I Frankrike rasar sedan länge en het debatt om nya, könsinkluderande, språkformer. Kritiker varnar för att de gör texter svårlästa. Men det stämmer inte riktigt, enligt en ny avhandling från Lunds universitet.
I det franska språket har alla substantiv ett genus. De är antingen maskulina eller feminina. Den maskulina pluralformen används även för blandade grupper av människor, till exempel yrkesgrupper. Det gör att många oftare föreställer sig män när de läser eller hör en beskrivning av en sådan grupp.
Het språkdebatt
En motrörelse till det är det moderna, så kallade könsinkluderande, språket. Istället för den maskulina formen används där alternativa former för att benämna grupper bestående av både kvinnor och män.
Dessa alternativa former har dock mött stort motstånd, både från politiker och forskare som hävdar att de språkliga formerna inte gör någon skillnad och att de dessutom gör texter oläsliga.
Kvinnor blir synliga
Julia Tibblin, forskare i franska vid Lunds universitet, har testat dessa påståenden via enkäter och experimentella metoder.
– Resultaten visar att deltagarna lättare föreställde sig kvinnor i en grupp om de läste en könsinkluderande form i stället för en maskulin form, säger Julia Tibblin.
Forskningsområdet är ganska nytt. När Julia Tibblin började 2020 fanns bara en handfull liknande studier, då om tyska språkformer. Hennes forskning har därför fått mycket uppmärksamhet, både inom och utanför akademin.
Olika strategier
Det finns två föreslagna strategier för att skapa könsinkluderande former i det franska språket, säger Julia Tibblin. Ett sätt är att gå runt problemet via könsneutrala konstruktioner. Till exempel kan man istället för ”forskare” säga ”forskningsgruppen”. ”Studenterna” kan bytas ut mot ”personer som studerar”.
Det andra sättet är att använda både den feminina och maskulina formen. Det kan i sin tur göras på två sätt. Man kan antingen skriva ut båda formerna eller dra ihop båda formerna till ett ord, säger Julia Tibblin.
Ett exempel är ordet ”studenter”, på franska ”étudiants”. Den ena varianten är man tar med båda formerna: ”Les étudiantes et les étudiants”. Den andra varianten är ett nytt ord som består av de båda formerna ihopdragna, med en eller två punkter mellan: ”Les étudiant·es”.
Fler kvinnor framträder
Två studier som Julia Tibblin har gjort med nästan 1 200 fransktalande personer visar att alla könsinkluderande former får läsare att föreställa sig fler kvinnor jämfört med om de läst den traditionella, maskulina, formen.
De två sistnämnda varianterna, alltså ”Les étudiantes et les étudiants” samt ”Les étudiant·es”, får tydligast effekt. De får läsare att föreställa sig fler kvinnor jämfört med om de läser könsneutrala former som ”personer som studerar”.
Inte så mycket krångligare
Läsningen påverkas inte i någon större utsträckning, enligt Julia Tibblins forskning. Ögonrörelsemätningar med 75 deltagare har visat att skillnaden i läshastighet är mycket liten mellan traditionella former och de nyare, alternativa, formerna. Formen med en punkt tar längst tid att läsa och kan initialt förvirra, men inte mer än så.
– Det verkar också som att man vänjer sig vid könsinkluderande former med tiden, och att de är lättare att läsa för personer med positiva attityder till ett könsinkluderande språk, säger Julia Tibblin.
Tal om ”dödligt hot”
Redan på 1960‑talet använde den franska författaren och filosofen Simone de Beauvoir ett könsinkluderande språkbruk i vissa av sina romaner. Sedan dess har det mest använts i politiska aktivist- och feministgrupper.
2017 publicerades en lärobok där de användes, vilket skapade en mediestorm och ett starkt motstånd i Frankrike. Franska akademin rasade och talade om ett ”dödligt hot” och ett ”förfall av det franska språket”. Den dåvarande utbildningsministern förbjöd också formerna i officiella dokument.
– Just nu har senaten röstat igenom ett lagförslag som vill förbjuda dessa former i officiella texter. Frågan är fortfarande mycket politiskt laddad i Frankrike, säger Julia Tibblin.
EU mer positivt
Europarådet, däremot, uppdaterade sina riktlinjer 2024 och i dem rekommenderas könsinkluderande språkliga former, särskilt i texter som jobbannonser och utbildningsbroschyrer. Rekommendationerna är dock inte bindande, utan användningen ska bedömas utifrån sammanhang.
– Jag tror att de här formerna är här för att stanna. Nu ser man dem i olika textgenrer – på reklamaffischer i tunnelbanan i Paris och i universitetsbroschyrer, till exempel. Formen med en punkt har fortfarande en stark vänsterfeministisk klang, men används också för att signalera ”vi är moderna och jämställda”, säger Julia Tibblin.
Avhandling:
Lire le langage inclusif: Études expérimentales sur les représentations mentales de genre et sur le traitement en lecture, Lunds universitet.
