När ångesten tar överhand blir livet besvärligt och man kan behöva hjälp. Men i grunden är ångest och rädsla en del av att vara människa, inte minst under tonåren.
– Vi är inte är skapta för att må bra, säger Matti Cervin, psykolog och forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
Aldrig är det så jobbigt att vara människa som under tonårstiden. Många unga flickor och pojkar sover sämre, upplever mer stress och har det kämpigt psykiskt.
Begreppet psykisk ohälsa är samtidigt svårt att förhålla sig till, eftersom det ofta överlappar livsutmaningar som många ungdomar har. Det händer mycket både i kroppen, känslolivet och i samhället där kraven ökar när man lämnar barnaåren.
– Nedstämdhet, självtvivel och ångest behöver inte vara något avvikande i ett barns utveckling. Det är en naturlig del av mognadsprocessen som alla unga går igenom, säger Matti Cervin som är specialistpsykolog inom barn- och ungdomspsykiatri och forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
Oro behövs
Att många mår dåligt i tonåren är inte detsamma som att ångestsyndromen ökar. Att ha ångest är en del av att vara människa.
– Vi är inte är skapta för att må bra och vår överlevnad bygger snarare på vaksamhet och oro. Men när det inte längre är hjälpsamt och börjar ställa till problem för oss i vardagen, kan vi kalla det för ett ångestsyndrom.
Till skillnad från andra djur har vi människor en förmåga att föreställa oss sådant som inte sker här och nu. Ångest liknar rädsla – som är en reaktion på en omedelbar fara – men är istället kopplad till ett hot som inte är närvarande. Den känslan har hjälpt människor att agera inför eventuella framtida faror genom att få saker gjorda, för att sedan lugna sig när hotet har hanterats.
Människor kan föreställa sig ej närvarande hot. Bild: Michael Myers, Unsplash.
När rädslor stökar till det
Hos människan i stort fungerar det här systemet väl, men för individen kan det ställa till det – eftersom vi reagerar olika snabbt och starkt.
Även andra känslor ställer till problem för människor när känslorna väcks för lätt eller hänger kvar för länge. Att vi är ängsliga för att göra bort oss och därmed bli uteslutna ur gemenskapen är en överlevnadsinstinkt. Men om oron blir till social ångest kan det innebära att vi inte klarar av att lämna hemmet för att till exempel gå till skolan.
Att vara rädd för djur har skyddat oss mot faror, men när rädslan är så stark att den begränsar vardagen kallas det för en specifik fobi.
Vanor kan bli tvång
– Tvång är också ett tydligt exempel på drag vi alla har. Människor har ett behov av ritualer – vi tar samma kaffekopp vid fikat eller sitter på samma stol i klassrummet, för det är lugnande.
För vissa utvecklas ritualerna till OCD, eller tvångssyndrom, där man fokuserar väldigt mycket på något och sedan gör allt för att undvika att det ska hända. Det är ingen sjukdom som kommer utifrån. Det är istället vår mänskliga förmåga att ta kontroll och försöka hitta lugn som har blivit problematisk.
Framgångsrik behandling av OCD handlar om att utsätta hjärnan för det som är skrämmande eller jobbigt och sedan motstå den tvångshandling som man känner behov av att utföra.
Ritualer och vanor kan bli tvång. Bild: Erik Mclean, Unsplash.
Gener spelar roll
Upp till omkring tolv års ålder är ångestproblem ungefär lika vanligt hos pojkar och flickor, medan flickor i tonåren har något högre risk att utveckla ångestsyndrom som social fobi, paniksyndrom och GAD, generaliserat ångestsyndrom.
Den vanligaste åldern för att utveckla sitt första ångestsyndrom för båda könen är fjorton år.
– Vi vet inte varför vissa ungdomar drabbas, men genom tvillingstudier kan man se att ungefär 30 till 50 procent av risken verkar ha med våra gener att göra, säger Matti Cervin.
Exakt hur gener spelar in är inte känt, men det finns inte någon specifik gen för ångest, utan det är mer som en bred sårbarhet.
Hundratals barn följs
Nu påbörjar Matti Cervin och hans forskarkollegor en studie där de vill undersöka vilka barn som utvecklar ångestsyndrom och andra psykiatriska problem. 600 barn ska följas från nio års ålder och under tre år, där hälften av barnen har föräldrar med psykiatrisk problematik. En grupp ges förebyggande insatser för att genom föräldrastöd förstärka relationen mellan barn och förälder. De andra familjerna får inte förebyggande insatser, men följs över tid.
På så sätt vill forskarna studera om det går att påverka utvecklingsbanorna och om de, genom att följa normalutvecklingen, kan förstå hur psykiatriska tillstånd utvecklas.
Det finns ingen tydlig skiljelinje mellan normala tonårsutmaningar och psykiatriska diagnoser, men när en ung persons oro och rädsla tar överhand och skolan, familjelivet eller relationer med kompisar blir påverkade, tycker Matti Cervin att man som förälder ska agera. Det finns trots allt framgångsrika behandlingar mot ångestsyndrom:
– Både SSRI-preparat* och kognitiv beteendeterapi har visat sig hjälpa runt hälften av alla barn och ungdomar. Däremot vet vi inte varför det fungerar för vissa och inte för andra. Det är därför viktigt att framtida forskning försöker lösa gåtan kring vad som orsakar psykiatriska tillstånd som ångestsyndrom och varför endast vissa personer utvecklar dem. Om vi löser det kan vi troligen utveckla bättre behandlingar i framtiden.
*) SSRI-preparat är den vanligaste typen av antidepressiva läkemedel.
Redan i förskolan går det att urskilja barn som riskerar att få psykisk ohälsa och hamna i kriminalitet. Slagsmål och utbrott är de vanligaste varningstecknen. För att hjälpa barnen behövs tidigt stöd från samhället samt lugn och värme från vuxna, säger Björn Hofvander, forskare vid Lunds universitet.
– Att försöka rätta till det här beteendet med hjälp av straff och hårda tag går inte, det vet vi.
Redan under det första halvåret finns barn som är ovanligt svåra att trösta, även om de inte är kolikbarn. Barnen kan inte kontrollera sina starka känslor och lugna sig tillräckligt för att kunna äta och somna.
– Barnen har svårt att delta i samspelet med föräldrarna. Detta kan påverka relationen till främst mamman negativt, säger Björn Hofvander, psykolog inom rättspsykiatrin i Skåne och forskare vid Lunds universitet.
Björn Hofvander forskar om hur tidig aggressivitet kan kopplas till psykisk ohälsa och kriminalitet senare i livet. Målet är att hitta effektiva metoder för att förebygga att utåtagerande barn drabbas av psykisk ohälsa och till slut hamnar i rättspsykiatrin, dömda för våldsbrott.
En signal om behov av stöd
Runt fem procent av de minsta barnen visar ett mycket mer aggressivt beteende än övriga. Trots är en del av den normala utvecklingen. Skillnaden är att en liten del av barnen får raserianfall mer frekvent och att utbrotten är mer intensiva och utdragna.
– När ett barn är utagerande under en längre period, både hemma och på förskolan, så är det stark signal att hjälp från bup och ofta även socialtjänsten behöver sättas in.
Tidig aggressivitet kopplas till psykisk ohälsa. Bild: Amir Hosseini, Unsplash.
Barn förväntar sig bannor
Utan åtgärder finns risken att det blir ett konstant utagerande som eskalerar ju äldre barnet blir. Ofta lär sig barnen under barndomen att ha negativa förväntningar på hur de vuxna kommer bemöta dem. Det blir en ond spiral av utagerande och reprimander.
– Att försöka rätta till det här beteendet med hjälp av straff och hårda tag går inte, det vet vi. Det fungerar varken hemma eller på skolorna, säger Björn Hofvander.
Varmt bemötande behövs
Men om stöd sätts in tidigt finns goda chanser att hjälpa barnet, och även för de flesta extra aggressiva barnen kommer det gå bra i livet. Att föräldrarna går en av de föräldrautbildningar som kommunen erbjuder kan ge goda resultat.
– Men de som har störst problem och behöver det mest kommer sällan på föräldrakurserna. Det behövs mer uppsökande aktiviteter och individuella lösningar för att nå dem.
På föräldrakurserna lär man sig bland annat att hantera utbrott och konflikter på ett icke-konfrontativt sätt och att fokusera på det som är bra.
– Det behövs ett varmt bemötande, där positiva sociala beteenden förstärks. En tillitsfull relation till föräldrar och andra vuxna är grunden för att kunna komma till rätta med aggressiva beteenden.
Ett lugnt bemötande ger bättre resultat. Bild: marieke koenders, Unsplash.
Många kända risker
Det är vanligt att föräldrar till utagerande barn har egna psykiatriska diagnoser, som adhd eller depression. En annan riskfaktor är bristande stöd från familj och vänner, samtidigt som föräldrarna kan vara unga, fattiga, arbetslösa och kriminellt belastade.
– Vi har bra på fötterna när det gäller riskfaktorer. De här extra sårbara barnen föds in i familjer med utmaningar och därför borde stöd sättas in tidigare. I mödravården och sedan på BVC behöver fokus öka på den psykologiska hälsan hos både vårdnadshavare och barn.
Under mellanstadiet ingår det i den naturliga frigörelseprocessen att barnen vänder blicken utåt mot jämnåriga och äldre. Finns många negativa förebilder nära följer man dem. De kan vara äldre syskon eller andra ungdomar som lurar in de yngre i beroendeställning och kriminalitet genom att erbjuda dem att få vara med de coola, eller bara att få en pizza eller en 50-lapp.
– Idag har vi en bostadssegregation som inte fanns för 25 år sedan. Det är en riskfaktor att växa upp i ett område där man erbjuds en kriminell karriär.
Vården behöver bli bättre
Utagerande beteende och psykisk ohälsa, som depression, går ofta hand i hand och kan leda till kriminalitet i vuxen ålder, särskilt hos pojkar. För att hjälpa barnen behövs samordnade insatser från föräldrar, vården, bup, socialtjänsten och skolan, säger Björn Hofvander.
– Bup har idag ett alldeles för smalt utbud, som behöver breddas för att passa de här familjerna som inte orkar stånga sig fram till hjälp. Jag brukar säga att det behövs en fyrhjulsdriven sjukvård för att nå fram med hjälp till de här barnen och deras familjer.
Tidigt stöd en god affär
Det finns evidens för att varje krona som investeras tidigt i förebyggande arbete ger mer än motsvarande investering i behandling när det har gått snett.
– Vi kan göra mycket för de här barnens välmående om vi sätter in insatser tidigt och på så sätt bespara samhället stora kostnader, säger Björn Hofvander.
Allt fler träd i Europa dör på grund av insektsangrepp. Barrträd är mest utsatta och ett varmare klimat driver på utvecklingen. Det visar en internationell studie där forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, deltagit.
I Sverige har granbarkborren dödat stora mängder skog under de senaste åren. Enligt en ny studie står granbarkborren även i ett europeiskt perspektiv för de i särklass största insektsskadorna på gran.
Men problemen stannar inte där. En forskargrupp från 15 europeiska länder rapporterar att bark- och vedlevande insekter orsakar allt större skador på flera olika barrträd. Däremot har angreppen på lövträd från bladätande insekter minskat under de senaste två decennierna.
Studien bygger på årliga uppskattningar av insektsskador på skog från 15 europeiska länder, främst i Central- och Nordeuropa, under 2000–2022. I materialet ingår även uppgifter från SLU.
Förändrat klimat en risk
Insektsskadorna var större i varma och torra regioner. Det tyder på en ökad risk i ett förändrat klimat, där extremt varma och torra somrar blir allt vanligare.
– Detta har vi ju redan sett i Sverige där granbarkborren orsakat historiskt stora skador efter den varma och torra sommaren 2018, säger Martin Schroeder som är professor vid SLU.
Studien visar också att ett skogsbruk med större inslag av trädslagsblandningar kan vara bättre rustat för ett varmare klimat och en ökad risk för torra somrar.
– Det här bör man ta i beaktande när man väljer skogsskötselstrategi. En större andel lövträd bör göra skogarna mer motståndskraftiga mot insektsangrepp, säger Mats Jonsell, forskare vid SLU.
Efterlyser gemensam övervakning
Forskargruppen konstaterar också att en mer samordnad och enhetlig datainsamling mellan Europas länder skulle göra det lättare att tolka utvecklingen av skadeinsekter i skogen. På sikt skulle detta underlätta arbetet med att ta fram praktiska råd till skogsförvaltare i olika delar av Europa, där förutsättningarna kan skilja sig åt.
– Här i Sverige är det bara granbarkborren som övervakats på ett systematiskt vis. Men det vore önskvärt med övervakning av fler arter även här, säger Martin Schroeder.
På vintern tillbringar vi mer tid i sängen. Men det betyder inte att vi slipper sömnproblem. På ett sömnlabb vid Stockholms universitet undersöker forskare hur brist på sömn påverkar människor.
– Vi undersöker vilka som är toleranta och framför allt vilka som är sårbara för sömnbrist, säger John Axelsson, professor i psykologi vid Stockholms universitet.
De flesta svenskar sover i allmänhet ganska bra, men eftersom sömnen påverkas av många faktorer, som stress och oregelbundna arbetstider, har de allra flesta emellanåt en störd sömn.
80 till 90 procent av den stora majoriteten uppger att de har haft en störd sömn under de senaste två veckorna.
– I de flesta fallen så återhämtar vi oss snabbt efter en eller ett par nätter med störd sömn. Sen finns det naturligtvis en hel del personer som har långvarigt eller kraftigt störd sömn och då bör man söka hjälp hos en läkare eller en psykolog, säger John Axelsson.
Han är professor vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet och har forskat om sömn och dygnsrytmer i över 20 år.
Mobilen har förändrat sovvanor. Bild: Ari Sha, Unsplash.
Allt fler svenskar anser samtidigt att de har sömnproblem och tar sömnmedel. Det innebär dock inte att människor sover annorlunda i dag, jämfört med för några decennier sedan.
Skärmar ger kvällsmänniskor
– Däremot så kan man säga att vi under de senaste hundra åren gradvis blivit mer och mer kvällsmänniskor eftersom vi till exempel använder mer telefoner, datorer och spelar på kvällstid, säger John Axelsson.
Människor i Sverige tillbringar förhållandevis lite tid utomhus vintertid, oftast bara runt någon timme om dagen. Det gör att vi kan få nästan vilken dygnsrytm som helst. Om vi däremot levde i takt med ljuset i naturen finns det studier som visar att vi får en mer stabil dygnsrytm, något som främjar en god sömn.
Morgonmänniskor har ett visst försprång. Bild: Sourav Bhaduri, Unsplash.
– Generellt sett har morgonmänniskor det lättare att fungera i samhället. Dessutom har de på gruppnivå färre hälsoproblem än kvällsmänniskor, säger John Axelsson.
Det gör sömnbrist med oss
Vid Psykologiska institutionen finns ett sömnlabb, inrett med fem sovrum med sängar och ett teknikrum med avancerad utrustning. Här undersöker forskarna hur människor sover, men också hur de fungerar när de är vakna.
– Vi studerar vad det är som gör att man fungerar bra på vissa tester och funktioner medan man kanske är mycket sämre på andra saker när vi utsätts för sömnbrist, säger John Axelsson.
Enligt John Axelsson kan sömnbrist påverka människor på många sätt. Uppmärksamhet och arbetsminne försämras, likaså förmågan att lära sig nya saker.
Humöret påverkas negativt och vi blir mer lättdistraherade. Många kan känna sig tröttare, mindre motiverade och få svårare att ta tag i saker. Till och med ämnesomsättningen påverkas – kroppen blir något prediabetisk, det vill säga sämre på att reglera sina glukosnivåer.
Många sover mindre vintertid
På vintern tillbringar de flesta av oss mer tid i sängen, men trots det sover vi faktiskt mindre.
– Även om ljuset på sommaren stör oss lite och får oss att tillbringa mindre tid i sängen, så sover vi oftast lite effektivare på sommaren, säger John Axelsson.
Lider man av störd sömn är det ofta bättre att tillbringa lite mindre tid i sängen och därmed få en mer effektiv sömn.
– Det handlar egentligen om att skapa en liten sömnskuld så man kan somna lättare.
Vissa har förskjuten dygnsfas
Just nu bedriver forskarna ett projekt där de undersöker varför kvällsmänniskor gillar kvällar och varför morgonmänniskor gillar morgnar. Forskarna kommer, med hjälp av labbet, att studera de system som styr vakenhet, till exempel de dopamin- och noradrenalinsystem som reglerar fokus, stress och motivation.
Forskningsprojektet har precis påbörjats, så än så länge är det för tidigt för att dra slutsatser.
– Men vi har intressanta data som visar att kvällsmänniskor har en lite längre dygnsfas som är förskjuten, säger John Axelsson.
– Generellt sett verkar de också ha en lägre motivation än morgonmänniskor. Vi tror att det kan bero på att de har skillnader i dopaminsystemet, alltså det system som är med och reglerar motivationen. Det kommer vi att studera närmare.
Socialt och fysiskt ös främjar sömn. Bild: Wesley Tingey, Unsplash.
Sömntips inför vintern
Försök att ha regelbundna sovtider
Var ute så mycket du kan
Ha regelbundna måltids-tider
Gör sådant som du tycker är roligt, som sociala aktiviteter
Var fysiskt aktiv
Kom ihåg att både sociala och fysiska aktiviteter ger ett större sömnbehov och gör det lättare att somna!
Källa: John Axelsson, professor i psykologi vid Stockholms universitet.
Allt fler unga personer får diagnoserna adhd och autism. Varför är det så? Det finns flera förklaringar utifrån forskningen på området, säger psykologen och forskaren Sebastian Lundström vid Lunds universitet.
Det går inte att undvika frågan som väldigt många ställer sig – och som tyckare med olika agendor har olika svar på: Varför ökar adhd- och autismdiagnoser, inte bara i Sverige utan i hela världen?
Sebastian Lundström är psykolog inom barn- och ungdomspsykiatri och adjungerad professor vid Lunds universitet. Han forskar om autism och adhd vid Skånes universitetssjukhus och har åtminstone fyra delförklaringar som är belagda.
– För det första har vi blivit mycket bättre på att identifiera och ställa diagnoserna. För 30 år sedan var det knappt någon som hade hört talas om autism, säger Sebastian Lundström.
Diagnoser liknar varandra
– En andra orsak är att många av dessa beteenden är väldigt lika varandra, trots att de kallas olika saker, fortsätter Sebastian Lundström, som även är verksam vid Gillbergcentrum vid Göteborgs universitet.
– Då sker något som heter diagnostisk substitution. Så när autism går upp, går vissa språkstörningar och intellektuell funktionsnedsättning ner. Och när adhd går upp så går vissa andra diagnoser, som ångest och depression, ner.
Diagnoserna är med andra ord som kommunicerande kärl där summan är densamma.
Fler ryms under paraplyet
Den tredje förklaringen är, enligt Sebastian Lundström, nya manualer och kriterier för de beteenden som fastställer diagnoserna.
– Beskrivningen av adhd och autism har med åren blivit allt bredare, så fler människor får plats under paraplyet.
Fler får plats under adhd- och autismparaplyet. Bild: Osman Rana, Unsplash.
Och för det fjärde: i dag sätts diagnoserna på betydligt färre symtom än vad som gjordes tidigare. Tröskeln har alltså sänkts.
– De låter kanske slappt och konstigt, men då måste man förstå hur autism och adhd fungerar. Det finns ingen tydlig gräns för när det blir funktionsnedsättande.
Ny syn på svårigheter
För trots att diagnoserna går upp får vi inte fler personer med adhd- eller autismsymtom i befolkningen. Vi blir med andra ord varken mer eller mindre adhd-iga eller autistiska. Istället kan det förklaras med att synen på en funktionsnedsättning har förändrats över tid. Det visar studier av barn som har fötts mellan 1992 och 2013.
– När man studerat barn under en 20-årsperiod har samma funktionsnivå kommit att betraktas upp till 50 procent mer funktionsnedsättande i slutet på perioden.
Utredning kan behövas
Många föräldrar ställer sig frågan: När är det läge att göra en utredning? Och vilka baksidor finns? Det korta svaret är, enligt Sebastian Lundström, att utredning ska göras om man upplever att beteendet är ett problem för barnet.
– En utredning syftar ju inte bara till att binärt säga ja eller nej, du har det eller inte. En utredning ska ta fasta både på barnets svagheter och styrkor och ge föräldrarna och omgivningen information om hur de ska förhålla sig.
Samtidigt menar Sebastian Lundström att en diagnos kan ha ett pris. Det blir svårare att senare få ta körkort och vissa utbildningsvägar är tämligen stängda, som till militär eller pilot. Vilket leder oss in på hur det är att ha en diagnos som vuxen.
Vuxna kan känna skepsis
Sebastian Lundström har genomfört en studie med 70 vuxna med en diagnos, där alla velat ha en förnyad bedömning. Av de som intervjuats om vad de vill uppnå med detta, kan svaren lite grovt kategoriseras i tre grupper.
En tredjedel tyckte att diagnosen var väldigt bra när de fick den. Den gav dem en förståelse för dem själva när de var barn och gick i skolan. Men nu när de är vuxna och kommit ur det fyrkantiga skollivet och hittat sitt sammanhang och sin flock, upplevs diagnosen begränsande.
– Eller som en sa: ”Diagnosen är som en simring. Den höll mig flytande under skolåldern, men som vuxen hasade den ner på fötterna och hindrade mig från att gå”, återger Sebastian Lundström.
En tredjedel ville bli av med diagnosen för att den hindrade dem att söka vissa arbeten. Och den sista tredjedel upplevde att de aldrig varit delaktiga i utredningen.
– Det var aldrig någon som frågade dem hur de mådde. De sa att lärarna och föräldrarna hade pratat över deras huvuden.
Vissa kopplar adhd och autism till superförmågor. Men förmodligen är det annat som avgör. Bild: Mika Baumeister, Unsplash.
Tveksamt tal om superkrafter
Ibland påstås att diagnoser som adhd eller autism kan ge ”superkrafter”. Sebastian Lundström ställer sig tveksam till sådana generella påståenden.
– Jag upplever att de som saluför dessa förmågor mest också är de som besitter dem. Och det riskerar att förminska svårigheten och lidandet för dem som inte har dessa superförmågor. Alla kan inte bli en sociala medier-entreprenör och tjäna miljarder och alla kan inte starta stora företag.
– Det finns nämligen ingenting som indikerar att det är autismen eller adhd:n i sig som de kan tacka för detta. Man måste lägga till ett lager till som handlar om personligheten, som kämparglädje, uthållighet eller drivkraft och självfallet sociala omständigheter som tillgång till stöd från nätverket runtomkring. Det är viktigt att understryka att autism eller adhd inte är du. Så alla för- och nackdelar kommer inte med diagnosen. Så heller inte superkraften, säger Sebastian Lundström.
Text: Magnus Erlandsson.
Denna text är en bearbetning av en artikel som kommer från Vetenskap & Hälsa.
De flesta älgar vill helst hålla till i unga skogar och blandskogar med många lövträd. Men det ska vara långt till närmaste väg. Det visar en studie där forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet följt älgars rörelser i över 20 års tid.
Vad påverkar älgens val av livsmiljö? Det har forskarna kartlagt genom att använda data från nästan 400 gps-märkta älgar. Forskarna har följt älgarnas rörelser och beteenden på 21 platser från Växjö i söder till Gällivare i norr.
Kartläggningen, som pågått sedan 2004, visar ett tydligt mönster över var älgarna trivs bäst.
– Vi såg att större och sammanhängande områden med blandskogar med rikliga inslag av lövträd och partier med ungskog var viktiga för älgarna. Det gällde i stort sett året runt och i alla delar av Sverige, säger Desirée Guidobaldi Stenbacka, doktorand vid institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU.
Undviker områden nära vägar
Studien visar även att älgarnas beteenden påverkas av hur landskapet ser ut på ett större plan.
– Det är tydligt att älgarna undviker områden nära vägar. Vägar, annan infrastruktur och skogsbruk är sådant som påverkar älgens livsmiljö och beteende. Det är viktigt att se i vilken kontext som älgen rör sig i skogslandskapet, säger Desirée Guidobaldi Stenbacka.
Hon beskriver det brukade skogslandskapet som ett pussel. Bitarna består av olika skogspartier, till exempel kalhyggen, nyplanteringar eller äldre skog. Älgarna föredrar att röra sig i de bitar som sitter ihop och bildar större områden där de både kan hitta mat och trygga platser att vila på.
Kunskap för skogsförvaltningen
Kunskapen om älgarnas val av områden kan användas inom vilt- och skogsförvaltningen.
– Studiens resultat tyder på att om vi bevarar och prioriterar de livsmiljöer som älgarna föredrar, så kan det öka möjligheten att älgarna fördelas över större områden. Det skulle potentiellt kunna minska betestrycket i enskilda bestånd, men det behövs mer forskning om den delen eftersom det inte är något vi tittat närmare på i den här studien, säger Wiebke Neumann Sivertsson, docent i viltbiologi vid SLU.
Många hävdar att vi människor gärna förmänskligar djurs beteenden. Men hur är det egentligen med skrattet – är det något unikt för människan eller kan djur också skratta?
– Aristoteles menade att det bara var människan som skrattar, men han hade fel, säger Peter Gärdenfors, professor emeritus i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.
Forskningen visar att de flesta däggdjur skrattar, och även några fåglar som den nyzeeländska lekfulla papegojan kea (nestor notabilis). Skillnaden är att gemene man ofta inte uppfattar djurens skratt, eftersom det tar sig andra uttryck än människans bubblande glädje.
– Nästan alla däggdjur skrattar tyst eller på andra sätt än vi människor. Undantaget är elefanter och sjölejon som skrattar högt, alltså precis som vi människor, säger Peter Gärdenfors, professor emeritus i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.
Han visar en filmsnutt med ett sjölejon som mjukt rullar ner för en sluttning.
– Alltså precis som ett barn kan göra för att roa sig själv. Men väl nere vid strandkanten finns turister och en kvinna som badar i vattnet. Sjölejonet dyker ner under ytan för att plötsligt dyka upp intill kvinnan som blir rädd varvid sjölejonet skrattar högljutt, säger Peter Gärdenfors.
Forskning som vaknat till liv
En av stötestenarna inom forskning om skratt hos djur var länge att avgöra om det verkligen var skratt – eller bara ett läte som betydde något annat.
Ett genombrott kom för några decennier sedan när forskarna Jaak Panksepp och Jeff Burgdorf, verksamma i huvudsak i USA, upptäckte att råttor gav ifrån sig ett högfrekvent ljud när de lekte.
Ljudet låg på omkring 50 kilohertz, alltså långt över människans hörselgräns på cirka 20 kilohertz.
– När de sedan kittlade råttorna på magen blev det högfrekventa ljudet allt intensivare, och forskarna förstod att de var något på spåren. Jaak Panksepp satte sedan upp 12 kriterier för vad som kan räknas som skratt, säger Peter Gärdenfors.
Ungefär 20 år senare tog forskarna Gregory A. Bryant och Sasha Winkler, även de verksamma på andra sidan Atlanten, fram en översikt över 65 olika däggdjurs leksignaler, en känguruarts och fyra fågelarters.
Hundars flämtande, papegojors gälla rop och råttors pipande ultraljud är alla exempel på ljud som kan ses som motsvarigheter till människans skratt.
När råttor leker eller blir kittlade på magen ger de ifrån sig ett högfrekvent ljud som kan ses som en motsvarighet till människans skratt. Bild: Depositphotos
Ett äkta skratt binder samman
– Det finns alltid en koppling mellan lek och skratt. Kittling eller brottningslek är kanske de mest grundläggande beteendena som får både människor och djur att skratta, säger Peter Gärdenfors.
Andra kriterier är att skrattet uppstår som reaktion på något överraskande, alltid i ett socialt sammanhang – och aldrig vid smärta eller fara.
– Skrattet bjuder in till lek och berättar samtidigt: ”Jag är varken farlig eller rädd – vi kan fortsätta leken”.
Forskning visar också att den spontana leken hos barn och djurungar är avgörande för både motorik, social träning och förmågan att skapa relationer.
Ett av Panksepps kriterier är därför skrattets roll som socialt kitt, som minskar risken för aggressivitet och konflikter. Men skrattet är också åldersrelaterat.
– Barn skrattar mycket mer än vuxna. I puberteten försvinner mycket av den spontana leken. Den ersätts av organiserad lek, som sport, samt humor i form av skämt och ordvitsar. Vuxna skrattar via humorn – men djur leker, säger Peter Gärdenfors.
Slapstick går hem hos både djur och människor
Vi delar dock förmågan att skratta åt slapstick med vissa djur.
– Precis som vi skrattar åt Charlie Chaplin kan apor skratta när någon ramlar ur en gren. Och liksom människor kan de tycka att det är roligt att skrämma någon – så länge det inte blir farligt, säger Peter Gärdenfors.
Människan är mycket känslig för skillnaden mellan äkta och falskt skratt. Ett genuint skratt smittar. Vi dras instinktivt till den som skrattar och barn föredrar också vuxna som skrattar naturligt.
– När Panksepp gjorde experimentet med råttorna såg han att råttungarna sökte sig mer till handen som kittlade dem än till handen som bara klappade dem, berättar Gärdenfors.
Men alla skratt är inte positiva. Nervösa skratt kan uppfattas som inställsamma, och hånfulla skratt kan användas för att utesluta och förlöjliga snarare än för att binda samman.
Att både däggdjur och fåglar kan skratta tyder på att skrattet är en gammal evolutionär förmåga som naturen har valt att bevara. Det är både glädje, lek och samhörighet – men också ett komplext socialt verktyg.
– Vi vet inte exakt varför skrattet fungerar som det gör, men det verkar vara nödvändigt för både människor och djur, säger Peter Gärdenfors.
Denna artikel var först publicerad på Lunds universitetets webbplats. Text: Gisela Lindberg
Vedlevande skalbaggar som lever inne i träd är svåra att inventera. För första gången i Sverige – och även internationellt – har forskare testat hur effektiva doftfällor är för uppgiften. Resultaten visar att metoden är lovande inför framtiden.
Många skalbaggar, däribland en stor mängd rödlistade arter, lever största delen av sina liv inuti träd. Det är därför svårt att ta reda på var de finns och hur stora populationerna är.
Doftfällor, även kallade feromonfällor, är ett sätt att hitta skalbaggarna. Fällorna gillras med doftämnen som liknar de feromoner skalbaggarna använder för att kommunicera med varandra och träddofter som hjälper dem att hitta träd att lägga ägg i.
Feromonfäller upptäcker skadegörare
I dag används feromonfällor främst för att övervaka eller hitta skadegörare och bara i liten skala för inventeringar. Därför ville forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, ta reda på hur metoden fungerar för inventering av vedlevande skalbaggar i skogen.
– Enligt våra resultat är feromonfällor ett billigt och effektivt sätt att få en bred bild av vilka vedlevande skalbaggar som finns i ett område, säger Viktor Gårdman, doktorand vid institutionen för ekologi, SLU.
Tillsammans med forskarkollegor har han analyserat data från Jordbruksverkets feromonfällor vid stora svenska hamnar. Syftet är att övervaka om invasiva vedlevande skalbaggar kommer med importerat trä från exempelvis Asien och Nordamerika. SLU har artbestämt de infångade skalbaggarna, och resultaten har samlats i en omfattande databas.
Många arter fångades in
I studien ingick data från hamnarna i Mönsterås, Göteborg och Norrköping. För att bedöma hur väl fångsterna speglar den verkliga mångfalden av vedskalbaggar har forskarna jämfört resultaten med rapporter i Artportalen.
– Feromonfällorna hade fångat huvuddelen av alla arter som hittats runt hamnarna plus många nya arter, säger Viktor Gårdman.
Vid artbestämningen av skalbaggarna från Sveriges hamnar har SLU funnit många intressanta arter, däribland en ny vivel för landet, Gasterocercus depressirostris. De har också hittat nya platser för många rödlistade arter.
– Jordbruksverkets övervakning av invasiva arter har helt klart ökat vår förståelse för många hotade arters utbredning, säger Mats Jonsell, forskare på SLU.
Mer forsknings behövs
Doftfällor kan göra framtida naturvårdsinventeringar billigare och mer heltäckande, men det finns några frågor kvar att besvara.
Feromonfällorna i hamnarna är designade för att fånga skalbaggar som bor i barrträd. Det krävs mer forskning för att undersöka om metoden är lika effektiv för arter som lever i lövträd. Forskarna vill också undersöka hur stort område man kan inventera med en feromonfälla och hur det står sig mot andra fångstmetoder.
Unga i Norden rapporterar fler psykiska besvär än tidigare – men är samtidigt lika nöjda med livet som förr. Forskare ser ett komplext samband mellan skolmiljö, vardagsvanor och ungas mående.
Sömnproblem, ångest, nedstämdhet och nervositet. Allt fler unga söker vård för psykiska besvär, ett problem för de drabbade men också en utmaning för hela samhället. Skolan lyfts ofta fram som en orsak – en plats där höjda krav, betygssystem och resurstilldelning påverkar vardagen för alla barn och unga i Sverige.
Alli Klapp, docent vid Göteborgs universitet, har i en långtidsstudie följt barn och ungas psykiska hälsa. Den visar på en tydlig ökning av både kroppsliga och psykosomatiska besvär. Oro, nedstämdhet, sömnsvårigheter och försämrad aptit har blivit allt vanligare – särskilt bland elever födda kort efter millennieskiftet.
– De mår sämre, de är oroliga och nervösa för läxor och hur det ska gå på prov. De tycker också att de har svårt att förstå och hänga med i undervisningen, säger Alli.
Eleverna upplever också att relationen till lärare och klasskamrater har försämrats över tid.
Orsakerna är svåra att sätta fingret på, konstaterar Alli. Men utifrån flera studier och från Folkhälsomyndighetens statistik tycker hon att man ändå kan dra vissa slutsatser:
– Skolan är en viktig arena för barn och ungdomar och går det inte så bra i skolan finns en stor risk för sämre mentalt välmående. Även relativt små skolmisslyckanden kan ha samband med sämre välmående längre fram i livet, säger hon.
Flickor och lågpresterande får sämst stöd
Flickor, lågpresterande elever och elever med lågutbildade föräldrar har den största nedgången i välmående, en försämring som sker samtidigt som resurser och stöd blivit alltmer ojämnt fördelade.
– Lågpresterande flickor och elever med svårigheter får den sämsta typen av förenklat och positivt stöd, medan pojkar generellt får bättre kvalitativt stöd, oavsett prestationsnivå.
Alli exemplifierar stöd av hög kvalitet med att läraren skapar tydliga strukturer och främjar elevernas lärande– samtidigt som alla elever arbetar med samma uppgifter. Stöd av låg kvalitet däremot, innebär att läraren ger vissa elever enklare eller avvikande uppgifter jämfört med resten av klassen.
En sak som Alli har noterat lite extra är hur viktigt det ”kognitiva välmåendet” är, det vill säga hur mycket elever tror på sin egen förmåga. Det tycks förutsäga betygen mer än deras faktiska kapacitet. Detta menar hon är ett viktigt incitament för att tidigt och genom rätt stöd stärka elevernas känsla av att lyckas.
– Om vi ständigt ökar kraven och tänker att det är okej att vissa misslyckas skapar vi ett utanförskap. Syftet med skolan och undervisningen är att eleverna ska utveckla akademiska kunskaper, men också social och emotionell kompetens. Just nu har vi väldigt mycket fokus på kunskaper, men kunskap utvecklas inte isolerat, det är beroende av att man också mår bra.
Större psykiska besvär – eventuell följd av skolreformer
Även i Björn Högbergs forskning framgår det tydligt att skolan utgör en central arena för ungas mående. Som docent vid Umeå universitet har han undersökt sambandet mellan skolprestation och psykisk ohälsa.
De omfattande skolreformerna under 1990-talet med höga krav på prestation har enligt honom bidragit till den negativa hälsoutvecklingen, med målrelaterade betyg, förlängda yrkesprogram och hårdare krav för fullgånget gymnasium.
Psykisk ohälsa bland unga har ökat i hela Norden, särskilt bland flickor. Samtidigt beskriver många att de trivs med livet och ser ljust på framtiden. Bild: Etienne Girardet, Unsplash
En hel del tyder också på att skolreformerna 2010–2012, med tidigare betygssättning, ett nytt betygssystem där svagaste prestationen avgör slutbetyget och hårdare krav för gymnasiebehörighet, har bidragit till att vissa grupper av elever upplever större psykiska besvär. Även lärarnas arbete förändrades efter det senare reformpaketet, till att ägna mer tid åt bedömning och dokumentation.
– Bedömningsmomentet är mest stressande och ångestframkallande för eleverna. Att lärare dessutom har behövt lägga allt mer tid på det förstärker detta, förklarar han.
Den nya strukturen har enligt Björn påverkat känslan av tillhörighet i skolan – vissa elever lämnas utanför gemenskapen.
– Vi har ett skolsystem som straffar ut elever som har svårigheter med teoretiska ämnen. På det har vi en arbetsmarknad som är tuffare mot personer med låga kvalifikationer eftersom det finns färre enkla jobb och konkurrensen om dem är högre.
Unga invandrare mer optimistiska
Förändringarna i skolan verkar ha slagit hårdare mot lågpresterande flickor, som i högre grad har vårdats för depression och ångest.
– Det finns en bild av att pojkar drabbas hårdare, blir mer utåtagerande, hemmasittare eller hamnar i kriminalitet. Men det verkar gå ganska dåligt även för lågpresterande flickor, fast de går under radarn, säger han.
För utrikesfödda elever ser mönstret annorlunda ut. Sambandet mellan prestation och psykisk hälsa är svagare och mer stabilt över tid. Björn tror att skillnaden delvis kan bero på att deras skolresultat påverkas av andra faktorer än för svenskfödda elever, så som en starkare framtidstro.
– Unga invandrare i Sverige är betydligt mer optimistiska. De blir inte mindre motiverade av att det går dåligt i skolan, de har betydligt högre tro på att de ska få ett bättre liv.
Psykisk hälsa hänger inte alltid ihop med övrigt mående
En mer komplex bild än den enbart skolan kan ge av psykisk ohälsa framträder dock både i Sverige och våra grannländer. Charli Eriksson, senior forskningsspecialist och professor vid Karolinska Institutet, leder ett nordiskt forskningsprojekt som utifrån åtta olika besvär analyserar ungdomars psykiska hälsa från 1986 fram till 2026.
I studien framgår att den psykiska hälsan hos unga har försämrats, men däremot har deras självskattade hälsa och tillfredsställelse med livet inte gjort det. Det pekar på att besvär och välmående inte alltid följs åt. Han understryker att det är viktigt att beakta att det ser olika ut för olika grupper av ungdomar och att det inte räcker att bara räkna antalet besvär.
– Vi har undersökt detta i de fem nordiska länderna och finner att de med besvär som bland annat magont, huvudvärk och sömnproblem men som mår ganska bra i övrigt har ökat kraftigt, särskilt under senare år och bland flickor. Gruppen unga som har många psykosomatiska symtom och mår dåligt har ökat något. De senare upplever mer stress, ensamhet, sämre kommunikation med föräldrar, sämre hälsovanor och gillar skolan mindre än de förra.
Kommunikationen med pappa viktig
I projektet undersöks också vardagsvanor, som matvanor, sömn och samspel i familjer. Att äta frukost och ha gemensamma familjemåltider hänger samman med högre livstillfredsställelse och färre hälsobesvär. Sömn visar sig också, föga förvånande, vara viktig för den psykiska hälsan. I Norden rapporterade allt fler barn i åldern 10 till 17 svårigheter att somna. Minskad livstillfredsställelse, minskad fysisk aktivitet, att känna sig nedstämd och nervös hängde ofta ihop med sömnsvårigheterna.
Vardagsvanor som sömn och gemensamma måltider hänger ihop med bättre psykiskt välmående, visar nordisk forskning. Kommunikationen med föräldrarna har också betydelse, särskilt med pappa. Bild: Mads Schmidt Rasmussen/Norden.org
Charli varnar för att problemen har ökat i hela Norden – även om trenden i Sverige varit något stabilare jämfört med övriga länder.
Familjerelationer, och särskilt kommunikationen med föräldrar, visade sig också ha ett samband med ungas mående. Problemen tenderar att vara större när kommunikationen med pappan brister, än när den inte fungerar med mamman.
– De största problemen uppstår när kommunikationen med båda föräldrarna är svag, förklarar Charli.
Fler unga söker hjälp hos Bris
Fler unga än någonsin söker stöd från Bris. Fler söker också stöd för självskadebeteende och ätstörningar inom civilsamhället och vården, det visar både statistik från Bris och Socialstyrelsen.
Nicole Wolpher, socionom och intressepolitiskt ombud på Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH), ser en ökad press på unga.
– Många beskriver en upplevelse av stress kring skolsituation och prestation. Det kan göra att unga hamnar i utmattning och kanske inte klarar av att ens gå till skolan, säger hon.
Sociala medier är ytterligare en faktor som unga behöver förhålla sig till, med kravet på ständig uppkoppling och risk för exponering för ohälsosamma ideal. Men enligt Nicole kan det vara ett tveeggat svärd.
– Det kan påverka ungas självbild negativt, men samtidigt kan sociala medier också erbjuda stöd och gemenskap.
Stödet kommer ofta sent
Nicole efterfrågar fler resurser i och kring skolan, liksom bättre kompetens kring psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Stödet till många elever kommer ofta för sent och i otillräcklig omfattning.
– För att skolan ska fungera för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar krävs ofta att man får ett fungerande stöd även utanför skolan, genom regionen eller kommunen. Om kraven däremot är för höga och rätt stöd inte ges kan det ofta ta sig uttryck genom psykisk eller psykosomatisk ohälsa.
Relationer och framtidstro påverkar hur unga hanterar psykiska besvär. Bild: Jesus Rodriguez, Unsplash
Väntetider inom ungdomspsykiatrin och primärvården är enligt henne ett stort hinder. Det som många unga efterfrågar är nämligen tillgång till trygga, närvarande vuxna. Där kan också civilsamhället bidra, menar Nicole.
– En viktig uppgift vi har är att identifiera vad som behöver fångas upp och ta det vidare. Missar samhället något viktigt? Vad säger olika målgrupper? Våra verksamheter ska ju inte ersätta vården, utan ge stöd på ett mänskligt plan. För många unga blir den första upplevelsen av att berätta vad man är med om vägledande för hur de förhåller sig till att söka vidare hjälp.
Avslutningsvis lyfter hon vikten av framtidstro.
– Samhället behöver jobba hårdare för att ingjuta hopp om en hållbar framtid, i allt från arbetsmarknad till klimat. Om man som ung kan se möjligheter och tror på att framtiden kan bli bra, påverkar det hur man känner inför resten av livet.
Text: Johanna Aggestam
Artikeln kommer från Forte Magasin, en tidning om forskning inom hälsa, arbetsliv och välfärd. Prenumerera på Fortemagasin (kostnadsfritt).
Kyrkogårdar är mer än stilla platser för sorg – de berättar också om makt, språk och identitet. I franska Alsace vittnar gravarnas texter om regionens turbulenta och krigsdrabbade förflutna.
Regionen Alsace i nordöstra Frankrike har en minst sagt händelserik historia. Området har under de senaste århundradena växelvis varit under tyskt och franskt styre. I kölvattnet av nationsskiftena har även språket och synen på språk skiftat – något som inte minst kommer till uttryck på kyrkogårdarna.
– Det är spännande att se hur språkskiftena kan följas på gravstenar. Texterna på gravarna följer ofta rådande styre. Men det finns många exempel där båda språken blandas. Född och död kan till exempel stå på franska, men följas av ett tyskt bibelcitat. Sedan finns det också exempel på hur maktförhållandena utmanas genom valet av språk. Som att man väljer franska på gravstenen under en period av tyskt styre när franska egentligen var förbjudet, säger Katharina Vajta, professor i franska vid Göteborgs universitet.
Röster på kyrkogårdarna
Det var när hon skrev sin avhandling om det pågående språkskiftet i Alsace efter andra världskriget som Katharina Vajtas intresse för kyrkogårdar väcktes. Här kunde hon se hur epitafierna, texterna, på gravstenarna var en del i skapandet av regional och nationell identitet. Att de alsassiska kyrkogårdarna ofta är vackert belägna, inte sällan med en vingård som närmaste granne, gjorde dem inte mindre intressanta.
Hennes forskning är en del av den historiska sociolingvistiken och kyrkogården ett exempel på det som brukar kallas språkligt landskap.
– Det innebär att man ser språket på en specifik plats som information, men också som symboler för något. Man undersöker vad som sägs och på vilket sätt, men också vad som inte sägs.
– Språk är politik och språk är makt, säger Katharina Vajta som forskar om språk på kyrkogårdar. Bild: Edward Howell, Unsplash.
I sin senaste publikation har Katharina Vajta undersökt hur nationalism och föreställda gemenskaper förstärks på kyrkogården. Då och då stöter man i Alsace på gravar med en liten symbol i de franska trikolorfärgerna – även från tiden då regionen var under tyskt styre mellan 1871 och 1918. Symbolen indikerar att det handlar om en person, oftast inom det militära, som dött i strid för Frankrike.
– Språket på dessa gravar är också på franska och de kontrasterar rejält mot de tyska gravarna under samma period. De blir en sorts röst där på kyrkogården och de skriker ganska högt faktiskt. Man påminns om en historia.
Däremot finns det väldigt få exempel på gravar från andra världskriget som är på franska. Om tidigare tyska styren till viss del hade undvikit att lägga sig i hur man utformade gravarna, var nazisterna obarmhärtiga. En gravsten på franska hade varit en motståndshandling som man riskerade livet för.
– Och det visar ju också hur språk är på liv och död. Jag brukar säga det till mina studenter att språk, det är inte bara något som man läser så fint och oskyldigt. Språk är politik och språk är makt.
”Där går min gräns”
Under sina fältarbeten på kyrkogårdarna är penna, papper och en kamera Katharina Vajtas arbetsredskap. Hon är noga med att aldrig gå fram och prata med eller på annat sätt störa besökare.
– Det är så klart en jättespeciell plats att forska på. Allt som har med döden att göra väcker känslor. Men jag tycker också det är ganska fint, vi kommer ju alla hamna här. Men barngravarna har jag undvikit, det är för tungt. Där går min gräns.
Samtidigt som kyrkogården är en privat plats för sorg och eftertanke så är det också en tillgänglig del av det offentliga rummet. På så sätt utgör den ett intressant spänningsfält, enligt Katharina Vajta.
– Det fascinerande med kyrkogårdar är att man går genom tiden, genom människor i tiden. De är en spegling av samhället. Går jag på en kyrkogård i Bohuslän så är det sjökaptener och fiskare som ligger begravda där. Hur var det att vara ute på havet i ur och skur? Kunde de också njuta av att se havet skimra en lugn dag? Sådana tankar kan sättas i gång hos mig.
Alger i djurfoder har lyfts fram som ett sätt att minska kornas påverkan på klimatet. Men enligt en studie från KTH kan vinsten försvinna när hela livscykeln – från produktion till utfodring– tas med i beräkningen.
Utsläppen av metan, där en stor del kommer från rapande kor, påverkar den globala uppvärmningen mer än koldioxid. Flera forskningstudier har dock lyft fram att små mängder alger i kornas foder kan minska utsläppen med 30–90 procent.
Men utsläppsminskningen är missvisande, enligt en ny studie vid Kungliga tekniska högskolan, KTH.
– Att tillsätta alger i nötkreatursfoder har överskattats som en snabb lösning på utsläppen från boskap, säger Jean-Baptiste Thomas, forskare vid avdelningen för vatten- och miljöteknik på KTH.
Forskarnas livscykelanalys av algfodret – från produktion och bearbetning av alger till utfodring och mätning av systemets totala påverkan – ger en helt annan bild.
– Den verkliga klimatvinsten är mycket mindre – och ibland finns det ingen vinst alls, eller så kan det till och med bli sämre, säger Jean-Baptiste Thomas.
Transporter och energi krävs
Klimatpåverkan beror på hur algen produceras, bearbetas och hur långt den transporteras. Energin som används i bearbetningen är ofta avgörande för resultatet.
– Många tillsatser torkas eller raffineras med hjälp av mycket energikrävande metoder, såsom frystorkning. Om fossila bränslen används kan utsläppen bli så stora att de motverkar de flesta klimatvinsterna med att minska metanutsläppen, säger Jean-Baptiste Thomas.
Den vanligaste algtypen i kofoder, Asparagopsis, har störst effekt på metanutsläpp men är en tropisk art. Det kan innebära långa transporter.
– Om algerna måste transporteras över hela Europa eller internationellt kan utsläppen från kylning och logistik ta bort de vinster som uppnås på odlingsnivå.
Odling av Asparagopsis i Sverige skulle kräva konstgjorda, energikrävande odlingssystem på land eftersom arten är invasiv. Forskarna menar att den extra energiförbrukningen i praktiken skulle uppväga de minskade utsläppen.
Kan bli en del av lösningen
Men Jean-Baptiste Thomas vill ändå inte helt räkna bort algfoder som en del av lösningen på boskapens utsläpp. Alger kan göra nytta – om de kommer från källor med låg miljöpåverkan. I studien har forskarna bland annat tittat på restprodukter från brunalger som används i livsmedelsindustrin.
– Restprodukter är särskilt intressanta eftersom det är material som annars skulle gå till spillo, säger Jean-Baptiste Thomas.
Han tror att en växande algindustri och fler bioraffinaderier kan leda till effektivare produktion. Naturliga processer, som att torka algerna i vind och sol, och andra energisnåla metoder kan också göra stor skillnad.
Fler åtgärder behövs
– Men alger kan inte ensamt förändra klimatavtrycket från boskap. Det kan vara en del av ett större åtgärdspaket – tillsammans med bättre foder, avel, gödselhantering och minskad konsumtion.
Studien är den första som granskar hela kedjan för algfoder – från produktion till användning.
– Det är rätt förvånande, med tanke på hur mycket uppmärksamhet som frågan fått i nästan ett decennium. Kanske visar det hur gärna vi vill hitta snabba tekniska lösningar på klimatkrisen, säger Jean-Baptiste Thomas.
De allra flesta tonåringar i Sverige avstår helt från droger och kriminalitet. Men en liten grupp kombinerar båda och riskerar att hamna i en farlig spiral av substansbruk och brottsligt beteende. Det visar forskning från Stockholms universitet.
En studie i folkhälsovetenskap har följt över 4 000 ungdomar i Sverige. Forskarna kunde identifiera fyra tydliga grupper med olika beteendemönster:
Avhållsamma (75 procent) – liten eller ingen alkoholkonsumtion, droganvändning eller kriminalitet.
Drickare (22 procent) – hög alkoholkonsumtion men låg brottslighet.
Risktagare (2 procent) – kombinerade alkohol, cannabis och annan droganvändning med kriminalitet.
Bråkmakare (mindre än 1 procent) – begick flest brott samtidigt som de drack och använde droger.
– De flesta tonåringar experimenterar några gånger, men mycket få ägnar sig i större utsträckning åt allvarligt drogbruk och kriminalitet. Det är i regel en mindre grupp som löper den största risken att få allvarliga problem, säger Clas Björklund, doktorand vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.
Brist på tillsyn och stöd
Forskarna fann också att vissa faktorer vid 15–16 års ålder ökade sannolikheten att hamna i högriskgrupper vid 17–18 års ålder. Det gällde bland annat brist på föräldrastöd och tillsyn, skolk, beteendeproblem som aggressivitet eller regelbrott, spänningssökande, svårigheter med kamrater och misstro mot samhället. När dessa problem samlades ökade risken för drogbruk och kriminalitet kraftigt.
Ungdomar som bara drack alkohol uppvisade generellt bättre anpassning än de som kombinerade alkohol, droger och kriminalitet, där problemen var både fler och allvarligare.
Liten grupp kan påverka brottslighet
Trots att endast omkring tre procent av tonåringarna kombinerade substansbruk med kriminalitet kan deras påverkan på brottsligheten vara stor. Tidigare studier visar att en liten minoritet av gärningspersoner står för en oproportionerligt stor del av brotten.
Tidig droganvändning och kriminalitet är också kopplat till långsiktiga hälsoproblem, till exempel beroende och psykisk ohälsa.
Stärka relationer och skolmiljö
Enligt forskarna tyder resultaten på att förebyggande insatser bör riktas noggrant. Eftersom de flesta ungdomar inte ägnar sig åt riskbeteenden behövs sannolikt inga breda insatser. I stället bör resurserna fokuseras på den lilla minoritet som uppvisar både substansmissbruk och brottslighet.
Forskarna varnar dock för alltför hårdhänta åtgärder.
– För de mest utsatta verkar det inte handla om ett enskilt problem som leder till droger och brott, utan snarare om flera svårigheter inom många områden i livet – i skolan, hemma och med kamrater, säger Clas Björklund och fortsätter:
– Riktade insatser kan dock riskera att stigmatisera unga människor. Det som behövs är mångsidiga strategier som stärker familjerelationer, psykisk hälsa och skapar positiva miljöer i skolan och bland jämnåriga.
I takt med att våra digitala fotspår växer ställs samhället inför nya etiska dilemman kring vad som händer med vår information när vi dör. Tills tydligare lagar och riktlinjer finns på plats kring hur dödas data ska hanteras uppmanar Jesse Dinneen, universitetslektor på Högskolan i Borås, var och en att förbereda sig för hur ens digitala samlingar ska hanteras i framtiden.
På Bibliotekshögskolan, vid Högskolan i Borås, tänker universitetslektor Jesse Dinneen ta sig an en av informationsålderns mest angelägna – och svårbegripliga – frågor: Hur bör samhället hantera personuppgifter om avlidna?
– Jag förbereder ett forskningsprojekt om ansvarsfull hantering av avlidnas personuppgifter i dataintensiva sammanhang som digitala arv och AI-drivna chattrobotar, förklarar han.
Jesse Dinneens arbete väcker djupa frågor: Bör de döda ha datarättigheter? Hur länge bör personuppgifter bevaras efter döden? Hur balanserar vi värdet av digitala arv med integritet och värdighet? För honom är dessa frågor långt ifrån enbart akademiska.
– Data är tätt kopplade till våra liv och våra berättelser. Hur skulle du vilja att din närmaste familjs digitala avbild hanteras – av släktingar, institutioner, annonsörer eller globala teknikföretag? Europas dataskyddsförordning, GDPR, utesluter uttryckligen avlidna, påpekar han och fortsätter:
– Och professionella riktlinjer för bibliotekarier, utvecklare och till och med efterlevande saknas. Kulturella skillnader, etiska spänningar och hållbarhetsfrågor gör detta till ett komplext landskap att navigera i.
Behov av lagar och riktlinjer
Tills tydligare lagar och riktlinjer finns på plats, uppmanar han var och en att värna om sina digitala rättigheter och förbereda sig för framtida överföring – eller radering – av sina digitala samlingar. Institutioner, menar han, bör behandla data om avlidna med respekt och försiktighet.
– Att hantera dessa brister är inte enkelt eftersom varje situation är unik. Kulturella synsätt kring de döda och deras rättigheter varierar, och etiska samt hållbarhetsmässiga dilemman omger dagens till synes enkla lösningar, menar han.
Som forskare är Jesse Dinneen generellt intresserad av generationsfrågor kring persondata – och hur vi blir ihågkomna och skyddade – eller inte – efter döden.
– Mer specifikt oroar jag mig för att informationssamhällets pågående problem, som dataspårning och digitala klyftor, även påverkar de avlidna, som inte längre är här för och kan föra sin egen talan.
I takt med att den digitala tidsåldern mognar uppmanar han oss att omvärdera minne, identitet och etik – inte bara för de levande, utan också för dem vi har förlorat.
Man måste undvika att slänga döden i ansiktet på folk. Tajming och respekt är helt avgörande, menar Joakim Öhlén, professor i omvårdnad med inriktning palliativ vård, som säger att det är ett problem att palliativ vård ofta förknippas med enbart lidande.
Joakim Öhlén är professor i omvårdnad med inriktning palliativ vård på Göteborgs universitet. I en klädbutik en gång frågade en anställd vad han jobbar med och Joakim drog till med ”jag forskar om döden”. Svaret från expediten blev en ryggtavla, och ingen mer hjälp med att välja byxor.
– Jag funderar inte på döden varje stund men kanske är det så att jag inte så ofta duckar för den. Jag har med tiden lärt mig någon slags lyhördhet, försöker märka om någon annan vill prata om något som är svårt, och ibland är det tydligt att någon liksom testar: Står du pall för att snacka om det här?
Palliativ vård kan pågå länge – lyft fram det som ger livet glädje och mening
Palliativ vård handlar om att lindra och främja livskvaliteten fram till döden, oavsett om den väntas infalla om veckor eller år. Aktiv symtomlindring ses viktigare än att förlänga livet. Vissa insatser väljs bort för att de inte ökar välbefinnandet den tid som är kvar.
– Så långt tror jag att många hänger med, men det problematiska är att palliativ vård ofta förknippas med enbart lidande. Visst, det handlar om döendet, men inte alls bara det, säger Joakim Öhlén.
En patient kanske hoppas på att få vara med vid en högtidsdag i familjen, en annan vill sätta spaden i jorden hemma i trädgårdslandet, tankar som kan öppna för samtal om längtan, existens, och – om personen önskar – döendet.
– Palliativ vård kan vara aktuellt under lång tid eftersom det i dag ges i tillägg till sjukdomsspecifik vård och behandling, inte i stället för. Det handlar både om att trycka undan besvärande symtom och ge stöd till att lyfta fram det som ger glädje och mening i livet. Om palliativ vård förknippas med själva döden kan det aktivera en bild som blir hotfull för personen och då bidrar det inte till välbefinnandet. Därför krävs det tajming i samtalen och personen kan behöva tid för att allvaret i situationen ska sjunka in.
Olika relation till döden
Många i Sverige präglas av sekulära värden, andra lever ett mer eller mindre aktivt religiöst liv. Hur vi förhåller oss till döendet och döden kan skilja stort, betonar Joakim Öhlén, vilket kan få stor betydelse i livets slutskede.
– Vi är olika så det är inte samma sak för alla. Åtgärder behöver därför anpassas till personens livssituation och vad som är viktigt för personen. Därför är det viktigt att bjuda in den andre i samtalet, försöka få reda på vad den andre har för föreställningar, om livet och döden.
– Det är nog ytterst få som orkar vara riktigt medvetna om döden hela tiden, men att säga att vi i vår kultur är enbart dödsförnekande stämmer inte. Vi följer krigsbevakning som kan gå under skinnet på oss, vi läser deckare och ser filmer där döden är intensivt närvarande. Men vi skjuter den också ifrån oss, det finns en ambivalens, avslutar Joakim Öhlén.
En ångande kaffekopp, en höna eller ett verktyg. Symbolerna i dagspressens dödsannonser har blivit alltmer personliga de senaste decennierna. Samtidigt har innehållet och språkbruket i dödsannonserna ändrats relativt lite.
I dag har mycket av familjerelaterade annonser, såsom födelse- och vigselannonser, flyttat till andra forum, men dödsannonser är fortfarande ett traditionellt inslag i helgens upplagor av morgontidningar.
– De första dödsannonserna publicerades på 1800-talet och var först bara små notiser. Mot mitten av 1800-talet började annonserna se ut som i dag med en ram runtomkring och texten i en typisk ordning. Symbolen infördes dock först på 1940-talet, berättar Lena Rogström som är docent i svenska språket vid Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi på Göteborgs universitet.
Hon har tillsammans med Catrin Norrby, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, analyserat drygt 1 000 dödsannonser från år 2019–2020 i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och den svenskspråkiga dagstidningen Hufvudstadsbladet i Helsingfors. De har främst undersökt användningen av symboler, men också text- och ordval i annonserna.
Den dödes identitet uttrycks genom symbolerna
Från början hade dödsannonserna i princip uteslutande en religiös symbol: ett kors eller ibland en davidsstjärna. Det kunde också finnas enstaka ordenssymboler. Brytpunkten kom år 1976 då en dödsannons utformades med en blomma i stället för ett kors, och det blev starten för den stora variationen av symboler som vi ser numera. Den största förändringen med variationen av symboler i dödsannonser skedde ungefär från år 2000.
– Nu finns det nya bilder som har blivit okej att använda i dödsannonser och som inte har varit vanliga där förut. Troligen spelar ny tryckteknik en stor roll för tillgången på nya symboler. Vår stora användning av symboler i sms och sociala medier har också vant oss vid ett nytt bruk och nya typer av bilder, berättar Lena Rogström.
I svenskspråkiga tidningar i Finland används korset i cirka 70 procent i dödsannonserna till skillnad mot i Sverige där korset finns i ungefär 20 procent. Här är symbolerna både mer individuella och profana med till exempel emblem för fotbollsklubb, ett stiliserat verktyg eller rentav ett vinglas. Lena Rogström och Catrin Norrby har i sin forskning framför allt intresserat sig för hur man verkar vilja uttrycka den dödes identitet genom symbolerna.
– Det finns symboler som tycks vara så specifikt kopplade till något hos den döde att de bara kan tolkas av den närmaste kretsen och inte går att förstå för utomstående. Vi har till exempel inte lyckats tyda vad en rykande kopp kaffe kan symbolisera. Det verkar vara allt viktigare att ge uttryck för den dödes identitet i de här publika dödsannonserna, men också ge en liten blinkning till de som är närmast insatta. Det finns en dubbelhet i det, säger Lena Rogström.
Språket förändras – men bara knappt i dödsannonser
Språket i dödsannonser har förändrats något över tid, men förändringen sker långsamt. I dag är det vanligare med något starkare känslouttryck, att ord som älskade används snarare än käre som det var tidigare. Språket i annonserna är fortfarande väldigt stabilt och följer konventionen, och mest stabil är begravningsinformationen som står sist i annonsen.
– Där är det rent av ganska gammaldags ordval, som ”begravningen äger rum”. Man använder ofta en del äldre former, till exempel -es i stället för -s, som ”deltagande anmäles till” och ”avsked tages vid graven”, säger Lena Rogström.
Hon och Catrin Norrby har noterat att det är fler och fler som står som sörjande i annonserna. Tidigare skrev man ”käre make och pappa”, och därefter var övriga sörjande ”släkt och vänner”. Numera preciseras relationer längre ut i släktleden – vi får veta att den döde också var svärfar, morfar och gammelmorfar och den efterlevande släkten räknas upp på ett annat sätt.
– Det kan bero på familjeförhållanden, att man både skiljer sig och gifter om sig oftare nuförtiden. Det kan också ha blivit viktigare att visa tillhörighet och att hedra den döde när det är så många som kan ta del av annonsen både i tidningen och digitalt. Inte bara individualisering utan också intimisering börjar på så sätt bli vanligare i dödsannonser, säger Lena Rogström.
Korset som symbol förekommer numera endast i runt 20 procent av dödsannonserna i Sverige. Bild: Depositphotos
Främst traditionella dikter och vandringsstrofer
Det är vanligt med traditionella dikter i annonserna, ofta skrivna av till exempel Stig Dagerman, Bo Setterlind, Pär Lagerkvist eller Edith Södergran. Det kan vara några rader ur en visa av Evert Taube, men också av mer moderna låtskrivare som Eva Dahlgren.
– Vi har nog trott att det skulle vara mer engelska verser, men det är det inte speciellt mycket av. Diktvalet håller sig ganska konstant, det också, säger Lena Rogström.
Det är också fortfarande vanligt med så kallade vandringsstrofer som rimmar parvis, som ”din smärta är slut, och nu får du vila ut”. Vandringsstrofer är enkla, lite sentimentala och lätta att variera beroende på om det är en man eller kvinna som har dött.
”Ljuvt är att vila när krafterna domna Skönt är den eviga vilan få somna”
– Ibland skapar bristen på bra rim en lite lustig effekt, som när somna nästan alltid rimmar med domna. Också frasen ”eviga vilan få somna” är lite anmärkningsvärd rent syntaktiskt.
Innehållet i dödsannonser detsamma över tid
I jämförelse med många andra genrer är dödsannonsen fortfarande ganska oföränderlig och följer en snarlik uppbyggnad sedan snart 100 år tillbaka. Det är en inramad ruta som innehåller en symbol, den dödes namn, samt födelse- och dödsdatum. Därefter följer namn på de närmast sörjande och ofta en vers. Annonsen avslutas med mer praktisk information om begravningen.
– Symbolerna varierar väldigt mycket, men innehållet i övrigt håller sig ganska konstant även om uttrycket ändrar sig lite grann. Att dödsannonserna har förändrats så lite under 100 år kan bero på att det är en allvarlig genre. De efterlevande är känslomässigt upprörda och kan ha svårt att hantera utformningen av en typ av text som man nog är väldigt ovan vid. Jag tror att man håller sig till det som är känt för att vara på den säkra sidan i ett tillstånd där man både är ledsen och upprörd. Begravningsbyråerna bidrar säkert med många professionella råd också, säger Lena Rogström.
Dödsannonser är en allvarlig genre, men forskarna har sett humoristiska exempel där den döde själv har förberett sin annons: ”Jag är död” och ”Kom till min begravning”.
– Men humor i dödsannonser är väldigt, väldigt ovanligt.
Forskare vid Lunds universitet har upptäckt en mekanism som gör att cancerceller vid akut myeloisk leukemi kan undvika kroppens immunförsvar. Genom att blockera mekanismen med en antikropp kunde de återställa immunförsvarets förmåga att döda cancercellerna.
Immunterapi har förändrat behandlingen av många cancersjukdomar, men vid blodcancer har framstegen varit begränsade. Akut myeloisk leukemi (AML) är särskilt svårbehandlad, med en femårsöverlevnad på drygt 30 procent. Behandlingarna är ofta aggressiva och kan innebära både kraftiga cellgifter och stamcellstransplantationer.
Mål för riktad behandling
Forskare vid Lunds universitet har velat undersöka om det går att hitta ytproteiner som är unika för leukemiceller – och därmed kunna fungera som måltavlor för mer riktad behandling.
– Om sådan proteiner inte finns på friska blodceller skulle man potentiellt kunna slå mot tumören – utan att skada det friska blodsystemet, säger Thoas Fioretos, professor i klinisk genetik vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
I en studie lyckades forskarlaget identifiera ett tidigare okänt ytprotein som uttrycks på leukemistamceller, men inte på friska blodstamceller. Upptäckten gjordes genom en kartläggning av proteiner hos leukemistamceller i benmärgsprover från tre patienter med särskilt svårbehandlad AML.
Resultaten jämfördes sedan med blodstamceller från friska personer. Fynden bekräftades i ytterligare 50 patienter med AML. Det var då forskarna upptäckte att ytproteinet – med namnet SLAMF6 – bara uttrycks på de sjuka cellerna.
Hjälper cancercellerna att växa
Forskarna studerade sedan proteinets funktion med hjälp av gensaxen Crispr/Cas9. Proteinet visade sig ha en central roll i hur cancercellerna undviker upptäckt av immunförsvarets T-celler, vilket gör att de kan fortsätta växa ostört.
Och det visar sig att mekanismen går att angripa.
– När vi blockerade ytproteinet med en specifik antikropp vi tagit fram i samarbete med SciLifeLab Drug Discovery and Development Platform, kunde T-cellerna plötsligt känna igen och döda cancercellerna – både i provrör och i möss, säger Carl Sandén som är forskare vid Lunds universitet.
T-celler aktiveras när protein blockeras
Det var som att slå på strömbrytaren till immunförsvaret igen. När ytproteinet gör sitt jobb hjälper den cancercellen att komma undan immunförsvaret, men genom att stänga av den med den framtagna antikroppen kunde immunförsvarets T-celler angripa och döda cancercellerna.
– Vår upptäckt kan delvis förklara varför immunterapier hittills haft begränsad effekt i AML. Det är ett viktigt steg framåt, men det kommer krävas fortsatt forskning och kliniska prövningar innan detta kan bli aktuellt som behandling för en patientgrupp som är i stort behov av nya terapier, säger Niklas Landberg, forskare vid Lunds universitet och ST-läkare på Hematologen vid Skånes universitetssjukhus.
Immunterapi – ett snabbt växande forskningsfält
Immunterapi är en revolutionerande behandling vid olika cancerformer. Sedan godkännandet av immunterapi baserad på antikroppar, de första så kallade checkpointhämmarna, har forskarvärlden jagat svar på varför många patienter inte svarar på dessa behandlingar – och hur fler tumörers försvarsmekanismer kan brytas ned.
Nya måltavlor, som den nu aktuella mekanismen som upptäckts av forskarna i Lund, öppnar för mer precis och effektiv immunbehandling.
Studien är ett steg mot mer individualiserad cancerbehandling, där varje patients tumör kan angripas utifrån sina unika egenskaper och försvar. Arbetet med att vidareutveckla och testa antikroppen fortsätter nu, med siktet inställt på framtida kliniska prövningar.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
