När myndigheter planerar nya trafiklösningar hamnar ofta miljövänliga transportmedel i skuggan. Bilarnas framkomlighet kommer i första hand och normer om bilism tycks djupt rotade, enligt forskning vid Lunds universitet.
Svenska forskare är överens om att bilismen måste minska rejält för miljöns och klimatets skull, men när ny trafik planeras hamnar inte hållbara sätt att ta sig fram på – till exempel att cykla – i centrum. Det visar en avhandling vid Lunds universitet.
– För mig var det förvånande att cyklingens uteslutning på nationell nivå var så genomgående. Cykling är visserligen något som man gör på lokal och regional nivå, men det behövs stöd av nationella krafttag i både ord och handling, säger Janet van der Meulen, doktorand vid Lunds universitet.
Bilen är norm
Hon har gått igenom dokument som rör trafikplanering och intervjuat olika beslutsfattare.
– Sammanfattningsvis visar mina analyser att bilnormen återskapas i policy och planering genom invanda, och ibland omedvetna, tolkningar och praxis, säger Janet van der Meulen och fortsätter:
– Vår föreställning om bilens nödvändighet är så djupt rotad så att vi knappt är medvetna om det. Den styr vår uppfattning om tid, rum, säkerhet, smidighet och bekvämlighet.
Nya transportmedel i skymundan
Även föreställningar om framtidens transporter utgår från bilen, visar avhandlingen. Mycket pengar läggs på elektrifiering och automatisering av bilflottan, medan andra alternativ lyser med sin frånvaro.
– Detta trots att forskning visar att det är mer hållbart att skala upp kollektivtrafik och cykling och att bygga samhällen som minskar behovet av långväga vardagsresor, säger Janet van der Meulen.
– Det är också förvånande att inte ens elcykelns potential för längre resor i kuperad terräng är uppmärksammat någonstans. Den är en ”gamechanger” som nationellt ignoreras, fortsätter hon.
Även när myndigheter presenterar lösningar för ökad säkerhet handlar det ofta om åtgärder som gynnar bilarnas framkomlighet.
– Det är sällan tvärtom. Ett klassisk exempel är så kallade 2+1-vägar med sina mittbarriärer och höjda hastighetsgränser, vilka innebär ökad säkerhet och framkomlighet för biltrafik men stora barriärer och risker för cykling, säger Janet van der Meulen.
Behov av att se över begrepp
Avhandlingen lyfter fram att planering och beslut om trafik borde ta avstamp i en målbild som prioriterar välbefinnande, jämställdhet och hållbar tillväxt.
Ett steg framåt, menar Janet van der Meulen, är att diskutera innebörden av termer och begrepp. Till exempel förmedlar begrepp som ”oskyddade trafikanter” en bilnorm. Även betydelsen av ”plats” kan vara någonting att diskutera, föreslår hon.
– En ändring av dess betydelse kan potentiellt bidra till ett mindre bilinriktat samhälle. I stället för att vara liktydigt med en trafikfunktion bör det vara förknippat med livskvalitet och livsmiljö.
Olika behov krockar
Ett annat begrepp är ”tillgänglighet” där olika mål kan hamna i konflikt med varandra. Ordet förknippas starkt med trafiklösningar som ska underlätta arbete och tillväxt. Samtidigt finns ett nationellt mål att erbjuda grundläggande tillgänglighet till alla.
– Att kunna ta sig till jobbet på ett bra sätt är så klart viktigt, men det finns fler grundläggande behov, som att hämta och lämna barn och fritidsresor. Och det finns barn och äldre, som inte tar sig till jobb men har andra behov, säger Janet van der Meulen.
Avhandlingens analyser utgår från intervjuer med nyckelpersoner och besluts- och planeringsdokument från Trafikverket, regeringen och innovationsmyndigheten Vinnova.
Avhandling:
In the shadow of cars: Vélomobility as a political project, Lunds universitet.
