Att lägga igen skogsdiken och återväta torvmark kan leda till att lagrade föroreningar läcker ut i vattendrag. Att rensa diken är inte heller riskfritt utan förenat med andra utsläpp som kan försämra vattenkvaliteten. Det framgår av slutrapporten från en studie av våtmarksrestaurering och dikesrensning.
Sveriges skogs- och torvmarker är kraftigt påverkade av mer än hundra års dikning. Stora områden har dränerats för skogsproduktionens skull, vilket har lett till omfattande nedbrytning av landets våtmarker.
Gamla diken fylls igen
Idag är dikena åter aktuella. För att återställa torvmarker fylls gamla diken igen. Det görs som klimatåtgärd, men också för att främja biodiversitet och skogens förmåga att lagra vatten. På andra platser rensas dikena istället, för att återställa dräneringen och gynna skogens tillväxt.
Men det finns stora kunskapsluckor kring hur dessa åtgärder påverkar allt från vattenkvalitet till växthusgaser och hydrologi.
För att ta fram ny kunskap har en så kallad återvätning ägt rum vid en myr utanför Vindeln, vid en plats som kallas Trollbergets försöksområde. Projektets deltagare, bland andra forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, har följt det som har hänt före och efter återvätningen.
De har även studerat hur vattenkvaliteten påverkas av att rensa diken i ett nyligen avverkat skogsområde, jämfört med avverkningar där dikena har lämnats orörda.
Tydliga risker för vattnet
Den fem år långa dataserien från Trollberget ger en unik inblick i vad som sker efter en torvmarksrestaurering under svenska förhållanden.
Resultaten pekar på tydliga risker för vattenkvaliteten. När vattennivån höjs hamnar ytliga torvlager som varit torrlagda i omkring 100 år åter under vatten, vilket startar en rad kemiska processer. Forskarna kunde se ökade halter av organiskt kol, kväve och fosfor i bäckvattnet.
I de delar av försöksområdet där fler diken hade pluggats igen blev utsläppen betydligt större. Där sänktes pH-värdet och halterna av tungmetaller ökade tydligt.
– Det finns en effekt där gammalt historiskt nedfall av luftföroreningar som kvicksilver och bly börjar lakas ut. Metaller som gillar att hänga ihop med organiskt material börjar tvättas ut i samband med att man återväter. Det skedde inte överallt, men det finns en tydlig generell risk, säger Hjalmar Laudon, professor vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i ett pressmeddelande.
Rensade diken minskar läckage
Även skogsavverkning kan höja grundvattnet. Markerna blir blötare och det ökar utflödet av näringsämnen och tungmetaller.
På Trollberget undersöktes dikesrensning som motåtgärd. När dikena rensades sjönk grundvattnet igen, vilket mildrade avverkningens effekter jämfört med referensområden där dikena inte hade rensats.
Utflödena kunde dock inte motverkas helt och forskarna uppmätte ihållande höga halter av större partiklar från de rensade dikena, vilket kan ha stor påverkan på vattenkvaliteten.
– Vi ser att vissa aspekter blir bättre efter dikesrensningen. Men vi ser samtidigt en ökad sedimenttransport och en sänkt grundvattennivå som kan leda till sekundäreffekter på skogens tillväxt vid till exempel torka, säger Eliza Maher Hasselquist, forskare vid SLU.
Kan vägleda i beslut
Resultaten vid Trollberget visar att det redan de första åren efter att diken förändrats uppstår nya frågetecken kring åtgärdernas effekter på vatten och hydrologi. Alltifrån initiala förhållanden till storleken på åtgärden påverkar resultatet.
– Detta är en viktig pusselbit som vi kan ta med oss i det kommande åtgärdsarbetet, till exempel som beslutsunderlag för vilka våtmarker vi väljer att jobba med, hur åtgärderna utförs och riskanalyser för påverkan på livsmiljöer nedströms, säger Tobias Eriksson vid Länsstyrelsen Västerbotten.
