Småsnuskigt eller städdille – vad är bäst för hälsan? Helt klart är rätt städning i vårdmiljöer livsavgörande. Men hur skadliga är dammtussarna, kvalstren och silverfiskarna där hemma?
”Städa, Städa, varje fredag – och så varje jul. Det tycker jag är kul.” Så sjunger Pippi Långstrump när hon försöker få ordning i sitt kök, där hästen kliver omkring i ett hav av julpynt samtidigt som apan fortsätter att stöka till. Till slut ger Pippi upp, lämnar apan hemma och tar hästen ut på stan.
Pippis närmast anarkistiska hållning till städning har roat generationer. Men har Prussiluskan rätt – är Pippi en fara för sig själv, skulle det vara hälsovådligt att bo i Villa Villekulla?
Den som söker svaret i svenska myndighetsråd får det svårt. Det finns inga svenska rekommendationer om hur eller hur ofta vi bör städa våra hem.
– Jag känner inte till någon stark vetenskaplig evidens att luta sig mot. Begrepp som ”städning” och ”rent” är inte lätta att definiera och använda när vi pratar om hemmiljöer, säger Johnny Lorentzen, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
Silverfiskar knappast skadliga för hälsan
Det finns dock några övergripande skrivningar om hur det inte ska vara i svenska hem. I miljöbalken står att bostäder måste hålla en nivå där ”olägenheter för människors hälsa inte uppkommer” och de ska hållas ”fria från ohyra och andra skadedjur”, enligt hur det formuleras på Folkhälsomyndighetens hemsida. Det står också att den som nyttjar bostaden är ansvarig för att skadedjur inte sprids. Men vilka djur som egentligen är ohyra och skadedjur är inte preciserat. Enligt Folkhälsomyndigheten handlar det om alla djur som kan innebära hälsorisker eller obehag.
Så vad betyder detta rent konkret, om man vill översätta det till hur ofta man behöver skrubba sitt badkar eller spola ur sophinken i sitt kök? Har man bidragit till spridning av ohyra om silverfiskarna flyter som kvicksilver i kakelfogarna medan bananflugorna festar i den bruna påsen för matavfall?
– Jag är kluven inför hur jag ska svara. Ohyra kan komma in via olika varor, oavsett hur bra man har städat. Sedan kan det krävas sanering för att bli av med dem. Och egentligen finns ingen evidens för att silverfiskar eller bananflugor skulle vara skadliga för hälsan, utom möjligen med tanke på allergier. Men vi bör ändå undvika att ha dem i våra hem, säger Johnny Lorentzen.
Allergener samlas i hushållsdamm
Andra ovälkomna djur har tydliga hälsorisker kopplade till sig. Dit hör kackerlackor och råttor, som kan sprida olika smittor. Båda utsöndrar dessutom allergener, men det gör också den välkomna hunden och katten. Alla dessa allergener samlas i hushållsdamm, som annars mest består av gamla hudceller och fibrer från textilier. I hushållsdammet kan det också samlas allergener från kvalster, mycket små spindeldjur som trivs i våra sängar. För den som är allergisk kan det vara en hälsorisk att inte städa bort hushållsdamm.
Den här risken för allergiker är bärande i dokument som reglerar hur ofta skolor och förskolor bör städas, enligt allmänna råd från Folkhälsomyndigheten. Där lyfts också fram att dammet kan innehålla hormonstörande kemikalier som flamskyddsmedel från elektronik eller mjukgörare från plast. Dessutom ska alla beröringsytor, som dörrhandtag och strömbrytare hållas rena för att minska risken för smittspridning – när människor vistas tätt ihop får bakterier och virus lättare att hitta nya värdar.
Mögellukt inte alltid mögel
Men tillbaka till hemmaplan och Johnny Lorentzens kunskapsfält. Hans område är inomhusmiljöer i bostäder sett ur ett större perspektiv, som hur trångboddhet och mögel påverkar hälsan.
När det handlar om mögel kan man säga att ämnet är minst sagt rörigt.
Det finns många studier som visar att vistelse i hus med tecken på mögel är förenat med en ökad risk för astma. Men enligt Johnny Lorentzen är det oklart om det faktiskt handlar om mögel i dessa studier. Till exempel brukar forskarna utgå från mögellukt – om det luktar mögel anses det finnas mögel.
Det besvärliga i sammanhanget är att kemikalier som tidigare var vanliga i huskonstruktioner, faktiskt för att hålla bland annat mögel borta, efter en tid kan omvandlas till ämnen som luktar just mögel. De här ämnena, klorfenoler, är i sig inte bra för hälsan och är sedan 1978 förbjudna i Sverige. Men de finns kvar i många huskonstruktioner från miljonprogrammets tid och kan fortfarande orsaka mögellukt.
– Men dessa kemiska ämnen ångar av med tiden. I dag är bedömningen att det inte finns några toxiska nivåer kvar i svenska hus. Själva lukten är dock ett problem i sig, eftersom mögellukt uppfattas som obehaglig och skapar oro för dem som bor i huset, säger Johnny Lorentzen.
Han forskar också om hälsoeffekter av trångboddhet. En väl belagd risk i det sammanhanget är att smittämnen lättare kan spridas. Det märktes bland annat under pandemin, då personer som bodde tätt drabbades hårdare. Kan städning spela roll i den kontexten?
– Det är rimligt att tro att man skulle kunna minska smittspridning om alla utrymmen i ett hem var kliniskt rena. Men det är inte en realistisk tanke, säger han.
Att träna immunförsvaret med smittor
Men är det alltid dåligt att bo ihop med en stor mängd mikrober? Kan vi må bra av att ha bakterier och virus omkring oss om de inte gör oss allvarligt sjuka? Kan umgänget med vissa smittämnen vara som att skicka immunförsvaret på gym?
En som tidigt förde fram den tanken är den brittiske forskaren David P. Strachan, som 1989 skrev en två sidor lång artikel kallad Hay fever, hygiene, and household size. Där beskrivs hur barn med många syskon i lägre utsträckning än andra barn får pollenallergi och eksem. Strachan presenterade ett förslag till förklaring: barn med många syskon får sannolikt fler smittor från sina storasyskon under småbarnsåren och det kanske kan skydda mot allergisjukdom.
Den här så kallade hygienhypotesen har sedan utvecklats. Flera stora studier har visat att barn som bor i lantliga miljöer med djur eller i större familjer verkar ha ett skydd mot allergisjukdom.
Under decennierna har försök till förklaringar spretat åt olika håll, bland annat har tarmflora och antibiotikabruk varit i fokus. Men hygienhypotesens kärna är fortsatt att immunförsvaret behöver utsättas för mikrober för att kunna mogna och göra rätt bedömningar. Numera diskuteras även autoimmuna sjukdomar, som celiaki eller typ 1-diabetes, i sammanhanget.
Men några hårda bevis har egentligen aldrig ringats in. De exakta mekanismerna som beskriver hur allergier eller autoimmuna sjukdomar uppstår är inte kända, så hygienhypotesen har aldrig kunnat vare sig beläggas eller avfärdas.
Vilda möss utmanar hygienhypotesen
Nyligen presenterade dock Jonathan Coquet, forskare vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, ett tjusigt upplagt experiment. Han och hans kollegor lät genetiskt identiska möss växa upp i två olika miljöer. Hälften var födda av laboratoriemöss och bodde så rent som laboratoriemöss brukar göra, utan sina mödrar från tre veckors ålder. Resten föddes av infångade vilda möss. De bodde i material taget från bondgårdar, tillsammans med syskon under en längre tid och fick en väl utvecklad tarmflora
Resultatet rimmar inte alls med hygienhypotesen. Mössen som levde i den mer naturlika miljön med mikrober hade starka allergisvar, starkare än vad mössen i den rena laboratoriemiljön hade.
– Många forskarkollegor har uttryckt förvåning. Själv var jag öppen för alla utfall. Jag har velat göra den här studien i flera år, men det har varit svårt eftersom vilda möss inte är så välkomna i laboratoriemiljön. Nu vill jag gärna jobba vidare med möss enligt det här upplägget. Jag skulle vilja undersöka bland annat vad olika faktorer under graviditeten kan betyda för avkomman, säger Jonathan Coquet.
Städning livsviktigt i sjukvårdsmiljöer
I andra miljöer är stor renlighet tveklöst viktig. I sjukvården pågår en ständig kamp mot potentiellt dödliga mikrober. Inom det här fältet finns gott om kunskap, regler och lagstiftning. Ytterst hägrar svenska hälso- och sjukvårdslagen, där det står att en god hygienisk standard är en förutsättning för att uppfylla kraven om en god vård.
Det finns detaljerade rekommendationer för hur städning av vårdlokaler bör gå till, framtagna av Svensk förening för vårdhygien, där läkare, sjuksköterskor och andra yrkesgrupper samarbetar. I dokumentet beskrivs vilka hygienklasser olika lokaler hör till och vad det innebär för städningen. Lokaler som hör till hygienklass 0, där endast administrativ personal och inga patienter vistas, bör städas en gång i veckan och då ingår rengöring av strömbrytare och dörrhandtag. För hygienklass 3, som omfattar till exempel operationsenhet och neonatalvård, gäller olika för olika delar av rummen: väggar bör städas dagligen, nedhängande takarmaturer en gång per månad.
– Vår kunskap ligger i att beskriva vilken renhetsnivå olika föremål inom vården ska ha, alltså om något ska vara rent, desinficerat eller sterilt. Men hur den renhetsnivån uppnås, det bestämmer inte vi. Det beskrivs i upphandlingsunderlag och utförs i vissa fall av städpersonal och i andra fall av vårdpersonal, säger Birgitta Lytsy, hygienläkare inom Region Stockholm och forskare vid institutionen för laboratoriemedicin vid Karolinska Institutet.
Dålig hygien bakom alla vårdrelaterade infektioner
Hon berättar att intresset för städning inom sjukvården hade en tydlig dipp under 1960- och 1970-talen. Vändpunkten kom när multiresistenta bakterier började sprida sig under 1990-talet. Numera finns rikligt med studier som visar hur svårt det är att hålla sjukhusmiljöerna rena från smittspridning. Den som tar över en vårdplats från en patient med multiresistenta bakterier löper en förhöjd risk att själv få samma bakterier. Faran är störst om den tidigare patienten har varit sjuk av bakterierna. Men risken ökar även vid bärarskap, det vill säga om den tidigare vårdplatsinnehavaren endast har burit på bakterierna, utan att bli sjuk av dem (och kanske utan att veta om dem).
Smittan förs över via alla ytor som patienter och vårdpersonal kommer i kontakt med. Stetoskop, droppställningar, blodtrycksmanschetter eller handfatskranar – allt som vidrörs kan hjälpa bakterierna att sprida sig.
Tyvärr klarar vården inte av att hålla smittorna borta. Enligt Socialstyrelsen får ungefär 50 000 sjukhusvårdade patienter per år en vårdrelaterad infektion, ofta i urinvägarna eller i operationssår. Det betyder att ungefär var tredje vårdskada är en vårdrelaterad infektion. Varannan infektion hade kunnat undvikas, enligt Socialstyrelsen.
Det finns två sätt att föra över smitta på sjukhus, förklarar Birgitta Lytsy. I det ena fallet är städningen misslyckad, så att smittämnen finns kvar på till exempel en respirator eller ett dörrhandtag som kommer i kontakt med patienten. I det andra fallet har personalen fört över bakterier via sina händer eller kläder.
– Det är alltid någon av de två smittvägarna. Vi behöver fråga oss: hur ren tycker vi att sjukhusmiljön med all vårdutrustning ska vara? Om vi ska hålla den helt steril behöver vi städa så ofta att det är orealistiskt, både ur ett ekonomiskt och ett praktiskt perspektiv. Det är däremot realistiskt att vårdpersonal blir mer medvetna om hur de ska jobba med sina händer och kläder. Det går att höja kunskapsnivån där, inte minst bland läkare, vars grundutbildning inte ger tillräckliga kunskaper i hygien, säger Birgitta Lytsy.
Städa på sjukhus kräver utbildning
Hon anser att nuvarande rekommendationer kring städning och hygien är rimliga. Det är efterlevnaden som är bekymret. Och det är svårt att få en överblick – städning är en del av sjukvården som saknar kvalitetsregister eller nationella jämförelser. Upphandlingarna utformas på olika sätt inom olika regioner och utförs av olika entreprenörer.
– Att städa på ett sjukhus kräver utbildning om hur man städar just där. Det är inte samma sak som att städa på en skola eller ett kontor. Min bild är att många som städar på sjukhus tyvärr inte har tillräcklig utbildning för sitt jobb, säger Birgitta Lytsy.
Text: Annika Lund för Medicinsk Vetenskap nr 1, 2024
Artikeln var först publicerad i Medicinsk Vetenskap
