vara borta.
– Om det finns en källa som du inte har hittat och som hela tiden läcker måste du rena kontinuerligt. Men om du har en damm som är förorenad kan du bli av med det mesta av kemikalierna inom några år, beroende på hur stor dammen är.
För Kallingeborna som stämde kommunens vattenverk pågår nu en process för att få ut skadestånd för den personskada som Högsta domstolen slog fast att de har drabbats av.
I början av året bildade organisationen Svenskt vatten ett PFAS-nätverk där landets vattenverk kan utbyta erfarenheter vad gäller reningstekniker och kommunikation till allmänheten.
Hur farligt är PFAS ?
PFAS-kemikalierna har förknippats med en mängd olika skadliga effekter på hälsan. Djurstudier har visat att exponering av PFAS kan påverka såväl vuxna djur som foster och avkomma bland annat genom att försämra immunförsvaret och hjärnans utveckling.
Enligt Efsa (den europeiska livsmedelsmyndigheten) finns inte tillräckligt stöd för att PFOS och PFOA skulle vara cancerframkallande för människa. Detta gäller både studier som utförts på yrkesmässigt utsatta individer och bland dem som utsätts för bakgrundsnivåer. WHOs cancerforskningsorgan IARC (International Agency for Research on Cancer) har gjort en annan bedömning 2023 och klassificerade PFOA som cancerframkallande för människa (grupp 1) och PFOS som möjligen cancerframkallande (grupp 2B).
Ett PFAS-ämne som varit föremål för omfattande studier av hälsoeffekterna är C8. Den så kallade C8-studien undersökte hälsoutvecklingen hos invånare i Ohio som hade höga halter av C8 på grund av utsläpp från en fabrik. Sammanlagt ingick 69 000 invånare i studien som visade att det fanns ett sannolikt samband (a probable link) mellan exponering för C8 och sex olika sjukdomstillstånd: Högt kolesterol, ulcerös kolit (inflammation i tjocktarmen och ändtarmen), hypotyreos (en sköldkörtelsjukdom), testikelcancer, njurcancer och havandeskapsförgiftning.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
