Den dystra trenden för abborre, gädda och gös längs Östersjöns kuster fortsätter, men i större insjöar är läget ljusare. Även rödingen har återhämtat sig och är på frammarsch, visar en rapport.
I rapporten Fiskbarometern beskriver Sveriges lantbruksuniversitet tillstånd och trender för fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten. Nu är bedömningarna för 2024 klara. Enligt forskarna har inga stora förändringar i bestånden skett jämfört med förra året.
– Generellt är statusen för de arter som förvaltas på nationell nivå mest oroande i Egentliga Östersjön*. Där bedömer vi att bestånden av abborre, gädda och gös inte är inom biologiskt säkra gränser, säger Stefan Larsson, senior miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser, SLU.
Biologiskt säkra gränser
När SLU bedömer att ett bestånd inte är inom biologiskt säkra gränser betyder det att dödlighet, biomassa eller storleks- och åldersstruktur inte är tillfredsställande. Detta innebär i sin tur att situationen för beståndet inte är hållbar och att åtgärder behövs.
Fiskbarometern tas fram på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Den beskriver tillstånd och trender för fler än 100 bestånd av fisk och skaldjur i havet, längs kusten och i de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren.
Ljusare i de stora sjöarna
Även för den kustnära siken är situationen fortsatt otillfredsställande, enligt rapporten. Av fyra bestånd som bedömts i Östersjön är sikens status bara säker i Bottenviken.
I de stora sjöarna ser läget generellt bättre ut. De bestånd av abborre, gädda och gös som bedömts är inom säkra gränser. Detta gäller även rödingen i Vättern.
– Från att ha legat på rekordlåga nivå i början av 2000-talet har rödingbeståndet, tack vare åtgärder, återhämtat sig och vi ser en positiv utveckling både i storleks- och åldersstruktur, säger Göran Sundblad som är forskare vid institutionen för akvatiska resurser, SLU.
Brist på data – en utmaning
För vissa arter och bestånd saknar SLU data för att kunna göra bedömningar. Ett exempel är laken, men brist på data råder även för öringar.
– Om vi inte har tillräckligt med data för en bedömning av vissa arter eller bestånd är det ändå viktigt att detta uppmärksammas i Fiskbarometern. Detta för att kunna förbättra datainsamlingen, bedömningarna och förvaltningen, säger Stefan Larsson.
* Egentliga Östersjön kallas den del av Östersjön som sträcker sig från Ålands hav till Öresund.
Rapport:
Fiskbarometern för 2024, Sveriges lantbruksuniversitet.
