Pojke med sänkt blick sitter framför ett fönster.
Artikel från forskning.se

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Barn och ungdomar behöver professionellt stöd när en förälder begår självmord. Enstaka regioner i Sverige har rutiner för att erbjuda sådan hjälp, men de flesta har det inte.
– Tyvärr är det sällsynt att samhället kliver in med den hjälp som vi vet är helt nödvändig, säger Ulla Forinder som har lett en studie i ämnet.

Att förlora en förälder genom självmord är ett stort trauma. En central fråga för många barn och unga är: ”Hur kunde min förälder göra det här när de har mig?”.

Det säger Ulla Forinder, professor i socialt arbete vid Högskolan i Gävle. Ulla Forinder har lett en studie med 40 efterlevande familjer där en av föräldrarna hade begått självmord.

Extremt stor påverkan

Över en tredjedel av barn och vuxna i studien, samt hela två tredjedelar av ungdomarna, visade tydliga tecken på posttraumatisk stress. En klar majoritet av deltagarna upplevde psykisk ohälsa.

– Det har en extremt stor påverkan på barn och unga när en förälder dör på det här sättet. Risken är stor att barnen drabbas av ohälsa här och nu och även senare i livet. Sannolikheten för det ökar dessutom om de inte får professionell hjälp, säger Ulla Forinder.

Barn glöms bort

Deltagarna i studien hade själva sökt hjälp hos organisationen Bris, som arrangerar stödhelger för efterlevande familjer.

– Vissa av familjerna har haft kontakt med socialtjänst och sjukvård sedan tidigare. Men ofta kan vi se att barnen glömts bort både i fasen före självmordet och efter, trots att man vet att det får konsekvenser för dem senare, säger Ulla Forinder.

Nationella riktlinjer finns inte

Studien framhåller vikten av stöd både på kortare och längre sikt. Idag saknas nationella riktlinjer för hur samhället ska agera vid föräldrars självmord. Idag är det upp till den efterlevande föräldern, som vanligtvis är traumatiserad, att själv söka stöd. 

Men det finns undantag.

– I Östergötland och Kalmar har man byggt upp en bra struktur där polis och traumateam fångar upp efterlevande och tar kontakt med barnpsykiatrin. Det skulle andra regioner kunna ta efter. Det ska inte vara avgörande var i landet man bor för vilken hjälp man ska kunna få, säger Ulla Forinder.

Tyst i familjen

Det är vanligt att det blir tyst kring dessa dödsfall i familjerna, enligt forskningen. Familjemedlemmar värnar om varandra och vill inte belasta de andra med egna svåra känslor. Men tystnaden och lidandet förstärks också av skuld- och skamkänslor. Efterlevande känner ibland skuld över att de inte gjorde mer för att förhindra det inträffade. De kan också känna skam eftersom självmord fortfarande är förknippat med ett starkt stigma.

Sorgen försvinner inte oavsett stöd, menar Ulla Forinder. Men för familjens välmående och hälsa har stöd en stor betydelse.

– Många i familjerna pratar om betydelsen av att göra något roligt tillsammans, att skratta och ha kul ihop igen. Med professionellt stöd blir det lättare att hitta tillbaka dit.  

Vetenskaplig artikel:

Losing a parent to suicide: Posttraumatic stress, sense of coherence and family functioning in children, adolescents and remaining parents before attending a grief support program, Death Studies.

Hjälp vid självmordstankar

Föreningen Mind har en samtalslinje för den som går i självmordstankar eller oroar sig för någon annan. Numret är 901 01.

På 1177 kan du hitta telefonnummer till fler stödlinjer, klicka här. Vissa går det även att mejla och chatta med.

Är det akut, ring 112. Genom dem kan du också få tag på jourhavande präst. Du kan också ringa 1177 för att få vägledning.

Läs mer här:

Rapporten När en förälder tagit sitt liv, Bris.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera