Tikar som bor tillsammans med flera unga hundar kan löpa förhöjd risk att få dödfödda valpar och valpar som dör tidigt, jämfört med tikar som bor med färre unga hundar. Det framgår av en ny studie från Statens veterinärmedicinska anstalt och Sveriges lantbruksuniversitet.
Flera internationella studier har visat att valpdödlighet i samband med förlossning och under den första tiden i livet är hög hos hundar. Hur vanligt det är med valpdödlighet bland svenska hundar har dock inte varit känt.
En nyligen publicerad studie från SVA och SLU, med information om 10 124 valpar från 1 791 kullar, visar att dödfödda valpar förekom i 19 procent av kullarna och att 4,8 procent av alla födda valpar var döda vid födseln.
Bland nyfödda valpar var sjukdom av något slag den vanligaste dödsorsaken. Nästan fyra procent av valparna insjuknade efter förlossningen och drygt hälften av dessa dog eller avlivades. Andra dödsorsaker var medfödda missbildningar och traumatiska skador. Totalt överlevde 96 procent av alla levande födda valpar.
Högre risk vid första kullen
I studien kunde forskarna se att risken för dödföddhet var förhöjd om det var tikens första kull. Både risken för dödföddhet och för dödlighet under de första åtta levnadsveckorna ökade vid förlossningskomplikationer, samt vid stora kullar, där risken ökade med varje valp.
Det visar, enligt forskarna, på vikten av att snabbt upptäcka och behandla förlossningskomplikationer, särskilt om det är tikens första kull, eller om kullen är stor.
Nytt samband upptäckt
Ett annat fynd är att tikar som bodde med sju eller fler unga hundar, hundra yngre än ett år, hade förhöjd risk för att få dödfödda valpar eller att valpar dog under de första åtta levnadsveckorna.
Det sambandet har inte beskrivits tidigare. Tänkbara orsaker kan vara en ökad smittspridning när många unga hundar hålls tillsammans, eller en ökad stress för tiken när hon hålls med många andra hundar.
Resultatet, menar forskarna, är viktigt framför allt för större kennlar med ökad dödlighet, där åtgärder för att minska stress och smittspridning kan vara aktuella. Det kan till exempel handla att dela upp hundarna i mindre grupper, att inte ha flera kullar under samma period och att inte ha unga hundar i direkt kontakt med tik och valpar.
Bakterie kan orsaka död
21 procent av hanhundarna och 9 procent av tikarna i studien kom från ett annat land än Sverige, Norge, Finland och Danmark. Det är relevant information eftersom internationell parning kan innebära en risk för spridning av bland annat bakterien Brucella canis. Det är en i Sverige ovanlig infektion som hittills endast har hittats hos ett fåtal hundar. Dessa har varit importerade från utomnordiska länder, eller har varit hundar som har parats med dessa hundar.
Bakterien orsakar bland annat abort, dödföddhet och infertilitet. Den är besvärlig att diagnostisera och går inte att behandla bort hos hundar. Brucella canis kan i sällsynta fall även orsaka sjukdom hos människor, där den vanligaste smittvägen är kontakt med en infekterad tik i samband med abort eller förlossning.
Över 30 procent av uppfödarna i studien uppgav att de hade använt sin egen mun för att återuppliva en svagfödd eller dödfödd valp, vilket är en klar smittrisk om tiken är infekterad av Brucella canis. Användning av så kallad valpsug samt handskar rekommenderas för att minska risken för smittöverföring.
Informationen i studien samlades in via en enkät till uppfödare inom Svenska Kennelklubben.
Vetenskaplig artikel:
Staying alive: a questionnaire study on pregnancy outcome and pre-weaning puppy health in Swedish dogs, Theriogenology.
