Ett klassrum där eleverna behärskar flera språk kan ses som en pedagogisk skattkista, enligt en ny avhandling. Men lärarna behöver veta hur kistan öppnas för att kunna använda språkkunskaperna på ett bra sätt i undervisningen.
En avhandling vid Malmö universitet har undersökt hur lärare kan använda flerspråkighet i klassrummet för att nå djupare ämneskunskaper.
– Vi behöver använda de resurser som finns – det är ett enormt slöseri att inte ta vara på elevernas språkbakgrunder, säger forskaren Cristina Nordman som arbetat som lärare i över 25 år.
I ett forskningsprojekt tillsammans med lärare utgick hon från teorier kring så kallat pedagogiskt transspråkande, som innebär att elevernas språkliga repertoar tas till vara i ämnesundervisningen.
Fler språk kan bli en resurs
Projektet genomfördes i två olika klasser i årskurs sex och sju. Lektionerna handlade om geografi och svenska som andraspråk.
I båda klasserna var den språkliga mångfalden stor och alla elever hade ett annat förstaspråk än svenska.
– Utgångspunkten är att flerspråkighet är en resurs, men jag ville pröva den i en kontext där eleverna inte är nyanlända, utan antingen är födda i Sverige eller har kommit hit väldigt tidigt. Tanken var att låta eleverna använda sina förstaspråk för att i första hand fördjupa ämneskunskaper, säger Cristina Nordman.
Diskuterade på förstaspråket
Ett exempel är att elever som läste en roman på svenska uppmuntrades att först diskutera den på sitt förstaspråk. Därefter pratade de om boken på svenska i en större grupp.
– De fick röra sig mellan sina språkliga resurser. Vi kunde då se att eleverna hittade fler infallsvinklar och att de visade ett större engagemang. De ställde fler frågor, säger Christina Nordman.
Under arbetet intervjuade hon lärare och elever.
– Som lärare krävs det mod och att man vågar släppa på kontrollen. Man behöver också kunna förklara för eleverna varför de ska använda sina förstaspråk i sitt lärande. Många elever har fått höra att de alltid ska prata svenska i klassrummet, och det fanns ett motstånd till att använda förstaspråken hos en del av dem.
– Men med ett uppmuntrande förhållningssätt och medveten planering förändrades den språkliga normen i klassrummen och eleverna började även mer spontant använda sina förstaspråk för att skapa mening, fortsätter Christina Nordman.
Lärarna måste ha förutsättningar
Hon hoppas att avhandlingen ska lyfta värdet av att se flerspråkighet som en resurs.
– Debatten kring flerspråkighet blir ofta animerad och förenklad. Jag vill bidra med en nyanserad bild: det finns möjligheter för den aktuella elevgruppen, men också begränsningar. Lärarnas roll är viktig och de måste ges rätt förutsättningar för gemensam reflektion och planering.
Enligt Cristina Norman behöver lärarna ha teoretiska kunskaper för att kunna organisera undervisningen för att flerspråkighet ska bli en resurs.
– Då motiveras eleverna att utforska sina språkliga repertoarer och kan nå en bättre kunskapsutveckling, säger hon.
Avhandling:
När blir flerspråkighet en resurs? En aktionsforskningsstudie om pedagogiskt transspråkande i ämnesundervisning, Malmö universitet.
