Med klimatförändringen ökar intresset för nya trädslag, men det är inte säkert att nya trädslag är lika bra för den biologiska mångfalden. SLU, Linköpings universitet och Linnéuniversitet har i en studie jämfört lavar och mossor på rödek och inhemsk ek och fann intressanta skillnader.
Den nordamerikanska rödeken är ovanlig i Sverige, men har sedan länge planterats på ett antal ställen i södra Sverige. I takt med klimatförändringen kommer sannolikt fler trädslag med hemvist utanför Sverige att ses som både möjliga och lämpliga att använda även här.
– Vi behöver veta mer om vad det innebär för biologisk mångfald om vi planterar mer träd som inte finns naturligt i Sverige, säger Lena Gustafsson, professor emeritus på SLU.
Fler lavar på vanlig ek
I den nya studien har forskarna jämfört rödekar och vanliga ekar, närmare bestämt skogs- och bergekar, i Halland, Skåne, Blekinge och Småland.
De studerade bland annat lavar som växer på träden. Och resultatet var tydligt: Totalt sett hade de vanliga ekarna fler lavarter än rödekarna, 92 jämfört med 67 arter.
Fler unika arter
De vanliga ekarna hade också fler unika arter, det vill säga att arter bara fanns på dessa träd. Ett exempel är laven rostfläck Arthonia vinosa som hittades på 58 vanliga ekar men inte på en enda rödek.
Stammen på en vanlig ek respektive rödek. Bild: Victor Johansson, Linköpings universitet.
Forskarna hittade bara två rödlistade arter, Bactrospora corticola and Opegrapha vermicellifera, samtliga på vanlig ek.
Vanlig ek hyste också något fler mossor men artsammansättningen var likartad. En förklaring till skillnaden mellan trädslagen är barken. Rödeken har slät bark är medan den vanliga ekens bark är skrovlig och därmed har fler nischer med olika livsmiljöer.
Lavfloran riskerar att utarmas
En av lavarna som hittades på vanlig ek väckte extra stort intresse. Efter konsultation med internationell expertis visade det sig att det rörde sig om en liten skorplav utan svenskt namn och som är ny för Sverige, Micarea isidioprasina.
– Vår studie visar att lavfloran skulle utarmas om rödeken ersatte den vanliga eken men att mossfloran inte skulle påverkas nämnvärt, säger Lena Gustafsson.
Klurigt för mångfalden
Dock hade rödeken några arter som inte fanns på vanlig ek och en mix mellan trädslagen på landskapsnivå skulle därför kunna leda till en högre mångfald. Men verkligheten är mer komplicerad än så eftersom de arter som hittades på rödek också finns på andra trädslag.
– Vår studie är den första i Sverige om den biologiska mångfalden kopplad till rödek. Men det finns flera studier från framförallt Polen som pekar på negativa effekter, till exempel när det gäller markvegetationen. Rödekens blad är styva och bryts ner långsamt och bildar därför ett marktäcke som stänger ute ljuset och därmed hämmar växtligheten, säger Lena Gustafsson.
Kan hysa skalbaggar
Å andra sidan visar en nyligen publicerad studie från Tyskland att rödeken är ett lämpligt trädslag för många vedlevande skalbaggar, även för en del rödlistade sådana.
– Det behövs mer kunskap, både om artgrupper och jämförelser med andra trädslag, säger Lena Gustafsson.
Analyser av avloppsvatten visar att vi äter och dricker allt fler produkter som innehåller sötningsmedel. Det framgår av en studie som forskare vid SLU har gjort.
Analyser av avloppsvatten har blivit ett vanligt sätt att följa folkhälsan. Metoden har bland annat använts för att följa spridningen av coronaviruset, men också för att spåra läkemedel och droger.
Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, tittat på förekomsten av artificiella sötningsmedel.
I studien analyserades avloppsvatten i flera svenska orter under en månads tid. Resultatet visar att konsumtionen av sötningsmedel har ökat, men att lokala skillnader kan finnas.
Ökar varje år
I Uppsala har forskarna sett en stadig ökning sedan 2019.
– Vi ser en årlig ökning på 10-20 procent i mängden sötningsmedel i avloppsvatten. Spannet beror på vilket sötningsmedel vi avser, säger Foon Yin Lai, universitetslektor vid SLU.
I studien ingick sukralos, acesulfam och sackarin som ofta förekommer som ersättning för vanligt socker i livsmedel med lågt energiinnehåll.
Både över och under tröskelvärdena
Resultaten tyder på att konsumtionen av sötningsmedel ligger på en bekymmersam nivå, menar forskarna. Dessutom ökar försäljningen av till exempel lightdrycker.
– Även om studien visar att de generella nivåerna av konsumtion av sötningsmedel ligger långt under WHO:s och EU:s rekommendationer för dagligt intag baserat på toxikologiska bedömningar, visar ny forskning att intag av artificiellt sötade drycker ändå kan kopplas till hälsoproblem vid nivåer långt under detta, säger Foon Yin.
Visar inte individuella risker
Eftersom avloppsanalyser ger ett folkhälsoperspektiv gäller resultaten inte på individnivå. Den hälsorisk på forskarna kan peka på gäller befolkningen som helhet.
I studien ingick prover från Östhammar, Knivsta, Enköping, Kalmar och Uppsala.
Allt fler mobilappar tar hjälp av artificiell intelligens för att upptäcka hudcancer. Men många appar, som används utanför vården, har brister som kan påverka analysen av hudförändringar. Det visar två studier.
Att tidigt upptäcka hudcancerformen malignt melanom är viktigt, och i dag finns många mobilappar som utlovar snabb och smidig analys av egentagna bilder av leverfläckar och födelsemärken.
Men det är svårt för en enskild konsument att veta om apparna håller måttet. Det konstaterar Åsa Ingvar som är överläkare i hudsjukvård på Skånes universitetssjukhus och docent vid Lunds universitet.
I två studier har hon undersökt AI-baserade appar för självundersökning av hudförändringar.
– För att kunna avgöra om det går att lita på appens kvalitet behöver man som användare få information om hur den är uppbyggd – och det saknas ofta idag, säger Åsa Ingvar.
Begränsningar framgår inte
Studierna genomfördes i Australien. Syftet var att undersöka vilken typ av märkning och information som tillverkarna ger, men också komma med riktlinjer för hur informationen om apparna bör se ut.
I den ena studien granskade forskarna 21 AI-baserade dermatologiska mobilappar. De kunde konstatera att ingen av apparna uppfyllde vanliga märkningsrekommendationer.
– Det är ett bekymmer eftersom man som användare inte får kunskap om apparnas begränsningar, säger Åsa Ingvar.
AI tränas på ljus hud
Som exempel nämner hon att flera av apparna ofta är tränade på bilder av hudförändringar bland personer med ljus hudton. Det kan göra dem sämre på att analysera bilder från personer med en annan hudfärg.
Apparna kan också begränsas av att de bara tränats på bilder från en viss typ av kamera. De kan även ha tränats på för få, eller inga bilder alls, av vissa hudförändringar.
– Det är välkänt bland utvecklare att AI-appar är känsliga för avvikelser från den data de är tränade på. Men denna kunskap måste även spridas bland användare, oavsett om de är sjukvårdspersonal eller inte, säger Åsa Ingvar.
Låg tröskel ökar belastning på vården
En annan begränsning är att apparna ofta har låg tröskel när det gäller att varna användarna för hudförändringar.
– Apptillverkarna vill inte riskera att missa till exempel malignt melanom, så de ger hellre rådet att söka vård för ofta än för sällan. Det kan innebära ökad belastning på den mer traditionella vården genom en ökad andel onödiga besök som inte medför ett medicinskt mervärde i form av förbättring av ett sjukdomstillstånd, säger Åsa Ingvar.
Hjälp av expertpanel
I den andra studien tog forskarna hjälp av en expertpanel för att reda ut vilka krav och vilken märkning som bör gälla för AI-baserade dermatologiska appar.
Panelen landade bland annat i att det behöver vara tydligt hur apparna testats och tränats, vilka kliniska studier som eventuellt gjorts och vilka begränsningar appen har.
– Precis som många andra har jag goda förhoppningar på användandet av AI inom sjukvården. Men AI-baserade appar har begränsningar när det gäller att upptäcka elakartad hudcancer. Förhoppningsvis kan tydligare riktlinjer leda till att kvaliteten höjs, säger Åsa Ingvar.
Text: Rebecka Sjöberg
Artikeln är ursprungligen publicerad i Vetenskap och Hälsa.
Vänskap, frihet och plats för att kunna koppla av. En ny avhandling har undersökt barnens egna upplevelser av att spela datorspel.
Digital lek är numera en del av barns och ungas vardag, men deras eget perspektiv har ofta saknats i forskningen.
I en avhandling vid Luleå tekniska universitet har arbetsterapeuten Fiona Loudoun tittat närmare på hur barnen själva upplever spelande och varför de väljer lek i den digitala världen.
Digital värld ger mycket
I avhandlingen har hon intervjuat irländska barn mellan 7 och 17 år. Spelen som barnen använde var till exempel Minecraft, Fortnite och Adopt me.
Studierna visar att det digitala rummet erbjöd barnen möjligheter att göra egna val, till exempel vilken karaktär de skulle vara eller vilka material de skulle använda. De fick också utrymme att utmana sig själva och ta ansvar för sig själva och sina resurser. Barnen fick också möjligheter till flexibilitet och variation utifrån hur spelen var utformade, men även utlopp för kreativitet och fantasi.
– Yngre barn konstruerade sin digitala värld med hjälp av konkreta digitala objekt, och äldre barn bebodde och levde i sin värld online, säger Fiona Loudoun.
Spelvärlden erbjuder många positiva upplevelser, men barnen förstår även behovet av balans för att inte spelen ska ta över hela livet.
Plats för vänskap
Intervjuerna med barnen visade att den sociala aspekten är viktig. Spelen är en plats att upprätthålla och knyta nya vänskapsband. Det finns också en frihet att utforska sin identitet och en möjlighet att skapa kontakter över hela världen.
För de äldre barnen är spelvärlden en plats för välbefinnande och en möjlighet att koppla av från den verkliga världens press. Men barnen var också medvetna om vikten av att skapa en balans och inte låta spelen ta över hela livet.
– De som spelar för mycket är en minoritet, men hur man hanterar spel som en del av barnens vardag kan fortfarande vara en utmaning för många föräldrar. Att begränsa skärmtiden är inte tillräckligt eftersom det inte skiljer mellan att spela och att titta, vilket för barn är helt olika sätt att använda skärmen, säger Fiona Loudoun.
Dialog för bra balans
Barnen uttryckte också att de inte alltid pratade med sina föräldrar om den digitala världen eftersom de inte förstod.
– Vi behöver börja med att dela barnens digitala vardag och ha en dialog runt den. Genom att dela och förstå blir det lättare att hjälpa dem hitta en balans och hitta hälsosamma sätt att spela och förhålla sig till spelandet. Det handlar mindre om skärmtid och mer om vad som händer i den digitala världen, säger Fiona Loudoun.
Avhandlingen är en del av ett internationellt projekt som undersöker olika aspekter av lek. Forskningen har gjorts vid Luleå tekniska universitet och University College Cork i Irland.
Varje år töms vår välfärdskassa på flera miljarder kronor genom organiserad brottslighet. Finansierar vi gängvåldet med våra skattepengar?
Det rinner många miljarder kronor ur statsapparaten i form av offentliga medel och skattepengar som hamnar i fel händer. Det konstaterar Alberto Chrysoulakis, doktor i kriminologi och universitetsadjunkt vid Malmö universitet.
– Även om inte allt behöver vara kopplat till kriminella nätverk, kan man förvänta sig att en viss del är det, säger han.
De svenska institutionerna har visat sig vara sårbara för infiltration, korruption och välfärdsbedrägerier, och myndigheter beskriver den organiserade brottsligheten som ett hot mot systemen. Det framhåller Carina Gunnarson, docent i statskunskap vid Totalförsvarets forskningsinstitut.
– Välfärdssektorn är ett område där vi vet att det försvinner mycket pengar.
Miljardtals kronor läcker från välfärden
Ekonomistyrningsverket uppskattade svinnet till följd av felaktiga utbetalningar 2021 till mellan 13–16 miljarder kronor. Det är väldigt mycket pengar som försvinner, helt klart, men det är svårt att bedöma det exakta beloppet.
Välfärdsbrott kan handla om att företag manipulerar inrapporterade tidsscheman, eller påstår att de gett stödinsatser till personer som inte fått det, berättar Carina Gunnarson.
Det kan röra sig om bidrag som felaktigt betalas ut, men även om infiltration, korruption och subtila påtryckningar.
– Det behöver inte nödvändigtvis framföras hot, det kan handla om vänskapstjänster, gentjänster eller erbjudanden om fördelar, säger hon.
Hur har det blivit så här? En faktor är att vi i Sverige avsätter väldigt mycket pengar till välfärden, lyfter Carina Gunnarson. Hon framhåller också att förändringarna i välfärdssystemen, och införandet av lagen om valfrihetssystem (LOV) där privata företag spelar en större roll, har ökat sårbarheten för kommuner och regioner.
Vad är välfärdsbrott?
Välfärdsbrott är när personer, företag eller andra aktörer utnyttjar välfärdssystemen för egen vinning. Det kan till exempel handla om att enskilda personer beviljas bistånd på felaktig grund, genom att lämna uppgifter som inte är korrekta. Det kan också handla om brott som begås av företag eller andra aktörer inom ramen för offentliga upphandlingar.
Ekonomistyrningsverket, ESV, bedömer att den totala omfattningen av felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen år 2021 uppgick till 13–16 miljarder kronor, vilket motsvarar runt två procent av de totala utbetalningarna.
De ersättningar som resulterar i störst felaktiga utbetalningar i kronor räknat är:
Källa: ESV (2022), Målet att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen.
Samband mellan välfärd och kriminalitet
– Det har skapat möjligheter att starta upp välfärdsföretag, även för oseriösa aktörer. Reformer är generellt en riskfaktor för korruption, och här har vi genomfört en sådan utan att utveckla kontrollsystemen tillräckligt mycket, säger hon.
Alberto Chrysoulakis vid Malmö universitet är intresserad av att undersöka sambandet mellan välfärdsbrott och vålds- och narkotikabrottslighet. I det Forte-finansierade forskningsprojektet Projekt Omega ska han analysera data från domar och förundersökningar där krypterade appar och chattar använts. – På så sätt kan man få en unik inblick i informationsflödet inom kriminella nätverk, säger Alberto Chrysoulakis . Är bedrägerier och välfärdsbrott en form av inkomst till de kriminella nätverken? Begår individer inom nätverken en viss typ av brott, eller är de generalister som begår olika typer av brott?
Förhoppningen är att kunna bidra till utvecklingen av effektivare strategier för att förebygga denna typ av brottslighet.
– Hur kan vi skräddarsy brottsförebyggande åtgärder? Om vi finner att dessa brott kräver en sorts möjliggörare som kanske inte själv är kriminellt belastad men som rör sig i gråzonen, hur kan vi arbeta för att identifiera, motverka och avskräcka där? Om personer med stort våldskapital är svåra att döma eller lagföra kopplat till våld, kan det i stället finnas ingångar via ekonomisk brottslighet?
Brotten kan minska för förtroendet för staten
Kostnaden för välfärdsbrott är högre än enbart de stora summor som försvinner ur statskassan. Det finns också en risk att den här typen av brott leder till att förtroendet för staten undermineras på sikt, menar både Carina Gunnarson och Alberto Chrysoulakis. Uppfattas inte procedurerna som rättvisa och förutsägbara så kan tilliten gå förlorad.
– Välfärdsbrottslighet är ett hot mot demokratin eftersom skattepengar inte går till avsett ändamål. Det här kan skapa stora problem för tilliten till institutioner och samhället på sikt, säger Alberto Chrysoulakis.
Samtidigt går utvecklingen att vända, framhåller Carina Gunnarson – men det krävs hårt arbete.
– Vi behöver ha resurser och rätt arbetsmetoder, och samarbete mellan olika myndigheter. Från politisk nivå behöver man ta ansvar, och de kommuner som ännu inte har de här problemen bör vara beredda på signaler, som till exempel stegrande kostnader för försörjningsstöd. Lärdomen är att agera i tid, innan det har gått för långt, säger hon.
Den 1 januari 2024 inledde Utbetalningsmyndigheten sin verksamhet. Myndighetens uppdrag är att upptäcka, förhindra och förebygga felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Det kan exempelvis handla om att minska välfärdsbrott och felaktiga utbetalningar med koppling till organiserad brottslighet.En annan uppgift är att ansvara för utbetalningar från statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket.
Källa: ubm.se
Svensk hiphop har gått från förortsspelningar till folkliga Allsång på Skansen. Men samtidigt som artisterna blivit allt mer mainstream har de skapat en egen syn på svensk identitet. På så sätt kan de bidra till ett mer inkluderande samhälle som är både ”lagom” och ”orten”, menar forskare.
I en avhandling vid Stockholms universitet har hiphopens roll i identitetsskapande och social tillhörighet undersökts i ett svenskt sammanhang.
Sociologiforskaren Sjors Joosten har intervjuat svenska artister med invandrarbakgrund, och som vuxit upp i Stockholms mer segregerade förorter.
Bland ett trettiotal artister som intervjuats finns Zoe Lobos, Erik Lundin, Salla Salazar, Gee Dixon och Keya. I studien ingår även samtal med musikproducenter och managers samt analyser av låttexter och artiklar i medier.
– Många hiphop-artister kämpar för att få tillhöra det svenska samhället, ett erkännande av att deras erfarenheter och tillvaro också ska räknas som hundra procent svensk, säger Sjors Joosten.
Gangsterrap i fokus
Även om hiphopen är mer normaliserad idag ses musikstilen fortfarande som producerad i utanförskapsområden, av invandrare sedda som “De andra”, menar Sjors Joosten.
– Det blir särskilt tydligt när media ger oproportionerligt stor uppmärksamhet till gangsterrap som betonar kriminalitet och utanförskap, något som kan förstärka de stereotyper och det utanförskap som många redan befinner sig i och osynliggör de hiphop-artister som försöker förmedla budskap om tillhörighet och erkännande – artister som utmanar och arbetar emot negativa föreställningar om marginaliserade områden, mot rasism och diskriminering.
Hiphop på Skansen
Sjors Joosten har själv invandrat till Sverige från Nederländerna och såg med förvåning hur hiphopen blev allt mer mainstream. Hiphop-artister från förorterna började uppträda på nationella scener, men gjorde även entré i tv-program och i de finare salongerna. Han blev därför intresserad av att studera detta närmare.
– Att hiphop-artister tillåts uppträda på olika galor, mainstreamscener och shower, särskilt de som symboliserar den svenska kulturen som Allsång på Skansen, är ett tecken på att hiphopen blivit mer accepterad. Tyvärr går denna process ganska långsamt, något som många nämner i intervjuerna. Hiphop är kanske för högljudd, uttrycksfull, innovativ, håller sig inte inom ramarna – och passar därför inte in i den svenska definitionen av ”lagom”.
Bild: Marcela Laskoski/Unsplash
Omdefinierar den svenska identiteten
Han menar att hiphopen inte bara omdefinierar den svenska identiteten, men också bidrar till en bredare kulturell mångfald. Artisterna beskriver sitt närområde, sin uppväxt och familjs invandrarbakgrund, men också sina erfarenheter av att leva i det svenska samhället.
– Det finns mycket stigma kring ”utanförskapsområden”, utsatta förorter, samt diskriminering och rasifiering av “De andra”, som inte ses som svenska. Hiphopen har stor betydelse för svenska artister med invandrarbakgrund och de som lyssnar på dem, säger Sjors Joosten och fortsätter:
– Musiken används ofta som ett verktyg för att skapa nya identiteter och för att hantera integration och utanförskap. Några artister sa ”Jag är hundra procent mig själv, som artisten Zoe Lobos sa till exempel, eller hundra procent från Husby”. Det här är erfarenheter från Sverige, kommunicerade på svenska, som borde erkännas som helt igenom svenska.
Musik har symbolisk makt
Genom att inte definiera sig som antingen eller, utan i stället definiera sig som hundra procent sig själva, överskrider artisterna symboliska gränser mellan ”svenskhet” och ”invandrarskap”. De omdefinierar det vi ser som ”vi”, det svenska samhället, menar Sjors Joosten.
– Hiphop är en av de mest populära kulturerna bland unga för tillfället. Musiken har en symbolisk makt att överskrida gränser mellan grupper och föra människor samman. På så sätt kan artisterna bidra till ett mer inkluderande samhälle som är både ”lagom” och ”orten”, säger Sjors Joosten.
Slutsatsen i avhandlingen är att hiphopen innebär en möjlighet till förändring, inte bara för individer utan även för samhället i en vidare bemärkelse.
Det är inte bara växter och insekter som hotas när gräsmarker och naturbeten växer igen. Även svampar och bakterier påverkas när mer skog tar plats, visar en avhandling.
Organismer som lever under jord är viktiga för den biologiska mångfalden. De har stor betydelse för växternas utveckling och kolinlagring i marken.
Men så kallade mikrober, som bakterier och svampar, hamnar ofta i skymundan. Det menar doktoranden Tord Ranheim Sveen vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
– De allra flesta miljöövervakningsprogram som följer tillståndet för mångfalden i landet har fokuserat helt på flora och fauna. Mikroberna är inte med trots att de är både många och viktiga. Kanske är det för att mikrober är nästan oöverskådligt artrika och mångfaldigt mer mångformiga än några andra organismgrupper som vi känner till, säger Tord Ranheim Sveen vid institutionen för ekologi, SLU.
Igenväxning påverkar många arter
I en avhandling har han studerat gräsmarker i olika stadier av igenväxning över hela Sverige. Det kan till exempel vara marker där djur betat tidigare eller åkrar som inte längre brukas. De växer då igen och i stället tar skogen mer plats.
Utvecklingen har inneburit att flera växtarter, till exempel gullvivor, har förlorat sina livsmiljöer. Men även miljön för markernas minsta invånare, mikroberna, förändras.
Eftersom skogens barrträd har en försurande effekt och förnan, det vill säga organiskt material på markens yta, tar lite längre tid att bryta ner blir kemin och näringsomsättningen annorlunda.
– Min avhandling visar att mikrobsamhället påverkas starkt av förändrad markanvändning, både vad gäller mångfald och funktionella egenskaper, säger Tord Ranheim Sveen.
I Sverige och övriga Europa växer allt fler gräsmarker igen och skog tar över. Trenden har pågått under de senaste 200 åren. Bild: Tord Ranheim Sveen
Mikroberna står emot ett tag
I avhandlingen har DNA från jordprover analyserats. De kan ge en bild av artrikedom och funktion hos svampar och bakterier. Genom tekniken kan man till exempel jämföra olika arter för att se vad de bidrar med i kol- och näringskretsloppen.
Undersökningarna visade att förändringar under markytan inte gick lika snabbt som ovan jord. Mikrobernas samhällen verkade tvärtom vara förvånansvärt motståndskraftiga mot igenväxning.
Men när Tord Ranheim Sveen jämförde gräsmarker med brukade skogsmarker, som är sista stadiet i igenväxningen, hade stora förändringar skett. Mångfalden av bakterier, men i viss mån även svampar, hade minskat med upp till en fjärdedel.
– Jag tolkar dessa resultat som att mikrobsamhällena överlag ändras från att präglas av att många mikrober har samma funktionella egenskaper i gräsmarken och därmed kan avlösa varandra till att präglas av hög specialisering i skogsmarken.
Tuffare miljö
Mikrober som lever i gräsmark verkar också vara mer effektiva i att bryta ner organiskt material. Det kan bero på skogsmarkens tuffare miljö, med lågt pH och ämnen som är svåra att bryta ner. Mer energi krävs helt enkelt för att överleva i dessa miljöer.
– Det är tänkbart att det kan förklara varför vi sällan ser någon effekt av högre kolinlagring i marken när gräsmarker växer igen och blir till skog. Skogsmikroberna är mindre effektiva nedbrytare och andas ut mer koldioxid än gräsmarksmikroberna, vilket gör att mindre kol stannar kvar i marken, säger Tord Ranheim Sveen.
Texten är en bearbetning av en längre artikel på SLU:s webbplats.
Sura sulfatjordar – som är vanliga i världen – spelar roll för att fånga in och lagra kol, visar en studie. Resultaten är en pusselbit för att förstå kolets globala kretslopp.
Sulfatjord, som har ett pH-värde lägre än 4, kan vara en viktig kolsänka. I en studie beskriver forskare vid Linnéuniversitetet varför.
Jordtypen finns i många låglänta kustslätter, bland annat längs Östersjön i Europa.
Till skillnad från andra jordar som mestadels lagrar kol och näringsämnen i de tunna toppskikten, lagrar sur sulfatjord dessa föreningar i tjocka underjordsskikt. De här skikten längre ner har också många makroporer, det vill säga stora porer, med järnmineraler.
Järnmineraler spelar roll
Jord är som en gigantisk lagringsenhet för organiskt kol samt näringsämnen som kväve och fosfor. Järnmineraler i marken kan reagera och fånga dessa grundämnen. Det påverkar hur mycket kol som lagras och hur näringsämnen används i markens ekosystem.
Detta är viktigt eftersom markens ekosystem hjälper till att kontrollera mängden växthusgaser i atmosfären, förklarar forskarna.
– Att förstå hur dessa järnmineraler påverkar kol och näringsfördelning och lagring i dessa underjordslager är avgörande av miljöskäl, säger Changxun Yu, forskare inom biologi och miljö vid Linnéuniversitet.
Kol från toppen fångas in
Forskarna fann att under de 70 år som jorden har bildats, hade mängden, sammansättningen och reaktiviteten hos det bundna kolet inte märkbart förändrats. Dessutom hade de järnhydroxider, som hade samlats på makroporernas yta, fångat in betydande mängder kol och fosfor från toppjordarna.
– Dessa fynd tyder på att, åtminstone på kort sikt, sura sulfatjordar fungerar som globala sänkor för kol och näringsämnen, säger Changxun Yu.
Solskyddskrämer ingår i råden för att undvika hudcancer som ökar snabbt i Sverige. Men forskare är tveksamma kring hur mycket nytta de egentligen gör.
– Det finns inte tillräckligt vetenskapligt underlag för att rekommendera användning av solskyddsmedel för att förebygga hudcancer, säger forskaren Bengt Järvholm vid Umeå universitet.
På sommaren är solen som starkast mellan klockan 11 och 15. Exponering för solen innebär en risk för hudcancer. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten kan man skydda sig mot solen genom att hålla sig i skugga, täcka sig med kläder, bära solglasögon och hatt med brätte samt smörja sig med solskyddsmedel där kläderna inte täcker.
Cancerformen ökar snabbt i Sverige
Men hur mycket solskyddsmedel hjälper mot hudcancer råder det delade meningar om. Dessutom saknas vetenskapliga studier som har visat att solskyddsmedel minskat risken för hudcancer.
– Svenska myndigheter har i flera tiotals år gett rådet till allmänheten att man ska använda solskyddsmedel. Man vet att budskapet har gått fram till befolkningen genom enkäter och intervjustudier. Trots detta har förekomsten av malignt melanom ökat, säger Bengt Järvholm som är professor i folkhälsa vid Umeå universitet och överläkare vid Norrlands universitetssjukhus.
– Det är nu den snabbaste ökade cancerformen i Sverige och det kan inte bara förklaras av en ökad rapporteringsfrekvens till cancerregistret då även dödligheten i malignt melanom ökar, fortsätter han.
Solkräm – ingen garanti mot hudcancer.
Rapport om hudcancer
Bengt Järvholm forskar om hur olika faktorer påverkar hälsan, bland annat risken för lungsjukdomar och cancer.
Han är även en av forskarna bakom rapporten ”Arbetsrelaterad hudcancer” som kom 2024. Rapporten är en översikt kring risker för hudcancer hos människor med utomhusarbete och fokuserar på förebyggande åtgärder.
I rapporten ställer sig forskarna tvekande kring att rekommendera solskyddsmedel som en garant mot hudcancer.
– Vi anser att det inte finns tillräckligt med vetenskapligt underlag för att rekommendera användning av solskyddsmedel för att förebygga hudcancer, det saknas vetenskapliga studier som har visat att solskyddsmedel minskat risken för hudcancer, säger Bengt Järvholm, som även menar att det är svårt att genomföra studier då de kräver stora grupper och lång uppföljningstid.
Kläder och hatt ger skydd
Råd som det dock finns belägg för är att undvika att vistas i solen då den är som starkast, använda kläder som skydd samt breda hattar som täcker öronen. De är särskilt utsatta för skivepitelcancer, som män är överrepresenterade att drabbas av.
Men solen är inte bara skadlig. Solstrålarna gör att kroppen bildar D-vitamin som alla behöver. Men det räcker att få sol på händerna och i ansiktet i cirka 20 minuter varje dag för att få tillräckligt med D-vitamin, enligt vårdguiden 1177.
Det är också viktigt att känna till att det inte bara finns risk för hudcancer om man bränner sig. Det är även kopplat till hur mycket man exponeras för solens UV-strålar. Bengt Järvholm anser att detta är ytterligare en anledning att inte förlita sig för mycket på solskyddskrämer.
– Solskyddsmedel innebär att man bränner sig mindre, vilket kan göra att man står ut i solen längre och solar mer och därmed utsätter sig för en högre risk för malignt melanom, säger han.
Kläder och bred hatt över känsliga öron är bra för att rusta sig mot starka solstrålar. Bild: Robin Jonathan Deutsch/Unsplash
Kan finnas risker med krämerna
Det inte heller helt belagt vilka risker som finns med att använda solskyddsmedel.
– Vissa ämnen i solskyddsmedel går igenom huden, vilket man kan mäta genom att studera förekomsten av ämnena eller deras nedbrytningsprodukterna i urinen. Riskerna med detta vet man inte fullständigt, men det är svårt att utesluta att det skulle kunna ha negativa effekter på hälsan, säger Bengt Järvholm.
Men kanske kan det vara så att huden blir mer tålig allt eftersom den vistats i solen. Man har nämligen sett att människor som arbetar mycket i utomhus under en längre period tenderar att drabbas av hudcancer i mindre utsträckning än andra.
– Personer som har utomhusarbete och därmed är långvarigt utsatta för solljus, till exempel asfaltsarbetare, har studerats och man har funnit att de har en lägre förekomst av malignt melanom än genomsnittsbefolkningen. En förklaring till att de har lägre risk skulle kunna vara att om man utsätter sig för solstrålning i ganska måttlig grad, till exempel i början av våren i Sverige, ger det en långsam solbränna som också förtjockar huden och därmed minskar risken för malignt melanom, säger Bengt Järvholm.
Undvik solen när den är som starkast. Sök istället upp en plats med skugga.
Avråder inte från solskyddskräm
Att skydda sig mot starka solstrålar är viktigt och det finns flera sätt att göra det på, men när det gäller solskyddskrämer finns det alltså inte nog med belägg för att det ger fullgott skydd och bör inte vara en rekommendation från myndigheter, enligt Bengt Järvholm.
– Vi avråder inte från att använda solskyddsmedel, men det är då den enskildes val och helst bör ju då den enskilde informerats enligt ovan, säger han.
Framtidens äldreomsorg står inför flera stora utmaningar. Den kanske viktigaste handlar om att lyssna på och ta hand om personalen. Det stärker kvaliteten och gynnar i slutändan de äldres hälsa och välbefinnande, visar forskning.
– Undersköterskor och vårdbiträden är otroligt viktiga för en fungerande äldreomsorg. Men det är väldigt sällan någon frågar efter deras erfarenhet och kunskap eller diskuterar hur deras arbetsmiljö ska kunna bli bättre. Istället framställs de ofta som en del av problemet.
Det säger Lena Rosenberg, professor i arbetsterapi vid Högskolan i Jönköping, och ansvarig för forskningsprogrammet Future Care, som nu avslutas efter sex års arbete. I fem delprojekt har forskare tagit sig an några av äldreomsorgens stora utmaningar, både på äldreboenden och inom hemtjänsten.
Bland annat har man undersökt hur rehabiliteringen inom hemtjänsten kan bli bättre och hur äldres ensamhet kan minska. Som en röd tråd genom hela programmet har Lena och hennes kollegor velat lyfta och belysa personalens kunskap och arbetsvillkor.
Äldrevården – en attraktiv arbetsplats
– Vi måste ha fler människor som vill jobba i äldrevården, och vi måste skapa en mer attraktiv bransch.
Men att värna personalens arbetssituation handlar inte främst om att skapa en bättre arbetsmiljö eller att locka fler som vill jobba inom äldreomsorgen, konstaterar Lena. Enligt henne är det framför allt en avgörande faktor för vårdens kvalitet. Det bekräftas också av resultat från ett av programmets fem delprojekt.
Forskare frågade hemtjänstpersonal i fem kommuner i Stockholmsregionen om hur de upplevde sin arbetsmiljö. Svaren ställdes sedan emot resultaten från de brukarundersökningar som Socialstyrelsen årligen genomför med äldre som har hemtjänst.
– I de fall personalen har en bättre arbetsmiljö, när de upplever en känsla av att kunna styra och påverka sitt arbete, fanns också en större nöjdhet hos äldre personer med hemtjänst, säger Lena.
I ett annat av programmets delprojekt, Re-thinking spaces, besökte forskare åtta äldreboenden. Under ett par dagar observerade de vardagslivet på boendena och förde informella samtal med personal, boende och närstående. Syftet var att identifiera hur den fysiska miljön kan stödja de boendes hemkänsla och tillhörighet och på så sätt gynna hälsa och välmående. En slutsats även från detta delprojekt är att det betyder mycket hur arbetet organiseras och att personalens erfarenhet och kunskap tas tillvara.
Viktigt att utnyttja utemiljön i vården
– Man kan utforma byggnader för att stödja en god boendemiljö. Men det viktiga är att använda de lokaler och utemiljöer man har på ett medvetet sätt. För det krävs både kunskap och mod, säger Lena.
Hon har sett flera exempel på äldreboenden med fantastiska trädgårdar, som de boende av olika anledningar inte kan utnyttja.
– En mindre fin trädgård som de boende har möjlighet att ta sig till i vardagen är viktigare än att ha en fantastisk park som man inte använder.
I programmet har forskare också undersökt hur rehabiliteringen i hemmet av äldre skulle kunna underlättas med IT-stöd, exempelvis via hemtjänstpersonalens mobiltelefon eller genom att personalen får information om brukarens behov via en särskild QR-kod.
Innovativ teknik kan ha stor betydelse för en bättre fungerande äldreomsorg, konstaterar Lena, men ofta blir diskussionen förenklad och insatserna punktvisa.
Ny teknik måste utgå från vårdens behov
– För några år sedan kom idén att man ska införa surfplattor i alla äldreboenden. Det är väl fint. Men vem laddar den? Var ska den förvaras? Och hur integreras surfplattorna i övrig verksamhet? Hon anser att det bör ske en digitalisering även av vård- och omsorgsmiljöer, men då måste tekniken sättas in i ett sammanhang och utgå från verksamhetens behov.
– Om vi ska dra nytta av ny teknik i äldreomsorgen, måste vi stämma av med brukarna och med personalen som jobbar i vardagen.
Äldreomsorgen står inför stora utmaningar. Sverige har en åldrande befolkning där antalet personer över 80 år förväntas öka med 50 procent, 300 000 individer, under 2020-talet. Vi förväntar oss dessutom en alltmer meningsfull och hälsosam ålderdom. Kompetent personal kommer, enligt Lena, att bli en avgörande fråga.
Forskarna har löpande under projektet spridit resultat från Future Care till äldreomsorgens aktörer. Till hösten planeras ytterligare seminarier för kommunala beslutsfattare och verksamhetschefer liksom för undersköterskor och annan vård- och omsorgspersonal.
Lena hoppas att programmets slutsatser ska bidra till mindre detaljstyrning av arbetsuppgifterna inom äldreomsorgen, och en ökad status för den erfarenhetsbaserade kunskap som vård- och omsorgspersonal besitter.
– Det skulle göra äldreomsorgen bättre, och samtidigt bidra till en mer attraktiv arbetsmiljö.
Satsning på ofrivilligt ensamma äldre
Ofrivillig ensamhet kan leda till psykiska och fysiska sjukdomar som kostar både i mänskligt lidande och stora vårdresurser. Äldre är särskilt drabbade, och isolering har visats öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, stroke, demens och psykisk ohälsa.
Regeringen vill satsa 900 miljoner kronor för att förebygga och bryta ensamhet i samhället. Bland annat ska kommuner och regioner erbjuda hälsosamtal till framför allt äldre personer som inte har hemtjänst eller bor i särskilt boende.
Satsningen ska även stärka idrottsrörelsens arbete med idrott för äldre. Dessutom ska en nationell strategi mot ofrivillig ensamhet tas fram som ett stöd för arbetet framöver.
Barn kan ha en förhöjd ärftlig risk att drabbas av typ 1-diabetes. Men vad påverkar om sjukdomen utvecklas eller inte? Genom flera studier har forskare sett att mycket rörelse och färre kalorier kan minska risken.
Cirka 5 000 barn som föds varje år i Sverige har en förhöjd risk att utveckla typ 1-diabetes. Av dem kommer omkring 350 att utveckla sjukdomen.
Forskare vid Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet har i olika studier undersökt faktorer som påverkar om barnen utvecklar sjukdomen eller inte.
– Det är troligen många olika faktorer som spelar in och vad som gör att vissa barn utvecklar typ 1-diabetes kan skilja sig åt. Gener har en viss roll men vi har också sett att till exempel virusinfektioner, kost och fysisk aktivitet kan ha betydelse för utvecklingen av autoantikroppar, ett förstadium till typ 1-diabetes, säger Helena Elding Larsson, barnläkare på Skånes universitetssjukhus och professor vid Lunds universitet.
Barn följs i stor studie
I den så kallade Teddy-studien, som startade 2004, följs närmare 8 700 barn med förhöjd risk i Skåne, Finland, USA och Tyskland till 15 års ålder.
Studien avslutas 2025 men har redan resulterat i mycket ny kunskap. Långt innan typ 1-diabetes diagnostiseras kan man mäta en eller flera autoantikroppar – ett tecken på att den immunologiska processen som angriper de celler i kroppen som producerar insulin, är på gång.
I en av Teddy-studierna undersökte forskarna om fysisk aktivitet och motion påverkade risken att få en första autoantikropp och att efter en första autoantikropp senare utveckla en andra. Slutligen undersöktes hur fysisk aktivitet påverkar risken för att barn med två eller flera autoantikroppar utvecklade typ 1-diabetes.
Barn bar aktivitetsmätare
Drygt 4 400 barn deltog i studien. En gång om året, efter fem års ålder, bar barnen en aktivitetsmätare under en veckas tid. Mätaren registrerade alla rörelser under dygnet och gav information om barnet hade lätt, medel eller kraftig fysisk aktivitet varje dag.
– Resultaten visade att fysisk aktivitet minskar risken för barn i åldern fem till femton år med två eller flera autoantikroppar att utveckla typ 1-diabetes, framför allt för de barn som först utvecklat en specifik autoantikropp, som heter Gada, säger Helena Elding Larsson.
Kaloristinn mat ökar risk
I en annan studie sökte forskarna en förklaring till tidigare fynd att en första autoantikropp utvecklas hos barn som har snabb tillväxt.
Drygt 5 000 barn som inte hade utvecklat en autoantikropp vid två års ålder följdes fram till åtta års ålder. Barnen vägdes och mättes regelbundet för att beräkna BMI, kroppsmasseindex, och matdagböcker lämnades in två gånger om året. Under uppföljningen utvecklade var tionde barn en första diabetes-autoantikropp.
Resultaten i studien visade att ett högre energiintag ledde till högre BMI, vilket i sin tur ledde till utvecklingen av en första diabetes-autoantikropp.
– Vi såg också att kost med hög andel protein ökade risken oberoende av det totala energiintaget, säger Carin Andrén Aronsson, enhetschef på Teddy-mottagningen på Skånes universitetssjukhus i Malmö och forskare vid Lunds universitet.
Forskarna planerar nu en uppföljande studie om hur kost och fysisk aktivitet kan förebygga bildandet av autoantikroppar och utvecklingen av typ 1-diabetes hos barn.
Bebisars immunsystem tränas
Barn med ökad genetisk risk för typ 1-diabetes är särskilt känsliga för en felaktig immunreaktion mot de insulinproducerande betacellerna mellan den nionde och artonde levnadsmånaden.
Speciellt under de första levnadsmånaderna påverkas utvecklingen av immunsystemet bland annat av bakterier i tarmen, alltså tarmfloran. Genom att tidigt träna immunsystemet med hjälp av antingen oralt insulin i form av ett pulver eller ett tillskott i kosten av lakto- och bifidobakterier, hoppas forskarna att utvecklingen av typ 1-diabetes kan undvikas.
– Båda studierna pågår fortfarande och resultaten från den ena kommer att presenteras under 2025. Vi hoppas att det ska ge oss nya verktyg som kan bidra till att färre barn utvecklar autoimmun diabetes, säger Helena Elding Larsson.
Nyfiken på runstenar men har svårt att hitta dem? Nu finns en app som ska förenkla besök till platser där stenar med runskrift finns.
Forskaren Sofia Pereswetoff-Morath vid Stockholms universitet har utvecklat en app med namnet Svenska runstenar. Den innehåller för närvarande 1300 av Sveriges cirka 2000 runstenar.
Med hjälp av appen kan användare få information om exakt var en runsten är placerad. Det framgår också i vilket skick stenen är, om den är hel eller skadad. Appen informerar även om runstenen är uppmålad, det vill säga om färg som bleknat har fyllts i.
Svårt att hitta runstenar
Alla runstenar har graderats och fått ett betyg från 1 till 5 som utgår från skicket. Högst betyg innebär att runstenen är ett perfekt besöksmål. Lägst betyg innebär att den inte går att skilja från en vanlig sten.
– Det är svårt att hitta runstenar även om man är jätteintresserad. Många stenar är flyttade på och står inte kvar på sina ursprungliga platser, säger runforskaren Sofia Pereswetoff-Morath vid Stockholms universitet.
– Andra stenar har försvunnit och jag har varit med om att folk försöker hitta dem trots att stenarna inte längre är där. Det kan bli förvirrande, fortsätter hon.
Appen visar därför bara de runstenar som finns kvar och som är tillgängliga för ett besök. På så sätt blir det lättare för allmänheten eller skolklasser att planera och genomföra en runstensutflykt, menar Sofia Pereswetoff-Morath.
Digital guide till runstenar
Appen heter Svenska runstenar och kan laddas ner genom App Store eller Google Play. I appen finns interaktiva kartor och guider för respektive landskap att ladda ner.
Framöver kommer en rapporteringsfunktion att finnas. Där kan besökare av en runsten rapportera om något i guiden inte stämmer. Appen ska även få en engelsk version.
Vad är det bästa med en runstensapp och digital skyltning?
– Runstenar brukar ha informationsskyltar, men många stenar saknar nu skylt eller så är skylten förstörd av väder och vind. Även om skylten finns, innehåller den ofta föråldrad information. Med digital skyltning i appen kan jag när som helst uppdatera runstenens text, uppläsning och tolkningen av innehållet och användaren får alltid aktuell information om runstenen, säger Sofia Pereswetoff-Morath.
I appen finns alla runstenar som är tillgängliga i Gästrikland, Medelpad, Hälsingland, Uppland, Södermanland, Västmanland, Värmland och Närke. Under hösten 2024 tillkommer runstenar i Götaland.
I utsatta områden står socialtjänsten inför stora utmaningar i sin kamp för att unga inte ska lockas in i den växande gängkriminaliteten – och för att hjälpa dem som redan är där.
De kriminella gängen finns ständigt närvarande på torgen i de särskilt utsatta områdena i Angered i nordöstra Göteborg. Tongivande personer visar upp sig med fina klockor, bilar och jackor. Alla känner någon som är en del av kriminaliteten.
– Många unga har svårt att klara skolan i dag, framför allt om de kommer från hem med föräldrar som saknar utbildning och förutsättningar att hjälpa dem. Då blir kriminaliteten en lättillgänglig alternativ karriär, säger Andreas Wetterberg, enhetschef för UngAngered, en verksamhet inom socialtjänsten som skräddarsyr insatser för unga som hamnat i kriminalitet.
Socialen måste bygga relationer innan brotten begås
Det viktigaste, enligt honom, är att tidigt identifiera och få kontakt med ungdomar som befinner sig i riskzonen. Problemet är att socialtjänsten kommer in alldeles för sent, först när skola eller polis larmar om att en ungdom redan är inne i kriminaliteten, säger Andreas Wetterberg.
– Många föräldrar söker inte hjälp själva, särskilt inte om de är ganska nya i landet, eftersom de inte litar på socialtjänsten utan är rädda att vi ska ta barnen ifrån dem. Det är också vanligt att föräldrar och ungdomar tackar nej till insatser, vilket gör att problemen fortsätter och det tar lång tid innan vi kommer in, säger Andreas Wetterberg.
Nyckeln är att bygga relationer och vinna både ungdomarnas och föräldrarnas förtroende, menar han. Det gör personalen på UngAngered genom att samverka med viktiga aktörer i området, som fritidsgårdar, föreningar och skolor.
– Det är här många socialtjänster har gått fel, man har distanserat sig från områdena och satt sig inne på sina kontor. Vi står inför en stor omställning där vi behöver trycka ut socialarbetare på gator och torg, så som det var för 20–30 år sedan. Vi behöver bli tillgängliga och begripliga för dem som bor där, säger Andreas Wetterberg.
Det tar lång tid att vända utvecklingen när någon väl är inne på en brottslig bana och arbetet handlar då om att ge alternativ till kriminaliteten och jobba med missbruk, psykisk ohälsa och neuropsykiatrisk problematik.
– Det är en brant uppförsbacke, men vi ser ändå positiva resultat i många av de här ärendena. När vi lyckas få ungdomarna att lita på oss kommer vi åt drivkrafter som att de flesta ändå vill till det vanliga livet och hitta en plats i samhället, säger Andreas Wetterberg.
Höjda straff räcker inte mot kriminaliteten
Den nationella politiken präglas av en överbudspolitik när det gäller ungdomar och kriminella gäng. Det anser Torbjörn Forkby, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet. Han har fått finansiering av Forte för att forska om just unga och gängkriminalitet.
– Många förslag handlar om repressiva åtgärder, som att öka tiden i fängelse och att fler personer ska få fängelsestraff. Det finns en desperation från politiskt håll över att man inte riktigt vet vad man ska göra för att komma åt situationen, säger Torbjörn Forkby.
Risken med ett för stort fokus på repressiva åtgärder, som tvångsvård på SiS-institutioner och fängelse, är enligt honom att situationen kan förvärras. Unga som gör kriminell karriär ser ofta en inlåsning som en statusmarkör.
– Barn och unga kan behöva placeras på institution ibland, men där tränar de sig inte att fungera i sina ordinarie sammanhang. Risken är att avståndet mellan deras värld och den vanliga världen blir större och större, säger Torbjörn Forkby.
Liksom Andreas Wetterberg trycker Torbjörn Forkby på vikten av tidiga socialpolitiska och sociala insatser som stärker barn och ungas förmåga att klara sig i sina vardagliga sammanhang. Socialtjänsten behöver lägga grunden för det förebyggande arbetet tidigt genom att samarbeta med barnavårdscentraler, familjecentraler och förskolan.
– Det har blivit en större politisk öppenhet mot förebyggande arbete på senare tid, som det kommande förslaget om en ny socialtjänstlag där man pratar om en mer förebyggande socialtjänst. Man ser att det inte räcker att bara öka fängelsetiden, säger Torbjörn Forkby.
Samarbete krävs mot gängvåldet
Samspelet mellan nationell politisk nivå och socialarbetarnas lokala verklighet är sällan spikrak, förklarar Torbjörn Forkby. Det går ofta genom rådgivande organ som Socialstyrelsen och Brottsförebyggande rådet, som erbjuder råd och evidensbaserade arbetsmodeller. Ofta går dessa ut på att kartlägga och analysera problem, planera och genomföra interventioner samt följa upp insatser. Men även om modellerna verkar rimliga är de ofta svåra att genomföra i praktiken.
– De kan fungera när du har ett väl avgränsat problem, som en familj som vill ha en viss typ av behandling. Men de är inte till mycket hjälp när det handlar om att jobba övergripande med hela områden och komplexa, multikulturella sammanhang där det krävs en stor förmåga att läsa av situationen, säger Torbjörn Forkby.
En viktig nyckel för att komma åt ungdomskriminaliteten är att forskningen och socialtjänsten börjar samarbeta mer, menar han. Forskare behöver finnas med redan från planeringsstadiet för att tillsammans med socialarbetarna titta på varje utsatt område; hur ser situationen ut just här? Hur kan man adressera problemen, jobba systematiskt och följa upp arbetet?
– Vi vet en del om gängkriminaliteten, men inte tillräckligt. Vi måste närma oss de här frågorna med inställningen att vi behöver lära oss mer under själva arbetet, säger Torbjörn Forkby.
Mer forskning på ungdomskriminalitet behöves
Michael Tärnfalk, lektor i socialt arbete vid Uppsala universitet, utredde på regeringens uppdrag socionomprogrammet och hur socionomer ska bli bättre på att förebygga och hantera ungdomskriminalitet. Utredningen redovisades för regeringen i mars. Michael Tärnfalk menar att socialtjänsten till stor del saknar kompetens för att möta den grova kriminalitet som växt fram bland barn och unga de senaste 10–20 åren.
– De flesta socionomstudenter kan i princip gå igenom utbildningen utan att ha läst någonting om ungdomskriminalitet. Det har knappt utvecklats någon forskning i socialt arbete på området, vilket gör att den undervisning som finns inte har mycket kunskap att vila på, säger Michael Tärnfalk.
Dagens lagstiftning är också naiv, fortsätter han. Den bygger till stor del på frivilliga insatser, är inriktad på barns behov och utgår från att unga vill ta emot hjälpen när socialtjänsten griper in, vilket grovt kriminella ungdomar vanligtvis inte vill, säger Michael Tärnfalk, utan de tackar nej till insatserna.
– Lagstiftningen är inte konstruerad för den situation vi har i dag där 15-åriga kontraktsmördare tar på sig uppdrag att skjuta ihjäl någon. Då kan man inte bara prata om att man behöver skydda det enskilda barnet, det vill säga kontraktmördaren, utan vi måste också skydda samhället, säger Michael Tärnfalk.
Skolan behövs för att bekämpa gängkriminaliteten
Andreas Wetterberg på UngAngered upplever att den nationella politiken snarare motverkar än hjälper socialtjänstens arbete, och understryker att det är avgörande att fokusera på ungdomarnas framgång i skolan för att bryta denna negativa trend.
– Om man säger att man ska göra något åt gängkriminaliteten och att nyrekryteringen är det viktigaste, hur kan man då samtidigt dra ner resurserna till skolan? undrar Andreas Wetterberg.
Politiska beslut om resursfördelning har direkta konsekvenser för samhällets förmåga att hantera och förebygga problem som gängkriminalitet.
– Många politiska utspel har handlat om repressiva åtgärder där människor som bor i våra områden pekas ut som problem som inte riktigt är en del av samhället. Då blir vägen till att välja att ställa sig utanför samhället kort, säger Andreas Wetterberg.
Kampen mot gängkriminalitet: en svår dans mellan politik, socialt arbete och forskning
Socialtjänsten står inför betydande utmaningar i arbetet mot ungdomskriminaliteten, särskilt i utsatta områden som Angered i nordöstra Göteborg. Många är överens om vikten av förebyggande arbete, tidiga insatser, relationsbyggande och samverkan mellan socialtjänsten och andra myndigheter för att nå ungdomar i riskzonen.
Men när det gäller lösningar för dem som redan befinner sig inne i gängkriminaliteten går åsikterna isär.
Forskaren och utredaren Michael Tärnfalk menar att socionomprogrammet behöver förändras för att socionomer ska bli bättre på att hantera ungdomskriminalitet och att ansvaret för grovt kriminella ungdomar behöver flyttas från socialtjänsten till exempelvis Kriminalvården.
Enhetschefen Andreas Wetterberg anser att socialtjänsten snarare behöver omorganiseras för att kunna arbeta mer effektivt och ta ett helhetsgrepp om unga i riskzonen och deras familjer.
Forskaren Torbjörn Forkby poängterar vikten av att balansera straffrättsliga insatser med förebyggande åtgärder och att socialarbetare och forskare behöver samarbeta nära varandra för att få mer kunskap om hur vi kan bryta den onda cirkeln av gängkriminalitet.
Global uppvärmning gör att sjukdomar som West Nile-feber, NTM-infektioner och nya fästingburna virus är på väg eller redan har fått sitt fäste i Sverige. Region Skåne har börjat förbereda sig. Det handlar inte om, utan när vi får vårt första fall av West Nile-feber, menar forskare vid Lunds universitet.
Tropiska sjukdomar är en grupp infektionssjukdomar som orsakas av parasiter, myggor, maskar, bakterier eller virus. För att de ska kunna etablera sig och spridas, behöver det vara varmt och fuktigt och framförallt sprids de i tropiska och subtropiska delar av världen. Men den globala uppvärmningen innebär att det idag är i genomsnitt 1,5 grader varmare och tio procent blötare under sommarmånaderna i Sverige, jämfört med på 90-talet. Det innebär att en del tropiska sjukdomar har fått fäste i Europa och kommer närmare och närmare oss i Sverige.
Människor drabbas av nya sjukdomar och utmaningar för hälso- och sjukvårdssystemet ökar. Bland annat är allt förberett för att börja screena blodgivare för West Nile-feber i Region Skåne.
Invasiva myggor sprider sig norrut
Flaviviridae är en familj av RNA-virus som sprids av myggor och fästingar och inkluderar flera olika sjukdomar. De invasiva myggorna som sprider sig längre in i norra och västra Europa, för med sig sjukdomar som tidigare endast fanns i tropiska områden. Den asiatiska tigermyggan som kan bära på denguvirus, zikavirus och chikungunyavirus, har till exempel nu hunnit etablerat sig i 337 regioner i 13 europeiska länder.
Mygglarver av den asiatiska tigermyggan. Myggan finns numera i 13 europeiska länder.
Inga fall av denguefeber än så länge
2022 smittades 71 personer med dengue i Europa och globalt smittas cirka 400 miljoner människor varje år av sjukdomen. Även om sjukdomssymtomen generellt sett är milda första gången man blir sjuk, belastar de sjukvården hårt.
– I Skåne har vi snabbtest för denguefeber för personer som blivit smittade utomlands. Vi har inte haft något inhemskt fall av dessa sjukdomar och den asiatiska tigermyggan finns inte i Sverige än, men vi ställde diagnos på 13 personer förra året till följd av resor i Asien Sydamerika och Afrika, säger Gülsen Özkaya Sahin, överläkare på Klinisk mikrobiologi och vårdhygien vid Labmedicin Skåne och docent i virologi vid Lunds universitet.
Nilfebermyggan finns redan i Sverige
Även nilfebersmyggan, Culex modestus som orsakar West Nile-feber sprider sig snabbt i Europa. Under 2023 rapporterade de europeiska länderna 965 fall varav 73 dödsfall till den europeiska smittskyddsmyndigheten. Antalet rapporterade fall är lägre än 2022, men antalet påverkade regioner är det högsta sedan toppen år 2018, vilket indikerar en bred geografisk cirkulation av viruset.
Enligt myggforskare Anders Lindström finns nilfebersmyggan sedan 2016 i Sverige. Ännu har vi inte haft något sjukdomsfall, men med hänsyn till den pågående globala uppvärmningen är det bara en tidsfråga innan vi får vårt första fall, menar Gülsen Özkaya Sahin.
– Till skillnad från våra vanliga myggor som trivs i skugga och inte gillar sol och vind, så flyger nilfebersmyggan hela dygnet och är ganska framfusig.
Myggor av släktet culex sprider nilfeber. De finns i Sverige sedan 2016.
Virus sprids av blodsugande mygghonor
Viruset har sin reservoar i fåglar och sprids genom blodsugande honmyggor. Människor och hästar kan också infekteras, men på grund av mycket kortvarig och låggradig virusnivå, kan smittan inte spridas vidare. Det är därför människor och hästar kallas ”dead end hosts”. Men det finns undantag. Viruset kan spridas mellan människor via blodtransfusion, organtransplantation och vid graviditet och amning.
– Hos 80 procent är det en tyst sjukdom, men en femtedel får influensaliknande symtom med eller utan hudutslag. Hos mindre än en procent är dock sjukdomen allvarlig med tecken på hjärnhinneinflammation. Patienter med neuroinvasiva sjukdomar har också en högre dödlighet.
Under perioden juli-november varje år blir det regionala utbrott av West Nile-feber i olika länder i Europa. Blodcentralerna i Sverige hanterar för närvarande detta med en resekarens på fyra veckor. Eftersom det finns fall av West Nile-feber så högt i Europa som i Tyskland, har Region Skåne nu förberett en beredskapsplan med screening av blodgivare.
Vården inväntar första fallet av nilfeber
– Det handlar inte om, utan när vi får vårt första fall av West Nile-feber. Misstänkta prover av sjukdomen skickas i dagsläget från hela Sverige till Folkhälsomyndigheten för testning. Skulle det visa sig vara ett inhemskt fall, blir det signalen att vi ska börja screena alla blodgivare i Skåne. Allt är förberett det tar det bara några dagar innan vi kan sätta igång. I snitt kommer det att innebära testning av 250 blodprover per dag i Region Skåne.
I nuläget finns inget vaccin och inte heller någon specifik behandling. Gülsen Özkaya Sahin, som även är ordförande av Scientific Affairs Subcommittee och styrelsemedlem i European Society of Clinical Microbiology and Infectious Diseases (ESCMID), planerar därför att tillsammans med andra aktörer starta forskningsprojekt på West Nile-feber för att kunna ta fram screeningverktyg:
– Första steget är att utveckla ett diagnostiskt test för kunna hitta redan infekterade. Nästa steg för framtiden är att försöka utveckla ett vaccin.
NTM-infektioner ett växande problem
En grupp infektioner – så kallade NTM-infektioner (non-tuberculous mycobacteria) – orsakas av av mykobakterier som finns naturligt i bland annat jord och vatten. Det finns tecken på att högre temperaturer och ökad luftfuktighet, gör att bakterierna trivs bättre och förökar sig enklare. Globalt är NTM-infektioner ett stort och ökande problem och så även i Sverige, men det är oklart hur många som är infekterade.
– Det är framförallt lunginfektioner som sprids mellan människor som ökar och är svåra att behandla på grund av att bakterierna är mycket resistenta. Det har fått till följd att dödligheten också har ökat, men det behövs mer forskning för att förstå det komplexa sambandet mellan klimatförändringar och NTM-bakterier, säger Gabriela Godaly, professor i klinisk mikrobiologi vid Lunds universitet.
Badsårsfeber ökar…
När vattnet blir varmare förökar sig bakterier snabbare. Med mer nederbörd och omfattande skyfall finns också risk för spridning av bakterier, när avloppsanläggningar svämmar över och bakterierna hamnar i våra vattendrag. Vibriobakterier som främst förkommer i bräckt vatten på Sveriges östkust, växer till när vattnet är varmare än 20 grader. De tar sig in i kroppen via sår eller andra hudskador och kan orsaka allt från milda hudinfektioner till allvarliga fall av badsårsfeber.
– Badsårsfeber ökar framförallt i Blekinge och även enstaka fall längs Skånes kuster har setts under de varma somrarna då vattentemperaturen stiger, säger Kristian Riesbeck, professor i klinisk bakteriologi vid Lunds universitet och överläkare vid Labmedicin Skåne.
Det kan ha till följd att de bakterier som finns naturligt i våra vatten blir förvärvat resistenta mot antibiotika.
Även E. coli och Klebsiella är två vanliga bakteriegrupper som naturligt finns i sjöar och hav och även i människans och djurs tarmkanal. Klebsiellabakterier som kan ge bland annat diarré och urinvägsinfektion, är ofta resistenta mot flera typer av antibiotika, vilket gör att behandling av infektioner de orsakar blir svårare.
– Avloppsvatten med restprodukter från människor som behandlats med antibiotika, tar sig via avloppsanläggningar ut i våra vattendrag. Dessa antibiotikarester från framför allt syntetiska antimikrobiella substanser, hamnar i vattnet och samlas i bottenslammet. Det kan ta upp emot fem år för miljön att bryta ner dessa antibiotika. Det kan ha till följd att de bakterier som finns naturligt i våra vatten blir förvärvat resistenta mot antibiotika.
…liksom fästingburna sjukdomar
Under 1700- och 1800-talet fanns malaria i Sverige, men kunde utrotas tack vare förbättrade boendeförhållanden, tillsammans med att kinin började användas som medicinsk behandling. Det senaste fallet av inhemsk malaria i Sverige rapporterades 1933.
– Fortfarande finns det malariamyggor i Sverige, även om sjukdomen är utrotad. Det har dock länge diskuterats att risken för att malaria sprider sig längre norrut i Europa är överhängande nu när klimatet blir varmare, säger Kristina Persson, forskare vid Lunds universitet och överläkare vid Klinisk kemi och farmakologi i Region Skåne. Mer akut är det med de fästingburna sjukdomarna som ökar i hela Sverige. Mildare vintrar och längre somrar ökar fästingarnas överlevnad och de blir både fler till antalet, samt sprider sig längre upp i landet inklusive i fjällen.
– Förr behövde forskare åka ut i skogen för att kunna hitta och studera fästingar, men nu räcker det med att ta sig till en helt vanlig stadspark.
Den fästingburna parasiten Babesia, som orsakar sjukdomen babesios, är något som Kristina Persson har studerat. Precis som malariaparasiten ger den sin värd blodbrist genom att äta upp de röda blodkropparna vilket leder till liknande symtom som malaria med feber och trötthet.
Skåningar har antikroppar mot babesios
Sjukdomen har hittills varit relativt okänd, men nya studier visar att fler personer i Skåne än man tidigare vetat om, har antikroppar mot sjukdomen så de måste vid något tillfälle ha varit utsatta för smittan. Sjukdomen är troligen underdiagnostiserad eftersom symptomen är så vaga.
Än så länge är det svårt för den att klara sig vintertid här, men i södra Europa ökar fallen av blödarfeber.
– En frisk person får oftast som mest influensaliknande symptom, men precis som för alla fästingburna sjukdomar kan en person med nedsatt immunförsvar eller någon som saknar mjälte, bli mycket allvarligt sjuk.
Flyttfågelfästingar är dubbelt så stora som den vanliga fästingen. Den är snabb och rör sig som en spindel.
Aggressiv fästing sprider blödarfeber
Tajgafästingen som nu har har etablerat sig i Sverige, kan sprida en allvarligare variant av TBE som inte funnits i landet tidigare. De aggressiva flyttfågelfästingarna, tillhörande arten hyalommafästingar, har också påträffats i några enstaka fall i Sverige. Den är dubbelt så stor som den vanliga fästingen, snabb och rör sig som en spindel. Den är känd för att kunna sprida Krim-Kongo blödarfeber, en allvarlig sjukdom med en dödlighet på upp till 40 procent.
– Normalt finns inte den här varianten i Sverige, utan de enstaka exemplar som påträffats har troligen kommit med flyttfåglar. Än så länge är det svårt för den att klara sig vintertid här, men i södra Europa ökar fallen av blödarfeber.
Det är inte helt lätt för vårdpersonalen att ställa rätt diagnos på de sjukdomar som fästingarna orsakar, då många av symtomen är likartade. Sjukdomspanoramat har ändrat sig med klimatförändringarna och under de senaste 20 åren har det dykt upp nya sjukdomar i takt med att fler fästingsorter etablerat sig i Sverige.
– Mot TBE finns det vaccin som biter även mot den mer allvarligare varianten, men för övriga sjukdomar gäller det att undvika att bli biten. Bär gärna heltäckande kläder i skog och mark, stoppa in byxorna i strumporna och ta på stövlar. Upptäcker du en fästing, ta bort den så snabbt du kan. TBE sprids direkt vid bettet, men för de andra fästingburna sjukdomarna så tar det oftast ett par timmar innan smittan överförs, avslutar Kristina Persson.
Text: Åsa Hansdotter, Lunds universitet
Forskare vid Karolinska institutet har tagit fram nya metoder för att stötta barn och unga med aggressiva beteenden. Med hjälp av kognitiv beteendeterapi och digitala medel vill man stötta både barn och föräldrar, men också lätta på sjukvårdens allt växande arbetsbelastning.
Under 2022 tilldelades 21 forskningsprojekt medel inom ramen för Fortes forskningsprogram om psykisk hälsa. Ett av dessa projekt, lett av Pia Enebrink och hennes team vid avdelningen för psykologi på Karolinska institutet, fokuserar på att utveckla och utvärdera en stegvis vårdmodell för familjer med barn och unga mellan 8 och 16 år som kämpar med aggressiva och trotsiga beteenden.
Det behövs bättre behandlingsinsatser
– I studien vill vi utvärdera både effekter och kostnadseffektivitet av KBT-insatser till föräldrar respektive barn. Målet är förstås att kunna hjälpa de familjer och barn som behöver stöd, samtidigt som vi också vill lätta på hälso- och sjukvårdens växande arbetsbörda. Det krävs dock mer kunskap, berättar Pia Enebrink.
Tidigare studier har visat att behandlingar för barn och unga med dessa typer av beteendeproblem har haft små till måttliga effekter, och att förståelsen för förändringsmekanismer fortfarande är bristfällig. Den behandling som har mest stöd i forskning och som är rekommenderad i vårdriktlinjer är föräldrastöd, men barn och unga med beteendeproblem är en heterogen grupp och det saknas kunskap om vilka som får tillräcklig hjälp av befintliga behandlingar.
– Detta pekar på utrymme och behov av förbättrade insatser. Vi vet till exempel att positiv förstärkning är en viktig komponent vid föräldrastöd, och att regler och naturliga konsekvenser är viktiga. Vi vet också att de föräldrastödsprogram som är mindre komplexa kan ha bättre effekt. Vi behöver dock bättre förståelse för vilka enskilda insatser som fungerar bättre än andra och hur de olika insatserna bäst ska kombineras i en sammanhållen och stegvis behandling, säger Pia Enebrink.
Det är viktigt att erbjuda tidig hjälp till dessa barn och unga, eftersom det i annat fall finns en risk att beteendeproblemen förvärras, vilket kan leda till konsekvenser såsom psykisk ohälsa, svårigheter med kamrater och i skolan.
Ordförklaringar
1
KBT, kognitiv beteendeterapi
KBT är en mycket vanlig terapiform. Behandlingen utgår från att en persons tankar, beteenden och känslor hänger samman och går att påverka och förändra. I KBT lär du dig om hur tankar och beteenden fungerar och hur du kan förändra dem. Läs mer om KBT, kognitiv beteendeterapi – 1177
2
RCT, randomiserad kontrollerad studie
RCT är ett sätt att till exempel studera effekten av en behandlingsmetod i förhållande till en annan redan vedertagen sådan eller ingen behandling alls. Att studien är randomiserad innebär att de som deltar i studien slumpmässigt delas in i två eller fler grupper som sedan ges de olika behandlingarna som ska jämföras.
Stegvis vårdmodell
Projektet, som kallas Steg för steg vid beteendeproblem, innefattar en stegvis modell som integrerar modern teknik för att maximera effektiviteten.
Under 2023 har vi utvecklat de enskilda insatserna, som innebär att föräldrar genomgår ett digitalt föräldrastödprogram i den första fasen. Genom strategier från tidigare KBT-föräldrastödsprogram och behandlingsmodellen Family Check-Up lär de sig att förebygga och hantera ilska och konflikter. Tanken är sedan att familjer med fortsatta problem får kompletterande KBT-behandlingar, inklusive VR-teknik som simulerar vardagliga situationer där både barn och föräldrar får tillfälle att öva på de färdigheter de lär sig.
– Projektet är det första i sitt slag som utvärderar en behandling med hjälp av VR (virtuell verklighet) i en svensk kontext för familjer med barn och unga med beteendeproblem, och vi hoppas att VR-tekniken ska kunna bidra till en ökad möjlighet att träna på färdigheter samt kanske även en högre motivation till behandling, säger Pia Enebrink.
VR-behandlingen för barnen utgår från en holländsk modell som heter Yourskills, som i utvärderingar har visat lovande resultat gällande förmåga att hantera och förebygga ilska, samt en ökad motivation till behandling hos deltagarna.
Projektet ska nu utvärderas i en pilotstudie
– Under hösten 2023 har vi med hjälp av postdoktorn Sophie Alsem från Amsterdams universitet utbildat behandlare. Nu är planen att efter etiskt godkännande testa det digitala föräldrastödsprogrammet och upplägget för VR-behandlingarna i pilotstudier. Dessutom intervjuas kliniker som arbetar med målgruppen, föräldrar med erfarenhet av barn med aggressionsproblem samt barn och unga som lätt blir arga. Den input vi får kommer att användas som grund för förbättring och justering av behandlingsmetoderna inför nästa steg i projektet som är en randomiserad kontrollerad studie, RCT. säger Pia Enebrink
Forskningsprojektet leds av Karolinska Institutet men är ett samarbete mellan forskare och kliniker från Amsterdams universitet, Uppsala universitet, Västra Götalandsregionen och Region Kronoberg.
Behandlingen inleds med digitalt föräldrastöd
Den första fasen i steg-för-steg-modellen innefattar ett digitalt föräldrastödsprogram, utformat för att stödja föräldrar att förebygga och hantera ilska och konflikter. Målet är att programmet ska stärka föräldrarnas förmåga att förstå, och hantera, barnets känslor, behov och reaktioner. Studien inleds med ett föräldrastödsprogram eftersom forskning visar att metoden är effektiv för familjer med konflikter och trotsproblem.
Behandlingen börjar med att uppmärksamma och stärka det som redan fungerar. Föräldrar får chans att öva på att visa uppskattning och hitta nya sätt att umgås som stärker relationen. När detta finns som trygg bas får föräldrar stegvis hitta nya sätt att förhandla och sätta gränser. Gränssättningen kommer sist i programmet eftersom forskning visar att det är viktigt med en god relation och betoning på att uppmärksamma det som fungerar, snarare än det som inte fungerar, och att det i sig kan bidra till att minska problemen.
Familjer med fortsatta problem får fortsatt stöd med hjälp av virtuell verklighet
Därefter randomiseras de familjer som fortsätter att ha svårigheter till tre olika KBT-behandlingsmetoder:
behandling med VR-teknik för barn och unga
behandling med VR-teknik för föräldrar
fortsatt tillgång till föräldrastödsprogram med en digital coach
Genom användning av VR-teknik ges möjlighet att simulera verkliga situationer i en virtuell värld, vilket möjliggör träning av färdigheter i att förebygga och hantera ilska. Färdighetsträning en viktig typ av behandlingsinsats, men kan ibland vara svårt att genomföra och motivera patienten till. Genom VR kan psykologen spela olika roller såsom klasskamrat, förälder eller lärare i miljöer som skolan, hemma eller lekpark, och därmed skapa en mer realistisk upplevelse än ett vanligt rollspel.
Det nationella forskningsprogrammet om psykisk hälsa är ett tioårigt forskningsprogram som drivs av Forte. Ett av de prioriterade områdena för forskning är främjande, förebyggande och tidiga insatser för psykisk hälsa. Detta projekt är ett resultat av programmets första utlysning om barn och ungas psykisk hälsa som fokuserade på:
Förekomst och fördelning gällande välbefinnande, psykiska besvär och psykiatriska tillstånd hos barn och unga
Insatser för att främja barns och ungas välbefinnande
Insatser för att förebygga psykiska besvär hos barn och unga
Behandlande insatser för barn och unga med psykiatriska tillstånd
Valkompasser har blivit populära när väljare vill matcha sina åsikter med partiernas. Men med en ny metod kan testerna bli både enklare och tillgängligare för fler, enligt en studie vid Stockholms universitet.
Valkompasser väcker ett stort och ökande intresse, särskilt i norra Europa. Först ut var Nederländerna med valkompassen Stemwijzer från 1989. Den fanns i pappersform och på diskett.
– Det var ingen omedelbar succé. Disketten såldes i 50 exemplar. Men det var ändå början på någonting som skulle bli stort, säger Karl Sigfrid som är doktorand vid Stockholms universitet.
Stort intresse i Sverige
Numera finns högst andel användare i Sverige. Inför valet 2018 hade över hälften av alla väljare använt sig av en valkompass. I Nederländerna och Norge tar mer än en tredjedel av väljarna stöd i en valkompass.
Störst antal användare har dock den tyska valkompassen Wahl-O-Mat, som användes mer än 15 miljoner gånger inför Förbundsdagsvalet 2017.
– Gemensamt för de länder där väljarna gärna använder valkompasser är att de har många partier, som ibland står nära varandra. Då är det mindre självklart vad man ska välja. Sedan tycker många att det är en kul grej, att se var man själv hör hemma på den politiska kartan, säger Karl Sigfrid.
Guide för osäkra väljare
Valkompasser fyller olika funktion beroende på redan etablerade åsikter hos väljaren. Det verkar inte som att väljarna helt byter fot, menar Karl Sigfrid.
– De flesta har en uppfattning innan, och det påverkar vilken vikt man lägger vid resultatet. De som matchar med ett parti som de inte anser är ett alternativ brukar avfärda kompassen. Men den som står och väger mellan två partier kan påverkas att rösta på ett visst sätt, och den som matchar med det parti som de tyckte bäst om redan innan kan stärkas i sin uppfattning.
Samtidigt som valkompasserna lockar redan politiskt intresserade gör de störst nytta för väljare som är mer osäkra, och som därför påverkas mer av resultatet. Men för dem som inte är politiska entusiaster kan ett problem vara att valkompasserna ofta har ett stort frågebatteri. De kan även vara tidskrävande.
– Det stora antalet frågor utgör en tröskel för dem som lätt blir utmattade av långa frågeformulär, vilket kan vara fallet för personer med lägre utbildningsnivå eller som har ett annat modersmål än det språk som kompassen använder, säger Karl Sigfrid.
Valkompasser kan göra nytta för osäkra väljare, men alltför många frågor kan bli en tröskel för användarna.
Ny metod med färre frågor
För att råda bot på detta har han utvecklat en statistisk metod som gör det möjligt att få ett tillräckligt tillförlitligt resultat utan att svara på alla frågor i en valkompass.
– Det handlar om att hela tiden identifiera den fråga som ger mest ny information om användaren. Det uppnår man genom att kontinuerligt analysera de svar som en användare ger, och utifrån de svaren räkna ut vilken fråga som är bäst att ställa härnäst, säger Karl Sigfrid.
Han ger två exempel:
– Anta att en användare har svarat på några frågor och visar sig vara positiv till EU-samarbetet. Då är det onödigt att fråga om den personen anser att Sverige bör lämna EU, för vi kan redan gissa oss till svaret. Då är det mer rimligt att ställa andra frågor där det är mer osäkert vad användaren tycker, som ”ska EU ha ett gemensamt försvar?”
– En annan användare, som är mer skeptisk till EU-samarbetet, kan däremot få frågan om Sverige bör lämna EU, eftersom det är svårare att i förväg räkna ut vad den personen kommer att svara.
Många partier står nära varandra
Redan i dag tar valkompasser hänsyn till att vissa partier ligger nära varandra. Om två partier har nästan samma uppfattning i de flesta frågor är det viktigt att det finns åtminstone någon fråga som skiljer dem åt.
– Sedan är valkompasserna byggda för att passa majoriteten, med frågor som känns igen från media och från mätningar av vad väljarna tycker är viktigast.
Hur rätt brukar valkompasser matcha dina åsikter? – Jag brukar inte bli förvånad. Jag har ganska bra koll på vad partierna står för. Men ibland slår förväntningarna inte in, som när Carl Bildt gjorde TT:s valkompass 2022 och fick resultatet att han var folkpartist.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
