Barnsben på gräsmatta. Ett barn knyter sina idrottsskor.
Artikel från forskning.se

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

En del muslimska elever vill undvika simning eller pardans med klasskamrater av motsatt kön. En del kristna elever ifrågasätter yoga. Men dessa spänningar leder sällan till stora konflikter – eller till förändringar i idrottsundervisningen. Det framgår av en ny doktorsavhandling från Örebro universitet.

Kalle Jansson har i sin doktorsavhandling i idrottsvetenskap studerat vilken betydelse religion och etnicitet har i ämnet idrott och hälsa i den svenska skolan.

– En del av dem som identifierar sig som kristna ville helst inte delta i yoga för att det är förknippat med en annan religion. Samtidigt är det oerhört stor skillnad mellan olika elever. Det som är ett stort problem för en elev kan vara en total icke-fråga för en annan, säger Kalle Jansson.

Inga stora protester

En slutsats i forskningen är att spänningarna oftast inte mynnar ut i öppna konflikter.

– Om man enbart läser debattartiklar är det nog lätt att få en bild av att religions- och etnicitetsfrågor leder till stora öppna konflikter där elever protesterar och lärare måste ta itu med protesterna. Så är det oftast inte i min studie. I stället blir det oftast elever som hanterar saker på egen hand utan att blanda in andra.

Undervisningen ändras sällan

Det är också ovanligt att enskilda elevers önskemål leder till förändringar av undervisningen, enligt Kalle Jansson.

– Det är väldigt sällan som lärare väljer att förändra undervisningsinnehållet. I stället blir det elever som anpassar sig och gör det som förväntas, även om de inte riktigt vill.

Olika beroende på skola

Avhandlingen bygger på observationer och intervjuer med elever och lärare i årskurs nio på fyra olika grundskolor: En med svensk majoritet, en med blandad elevsammansättning, en där majoriteten hade utländsk bakgrund och en kristen friskola.

Eleverna kan uppleva stora skillnader beroende på skola, säger Kalle Jansson. Ett exempel handlar om muslimska flickor som kommer till simundervisningen i täckande badkläder.

– Att göra det i en klass där man är ensam som muslim innebär att sticka ut och bli väldigt synlig. Att göra det i en klass där nästan alla är muslimer innebär att bli en i mängden.

Elever kompromissar ofta

Samtidigt tycker Kalle Jansson att eleverna tvingas kompromissa för ofta medan skolorna sällan ifrågasätter lektionernas innehåll.

– Vi måste också kunna svara på varför vissa moment ska finnas med i undervisningen. När det gäller simning är det ju tydligt, det är för att man inte ska drunkna. Men med pardans är inte lika tydligt. Det kanske inte är givet att man måste lära sig det, säger han.

Lärare får inte stöd

Många idrottslärare saknar stöd i att hantera de frågor som kan uppstå, säger Kalle Jansson.

– Det finns väldigt få riktlinjer från Skolverket. Myndigheterna skjuter ner frågan till skolorna och skolorna skjuter ner frågan till lärarna och eleverna.

Kalle Jansson säger att han hoppas att avhandlingen används på utbildningar för idrottslärare.

– Området blir mer och mer angeläget och det finns en stor kunskapslucka när det gäller spänningar med koppling till religion. Det är en situation som alla lärare kommer att hamna i och behöver vara förberedda för. Min avhandling kan förbereda framtida idrottslärare på den komplexitet de kommer att behöva navigera i.

Avhanding:

Gud vad jobbigt: Religion och etnicitet i ämnet idrott och hälsa, Örebro universitet.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera