Äldre hälsingegårdar vittnar om fest
Hälsingegårdarna med sina rikt utsmyckade salar har blivit utsedda till världsarv. I en avhandling från Göteborgs universitet kartläggs nu gårdarnas föregångare – ett fåtal bevarande herrstugor som inreddes för fest och hade en annan bildvärld.
Hälsingland är berömt för sina gårdar från mitten av 1800-talet, inte minst för att några av dem är upptagna på världsarvslistan. En utmärkande egenskap hos gårdarna är att de ofta har utförliga dekorativa vägg- och takmålningar inomhus.
Traditionen med stora, påkostade och målade rum är dock äldre än så. Redan i mitten av 1700-talet byggdes och inreddes lokaler för fest.
Få stugor kvar
I en avhandling vid Göteborgs universitet har nu dessa bemålade rum, som kallas herrstugor, undersökts närmare.
– Det finns inte många kvar, jag har hittat åtta gårdar med rum bevarade från 1700-talet. Människor är modeintresserade och ändrar ofta när något blir omodernt. Vissa av rummen har bevarats för att de har använts som förråd, och ibland har väggmålningarna fått vara kvar för att de haft en annan funktion som till exempel isolering, säger Lars Nylander som skrivit avhandlingen.
Rum för fest
Rummen var ägnade till fester och ofta fanns angränsande rum för övernattande gäster. Tidigare fanns uppfattningen att herrstugorna byggdes inför till exempel ett bröllop på gården. Men Lars Nylander har gått igenom gårdarnas ekonomi och sett att ägarna ofta fick ett stort arv strax före att målningarna gjordes, och det sammanföll inte med något bröllop i familjen.
Han har därför tolkat det som att herrstugorna handlade om att visa sin status och grupptillhörighet.
– Jag tror att det till stor del handlade om att man ville visa sig jämlik i en grupp av rikare bönder. Det var otroligt viktigt, men det behövdes ett tillskott av pengar, som kunde komma vid ett arvskifte, säger Lars Nylander.
Bibliska motiv på målningar
En tydlig skillnad mellan herrstugorna från 1700-talet och festrummen från hälsingegårdarnas storhetstid hundra år senare är motiven på målningarna. Bibliska motiv dominerade och en favorit var de tre vise männens resa till Jesusbarnet.
– De målare som verkade på 1700-talet var bosatta i landskapet och målade främst lokalt. Ett undantag är en stadsmålare i Hudiksvall, som reste långa sträckor. Han använde bland annat en tysk bildbibel från 1711 som förlaga till sina målningar. Det verkar ha varit högsta mode, i Hälsingland i alla fall, säger Lars Nylander.
Kan stödja byggnadsvården
De gårdar som har undersökts har interiörmåleri daterade till 1758–1799. Endast två står kvar på sin ursprungliga plats. Två har rivits, men dokumenterats före, och målningarna finns idag på museum. Resten är flyttade till hembygdsgårdar och Skansen. Utöver det har även lösa väggfält från andra rivna gårdar analyserats i avhandlingen.
Kunskaperna från avhandlingen kan vara användbara även i ett större perspektiv, menar Lars Nylander.
– Kulturvård handlar ju om konservering och byggnadsvård till stor del, den här avhandlingen kan stödja byggnadsvårdare och konservatorer i arbetet med den här typen av kulturarv, säger han.
Avhandlingen är ett doktorandprojekt mellan Göteborgs universitet och Hälsinglands museum.
Avhandling:
Människor och målningar, inredningsmåleri i hälsingegårdar 1750–1800, Göteborgs universitet.
