Omkring en tredjedel av det avfall som verksamheter som skolor, butiker eller sjukhus lämnar till förbränning hade kunnat återvinnas. Huvuddelen av det som slängs är förpackningar i plast och papper – material som det egentligen finns etablerade insamlingssystem för.
På uppdrag från Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet undersökt elva svenska avfallsförbränningsanläggningar för att se vilken typ av avfall som verksamheter lämnar till förbränning. Det kan handla om avfall från butiker, skolor eller sjukhus.
– Resultatet visar att det finns stor potential att förbättra källsorteringen hos verksamheter, säger Henric Lassesson, avfallsexpert och projektledare vid IVL Svenska Miljöinstitutet, i ett pressmeddelande.
Avfall samlades in och sorterades i tolv huvudgrupper samt ett antal undergrupper som exempelvis hårda plastförpackningar, batterier och hemtextil. Resultaten visar att plast och papper utgör de största andelarna av avfallet, följt av trä, övrigt och textilier.
I en del fall syntes det tydligt att till exempel förpackningarna var utsorterade men ändå kommit med avfallet som gick till förbränning. Andra gånger var de uppblandade bland annat avfall.
Lite farligt avfall – mycket kartongförpackningar och elkablar
Mängden farligt avfall som hittades var liten. Det visar att de flesta förstår att färg, kemikalier, batterier och annat farligt avfall ska sorteras ut och tas om hand separat.
Sammantaget visar resultaten att ungefär en tredjedel av verksamhetsavfallet som går till förbränning består av avfall med egna insamlingssystem. Det mesta av detta är förpackningar. Resten är livsmedel, returpapper, elektronik och annat farligt avfall.
– Några avfall som dök upp i förvånansvärt stora mängder var emballeringsband av plast, pappförpackningar av ren kartong, elkablar och e-cigaretter. Om det har blivit så på grund av kunskapsbrist, lathet eller något annat går inte att säga utifrån den här studien men det ser ut att vara en hel del värdefulla material som går förlorade genom detta, säger Henric Lassesson.
Tidigare har det saknats kunskap om det här avfallet eftersom verksamheter inte behöver rapportera in vad som slängs i det.
– Genom det här projektet finns nu underlag i form av ett stort antal plockanalyser, vilket innebär att kunskapsläget har förbättrats avsevärt även om osäkerheter kvarstår. Den förbättrade kunskapen lägger också grunden för mer träffsäkra åtgärder framöver, säger Henric Lassesson.
Rapport:
Sammansättning av verksamhetsavfall som går till förbränning, Naturvårdsverket.
