Nära hälften av alla som avlidit efter överdosering av opioider hade minimal kontakt med vården under sitt sista levnadsår. Det visar en studie från Skåne.
– Vi visste att gruppen fanns, men inte att den var så stor, säger Björn Johnson, forskare vid Lunds universitet.
För några år sedan gjorde forskare vid Malmö universitet och Lunds universitet en studie som tydde på att en majoritet av personer som överdoserat narkotika och avlidit var kända av vårdgivande myndigheter i Skåne.
Enligt den tidigare studien hade 90 procent haft kontakt med sjukvård, socialtjänst eller kriminalvård under sitt sista år i livet. Resultaten tolkades som att det fanns goda möjligheter att nå denna målgrupp.
Men nu har samma forskare använt en annan analysmetod och kommit fram till en ny, mindre positiv, slutsats.
Nära hälften sökte inte vård
I studien ingick 191 personer som dött efter överdosering av heroin eller andra opioider. Forskarnas nya analys visar att en stor grupp, 48 procent av de avlidna, sällan hade haft kontakt med vårdgivare. Om de hade sökt vård handlade det främst om kroppsliga besvär, inte drogproblematik.
– Vi hade på känn att denna grupp fanns. Vad som förvånande oss var storleken på den. Nästan hälften av alla som dött i överdos tillhörde denna grupp. Det innebär att vår tidigare analys, även om den inte var felaktig, gav en missvisande bild av möjligheterna att nå fram med insatser till personer i riskzonen för överdos, säger Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Lunds universitet.
Gruppen utmärkte sig inte bara för bristfälliga vårdkontakter. De hade ofta ett stabilt boende och färre hade försörjningsstöd.
– Det kan vara så att de har undvikit att söka vård eftersom de trott att de haft kontroll över sitt drogbruk. Det kan också handla om att personerna känt att de riskerar mer genom att söka hjälp på grund av det stigma som följer, säger Björn Johnson.
Trösklar behöver sänkas
Han menar att nya grepp delvis krävs för att rädda drogberoende personer från att dö i överdoser. Den grupp som forskarna identifierat i studien fångas inte upp på olika platser som erbjuder hjälp, till exempel beroendeenheter.
Risken är därför stor att de inte nås av olika insatser, till exempel utdelning av naloxon som är ett läkemedel för att häva en överdos.
– För personer med alkoholproblem finns numera vårdinsatser som är mer öppna mot samhället och som man inte ska behöva skämmas för att besöka. Men för personer med narkotikaproblem är stigmat starkare. Jag tror att man behöver fundera på hur man ska kunna minska skammen och trösklarna till att söka hjälp, så att personer som har problem med narkotika vågar kontakta vården i ett tidigare skede, säger Björn Johnson.
Mer om studien
Forskarna bakom studien har använt en metod som kallas latent klassanalys (LCA) för att gruppera personer utifrån kontakter de haft med olika myndigheter. Tre grupper framträdde:
- Personer som har omfattande kontakter med både socialtjänst och sjukvård, och som verkar bestå av individer med stor psykiatrisk samsjuklighet.
- Personer som hade mycket kontakter med socialtjänst och kriminalvård, men få sjukvårdskontakter.
- Personer som inte hade några aktuella vårdinsatser för sin drogproblematik. Denna grupp utgjorde 48 procent av de avlidna i överdos. Det handlade om personer som var mer socialt integrerade än de övriga avlidna – 80 procent hade stabilt boende och endast 31 procent hade socialbidrag. De vårdkontakter gruppen hade under året innan de dog handlade främst om sjukvård för kroppsliga åkommor.
Vetenskaplig studie:
Patterns of care contacts in the final year of life among opioid overdose fatalities in southern Sweden: a latent class analysis, Harm Reduction Journal.
