Det räcker inte att avsätta tid i schemat för att kollegialt lärande ska fungera och höja kvaliteten i undervisningen – och på sikt elevernas matematikkunskaper.
– Vi måste våga förändra gamla normer, säger Frida Harvey, forskare i matematik vid Örebro universitet.
En avhandling har undersökt hur lärare i matematik kan samarbeta med kollegor och forskare för att förbättra undervisningen. I Sverige kallas detta ”kollegialt lärande” och metoden ses som effektiv för långsiktig förändring och utveckling.
Avhandlingen visar samtidigt att flera hinder kan bromsa lärarnas professionella utveckling. Exempel på sådana hinder är otydliga arbetssätt, brist på gemensamma verktyg och svårigheter att förändra invanda roller och normer.
Gamla normer hinder för kollegor
En norm som är svår att förändra är den traditionella arbetsfördelningen, där en expert förmedlar kunskap till gruppen som sedan förväntas omsätta den i klassrummet.
– Det sätter den som leder arbetet i en svår situation, särskilt om det är en lärare från samma skola där det kollegiala arbetet bedrivs, säger forskaren Frida Harvey, som skrivit avhandlingen vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Hon förvånades över att matematikämnets historiska koppling till intelligens – ”den som kan matte är smart” – fortfarande lever kvar och på ett sätt hindrar vissa matematiklärare i det kollegiala lärandet.
– De är rädda att framstå som ointelligenta om de delar med sig av sina undervisningsutmaningar inför sina kollegor, säger Frida Harvey.
Samarbete viktigt i undervisningen
Grupper behöver prata om hur de samarbetar och enas om hur arbetet ska fördelas. Det handlar också om att på ett effektivt sätt använda de verktyg som finns för planering och analys av undervisning, visar Frida Harveys forskning.
Denna kunskap kan redan i dag vara värdefull för både lärare och rektorer. Ett exempel är ULF-projektet, där lärare och forskare samarbetar kring praktiknära forskning över hela landet.
– Vi vet att det avsätts mycket tid och pengar för att lärare ska få möjlighet att jobba tillsammans med planering och analys av undervisning. Såklart vill alla att det ska leda till ökad kvalitet i undervisningen och elever med bättre matematikkunskaper. Här ger min avhandling flera användbara insikter och praktiska råd, säger Frida Harvey.
Lärargrupper har olika förutsättningar
Hennes avhandling visar att kollegialt lärande är mer komplext än det ofta framställs. Många faktorer kan hindra arbetet, och de hänger ihop med både den lokala situationen och gruppens förutsättningar. Det kan förklara varför kollegialt lärande ofta ger goda resultat i mindre studier, men inte alltid visar samma effekt i stora, breda satsningar.
– Kanske passar kollegialt lärande bäst i en mindre kontext där anpassningar kan göras utifrån gruppens förutsättningar. För att det också ska fungera i mer storskaliga satsningar som till exempel Matematiklyftet behöver vi veta mer om hur och i vilka situationer vi behöver ta hänsyn till den lokala kontexten och dess förutsättningar, säger Frida Harvey.
Avhandling:
Inquiry-based Collaborations for Mathematics Teaching Improvement: Reframing Division of Labor, Rules, and Mediating Artifacts, Örebro universitet.
