Bollsport i skolan kan användas för att lära elever att samarbeta, men i praktiken är det inte helt lätt. Lärarna tvingas ofta balansera mellan tävlingskultur och inkludering i undervisningen, visar en avhandling.
Bollspel har ingått i den svenska idrottsundervisning sedan 1950-talet. Traditionellt har fokus varit att lära ut teknik och att spela. Men bollspelandet är inte helt okontroversiellt.
– Tidigare forskning visar att undervisningen ofta exkluderar vissa elever och heller inte leder till att elever lyckas utveckla sitt kunnande i bollspel nämnvärt, berättar doktoranden Jan Mustell vid Örebro universitet i ett pressmeddelande.
I en avhandling har han intervjuat lärare som undervisar blivande idrottslärare på tre lärosäten. Jan Mustell har också studerat hur lärarstudenter och nyutbildade lärare använder sina kunskaper från utbildningen ute på skolorna.
Elever lär sig samarbeta
En av slutsatserna är att bollspel i idrottsämnet idag fyller många olika funktioner.
– Lärare kan använda bollspel för att utveckla elevers förmåga att samarbeta, inte bara för att bli bättre på spelet. Men det finns en spänning mellan lärande och att bollspelsundervisning måste vara rolig, som många lärare verkar ha svårt att kombinera i praktiken, säger Jan Mustell.
Bollspelandet i skolan påverkas av också av normer från sportens tävlingskultur.
– Elever förväntar sig att bollspel i skolan ska fungera på samma sätt som i sportklubbar. Det innebär att lärarna måste hitta olika sätt att hantera det, säger Jan Mustell.
Lärarutbildningen påverkar mer
Något som förvånade Jan Mustell är att lärarnas egna erfarenheter av idrott inte tycks påverka hur de undervisar.
– Lärare som själva har erfarenhet av bollidrott känner sig tryggare i undervisningssituationen, men tävlingsidrottens pedagogik reproduceras inte i skolan.
Han tolkar det som att nya lärare har nytta av vad de lärt sig på idrottslärarutbildningen.
– Jag tror att idrottsundervisningen i skolan och föreningsidrott är så olika att det är viktigare för lärarna att använda de inkluderande metoder de lärt sig på lärarutbildningen än att bara förlita sig på sina egna erfarenheter från tävlingsidrott, säger Jan Mustell.
Idrottsämne i förändring
Skolämnet har fått ett ökat fokus på hälsa sedan läroplansreformen 1994. Det har också skett en akademisering av idrottslärarutbildningen, något som lett till mer fokus på teoretiska kunskaper än praktiskt kunnande i olika aktiviteter.
Jan Mustell hoppas att hans avhandling ska bidra till att utveckla hur blivande idrottslärare lär sig om undervisning i idrott och hälsa.
– Det finns det nya, mer studentcentrerade modeller för undervisning, men dessa verkar ha svårt att slå igenom i praktiken. Min forskning kan användas för att förbättra undervisningen så att fler elever får en mer inkluderande och lärorik idrottsundervisning, säger han.
Avhandling:
Legitimating ball games: The recontextualisation of ball games knowledge in Swedish physical education and physical education teacher education, Örebro universitet.
