Unga i Norden rapporterar fler psykiska besvär än tidigare – men är samtidigt lika nöjda med livet som förr. Forskare ser ett komplext samband mellan skolmiljö, vardagsvanor och ungas mående.
Sömnproblem, ångest, nedstämdhet och nervositet. Allt fler unga söker vård för psykiska besvär, ett problem för de drabbade men också en utmaning för hela samhället. Skolan lyfts ofta fram som en orsak – en plats där höjda krav, betygssystem och resurstilldelning påverkar vardagen för alla barn och unga i Sverige.
Alli Klapp, docent vid Göteborgs universitet, har i en långtidsstudie följt barn och ungas psykiska hälsa. Den visar på en tydlig ökning av både kroppsliga och psykosomatiska besvär. Oro, nedstämdhet, sömnsvårigheter och försämrad aptit har blivit allt vanligare – särskilt bland elever födda kort efter millennieskiftet.
– De mår sämre, de är oroliga och nervösa för läxor och hur det ska gå på prov. De tycker också att de har svårt att förstå och hänga med i undervisningen, säger Alli.
Eleverna upplever också att relationen till lärare och klasskamrater har försämrats över tid.
Orsakerna är svåra att sätta fingret på, konstaterar Alli. Men utifrån flera studier och från Folkhälsomyndighetens statistik tycker hon att man ändå kan dra vissa slutsatser:
– Skolan är en viktig arena för barn och ungdomar och går det inte så bra i skolan finns en stor risk för sämre mentalt välmående. Även relativt små skolmisslyckanden kan ha samband med sämre välmående längre fram i livet, säger hon.
Flickor och lågpresterande får sämst stöd
Flickor, lågpresterande elever och elever med lågutbildade föräldrar har den största nedgången i välmående, en försämring som sker samtidigt som resurser och stöd blivit alltmer ojämnt fördelade.
– Lågpresterande flickor och elever med svårigheter får den sämsta typen av förenklat och positivt stöd, medan pojkar generellt får bättre kvalitativt stöd, oavsett prestationsnivå.
Skolan spelar en central roll för ungas psykiska hälsa. Ökade krav och ojämnt stöd påverkar hur elever mår och hur de klarar undervisningen. Bild: Yadid Levy/Norden.org
Alli exemplifierar stöd av hög kvalitet med att läraren skapar tydliga strukturer och främjar elevernas lärande– samtidigt som alla elever arbetar med samma uppgifter. Stöd av låg kvalitet däremot, innebär att läraren ger vissa elever enklare eller avvikande uppgifter jämfört med resten av klassen.
En sak som Alli har noterat lite extra är hur viktigt det ”kognitiva välmåendet” är, det vill säga hur mycket elever tror på sin egen förmåga. Det tycks förutsäga betygen mer än deras faktiska kapacitet. Detta menar hon är ett viktigt incitament för att tidigt och genom rätt stöd stärka elevernas känsla av att lyckas.
– Om vi ständigt ökar kraven och tänker att det är okej att vissa misslyckas skapar vi ett utanförskap. Syftet med skolan och undervisningen är att eleverna ska utveckla akademiska kunskaper, men också social och emotionell kompetens. Just nu har vi väldigt mycket fokus på kunskaper, men kunskap utvecklas inte isolerat, det är beroende av att man också mår bra.
Större psykiska besvär – eventuell följd av skolreformer
Även i Björn Högbergs forskning framgår det tydligt att skolan utgör en central arena för ungas mående. Som docent vid Umeå universitet har han undersökt sambandet mellan skolprestation och psykisk ohälsa.
De omfattande skolreformerna under 1990-talet med höga krav på prestation har enligt honom bidragit till den negativa hälsoutvecklingen, med målrelaterade betyg, förlängda yrkesprogram och hårdare krav för fullgånget gymnasium.
Psykisk ohälsa bland unga har ökat i hela Norden, särskilt bland flickor. Samtidigt beskriver många att de trivs med livet och ser ljust på framtiden. Bild: Etienne Girardet, Unsplash
En hel del tyder också på att skolreformerna 2010–2012, med tidigare betygssättning, ett nytt betygssystem där svagaste prestationen avgör slutbetyget och hårdare krav för gymnasiebehörighet, har bidragit till att vissa grupper av elever upplever större psykiska besvär. Även lärarnas arbete förändrades efter det senare reformpaketet, till att ägna mer tid åt bedömning och dokumentation.
– Bedömningsmomentet är mest stressande och ångestframkallande för eleverna. Att lärare dessutom har behövt lägga allt mer tid på det förstärker detta, förklarar han.
Den nya strukturen har enligt Björn påverkat känslan av tillhörighet i skolan – vissa elever lämnas utanför gemenskapen.
– Vi har ett skolsystem som straffar ut elever som har svårigheter med teoretiska ämnen. På det har vi en arbetsmarknad som är tuffare mot personer med låga kvalifikationer eftersom det finns färre enkla jobb och konkurrensen om dem är högre.
Unga invandrare mer optimistiska
Förändringarna i skolan verkar ha slagit hårdare mot lågpresterande flickor, som i högre grad har vårdats för depression och ångest.
– Det finns en bild av att pojkar drabbas hårdare, blir mer utåtagerande, hemmasittare eller hamnar i kriminalitet. Men det verkar gå ganska dåligt även för lågpresterande flickor, fast de går under radarn, säger han.
För utrikesfödda elever ser mönstret annorlunda ut. Sambandet mellan prestation och psykisk hälsa är svagare och mer stabilt över tid. Björn tror att skillnaden delvis kan bero på att deras skolresultat påverkas av andra faktorer än för svenskfödda elever, så som en starkare framtidstro.
– Unga invandrare i Sverige är betydligt mer optimistiska. De blir inte mindre motiverade av att det går dåligt i skolan, de har betydligt högre tro på att de ska få ett bättre liv.
Psykiskt hälsa hänger inte alltid ihop med övrigt mående
En mer komplex bild än den enbart skolan kan ge av psykisk ohälsa framträder dock både i Sverige och våra grannländer. Charli Eriksson, senior forskningsspecialist och professor vid Karolinska Institutet, leder ett nordiskt forskningsprojekt som utifrån åtta olika besvär analyserar ungdomars psykiska hälsa från 1986 fram till 2026.
I studien framgår att den psykiska hälsan hos unga har försämrats, men däremot har deras självskattade hälsa och tillfredsställelse med livet inte gjort det. Det pekar på att besvär och välmående inte alltid följs åt. Han understryker att det är viktigt att beakta att det ser olika ut för olika grupper av ungdomar och att det inte räcker att bara räkna antalet besvär.
– Vi har undersökt detta i de fem nordiska länderna och finner att de med besvär som bland annat magont, huvudvärk och sömnproblem men som mår ganska bra i övrigt har ökat kraftigt, särskilt under senare år och bland flickor. Gruppen unga som har många psykosomatiska symtom och mår dåligt har ökat något. De senare upplever mer stress, ensamhet, sämre kommunikation med föräldrar, sämre hälsovanor och gillar skolan mindre än de förra.
Kommunikationen med pappa viktig
I projektet undersöks också vardagsvanor, som matvanor, sömn och samspel i familjer. Att äta frukost och ha gemensamma familjemåltider hänger samman med högre livstillfredsställelse och färre hälsobesvär. Sömn visar sig också, föga förvånande, vara viktig för den psykiska hälsan. I Norden rapporterade allt fler barn i åldern 10 till 17 svårigheter att somna. Minskad livstillfredsställelse, minskad fysisk aktivitet, att känna sig nedstämd och nervös hängde ofta ihop med sömnsvårigheterna.
Vardagsvanor som sömn och gemensamma måltider hänger ihop med bättre psykiskt välmående, visar nordisk forskning. Kommunikationen med föräldrarna har också betydelse, särskilt med pappa. Bild: Mads Schmidt Rasmussen/Norden.org
Charli varnar för att problemen har ökat i hela Norden – även om trenden i Sverige varit något stabilare jämfört med övriga länder.
Familjerelationer, och särskilt kommunikationen med föräldrar, visade sig också ha ett samband med ungas mående. Problemen tenderar att vara större när kommunikationen med pappan brister, än när den inte fungerar med mamman.
– De största problemen uppstår när kommunikationen med båda föräldrarna är svag, förklarar Charli.
Fler unga söker hjälp hos Bris
Fler unga än någonsin söker stöd från Bris. Fler söker också stöd för självskadebeteende och ätstörningar inom civilsamhället och vården, det visar både statistik från Bris och Socialstyrelsen.
Nicole Wolpher, socionom och intressepolitiskt ombud på Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH), ser en ökad press på unga.
– Många beskriver en upplevelse av stress kring skolsituation och prestation. Det kan göra att unga hamnar i utmattning och kanske inte klarar av att ens gå till skolan, säger hon.
Sociala medier är ytterligare en faktor som unga behöver förhålla sig till, med kravet på ständig uppkoppling och risk för exponering för ohälsosamma ideal. Men enligt Nicole kan det vara ett tveeggat svärd.
– Det kan påverka ungas självbild negativt, men samtidigt kan sociala medier också erbjuda stöd och gemenskap.
Stödet kommer ofta sent
Nicole efterfrågar fler resurser i och kring skolan, liksom bättre kompetens kring psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Stödet till många elever kommer ofta för sent och i otillräcklig omfattning.
– För att skolan ska fungera för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar krävs ofta att man får ett fungerande stöd även utanför skolan, genom regionen eller kommunen. Om kraven däremot är för höga och rätt stöd inte ges kan det ofta ta sig uttryck genom psykisk eller psykosomatisk ohälsa.
Relationer och framtidstro påverkar hur unga hanterar psykiska besvär. Bild: Jesus Rodriguez, Unsplash
Väntetider inom ungdomspsykiatrin och primärvården är enligt henne ett stort hinder. Det som många unga efterfrågar är nämligen tillgång till trygga, närvarande vuxna. Där kan också civilsamhället bidra, menar Nicole.
– En viktig uppgift vi har är att identifiera vad som behöver fångas upp och ta det vidare. Missar samhället något viktigt? Vad säger olika målgrupper? Våra verksamheter ska ju inte ersätta vården, utan ge stöd på ett mänskligt plan. För många unga blir den första upplevelsen av att berätta vad man är med om vägledande för hur de förhåller sig till att söka vidare hjälp.
Avslutningsvis lyfter hon vikten av framtidstro.
– Samhället behöver jobba hårdare för att ingjuta hopp om en hållbar framtid, i allt från arbetsmarknad till klimat. Om man som ung kan se möjligheter och tror på att framtiden kan bli bra, påverkar det hur man känner inför resten av livet.
Text: Johanna Aggestam
Artikeln kommer från Forte Magasin, en tidning om forskning inom hälsa, arbetsliv och välfärd. Prenumerera på Fortemagasin (kostnadsfritt).
Kyrkogårdar är mer än stilla platser för sorg – de berättar också om makt, språk och identitet. I franska Alsace vittnar gravarnas texter om regionens turbulenta och krigsdrabbade förflutna.
Regionen Alsace i nordöstra Frankrike har en minst sagt händelserik historia. Området har under de senaste århundradena växelvis varit under tyskt och franskt styre. I kölvattnet av nationsskiftena har även språket och synen på språk skiftat – något som inte minst kommer till uttryck på kyrkogårdarna.
– Det är spännande att se hur språkskiftena kan följas på gravstenar. Texterna på gravarna följer ofta rådande styre. Men det finns många exempel där båda språken blandas. Född och död kan till exempel stå på franska, men följas av ett tyskt bibelcitat. Sedan finns det också exempel på hur maktförhållandena utmanas genom valet av språk. Som att man väljer franska på gravstenen under en period av tyskt styre när franska egentligen var förbjudet, säger Katharina Vajta, professor i franska vid Göteborgs universitet.
Röster på kyrkogårdarna
Det var när hon skrev sin avhandling om det pågående språkskiftet i Alsace efter andra världskriget som Katharina Vajtas intresse för kyrkogårdar väcktes. Här kunde hon se hur epitafierna, texterna, på gravstenarna var en del i skapandet av regional och nationell identitet. Att de alsassiska kyrkogårdarna ofta är vackert belägna, inte sällan med en vingård som närmaste granne, gjorde dem inte mindre intressanta.
Hennes forskning är en del av den historiska sociolingvistiken och kyrkogården ett exempel på det som brukar kallas språkligt landskap.
– Det innebär att man ser språket på en specifik plats som information, men också som symboler för något. Man undersöker vad som sägs och på vilket sätt, men också vad som inte sägs.
– Språk är politik och språk är makt, säger Katharina Vajta som forskar om språk på kyrkogårdar. Bild: Edward Howell, Unsplash.
I sin senaste publikation har Katharina Vajta undersökt hur nationalism och föreställda gemenskaper förstärks på kyrkogården. Då och då stöter man i Alsace på gravar med en liten symbol i de franska trikolorfärgerna – även från tiden då regionen var under tyskt styre mellan 1871 och 1918. Symbolen indikerar att det handlar om en person, oftast inom det militära, som dött i strid för Frankrike.
– Språket på dessa gravar är också på franska och de kontrasterar rejält mot de tyska gravarna under samma period. De blir en sorts röst där på kyrkogården och de skriker ganska högt faktiskt. Man påminns om en historia.
Däremot finns det väldigt få exempel på gravar från andra världskriget som är på franska. Om tidigare tyska styren till viss del hade undvikit att lägga sig i hur man utformade gravarna, var nazisterna obarmhärtiga. En gravsten på franska hade varit en motståndshandling som man riskerade livet för.
– Och det visar ju också hur språk är på liv och död. Jag brukar säga det till mina studenter att språk, det är inte bara något som man läser så fint och oskyldigt. Språk är politik och språk är makt.
”Där går min gräns”
Under sina fältarbeten på kyrkogårdarna är penna, papper och en kamera Katharina Vajtas arbetsredskap. Hon är noga med att aldrig gå fram och prata med eller på annat sätt störa besökare.
– Det är så klart en jättespeciell plats att forska på. Allt som har med döden att göra väcker känslor. Men jag tycker också det är ganska fint, vi kommer ju alla hamna här. Men barngravarna har jag undvikit, det är för tungt. Där går min gräns.
Samtidigt som kyrkogården är en privat plats för sorg och eftertanke så är det också en tillgänglig del av det offentliga rummet. På så sätt utgör den ett intressant spänningsfält, enligt Katharina Vajta.
– Det fascinerande med kyrkogårdar är att man går genom tiden, genom människor i tiden. De är en spegling av samhället. Går jag på en kyrkogård i Bohuslän så är det sjökaptener och fiskare som ligger begravda där. Hur var det att vara ute på havet i ur och skur? Kunde de också njuta av att se havet skimra en lugn dag? Sådana tankar kan sättas i gång hos mig.
Alger i djurfoder har lyfts fram som ett sätt att minska kornas påverkan på klimatet. Men enligt en studie från KTH kan vinsten försvinna när hela livscykeln – från produktion till utfodring– tas med i beräkningen.
Utsläppen av metan, där en stor del kommer från rapande kor, påverkar den globala uppvärmningen mer än koldioxid. Flera forskningstudier har dock lyft fram att små mängder alger i kornas foder kan minska utsläppen med 30–90 procent.
Men utsläppsminskningen är missvisande, enligt en ny studie vid Kungliga tekniska högskolan, KTH.
– Att tillsätta alger i nötkreatursfoder har överskattats som en snabb lösning på utsläppen från boskap, säger Jean-Baptiste Thomas, forskare vid avdelningen för vatten- och miljöteknik på KTH.
Forskarnas livscykelanalys av algfodret – från produktion och bearbetning av alger till utfodring och mätning av systemets totala påverkan – ger en helt annan bild.
– Den verkliga klimatvinsten är mycket mindre – och ibland finns det ingen vinst alls, eller så kan det till och med bli sämre, säger Jean-Baptiste Thomas.
Transporter och energi krävs
Klimatpåverkan beror på hur algen produceras, bearbetas och hur långt den transporteras. Energin som används i bearbetningen är ofta avgörande för resultatet.
– Många tillsatser torkas eller raffineras med hjälp av mycket energikrävande metoder, såsom frystorkning. Om fossila bränslen används kan utsläppen bli så stora att de motverkar de flesta klimatvinsterna med att minska metanutsläppen, säger Jean-Baptiste Thomas.
Den vanligaste algtypen i kofoder, Asparagopsis, har störst effekt på metanutsläpp men är en tropisk art. Det kan innebära långa transporter.
– Om algerna måste transporteras över hela Europa eller internationellt kan utsläppen från kylning och logistik ta bort de vinster som uppnås på odlingsnivå.
Odling av Asparagopsis i Sverige skulle kräva konstgjorda, energikrävande odlingssystem på land eftersom arten är invasiv. Forskarna menar att den extra energiförbrukningen i praktiken skulle uppväga de minskade utsläppen.
Kan bli en del av lösningen
Men Jean-Baptiste Thomas vill ändå inte helt räkna bort algfoder som en del av lösningen på boskapens utsläpp. Alger kan göra nytta – om de kommer från källor med låg miljöpåverkan. I studien har forskarna bland annat tittat på restprodukter från brunalger som används i livsmedelsindustrin.
– Restprodukter är särskilt intressanta eftersom det är material som annars skulle gå till spillo, säger Jean-Baptiste Thomas.
Han tror att en växande algindustri och fler bioraffinaderier kan leda till effektivare produktion. Naturliga processer, som att torka algerna i vind och sol, och andra energisnåla metoder kan också göra stor skillnad.
Fler åtgärder behövs
– Men alger kan inte ensamt förändra klimatavtrycket från boskap. Det kan vara en del av ett större åtgärdspaket – tillsammans med bättre foder, avel, gödselhantering och minskad konsumtion.
Studien är den första som granskar hela kedjan för algfoder – från produktion till användning.
– Det är rätt förvånande, med tanke på hur mycket uppmärksamhet som frågan fått i nästan ett decennium. Kanske visar det hur gärna vi vill hitta snabba tekniska lösningar på klimatkrisen, säger Jean-Baptiste Thomas.
De allra flesta tonåringar i Sverige avstår helt från droger och kriminalitet. Men en liten grupp kombinerar båda och riskerar att hamna i en farlig spiral av substansbruk och brottsligt beteende. Det visar forskning från Stockholms universitet.
En studie i folkhälsovetenskap har följt över 4 000 ungdomar i Sverige. Forskarna kunde identifiera fyra tydliga grupper med olika beteendemönster:
Avhållsamma (75 procent) – liten eller ingen alkoholkonsumtion, droganvändning eller kriminalitet.
Drickare (22 procent) – hög alkoholkonsumtion men låg brottslighet.
Risktagare (2 procent) – kombinerade alkohol, cannabis och annan droganvändning med kriminalitet.
Bråkmakare (mindre än 1 procent) – begick flest brott samtidigt som de drack och använde droger.
– De flesta tonåringar experimenterar några gånger, men mycket få ägnar sig i större utsträckning åt allvarligt drogbruk och kriminalitet. Det är i regel en mindre grupp som löper den största risken att få allvarliga problem, säger Clas Björklund, doktorand vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.
Brist på tillsyn och stöd
Forskarna fann också att vissa faktorer vid 15–16 års ålder ökade sannolikheten att hamna i högriskgrupper vid 17–18 års ålder. Det gällde bland annat brist på föräldrastöd och tillsyn, skolk, beteendeproblem som aggressivitet eller regelbrott, spänningssökande, svårigheter med kamrater och misstro mot samhället. När dessa problem samlades ökade risken för drogbruk och kriminalitet kraftigt.
Ungdomar som bara drack alkohol uppvisade generellt bättre anpassning än de som kombinerade alkohol, droger och kriminalitet, där problemen var både fler och allvarligare.
Liten grupp kan påverka brottslighet
Trots att endast omkring tre procent av tonåringarna kombinerade substansbruk med kriminalitet kan deras påverkan på brottsligheten vara stor. Tidigare studier visar att en liten minoritet av gärningspersoner står för en oproportionerligt stor del av brotten.
Tidig droganvändning och kriminalitet är också kopplat till långsiktiga hälsoproblem, till exempel beroende och psykisk ohälsa.
Stärka relationer och skolmiljö
Enligt forskarna tyder resultaten på att förebyggande insatser bör riktas noggrant. Eftersom de flesta ungdomar inte ägnar sig åt riskbeteenden behövs sannolikt inga breda insatser. I stället bör resurserna fokuseras på den lilla minoritet som uppvisar både substansmissbruk och brottslighet.
Forskarna varnar dock för alltför hårdhänta åtgärder.
– För de mest utsatta verkar det inte handla om ett enskilt problem som leder till droger och brott, utan snarare om flera svårigheter inom många områden i livet – i skolan, hemma och med kamrater, säger Clas Björklund och fortsätter:
– Riktade insatser kan dock riskera att stigmatisera unga människor. Det som behövs är mångsidiga strategier som stärker familjerelationer, psykisk hälsa och skapar positiva miljöer i skolan och bland jämnåriga.
I takt med att våra digitala fotspår växer ställs samhället inför nya etiska dilemman kring vad som händer med vår information när vi dör. Tills tydligare lagar och riktlinjer finns på plats kring hur dödas data ska hanteras uppmanar Jesse Dinneen, universitetslektor på Högskolan i Borås, var och en att förbereda sig för hur ens digitala samlingar ska hanteras i framtiden.
På Bibliotekshögskolan, vid Högskolan i Borås, tänker universitetslektor Jesse Dinneen ta sig an en av informationsålderns mest angelägna – och svårbegripliga – frågor: Hur bör samhället hantera personuppgifter om avlidna?
– Jag förbereder ett forskningsprojekt om ansvarsfull hantering av avlidnas personuppgifter i dataintensiva sammanhang som digitala arv och AI-drivna chattrobotar, förklarar han.
Jesse Dinneens arbete väcker djupa frågor: Bör de döda ha datarättigheter? Hur länge bör personuppgifter bevaras efter döden? Hur balanserar vi värdet av digitala arv med integritet och värdighet? För honom är dessa frågor långt ifrån enbart akademiska.
– Data är tätt kopplade till våra liv och våra berättelser. Hur skulle du vilja att din närmaste familjs digitala avbild hanteras – av släktingar, institutioner, annonsörer eller globala teknikföretag? Europas dataskyddsförordning, GDPR, utesluter uttryckligen avlidna, påpekar han och fortsätter:
– Och professionella riktlinjer för bibliotekarier, utvecklare och till och med efterlevande saknas. Kulturella skillnader, etiska spänningar och hållbarhetsfrågor gör detta till ett komplext landskap att navigera i.
Behov av lagar och riktlinjer
Tills tydligare lagar och riktlinjer finns på plats, uppmanar han var och en att värna om sina digitala rättigheter och förbereda sig för framtida överföring – eller radering – av sina digitala samlingar. Institutioner, menar han, bör behandla data om avlidna med respekt och försiktighet.
– Att hantera dessa brister är inte enkelt eftersom varje situation är unik. Kulturella synsätt kring de döda och deras rättigheter varierar, och etiska samt hållbarhetsmässiga dilemman omger dagens till synes enkla lösningar, menar han.
Som forskare är Jesse Dinneen generellt intresserad av generationsfrågor kring persondata – och hur vi blir ihågkomna och skyddade – eller inte – efter döden.
– Mer specifikt oroar jag mig för att informationssamhällets pågående problem, som dataspårning och digitala klyftor, även påverkar de avlidna, som inte längre är här för och kan föra sin egen talan.
I takt med att den digitala tidsåldern mognar uppmanar han oss att omvärdera minne, identitet och etik – inte bara för de levande, utan också för dem vi har förlorat.
Man måste undvika att slänga döden i ansiktet på folk. Tajming och respekt är helt avgörande, menar Joakim Öhlén, professor i omvårdnad med inriktning palliativ vård, som säger att det är ett problem att palliativ vård ofta förknippas med enbart lidande.
Joakim Öhlén är professor i omvårdnad med inriktning palliativ vård på Göteborgs universitet. I en klädbutik en gång frågade en anställd vad han jobbar med och Joakim drog till med ”jag forskar om döden”. Svaret från expediten blev en ryggtavla, och ingen mer hjälp med att välja byxor.
– Jag funderar inte på döden varje stund men kanske är det så att jag inte så ofta duckar för den. Jag har med tiden lärt mig någon slags lyhördhet, försöker märka om någon annan vill prata om något som är svårt, och ibland är det tydligt att någon liksom testar: Står du pall för att snacka om det här?
Palliativ vård kan pågå länge – lyft fram det som ger livet glädje och mening
Palliativ vård handlar om att lindra och främja livskvaliteten fram till döden, oavsett om den väntas infalla om veckor eller år. Aktiv symtomlindring ses viktigare än att förlänga livet. Vissa insatser väljs bort för att de inte ökar välbefinnandet den tid som är kvar.
– Så långt tror jag att många hänger med, men det problematiska är att palliativ vård ofta förknippas med enbart lidande. Visst, det handlar om döendet, men inte alls bara det, säger Joakim Öhlén.
En patient kanske hoppas på att få vara med vid en högtidsdag i familjen, en annan vill sätta spaden i jorden hemma i trädgårdslandet, tankar som kan öppna för samtal om längtan, existens, och – om personen önskar – döendet.
– Palliativ vård kan vara aktuellt under lång tid eftersom det i dag ges i tillägg till sjukdomsspecifik vård och behandling, inte i stället för. Det handlar både om att trycka undan besvärande symtom och ge stöd till att lyfta fram det som ger glädje och mening i livet. Om palliativ vård förknippas med själva döden kan det aktivera en bild som blir hotfull för personen och då bidrar det inte till välbefinnandet. Därför krävs det tajming i samtalen och personen kan behöva tid för att allvaret i situationen ska sjunka in.
Olika relation till döden
Många i Sverige präglas av sekulära värden, andra lever ett mer eller mindre aktivt religiöst liv. Hur vi förhåller oss till döendet och döden kan skilja stort, betonar Joakim Öhlén, vilket kan få stor betydelse i livets slutskede.
– Vi är olika så det är inte samma sak för alla. Åtgärder behöver därför anpassas till personens livssituation och vad som är viktigt för personen. Därför är det viktigt att bjuda in den andre i samtalet, försöka få reda på vad den andre har för föreställningar, om livet och döden.
– Det är nog ytterst få som orkar vara riktigt medvetna om döden hela tiden, men att säga att vi i vår kultur är enbart dödsförnekande stämmer inte. Vi följer krigsbevakning som kan gå under skinnet på oss, vi läser deckare och ser filmer där döden är intensivt närvarande. Men vi skjuter den också ifrån oss, det finns en ambivalens, avslutar Joakim Öhlén.
En ångande kaffekopp, en höna eller ett verktyg. Symbolerna i dagspressens dödsannonser har blivit alltmer personliga de senaste decennierna. Samtidigt har innehållet och språkbruket i dödsannonserna ändrats relativt lite.
I dag har mycket av familjerelaterade annonser, såsom födelse- och vigselannonser, flyttat till andra forum, men dödsannonser är fortfarande ett traditionellt inslag i helgens upplagor av morgontidningar.
– De första dödsannonserna publicerades på 1800-talet och var först bara små notiser. Mot mitten av 1800-talet började annonserna se ut som i dag med en ram runtomkring och texten i en typisk ordning. Symbolen infördes dock först på 1940-talet, berättar Lena Rogström som är docent i svenska språket vid Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi på Göteborgs universitet.
Hon har tillsammans med Catrin Norrby, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, analyserat drygt 1 000 dödsannonser från år 2019–2020 i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och den svenskspråkiga dagstidningen Hufvudstadsbladet i Helsingfors. De har främst undersökt användningen av symboler, men också text- och ordval i annonserna.
Den dödes identitet uttrycks genom symbolerna
Från början hade dödsannonserna i princip uteslutande en religiös symbol: ett kors eller ibland en davidsstjärna. Det kunde också finnas enstaka ordenssymboler. Brytpunkten kom år 1976 då en dödsannons utformades med en blomma i stället för ett kors, och det blev starten för den stora variationen av symboler som vi ser numera. Den största förändringen med variationen av symboler i dödsannonser skedde ungefär från år 2000.
– Nu finns det nya bilder som har blivit okej att använda i dödsannonser och som inte har varit vanliga där förut. Troligen spelar ny tryckteknik en stor roll för tillgången på nya symboler. Vår stora användning av symboler i sms och sociala medier har också vant oss vid ett nytt bruk och nya typer av bilder, berättar Lena Rogström.
I svenskspråkiga tidningar i Finland används korset i cirka 70 procent i dödsannonserna till skillnad mot i Sverige där korset finns i ungefär 20 procent. Här är symbolerna både mer individuella och profana med till exempel emblem för fotbollsklubb, ett stiliserat verktyg eller rentav ett vinglas. Lena Rogström och Catrin Norrby har i sin forskning framför allt intresserat sig för hur man verkar vilja uttrycka den dödes identitet genom symbolerna.
– Det finns symboler som tycks vara så specifikt kopplade till något hos den döde att de bara kan tolkas av den närmaste kretsen och inte går att förstå för utomstående. Vi har till exempel inte lyckats tyda vad en rykande kopp kaffe kan symbolisera. Det verkar vara allt viktigare att ge uttryck för den dödes identitet i de här publika dödsannonserna, men också ge en liten blinkning till de som är närmast insatta. Det finns en dubbelhet i det, säger Lena Rogström.
Språket förändras – men bara knappt i dödsannonser
Språket i dödsannonser har förändrats något över tid, men förändringen sker långsamt. I dag är det vanligare med något starkare känslouttryck, att ord som älskade används snarare än käre som det var tidigare. Språket i annonserna är fortfarande väldigt stabilt och följer konventionen, och mest stabil är begravningsinformationen som står sist i annonsen.
– Där är det rent av ganska gammaldags ordval, som ”begravningen äger rum”. Man använder ofta en del äldre former, till exempel -es i stället för -s, som ”deltagande anmäles till” och ”avsked tages vid graven”, säger Lena Rogström.
Hon och Catrin Norrby har noterat att det är fler och fler som står som sörjande i annonserna. Tidigare skrev man ”käre make och pappa”, och därefter var övriga sörjande ”släkt och vänner”. Numera preciseras relationer längre ut i släktleden – vi får veta att den döde också var svärfar, morfar och gammelmorfar och den efterlevande släkten räknas upp på ett annat sätt.
– Det kan bero på familjeförhållanden, att man både skiljer sig och gifter om sig oftare nuförtiden. Det kan också ha blivit viktigare att visa tillhörighet och att hedra den döde när det är så många som kan ta del av annonsen både i tidningen och digitalt. Inte bara individualisering utan också intimisering börjar på så sätt bli vanligare i dödsannonser, säger Lena Rogström.
Korset som symbol förekommer numera endast i runt 20 procent av dödsannonserna i Sverige. Bild: Depositphotos
Främst traditionella dikter och vandringsstrofer
Det är vanligt med traditionella dikter i annonserna, ofta skrivna av till exempel Stig Dagerman, Bo Setterlind, Pär Lagerkvist eller Edith Södergran. Det kan vara några rader ur en visa av Evert Taube, men också av mer moderna låtskrivare som Eva Dahlgren.
– Vi har nog trott att det skulle vara mer engelska verser, men det är det inte speciellt mycket av. Diktvalet håller sig ganska konstant, det också, säger Lena Rogström.
Det är också fortfarande vanligt med så kallade vandringsstrofer som rimmar parvis, som ”din smärta är slut, och nu får du vila ut”. Vandringsstrofer är enkla, lite sentimentala och lätta att variera beroende på om det är en man eller kvinna som har dött.
”Ljuvt är att vila när krafterna domna Skönt är den eviga vilan få somna”
– Ibland skapar bristen på bra rim en lite lustig effekt, som när somna nästan alltid rimmar med domna. Också frasen ”eviga vilan få somna” är lite anmärkningsvärd rent syntaktiskt.
Innehållet i dödsannonser detsamma över tid
I jämförelse med många andra genrer är dödsannonsen fortfarande ganska oföränderlig och följer en snarlik uppbyggnad sedan snart 100 år tillbaka. Det är en inramad ruta som innehåller en symbol, den dödes namn, samt födelse- och dödsdatum. Därefter följer namn på de närmast sörjande och ofta en vers. Annonsen avslutas med mer praktisk information om begravningen.
– Symbolerna varierar väldigt mycket, men innehållet i övrigt håller sig ganska konstant även om uttrycket ändrar sig lite grann. Att dödsannonserna har förändrats så lite under 100 år kan bero på att det är en allvarlig genre. De efterlevande är känslomässigt upprörda och kan ha svårt att hantera utformningen av en typ av text som man nog är väldigt ovan vid. Jag tror att man håller sig till det som är känt för att vara på den säkra sidan i ett tillstånd där man både är ledsen och upprörd. Begravningsbyråerna bidrar säkert med många professionella råd också, säger Lena Rogström.
Dödsannonser är en allvarlig genre, men forskarna har sett humoristiska exempel där den döde själv har förberett sin annons: ”Jag är död” och ”Kom till min begravning”.
– Men humor i dödsannonser är väldigt, väldigt ovanligt.
Forskare vid Lunds universitet har upptäckt en mekanism som gör att cancerceller vid akut myeloisk leukemi kan undvika kroppens immunförsvar. Genom att blockera mekanismen med en antikropp kunde de återställa immunförsvarets förmåga att döda cancercellerna.
Immunterapi har förändrat behandlingen av många cancersjukdomar, men vid blodcancer har framstegen varit begränsade. Akut myeloisk leukemi (AML) är särskilt svårbehandlad, med en femårsöverlevnad på drygt 30 procent. Behandlingarna är ofta aggressiva och kan innebära både kraftiga cellgifter och stamcellstransplantationer.
Mål för riktad behandling
Forskare vid Lunds universitet har velat undersöka om det går att hitta ytproteiner som är unika för leukemiceller – och därmed kunna fungera som måltavlor för mer riktad behandling.
– Om sådan proteiner inte finns på friska blodceller skulle man potentiellt kunna slå mot tumören – utan att skada det friska blodsystemet, säger Thoas Fioretos, professor i klinisk genetik vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
I en studie lyckades forskarlaget identifiera ett tidigare okänt ytprotein som uttrycks på leukemistamceller, men inte på friska blodstamceller. Upptäckten gjordes genom en kartläggning av proteiner hos leukemistamceller i benmärgsprover från tre patienter med särskilt svårbehandlad AML.
Resultaten jämfördes sedan med blodstamceller från friska personer. Fynden bekräftades i ytterligare 50 patienter med AML. Det var då forskarna upptäckte att ytproteinet – med namnet SLAMF6 – bara uttrycks på de sjuka cellerna.
Hjälper cancercellerna att växa
Forskarna studerade sedan proteinets funktion med hjälp av gensaxen Crispr/Cas9. Proteinet visade sig ha en central roll i hur cancercellerna undviker upptäckt av immunförsvarets T-celler, vilket gör att de kan fortsätta växa ostört.
Och det visar sig att mekanismen går att angripa.
– När vi blockerade ytproteinet med en specifik antikropp vi tagit fram i samarbete med SciLifeLab Drug Discovery and Development Platform, kunde T-cellerna plötsligt känna igen och döda cancercellerna – både i provrör och i möss, säger Carl Sandén som är forskare vid Lunds universitet.
T-celler aktiveras när protein blockeras
Det var som att slå på strömbrytaren till immunförsvaret igen. När ytproteinet gör sitt jobb hjälper den cancercellen att komma undan immunförsvaret, men genom att stänga av den med den framtagna antikroppen kunde immunförsvarets T-celler angripa och döda cancercellerna.
– Vår upptäckt kan delvis förklara varför immunterapier hittills haft begränsad effekt i AML. Det är ett viktigt steg framåt, men det kommer krävas fortsatt forskning och kliniska prövningar innan detta kan bli aktuellt som behandling för en patientgrupp som är i stort behov av nya terapier, säger Niklas Landberg, forskare vid Lunds universitet och ST-läkare på Hematologen vid Skånes universitetssjukhus.
Immunterapi – ett snabbt växande forskningsfält
Immunterapi är en revolutionerande behandling vid olika cancerformer. Sedan godkännandet av immunterapi baserad på antikroppar, de första så kallade checkpointhämmarna, har forskarvärlden jagat svar på varför många patienter inte svarar på dessa behandlingar – och hur fler tumörers försvarsmekanismer kan brytas ned.
Nya måltavlor, som den nu aktuella mekanismen som upptäckts av forskarna i Lund, öppnar för mer precis och effektiv immunbehandling.
Studien är ett steg mot mer individualiserad cancerbehandling, där varje patients tumör kan angripas utifrån sina unika egenskaper och försvar. Arbetet med att vidareutveckla och testa antikroppen fortsätter nu, med siktet inställt på framtida kliniska prövningar.
Mängden ål som lämnar den svenska västkusten för att leka i Sargassohavet har ökat kraftigt sedan ålfisket stoppades för 13 år sedan. Det visar en ny studie som undersökt effekterna av fiskeförbudet.
År 2012 stoppades allt ålfiske längs den svenska västkusten. Syftet var att skydda den hotade ålen. Oberoende experter har tidigare lyft fram fiskestoppet som en av de viktigaste åtgärderna inom den svenska ålförvaltningsplanen. Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet för första gången undersökt effekterna.
Forskarna uppskattar att mängden blankål – fullvuxna ålar som är redo att vandra över Atlanten för att leka i Sargassohavet – i dag är ungefär dubbelt så stor som år 2011, då fisket fortfarande var tillåtet.
– Ser man längre tillbaka och jämför med den genomsnittliga mängden blankål som producerades under perioden 1988–2011, så är mängden blankål nu cirka fyra gånger större, säger Torbjörn Säterberg, forskare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU.
Kombinerad analys
Forskarna har kombinerat historisk fångststatistik från både yrkes- och fritidsfiske med provfiskedata som samlats in med ryssjor på tre platser längs den svenska västkusten. På så sätt har de kunnat göra en uppskattning av hur ålbeståndet har förändrats över tid.
Beräkningarna bygger på en så kallad integrerad modell som väger samman flera olika datakällor i en och samma analys.
– Resultaten bör tolkas med viss försiktighet eftersom vi endast utfört provfisken vid tre lokaler längs en lång kuststräcka. Men alla dataserier antyder att beståndet, och då främst antalet större individer i beståndet, har ökat sedan fiskestoppet trädde i kraft år 2012, säger Torbjörn Säterberg.
EU vill rädda ålen
Den europeiska ålen har minskat kraftigt under de senaste decennierna. År 2007 införde EU en förordning med målet att öka beståndet. Alla medlemsländer måste ta fram en plan för hur ålen ska förvaltas. De ska också regelbundet rapportera till EU-kommissionen om olika åtgärder och vilka resultat de gett.
Analysmetoder som den modell som nu har utvecklats av forskare vid SLU behövs för att kunna utvärdera effekten av olika förvaltningsinsatser.
– Vi har tidigare utvecklat analysmetoder för att följa ålbeståndens utveckling längs den svenska Östersjökusten och i svenska inlandsvatten, men för västkusten har vi länge saknat ett verktyg för att kvantifiera ålbeståndets storlek. Den modell vi utvecklat i den här studien fyller den luckan, och blir en viktig pusselbit i svensk ålförvaltning, säger forskaren Rob Van Gemert vid institutionen för akvatiska resurser, SLU.
Vad vi äter, om vi röker och om vi blir sjuka kan bidra till ett slags biologiskt minne som kan föras över till kommande barn – och ibland till och med barnbarn. Forskning har bland annat visat att astma var vanligare hos barn vars pappor rökte när de var yngre än 15 år.
18 000 människor dog av svält under Hungervintern i Nederländerna 1944–45. Men spåren av hungersnöden levde kvar långt längre än så. Barn som blev till under perioden när föräldrarna levde i svält, har visat sig löpa större risk för att som vuxna få typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Hur kan det bli så?
Förklaringen tycks ligga i det som kallas epigenetik. Det kan beskrivas som ett slags biologiskt minne, som kan ändra hur kroppen reagerar på sådant som svält, infektioner eller rökning – ett minne som ibland kan föras vidare till individens barn och till och med barnbarn. På så sätt kan olika gener bli mer eller mindre aktiva, utan att själva dna:t förändras. En del förändringar sitter kvar mycket länge, medan andra tas bort efter en kort tid.
Forskarna Maria Lerm och Anita Öst vid Linköpings universitet har i en översiktsartikel lagt fram en teori om pappans bidrag till sina ättlingars skydd mot infektioner.
Inte bara negativa effekter av epigenitik
Anita Öst och Maria Lerm har båda intresserat sig för epigenetik i sin forskning, men de har olika ingångspunkter. Anita Öst forskar om hur föräldrarnas levnadsvanor påverkar nästa generations ämnesomsättning. Exempelvis har hon studerat bananflugor och visat att kommande generationers risk för fetma påverkas av om pappan svälter eller blir övergödd. Epigenetiken blir programmerad för överlevnad under svält, men det får negativa konsekvenser för kommande generationers ämnesomsättning, speciellt om de växer upp med mat i överflöd.
– Inom mitt fält när det gäller ämnesomsättning så är de epigenetiska effekterna av svält eller övergödning ofta negativa. Så det var intressant för mig när Maria började prata om att en del typ epigenetiska förändringar som rör immunförsvaret kan vara positiva, säger Anita Öst.
Exempelvis kom för ett par år sen en studie från forskare vid Bonns universitet, som pekade på att mushanar som haft en infektion med candidasvamp fick söner som hade lägre risk att dö av en sådan infektion. Den skyddande effekten följde även med till nästa generation, det vill säga hanens barnbarn.
Maria Lerm och Anita Öst kombinerade sin expertis kring infektioner och hur olika sorters miljöfaktorer ger en epigenetisk påverkan över flera generationer. Tillsammans med kollegorna Shamila Alipoor och Parisa Norouzitallab har de gått genom den vetenskapliga litteraturen och skrivit en perspektivartikel om nuläget inom forskningsområdet.
De föreslår att pappans exponering för kost, stress, skadliga ämnen och infektioner kan påverka hans barns och barnbarns immunförsvar genom epigenetiska mekanismer. I de fall det resulterar i ett förstärkt skydd mot sjukdomar skulle det kunna ge hans ättlingar en evolutionär fördel. Hypotesen som forskarna lägger fram nu behöver prövas genom forskning innan det går att säga att det är på det här viset.
Ifall mannen svälter kan epigenitiken bli programmerad för överlevnad, vilket kan påverka barnbarnens ämnesomsättning negativt. Bild: Depositphotos
Varför fokus på pappan?
Att de fokuserat på just pappans påverkan på de blivande barnen kan verka oväntat, men det har sin förklaring.
– Vi tror inte att pappans roll är viktigare, utan snarare tvärtom. Mammans påverkan på barnet rent epigenetiskt är antagligen större. Men eftersom mamman påverkar embryot och fostret väldigt länge, så är det svårare att urskilja effekter av olika exponeringar. Det är lättare att följa epigenetiska effekter på fädernet, eftersom tidsfönstret är så kort: spermien levererar det genetiska materialet till ägget och sen är det klart. Det är bara i det ögonblicket som det kan överföras biologisk information från pappan. Det gör att det är lättare att lista ut hur det fungerar, säger Anita Öst.
Exakt hur överföringen av biologisk information om en infektion eller liknande, som pappan varit med om många år tidigare, förs över till barnet är ännu oklart. Den epigenetiska koden består av kemiska modifieringar, exempelvis så kallad dna-metylering, och det är väl etablerat att stora delar av denna kod suddas ut i embryot. Trots det verkar det som att den biologiska informationen på något sätt bevaras tills fostret har etablerats och sen återinförs i fostrets dna. Forskare letar nu efter mekanismer för hur detta går till.
Troligtvis är mammans epigenetiska påverkan på barnet större än pappans, men det är lättare att följa effekterna från pappan eftersom det genetiska materialet ges till ägget så fort Bild: Apostolos Vamvouras, Unsplash
Tonårens livsstil påverkar länge
Om det nu är så att vår livsstil och sjukdomar vi drabbas av, kan påverka kommande barn – hur långt tillbaka i tiden kan det då röra sig om? Årtionden, pekar en del studier på.
– Det kan vara viktigt att vara medveten om att för killar verkar puberteten och tiden före vara en känslig period när det gäller exempelvis rökning. Enligt en norsk studie ökar risken att barnen får astma om papporna rökte när de var yngre än 15 år. Så det är långvariga effekter som kan få konsekvenser långt utöver den egna individens hälsa, säger Anita Öst.
När det gäller rökning så har forskarvärlden länge studerat vad som händer i kroppen när den utsätts för röken, som bland annat innehåller giftiga kolväten.
– Det finns en epigenetisk signatur som är mycket välstuderad och som visat sig finnas i en stor mängd organismer. Det är ett evolutionärt konserverat försvarssystem som hjälper kroppen att skydda sig mot toxiska kolväten. Vi är inte de första organismerna i jordens historia som utsätts för skadliga kolväten, säger Maria Lerm.
Epigenetisk reglering av detta försvarssystem mot toxiska kolväten har kopplats till överkänslighet i luftvägarna och utveckling av astma. Det är ett exempel på att det biologiska minnet ibland får positiva effekter, ibland negativa.
Biologiskt minne kan ändras
Till skillnad från generna vi föds med, som vi inte kan göra något åt, är det biologiska minnet – eller epigenomet – inte hugget i sten, säger Maria Lerm:
– Många studier visar att det här är dynamiska processer. Det finns allt från förändringar som är väldigt stabila till sådana som är väldigt, väldigt dynamiska. Det är det som är det sköna med just epigenetik.
Att välja rätt hundras känns tryggt för många och väcker ofta förväntningar om vissa egenskaper. Men en labrador är inte alltid en typisk labrador. Ny forskning visar att personligheten inom en och samma ras kan variera stort.
I dag finns 371 registrerade hundraser i Sverige. De har alla sin unika storlek, päls, arv och mentala egenskaper. En del har genom tiderna använts till jakt, andra för vakt, vallning eller som sällskap.
Att välja en hundras som rastypiskt, enligt hundrasens beskrivning, passar en familj anses klokt. Detta för att undvika konflikt mellan hundens behov och familjens egna.
Många som köper hund har därmed en förväntan inte bara på hur hunden kommer att se ut, utan också hur den kommer att vara – dess mentalitet.
Man vet inte alltid vad man får
Beteendeegenskaper styrs delvis av hur hunden formas, men också av det genetiska arv den från början har med sig. En hund kan exempelvis vara mer eller mindre social, vaktande, lekfull, nyfiken eller rädd.
Vad färre kanske är medvetna om är att skillnaderna i egenskaper hos individer även inom samma hundras faktiskt kan vara mycket stora. Det här har nu kartlagts i en studie.
– Att köpa en valp är alltid en viss chansning kring vad man faktiskt kommer få. Och det vi har sett är att enbart val av ras inte är någon garanti för att valpen kommer att bli på ett visst “rastypiskt” sätt, säger Erling Strandberg, professor i husdjursgenetik, vid SLU.
Mentaliteten har undersökts
Erling Strandberg har, efter nästan 20 år inom hundforskning, ägnat de senaste åren åt att undersöka hur stora skillnader det faktiskt finns i mentalitet – både mellan och inom hundraser. De fåtal studier som tidigare gjorts på området har enbart byggt på enkäter, där hundägare själva fått skatta sina hundars egenskaper.
– Och dessa har givit ganska olika resultat. Det gjorde mig intresserad av att använda svenska mentalbeskrivningar för att undersöka frågan, fortsätter Erling Strandberg.
En Jack Russell-terrier tar igen sig lite. Bild: Depositphotos
Mentalitet – hundens personlighetsegenskaper
Sedan slutet på 1900-talet har mentala egenskaper hos hund beskrivits av Svenska kennelklubben och Svenska brukshundklubben, genom vad som kallats MH (mentalbeskrivning hund) och BPH (Beteende- och personlighetsbeskrivning hund).
Mentalbeskrivningar innebär att hundar, år efter år, genomgår samma noggrant planerade tester. Syftet är att, utifrån hundens reaktioner, kunna beskriva dess egenskaper på ett jämförbart sätt. Testerna är utvalda för att alltid kunna upprepas på samma sätt, vilket gör resultaten jämförbara mellan olika hundar. I Sverige är det möjligt för alla hundägare att mentaltesta sin hund – helt frivilligt.
Inom BPH sammanfattas det till egenskaper inom fyra olika områden: socialitet, lekfullhet, miljötrygghet och hotfullhet. Som ett komplement till testerna kan hundägarna också få svara på en enkät med specifika frågor, om sådant man rent praktiskt inte kan testa på ett BPH. Det kan handla om hundens beteende i hundmöten och i ovanliga situationer som att åka rulltrappa eller hiss.
Beskrivningarna handlar inte om att klassa hundar som mentalt “bra” eller “dåliga” eftersom egenskaper kan värderas olika inom olika hundraser.
Få en “standard-labbe” – eller inte
Så hur stor är chansen att man får en hund med för hundrasen typiska mentala egenskaper när man exempelvis väljer att köpa en valp av Sveriges mest populära hundras, labrador?
– Ja, det är inte 100 procent i alla fall, det är säkert, säger Erling Strandberg.
Snarare handlar det om en chansning – ungefär 50/50 – att man antingen får en rastypisk labrador, eller en individ som visserligen ser ut som en labrador men har mentala egenskaper som drar mot någon av ytterligheterna när det gäller personlighet.
– Exempelvis att den blir mycket mer eller mycket mindre social, lekfull eller hotfull än hur man tänker sig att en labrador brukar vara.
Genetiskt lotteri
Svårigheten att förutspå valpens mentalitet beror på att den till hälften består av hundmammans gener och hälften av hundpappans gener. Men precis som sjukdomar kan drabba vissa individer i en familj men inte andra, handlar det om hur generna blandas.
Det innebär att egenskaper som inte varit synliga hos någon av föräldrarna – utan legat vilande – kan dyka upp hos några av valparna i en kull. Resultatet kan bli individer som avviker från rasens standard. Det är helt enkelt ett genetiskt lotteri.
– Och sedan behöver man också komma ihåg att inte alla egenskaper är ärftliga. Det finns en del beteenden som inte faller sig naturligt för en hund, men som man genom träning och uppmuntran kan skapa. Dessa kommer inte att gå i arv, säger Erling Strandberg.
Rhodesian ridgeback. Bild Depositphotos
Stor variation inom samma ras
Forskarna har exempelvis genom studien kunnat se att vissa hundar av den vaktande och jagande rasen rhodesian ridgeback är mer sociala och lekfulla än vissa hundar av rasen labrador – något som går emot den förväntade bilden av dessa två vitt skilda raser.
– Vilket gör att det faktiskt inte alltid går att säga att det alltid är mer variation mellan raser än inom samma ras, utan det beror på, och kan skilja sig mellan egenskaper, säger Erling Strandberg.
Så vad ska vi göra med den här kunskapen?
– Till att börja med behöver vi nog i stället för att se valet av hundras som en grundläggande “garanti”, tänka på det som en sorts sannolikhetsoptimering, för en viss typ av beteende, utseende, pälstyp och mentalitet. Det ökar chanserna, men är ingen fullständig garanti, säger Erling Strandberg.
Det är också bra att förstå att inte alla beteendeegenskaper är genetiska. En hund som fått god träning och uppmuntran kan uppvisa en rad egenskaper som skiljer sig från om samma hund hade blivit utsatt för skrämmande händelser.
– Men det vi vet är att till exempel benägenhet för rädsla faktiskt är en egenskap som ärvs även genetiskt, och det är något som kanske ingen önskar hos sin hund, så att undersöka i hur stor utsträckning rädslor finns hos föräldradjuren kan vara en god idé för att förstå risken att valpen kan få det med sig genetiskt, säger Erling Strandberg och fortsätter:
– Och att inte till 100 procent veta vem valpen kommer att bli kanske också är charmen med att välkomna en ny individ till familjen, säger Erling Strandberg.
Tips till blivande hundägare
1
Välj hundras med omsorg, men var samtidigt beredd på att just din valp inte kommer att motsvara den rastypiska standarden
2
Kom ihåg att arv är viktigt, men att även yttre faktorer som hem, ägare, socialt umgänge och medveten träning formar i stor grad hur valpen kommer växa upp och bli.
3
Välj valp från föräldradjur du tycker om. Om föräldradjuren har mentalbeskrivits finns resultaten att se hos skk.se/avelsdata, vilket kan ge en bra hint om vilka egenskaper som även valpen kan få.
Användningen av sömnmedel ökar bland unga. KBT-i, en kognitiv beteendeterapi som är inriktad mot insomni, är lika effektiv och ger dessutom ofta ett långvarigt resultat, enligt forskning från Karolinska institutet.
I fjol hämtade mer än 870 000 personer i Sverige ut receptbelagda sömnmedel på apoteket, vilket motsvarar mer än 8 procent av befolkningen. Eftersom vissa mediciner används för både sömnproblem – insomni på läkarspråk – och andra bekymmer, är det svårt att summera användningen av sömnmedel i Sverige exakt. Men man kan se att den har förändrats mycket på ett par decennier.
Två trender är tydliga, varav en är positiv: beroendeframkallande läkemedel står för en allt mindre andel. Den andra trenden ser forskare på med viss oro: ungas användning av sömnläkemedel har ökat kraftigt, allra mest bland kvinnor. I gruppen flickor 15–19 år har andelen som använder sömnläkemedel ökat från någon procent år 2006 till minst 10 procent 2024.
Det är inte självklart vad ökningen beror på, och sannolikt finns flera bidragande faktorer, förklarar Johan Reutfors, psykiater och docent vid Karolinska institutets Centrum för läkemedelsepidemiologi, som forskar om användning av sömnmedel.
– Under den här perioden har det skett flera stora förändringar som man kan anta har betydelse. Andelen unga med någon form av diagnosticerad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, till exempel adhd, har ökat kraftigt, och smartphones har blivit en del av vår vardag. Dessutom har det blivit lättare att ordinera melatonin, säger han.
Många unga sover mindre
Att sömnproblem ökat bland unga bekräftas av Li Åslund, psykolog som forskar om ungas sömnbesvär och är aktuell i höst med boken Tonårssömn.
– Nationella och internationella studier visar att många ungdomar i dag sover mindre än tidigare generationer. Problemet är särskilt utbrett bland barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, npf, där upp till 75 procent har återkommande problem med insomning eller orolig sömn. Svårigheterna kan hänga ihop med biologiska faktorer men också med beteendemönster, oro och problem att varva ner på kvällen, säger hon.
Även i våra grannländer Norge och Danmark har användningen av sömnmedel bland unga gått upp, men inte alls lika mycket. Det har Johan Reutfors sett i sin forskning.
– Sverige ligger två, tre gånger högre än våra skandinaviska grannländer. Det mönstret verkar även gälla andra typer av psykiatriska läkemedel, som antidepressiva, säger han.
Vad beror det på?
– Det vet vi inte, men vi försöker ta reda på mer om det. Sverige har fler barn- och ungdomspsykiatrer än Norge och Danmark och samtidigt har primärvården en starkare roll i våra grannländer. Jag är nyfiken på hur det spelar in. Det kan också vara så att npf-diagnoserna ökat mer i Sverige än i Norge och Danmark, och att detta leder till ökad förskrivning.
Är det bekymmersamt att en relativt stor andel ungdomar börjat medicinera?
– Vi behöver bevaka den här utvecklingen. Melatonin, som unga huvudsakligen får, är inte förknippat med några tydliga hälsorisker än. Men vi vet inte allt, till exempel om det kan påverka pubertetsutvecklingen, säger Johan Reutfors.
Li Åslund håller med.
– Unga med sömnproblem bör alltid erbjudas psykologiska och beteendebaserade insatser i första hand, som fasta rutiner, anpassad sovmiljö och nedvarvningsstrategier. För barn med npf kan föräldrautbildning vara ett viktigt komplement, eftersom struktur och tydliga ramar ofta gör stor skillnad. Tyvärr är tillgången till psykologisk behandling ojämn i Sverige. Många familjer möts av långa väntetider, vilket kan bidra till att läkemedel förskrivs i stället, säger hon.
Användningen av sömnmedel har ökat kraftigt bland tonårsflickor, särskilt de med neuropsykiatriska diagnoser. Bild: Fatima Shahid, Unsplash.
Npf och sömnsvårigheter – tips för barn och unga
Extra stöd i att skapa struktur. Det kan handla om att visualisera kvällsrutiner med bilder eller scheman, använda påminnelser eller att stegvis träna in en ny rutin tillsammans med föräldrarna.
Ta hänsyn till individuella behov. Till exempel känslighet för ljus eller ljud.
Ta små steg. Eftersom barn med npf kan vara känsliga för förändring kan det vara bra att göra försiktiga förändringar i sovrutinerna.
Källa: Li Åslund
Barbiturater, bensodiazepiner och z-läkemedel
Under första hälften av 1900-talet var barbiturater den dominerande typen av sömnmedel. De var effektiva men farliga, med hög risk för beroende eller överdosering. En rad uppmärksammade dödsfall bland världskändisar som Marilyn Monroe och Jimi Hendrix bidrog till att göra riskerna med barbiturater kända.
En ny läkemedelstyp kallad bensodiazepiner började därför ta över på 1960-talet och fick så småningom bred användning som lugnande, ångestdämpande, sövande och även kramplösande. De var säkrare än barbiturater, men med tiden blev det tydligt att även bensodiazepiner var beroendeframkallande.
Nästa steg i utvecklingen togs på 1990-talet då de så kallade z-läkemedlen kom. De är kemiskt lika bensodiazepiner men omsätts snabbare i kroppen så att effekten är borta på morgonen. Patienten slipper känna sig dåsig och påverkad dagtid, vilket var ett problem med de tidigare preparaten. Men även z-läkemedel kunde leda till beroende, visade det sig så småningom.
Barbiturater, bensodiazepiner och z-läkemedel verkar alla på samma sätt: genom att stimulera hjärnans GABA-signalering. Signalsubstansen GABA är en viktig broms i hjärnan som får den att gå ner i varv. Idag är barbituraterna utfasade sedan länge. Användningen av bensodiazepiner som sömnmedel har minskat i flera decennier och är nere på promille av befolkningen. Det senaste decenniet har även användningen av z-läkemedel minskat med omkring en tredjedel.
Melatonin ökar och andra sömnmedel minskar
I stället ökar en annan typ av sömnmedel kraftigt: hormonet melatonin som reglerar vår dygnsrytm. Det har varit känt länge, men först de senaste decennierna börjat användas som sömnmedicin. När z-läkemedel började minska i Sverige sköt konsumtionen av melatonin i höjden.
Ytterligare en kategori sömnläkemedel är antihistaminer. De är besläktade med allergimediciner, vilket kan låta underligt. Det har sin förklaring i att hormonet histamin är med och reglerar både våra allergireaktioner och vår dygnsrytm.
Utöver dessa huvudkategorier av sömnmedel förekommer även andra typer. Inom psykiatrin används en rad mediciner som sömnmedel off label. Det betyder att läkemedlet egentligen är avsett för något annat.
– Det finns bland annat vissa antidepressiva och antipsykotiska läkemedel som också används för sina sömngivande effekter. Vi ser tecken på att det ökar, säger Johan Reutfors.
I sitt kliniska arbete som överläkare i psykiatrin i Region Stockholm träffar han många patienter som lider av både sömnsvårigheter och andra psykiska problem – som ångest, depression eller ptsd.
– Det är väldigt vanligt bland patienter med andra psykiska problem att de även har sömnsvårigheter. Trots det finns inte så mycket kunskap om hur de olika läkemedlen fungerar ihop – till exempel SSRI och sömnmedel.
Efter en tid minskar effekten av sömntabletterna och många har svårt att sluta ta dem. Bild: Pranav Rajesh, Unsplash
Kroppen vänjer sig snabbt
I en studie som publicerades i fjol kunde Johan Reutfors och hans kollegor visa att nästan hälften av alla som får diagnosen depression behandlas med sömnläkemedel året efter diagnosen. Och mer anmärkningsvärt: av dessa står nästan hälften kvar på sömnmedelsordination tre år senare – trots att det i de flesta fall handlar om z-läkemedel som bara rekommenderas för en kortare tids behandling.
– Många som vant sig vid att sova med läkemedel kan uppleva tabletterna som en trygghet, och kanske inte törs pröva utan. Det är olyckligt, säger Johan Reutfors.
Joar Guterstam forskar om beroende vid Karolinska institutets institution för klinisk neurovetenskap och är överläkare vid Region Stockholms Beroendecentrum. Han är glad att användningen av beroendeframkallande sömnläkemedel minskat avsevärt.
– Det är ett målmedvetet arbete i vården som gett resultat. Jag har träffat många patienter som blivit beroende av bensodiazepiner och z-läkemedel. Det är inte en stor andel som får beroendeproblem – runt två, tre procent – men när medlen används mycket brett blir det många drabbade individer, säger han.
För den som har svårt att sluta med sömnläkemedel på egen hand finns bra hjälp att få i vården, understryker Joar Guterstam.
– Men det starkaste argumentet mot bensodiazepiner och z-läkemedel är egentligen tillvänjningen, som drabbar de flesta patienter. Efter en relativt kort tid anpassar sig hjärnan och effekten ebbar ut. Man brukar säga att i genomsnitt så sover patienten lika illa efter en månad med dessa läkemedel som före behandlingen – fast med den skillnaden att hen nu även behöver en tablett.
Säkrare men mindre effektiva
De två stora fördelarna med melatonin och antihistaminer – de sömnmedel som i stor utsträckning kommit att ersätta bensodiazepiner och z-läkemedel – är just att det sällan sker någon tillvänjning och inte finns risk för beroende, förklarar han. Nackdelen med de nya medlen är att de inte är lika effektiva på kort sikt.
– När man mäter insomningstid och sömnkvalitet i studier så är det egentligen inte så imponerande effekter. Men för en del hjälper det till viss del.
I många fall kan placeboeffekten vara en viktig del, konstaterar han. Oron för att inte kunna somna kan minska när man vet att man tagit en tablett.
Att sova mindre för att sova bättre är en del av KBT-behandlingen. Sömnrestriktion går ut på att begränsa tiden i sängen tills sömnen stabiliseras. Bild: Krista Mangulsone, Unsplash
Inte farligt att sova dåligt
– Det finns en felaktig bild av att det är farligt att sova dåligt. Så funkar inte kroppen riktigt. Den är bra på att kompensera och till exempel sova djupare vid behov. Det är väldigt synd att den här föreställningen finns, för rädslan blir i sig ett stort hinder för att kunna somna, säger Joar Guterstam.
Han håller med Johan Reutfors om att den snabbt ökande användningen av melatonin bland unga inte är oproblematisk.
– Vi brukar vara restriktiva med läkemedel till unga hjärnor som fortfarande utvecklas. Även om intrycket idag är att melatonin är rätt snällt, så är det inte så väl beforskat som man skulle kunna tro. Vi vill inte hamna i en situation där vi om 10–20 år frågar oss ”Vad tusan höll vi på med?”
Många uppfattar sömnmedel som en väletablerad och välfungerande kategori av läkemedel, men sanningen är att det fortfarande inte finns några särskilt bra alternativ, menar Joar Guterstam. Forskning om nya substanser pågår förstås, för den potentiella marknaden är enorm. För några år sedan knöts stora förhoppningar till medel som påverkar det så kallade orexinsystemet – ytterligare en mekanism i hjärnan kopplad till vakenhet och sömn. De läkemedlen är nu godkända och lanserade, men har inte blivit en stor framgång.
Men det finns en behandling som ger mycket bra resultat mot sömnproblem på både kort och lång sikt och som inte riskerar att leda till beroende.
KBT-i är effektivt mot insomni
– Kognitiv beteendeterapi mot insomni, KBT-i, ger bra hjälp och effekten är bestående. När vi följt upp tio år efter behandling har vi sett att sömnen fortfarande fungerar bra för patienten, säger Kerstin Blom, psykolog och forskare vid Karolinska institutets institution för klinisk neurovetenskap. Hon har bland annat varit med och utvecklat den KBT-i som används vid Internetpsykiatrin i Region Stockholm.
Sverige saknar nationella riktlinjer för behandling av insomni, men i europeiska riktlinjer samt många lokala riktlinjer i svensk sjukvård, är KBT-i det behandlingsalternativ som rekommenderas i första hand.
I jämförelser med andra alternativ har KBT-i visat sig vara lika effektivt som bensodiazepiner och z-preparat på kort sikt, men bättre på lång sikt.
Ändå fortsätter läkemedelsbehandling av sömnproblem att vara i storleksordningen tusen gånger vanligare än KBT-i. 2024 fick omkring 600 patienter i Sverige internetbehandling för insomni enligt svenska internetbehandlingsregistret SibeR – jämfört med de mer än 870 000 som använde sömntabletter.
– Vi vet inte hur många som får KBT-i på andra sätt, till exempel på vårdcentraler eller i samband med annan psykoterapi, men det finns anledning att anta att det inte är så väldigt många fler, säger Kerstin Blom.
Bristande tillgång är förstås en förklaring till de blygsamma siffrorna. Psykiatrins kapacitet har ökat genom införandet av internetbehandlingar, men inte så mycket att det täcker behoven. Men det saknas också kunskap om KBT-i i vården, menar Kerstin Blom.
– Synen på sömnproblem är ofta inte helt uppdaterad, och det bidrar till att man inte är medveten om vilka lösningar som finns. Förr sågs de flesta sömnsvårigheter som underordnade annan sjukdom, till exempel smärta eller depression. Fokus hamnade på att bota det andra, då skulle insomnin lösa sig av sig själv, tänkte man.
Sömnrestriktion fungerar
Idag visar forskning att sömnproblem bör behandlas i sin egen rätt, oavsett orsaker, förklarar hon. Faktum är att KBT mot insomni även hjälper rätt bra mot depression för den som lider av båda, medan behandling mot depression inte hjälper särskilt mycket mot insomni.
Vad går KBT mot insomni ut på?
– Den viktigaste delen är något som kallas sömnrestriktion, men som borde heta sängrestriktion. Det innebär att man bestämmer en fast uppstigningstid, räknar ut hur mycket man sover i genomsnitt per natt och sedan begränsar sin tid i sängen till det. Om man efter en vecka sover minst 85 procent av sängtiden så kan man gradvis lägga sig tidigare, säger Kerstin Blom.
Det blir tufft i början för patienter som kanske inte sover mer än fyra timmar per natt och därför bara får ligga i sin säng mellan till exempel klockan 2 och 6, konstaterar hon. Men sedan kommer belöningen. När sömnen anpassat sig, vilket tar olika lång tid men ofta bara några få veckor, sover de flesta en mer sammanhängande sömn med god kvalitet, kanske för första gången på flera år.
I behandlingen ingår också flera andra delar som avslappning och psykoedukation, det vill säga att lära sig om sin sjukdom och behandling.
– Dessutom gör vi beteendeexperiment. För många med insomni är själva oron för att inte sova en central del. Den skapar uppvarvning som i sin tur förhindrar sömn. Man kan till exempel ha katastroftankar om att inte klara att arbeta efter en vaknatt. Då testar vi det.
Kerstin Blom hoppas att KBT-i i olika format ska kunna erbjudas till fler i framtiden. Ett led i den utvecklingen är en ny självhjälpsversion som hennes kollegor nu håller på att utvärdera.
– Utan behandlarstöd rinner det dock tyvärr ut i sanden för många, så det kan behövas en viss mänsklig kontakt. Då verkar en självhjälpsbehandling mot insomni vara tillräcklig för många.
Bra rutiner gör skillnad. Regelbundna tider, lugn kväll och dagsljus på morgonen hjälper kroppen att sova bättre. Bild: Corina Rainer, Unsplash
Tips för att sova bättre
Lägg dig och gå upp ungefär samma tid varje dag. Fast uppstigningstid är viktig oavsett hur sent du kom i säng och hur dåligt du sovit.
Ligg inte längre tid i sängen än du hoppas sova. För de flesta är 8 timmar en maxgräns.
Varva ner en stund innan du ska sova. Sänk belysningen och stäng av skärmar cirka en timme innan du går och lägger dig.
Ät så att du är lagom mätt när du går och lägger dig. Om du är för hungrig eller för mätt kan det vara svårt att sova.
Variera aktivitetsnivån under dagen. Aktivera hjärnan genom tänkande och socialt umgänge.
Sitt inte stilla för länge i sträck utan ta regelbundna pauser och rör på kroppen. Att vara i ständig rörelse utan att ta paus är inte heller bra.
Vistas så mycket som möjligt ute i dagsljus, särskilt på morgonen. Det hjälper kroppen att ställa in dygnsrytmen och att tillverka melatonin, ett av de hormon som styr sömnen.
Drick inte kaffe, te, läsk eller energidryck omkring sex timmar innan du lägger dig. Prova även att minska mängden koffein under dagtid.
Du som röker eller snusar kan sova bättre genom att sluta eller minska den dagliga mängden nikotin.
Flytta klockan eller mobilen till ett annat rum.
Arbeta inte i sängen.
Använd bara sängen för sömn (och sex).
Gå upp ur sängen och gör något stillsamt en stund om du inte har somnat efter en kvart.
Sov inte på dagen. Om du ändå måste eller vill sova på dagen, gör det regelbundet och kort, helst max 20 minuter. Räkna då med lite kortare nattsömn.
Håll rutiner vid ledighet.
Källor: 1177.se och Kerstin Blom
Text: Anders Nilsson, för Medicinsk Vetenskap nr 3 2025
Att äta en hälsosam växtbaserad kost kan minska risken för demens hos personer med hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes eller stroke. Det visar en studie vid Karolinska institutet.
Personer med kardiometabola sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, stroke eller typ 2-diabetes löper ökad risk att utveckla demens. Nu har forskare undersökt om växtbaserad mat – med mindre kött och andra animaliska produkter – kan hjälpa till att minska risken.
I en studie följdes drygt 71 000 personer i Storbritannien under upp till 15 år. Deltagarna var 55 år eller äldre och hade inga tecken på demens när studien började.
Det visade sig att personer med minst en kardiometabol sjukdom hade nästan dubbelt så hög risk att utveckla demens jämfört med dem utan dessa sjukdomar. Men risken varierade avsevärt när man även tog hänsyn till kostvanor.
Kvalitet på växtbaserad kost kan avgöra
Bland deltagare med kardiometabola sjukdomar hade de som åt en hälsosam växtbaserad kost en klart lägre risk för demens. De som i stället främst åt processad växtbaserad mat, till exempel sockrade drycker, raffinerade spannmål och sötsaker, hade en högre risk.
– Våra resultat tyder på att kvaliteten av den växtbaserade kosten kan vara avgörande, säger Michelle Dunk, forskare vid Aging Research Center på Karolinska institutet.
– Det handlar inte bara om att äta mer växtbaserad mat – utan om att välja hela, minimalt processade växtbaserade livsmedel som fullkorn, frukt, grönsaker, baljväxter, nötter och frön, fortsätter hon.
Hälsosam livsstil spelar in
Studien visar också att hälsosamma levnadsvanor, till exempel att vara fysiskt aktiv, avstå från rökning och dricka måttligt med alkohol, kan minska risken för demens. Effekten var dock tydligast hos personer som inte redan äter en hälsosam växtbaserad mat.
Eftersom det rör sig om en observationsstudie behövs mer forskning för att se om det finns ett tydligt orsakssamband. Men resultaten stärker det växande vetenskapliga stödet för att en hälsosam växtbaserad kost kan bidra till att minska risken för demens – särskilt hos personer med så kallade kardiometabola sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, stroke eller typ 2-diabetes.
Det kan vara svårt för män som utsatts för våld i nära relation att söka och få stöd, visar en studie. Normer kring maskulinitet och bristande kunskap om våld lyfts fram som vanliga hinder.
I en studie berättar 30 män om sina erfarenheter av att ha blivit utsatta för våld av en partner. 28 av dem hade varit i en heterosexuell relation där kvinnan utövat våld, medan två män berättade om våld i samkönade relationer. De flesta deltagare rekryterades via Stödlinjen för män, som drivs av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) på uppdrag av regeringen.
Rapporten är en del av ett regeringsuppdrag till Jämställdhetsmyndigheten med syftet att kartlägga mäns utsatthet, analysera deras hjälpsökande beteende samt behovet av insatser.
– Det har saknats kvalitativ, fördjupad forskning i Sverige om mäns utsatthet för våld. Det finns ännu mindre forskning som tittar på hur män söker stöd och vilken hjälp som finns tillgänglig. Det här är en kunskap som behövs, säger Maja Bodin, biträdande universitetslektor vid NCK som har genomfört forskningsstudien.
Könsroller ett hinder
De flesta män beskrev att de utsatts för psykiskt våld under lång tid – till exempel genom förnedring, förminskanden eller kontrollerande beteenden. Några berättade också om att de hade blivit utsatta för allvarligt fysiskt eller sexuellt våld.
Enligt studien är det ofta traditionella könsroller som hindrar männen att både söka och få hjälp. En vanlig bild är att det främst är kvinnor som utsätts för våld och att det är män som utövar våld. När bilden av vem som kan vara utsatt är snäv blir det svårare för män att förstå att det som de upplever är våld och att de har rätt till stöd.
Studien visar också att många av männen upplevt svårigheter att bli tagna på allvar av myndigheter och stödinstanser.
– Normerna kring könsroller påverkar också den hjälp som männen får. Männen i intervjuerna upplevde att de blev ifrågasatta av samhällets instanser, att de ofta fick motfrågor som handlade om vad männen själva hade gjort, säger Maja Bodin.
Får inte frågor vid vårdkontakter
Enligt flera av de intervjuade männen ställdes sällan några frågor om våld vid kontakt med sjukvård eller socialtjänsten – vilket gör att deras utsatthet ofta förblir oupptäckt. Samtidigt lyfts även goda exempel på bemötande i studien. Så här berättar en av männen i studien om ett positivt möte:
”Jag blev så imponerad av honom. Hade han ställt frågan, slår X dig? Då hade jag svarat nej. Men i och med att han sa, får du äta vad du vill? Får du ha på dig vad du vill? Det var såhär, nej det får jag inte, varför undrar du det? Och då lägger han sitt eget lilla pussel. Det var väldigt snyggt gjort.”
Letar information på internet
Männen själva saknade också kunskap om vad våld i nära relation innebär. Flera uppgav att de hade börjat söka på internet efter information för att få reda på varför de inte mådde bra i sin relation.
– Flera av männen berättade att de hade trevat sig fram och letat efter kunskap på flera olika sätt, bland annat på internet. De hade också läst böcker och lyssnat på poddar, säger Maja Bodin.
Det var också via internet som många hittade till Stödlinjen för män, enligt studien.
– De flesta sa i intervjuerna att de längtade efter att få samtala med någon som lyssnade utan att döma. Männen vill berätta om sin utsatthet men är oroliga för hur det ska tas emot, säger Maja Bodin.
Artikeln är en bearbetning av en nyhet som är publicerad på Uppsala universitets webbplats.
Återställning av skadade ekosystem är viktigt för att stärka den biologiska mångfalden. Men enligt en ny studie kan sådana insatser även öka risken för att sjukdomar sprids från djur till människa. Därför bör risken för zoonoser beaktas redan i planeringen av restaureringsprojekt, menar forskarna.
Infektionssjukdomar som sprids mellan djur och människor, så kallade zoonoser, utgör ett globalt hot mot människors hälsa. Mänsklig påverkan på ekosystemen, till exempel genom markanvändning i områden där djur lever, kan leda till kontakt med smittade djur och öka risken för sjukdomsutbrott.
Samtidigt pågår återställning av skadade ekosystem runt om i världen för att öka den biologiska mångfalden. I en studie som letts från SLU har forskare sammanställt och utvärderat riskerna med sådan restaurering om man inte tar hänsyn till zoonotiska sjukdomar. Det har nämligen saknats kunskap om hur åtgärderna kan orsaka smittspridning.
– Det finns ett stort behov av praktisk vägledning om hur återställningen görs på ett sätt som maximerar den biologiska mångfalden samtidigt som risken för zoonotiska sjukdomar, som kan orsakas av återställningsåtgärderna, minimeras, säger Frauke Ecke, universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet.
Risken för zoonoser ökar tillfälligt
Hon förklarar att det kan bli ett tidsglapp från när restaureringsåtgärderna genomförts till dess att de önskade arterna återvänt. Under den tiden kan djur som bär på smittsamma sjukdomar ta större plats, föröka sig och därmed öka sjukdomsrisken. Ett exempel är ekosystemet i en gammal skog.
– Där finns små däggdjurssamhällen som är artrika och i balans. Avverkas skogen bryts balansen och ett fåtal arter blir kvar. Försöker vi återskapa den gamla skogen kan det ta hundra år innan vissa arter kommer tillbaka. Under tiden dominerar till exempel skogssork, som bär på sorkfebervirus, vilket kan göra människor svårt sjuka, säger Frauke Ecke.
I det här fallet kan en åtgärd vara att hänga upp uggleholkar för att öka antalet ugglor i skogen.
– Vi kan skapa strukturer som lockar till sig rovdjur som håller smittbärande arter som skogssork i schack tills balansen är återställd, säger Frauke Ecke.
Klimatförändringar kan påverka
I studien lyfter forskarna också fram klimatförändringarna som en viktig faktor att ta hänsyn till när restaureringsprojekt startas. Om 50 år kan förutsättningarna för en livsmiljö som restaurerats se helt annorlunda ut.
Forskarna uppmanar nu myndigheter och beslutsfattare världen över att ta del av den nya kunskapen.
– Det viktigaste budskapet är att ta hänsyn till möjliga sjukdomsrisker redan vid planeringen av restaureringsåtgärder. På så sätt kan risken för utbrott av restaureringsrelaterade sjukdomsutbrott minimeras, säger Frauke Ecke.
I städer där gamla träd är sällsynta kan särskilda mulmlådor erbjuda ett nytt hem för arter som annars lever i trädhål. Men för att dessa arter ska trivas krävs både genomtänkt design – och rätt placering.
Det är inte bara i skogen som död ved är en bristvara – även i stadsmiljöer saknas denna livsviktiga resurs för många organismer. Ett sätt att gynna vedlevande arter i urbana miljöer är att använda så kallade mulmlådor, som efterliknar miljön inuti ihåliga träd.
Mulm är det bruna och smuliga pulvret som samlas i håliga träd. Det är en blandning av lös murken ved, spillning från insekter, fåglar och fladdermöss, gamla fågelbon och rester av döda djur.
I en studie fylldes mulmlådorna med träflis och löv för att efterlikna den naturliga miljön och locka till sig vedlevande arter.
Skalbaggar flyttade in
Men hur väl fungerar mulmlådorna egentligen för vedskalbaggarna? Det har Anika Gossmann vid Sveriges lantbruksuniversitet undersökt i en avhandling. Hon studerade mulmlådor som var placerade i sex svenska städer: Uppsala, Örebro, Motala, Linköping, Göteborg och Lund.
Totalt identifierades 105 vedlevande arter – varav en tredjedel var knutna till ihåliga träd. Fem arter var rödlistade, till exempel större sågsvartbagge och aspögonbagge.
– Därför kan mulmlådor bidra till att öka mängden livsmiljö för vedlevande organismer i stadsmiljöer där gamla träd saknas. Men de är ett komplement – inte ett substitut, säger Anika Gossmann.
Just den här sågsvartbaggen har inte bytt bostad, men flera artfränder har flyttat in i mulmlådorna. Bild: Igor Balashov, Wikimedia commons, Licens: CC BY 4.0.
Lådor i naturnära läge mest populära
Temperaturen i lådorna liknade den som uppmättes inne i riktiga trädhål. Placeringen visade sig dock ha stor betydelse. Fler skalbaggar fanns i mulmlådor som satt i närheten av parker eller stadsskogar. Färre arter drogs till lådor som placerats intill vägar och byggnader.
Ett hinder var däremot människors nyfikenhet. Många förstod inte vad lådorna var till för. Vissa öppnade dem, andra använde lådorna som papperskorgar, något som förstås inte är optimalt för skalbaggarna.
– Därför tror jag att det vore bättre om lådorna monterades på träden, och helst inte på ställen där man vet att mycket människor samlas. Dessutom är det viktigt att skyltarna underhålls, säger Anika Gossmann.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
