Äldre döva människor blir ibland tvungna att försöka läsa läppar eller skriva lappar i kommunikationen med vårdpersonal. Men en mobil grupp bestående av döva undersköterskor kan förändra situationen i grunden, enligt en studie från Jönköping University.
Forskarna bakom studien har undersökt vad som händer när döva äldre personer får hjälp av ett så kallat mobilt omsorgsteam bestående av döva undersköterskor.
Studiens omsorgsteam hade utvecklats av en regional dövförening. Gruppen besökte äldre döva personer i hemmet eller på boenden och erbjöd stöd på svenskt teckenspråk. Forskarna genomförde 15 intervjuer med fyra deltagare under två års tid för att följa hur stödet upplevdes och vilken effekt det hade i vardagen.
Att få tillbaka sin röst
Möjligheten att kommunicera på teckenspråk hade stor påverkan, enligt studien. Deltagarna beskrev hur tidigare kontakt med ordinarie hemtjänst ofta hade skett genom bristfällig läppläsning eller lappar – metoder som sällan räckte för att uttrycka nyanserade behov eller frågor.
– Vi kan inte överdriva betydelsen av att äldre döva får tillgång till professionellt stöd på sitt första språk. Det handlar inte bara om information, utan om att få tillbaka sin röst, säger Sofi Fristedt, docent vid Hälsohögskolan vid Jönköping University.
Det säger lagen
Socialtjänstlagen reglerar kommunens ansvar för äldreomsorgen. Lagen slår fast att omsorgen ska ge äldre människor ett värdigt liv och välbefinnande, och att insatser ska anpassas efter individens behov. Men det finns inget i lagen som uttryckligen garanterar att äldre personer har rätt att få omsorg av teckenspråkskunnig personal.
Kommuner kan utbilda personal i teckenspråk med statligt stöd. Satsningen är dock frivillig, inte lagstadgad.
Källa: Sofi Fristedt, Jönköping University
Vardagen blev lättare
I och med att personalen hade teckenspråkskompetens kunde de äldre personerna i studien föra djupare samtal, ställa frågor, förstå skriftlig information och göra aktiva val. Vårdpersonalen hjälpte också till i dialoger med myndigheter och vårdpersonal, vilket ytterligare stärkte delaktigheten.
Det mobila teamet utförde inte bara traditionella omsorgsuppgifter som städning, inköp och promenader. Personalen kunde även hjälpa till med aktiviteter som annars faller utanför ordinär omsorg, som att organisera hemmet, följa med ut i naturen, hjälpa till med fritidssysslor eller sätta sig ner och samtala.
Det gjorde vardagen mer meningsfull och hanterbar, enligt deltagarna. Flera beskrev att de nu aktivt valde bort delar av den ordinarie hemtjänsten till förmån för det särskilda teamet.
Deltagarna blev gladare
Deltagare beskriver i studien hur de till följd av vårdinsatsen kände sig gladare, mer energiska och mindre ensamma. De såg fram emot besöken och upplevde en ökad trygghet – i hemmet, i sociala situationer och i kontakter med vården.
– För många av deltagarna blev teamet mer än omsorg, det blev en social och kulturell livlina, säger Sofi Fristedt.
Kontinuitet spelade en viktig roll. Samma personal kom varje gång, vilket gav stabilitet och relationsbyggande. Det var något som deltagarna saknade i den ordinarie omsorgen.
Forskarna menar att den studerade modellen kan användas av kommuner eller regioner tillsammans, eftersom målgruppen är liten, men behoven stora. För att skapa verkligt personcentrerad omsorg för äldre döva människor krävs språkkompetens, kulturell förståelse och tid för relationsbyggande.
Vetenskaplig artikel:
Deaf older adults’ experiences of support from a mobile old-age care team providing support in Swedish sign language, BMC Geriatrics.
