Spionage pågår kontinuerligt i samhället och sker ofta i vår direkta närhet. En forskningsrapport från FOI visar att spionage i dag utgör en integrerad del av Europas säkerhetspolitiska landskap – och att nya trender har dykt upp de senaste åren.
I en rapport, skriven på uppdrag av Säkerhetspolisen, Försvarets radioanstalt och Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) analyserat öppna fall av personer som dömts för spionage i Europa mellan 2008 och 2024.
De har använt öppna källor om dömda individer och intervjuat åklagare, journalister och forskare. Totalt handlar det om 70 fall, fördelat på 20 länder.
– Vi har undersökt vilka stater som gett spionerna uppdrag, hur de blev rekryterade, deras metoder, motiv och vad de spionerade på. Vi har identifierat tio olika typer av spioner och analyserat deras drivkrafter. Sen ska man komma ihåg att dessa 70 fall förmodligen endast är toppen av ett isberg – det finns skäl att tro att många fall inte upptäcks, alternativt hanteras på andra sätt än genom en öppen rättegång, säger Elina Elveborg Lindskog, forskare vid FOI, i ett pressmeddelande.
Ryssland och Kina vanligaste uppdragsgivaren
Rapporten slår fast att de flesta spionerna har utfört uppdrag i Baltikum, särskilt i Estland, på uppdrag av Ryssland: I två tredjedelar av fallen i studien var Ryssland uppdragsgivare.
Näst vanligaste uppdragsgivaren var Kina på sex uppdrag.
Spionerna är närmast uteslutande män. Av de få spiondömda kvinnorna var de flesta gifta med eller flickvänner till män som också spionerat. Desto större variation var det i spionernas ålder, den yngsta var 21 och den äldsta 82 år gammal när personerna dömdes för spionage.
– Den vanligaste spionagemetoden i vårt material är att samla in information genom fotografering. Det kan handla om allt från parlamentsbyggnader till transporter av försvarsmateriel, liksom uppgifter om militär verksamhet, politik, kritisk infrastruktur och ny teknik. Informationen förs sedan vidare på olika sätt, där äldre, klassiska överlämningar fortfarande används sida vid sida med mer moderna, digitala kommunikationsmetoder, säger Anna Lioufas, analytiker vid FOI.
Vanligare att bli rekryterad än att själv söka uppdrag
Den som blir spion blir det ofta efter att ha blivit kontaktad av en uppdragsgivare som många gånger erbjuder betalning. Ungefär var femte hade familj i det land de spionerade åt eller hade andra band till den nationen. Det förekommer att rekryteringen sker via sociala medier.
Även om flera av rapportens iakttagelser kan kopplas till dagens förändrade säkerhetsläge, visar resultaten att drivkrafterna bakom de personer som dömts för spionage i grunden är desamma som under kalla kriget. Ekonomiska incitament, ideologisk övertygelse, påtryckningar och personliga motiv fortsätter att utgöra de dominerande faktorerna.
– De finns de som blir hotade och utför uppdrag för att de är rädda. Dock hittade vi inga fall där någon som har problem med missbruk av alkohol, droger eller spelande hade blivit pressad till att bli spion. Det finns också påfallande många dömda personer som inleder spionage efter att ha känt sig förorättade eller förbisedda av sin arbetsgivare, som en sorts hämnd eller som ett sätt att hävda sig själv, säger forskaren Anna Wagman Kåring.
Flera nya trender inom spionage
Enligt forskarna har flera nya trender dykt upp de senaste åren.
– Komplexiteten växer. Om det förr var vanligt att uppdragsgivaren mest sökte långa relationer till spioner placerad på insidan av till exempel en militär organisation kombineras det i dag med rekrytering av personer som utför engångsuppdrag. Rent krasst kan man säga att det är personer som uppdragsgivaren struntar i om de åker fast eller ej, säger Elina Elveborg Lindskog.
Rapporten utmanar tidigare föreställningar om att en spion ofta agerar ensamt.
– Den traditionella bilden av en spion är att det är en man som inte låter någon få veta vad han sysslar med och anstränger sig hårt för att det ska förbli så. Men vi ser att en tredjedel av de vi studerat arbetat tillsammans med någon annan, exempelvis sin partner, släktingar eller kolleger på jobbet, säger Anna Lioufas.
Denna ökade komplexitet kräver att underrättelsetjänsterna i Europa tar till sig denna nya verklighet.
– Det finns många intressanta saker att undersöka. Till exempel att Ryssland samarbetar med ”vanliga” kriminella i Polen som de ber spionera på materiel som Västvärlden skänker till Ukraina, hur nätverksbaserade spiongrupper arbetar och om de metoder som underrättelsetjänster använder missar kvinnor som ägnar sig åt eller stödjer spioneri, säger Anna Wagman Kåring.
Tio olika sorters spioner
Rapporten bygger vidare på en FOI-rapport från 2022 där man tog fram fem spiontypologier. Forskarna för den nya rapporten har utvecklat dessa typologier och identifierat ytterligare fem.
De tio spionrollerna är inte exklusiva, utan det är vanligt att en person går att klassa som flera olika sorters spion.
- Den traditionella insidern: Deltar i säkerhetsklassade aktiviteter på sin arbetsplats och har tillgång till hemlig information. Oftast anställd inom militären eller en underrättelsetjänst.
- Den ideologiskt övertygade: Anser att landet personen spionerar åt har rätt och att spioneriet är att tjäna sin nation.
- Den observerande: Filmar och fotograferar, ofta militära skyddsobjekt.
- Engångsagenten: Någon som medvetet eller omedvetet utför högst ett par spionuppdrag. Fördelen med dem är det kan vara svårt att knyta dem till en uppdragsgivare ifall de åker fast. Nackdelen är att de bara kan utföra den enklaste formen av spioneri då uppdragsgivaren ser dem som förbrukningsmaterial.
- Facilitatorn: Sköter logistiken. Utför sällan spionaget själv utan är den som ser till att uppdragsgivaren får ta del av resultatet som spionen fått fram.
- Den multikriminelle: Personen är spion, men ägnar sig också åt till exempel sabotage, sprida falsk information eller göra inbrott.
- Specialisten: Har tillgång till hemlig information men arbetar för det mesta med annat. Det kan till exempel vara en tolk som arbetat under ett topphemligt samtal eller en elektriker som reparerat hemlig utrustning.
- Den mobile: Rör sig över gränserna och är nästan alltid en EU-medborgare. Ett exempel är en tysk som den turkiska underrättelsetjänsten rekryterade för att spionera på Grekland.
- Den med anknytning: Mycket vanligt när Kina rekryterar spioner. Personen har anknytning till landet den spionerar åt genom familjeband, religion eller kulturella värderingar.
- Spionringen: Arbetar i nätverk koordinerat.
Rapport:
“Spies Among Us”: Espionage in Europe – A study on convicted spies in Europe 2008–2024, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
