Mer än en fjärdedel av nuvarande samt tidigare aktiva i cheerleading uppger att de har utsatts för psykologiska övergrepp i sporten. Skador och missnöje med ledarskap anges också som problem – och som skäl till att en del slutar. Det framgår av en studie från Linköpings universitet.
I Sverige växer sporten cheerleading. Runt 18 000 utövare finns och många av dem är barn och ungdomar.
Uppgifterna om övergrepp och andra problem kommer från en enkät som i fjol gick ut till runt 800 personer som är, eller har varit, aktiva inom cheerleading i Sverige. 211 aktiva och 73 före detta tävlingsaktiva deltog i enkäten. De svarade på frågor om psykologiska, fysiska och sexuella övergrepp och på frågor om sin egen hälsa.
Utfrysning och nedvärdering
Av dem som svarade i enkäten uppgav 29 procent att de har utsatts för psykologiska övergrepp i sporten.
– Det liknar vad vi ser internationellt inom andra sporter: att det främst är psykologiska övergrepp som sticker ut, säger Carolina Lundqvist, docent inom psykologi och idrottsvetenskap vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet.
Det kan handla om att bli utfryst ur gemenskapen, förminskas eller nedvärderas, manipuleras eller uppleva hot. Hur allvarliga övergreppen upplevdes vara mättes inte.
Ett annat problem, enligt enkäten, är brist på stöd när någon i ansvarsposition har känt till trakasserier eller övergrepp men inte vidtagit åtgärder. Cirka fem procent av de aktiva och en dryg fjärdedel av de före detta aktiva uppgav att de har varit med om det.
Många slutar under gymnasiet
Många slutar med cheerleading i gymnasieåldern, enligt Svenska Cheerleadingförbundet. I enkäten ombads före detta aktiva att beskriva varför de slutade.
Ungefär en tredjedel angav att de slutade med sporten på grund av tränarnas ledarskap. En ungefär lika stor andel angav skador som orsak.
Runt en fjärdedel av de före detta aktiva angav hög press som orsak till att ha slutat med idrotten. Drygt en femtedel angav dålig sammanhållning och dålig stämning i laget.
Svårt att larma
Forskning har visat att det ofta är först efter karriären som idrottare berättar om övergrepp. Carolina Lundqvist vid Linköpings universitet säger att det kan finnas flera skäl till det. Ett är att attityder och beteenden normaliseras i idrottsmiljön. Först efteråt inser en del vad de har varit med om. Ett annat skäl är att aktiva idrottare kan låta bli att larma utifrån en oro att i så fall råka ännu mer illa ut.
Studien pekar på vikten av att utbilda ledare på alla nivåer och aktivt jobba med insatser som säkerställer att idrottsmiljöer är trygga, hälsosamma och utvecklande, säger Carolina Lundqvist.
– Det som jag tror hindrar är gamla normer och en inställning som sätter prestation före hälsa.
Cheerleadingförbundet har utifrån studiens resultat börjat ett arbete med att ta fram utbildningar för tränare och har infört en ny uppförandekod för ledare, enligt Linköpings universitet. Eftersom många före detta aktiva inom cheerleading angav skador som en orsak till att ha slutat vill förbundet också öka tränares kunskap om hur skador kan förebyggas.
Vetenskaplig artikel:
Prevalence of Harassment, Abuse, and Mental Health among Current and Retired Senior Swedish Cheerleaders, Journal of Sports Sciences.
Om cheerleading och studien:
Cheerleading kom till Sverige på 1980-talet. Svenska Cheerleadingförbundet, som har finansierat studien, bildades 1995 och är medlem i Riksidrottsförbundet sedan 2019.
Enkäten som ingår i studien gick ut till cirka 800 aktiva eller före detta aktiva under oktober till november 2023. Svarsfrekvensen var drygt 35 procent.
