Personer med svår astma har nästan dubbelt så hög risk att dö i förtid jämfört med andra astmapatienter. Det visar en ny studie.
Bättre behandlingar gör att många personer med astma lever ett bra liv. Men för en mindre grupp – de med svår astma – ser bilden annorlunda ut. En ny studie baserad på data från över 11 000 patienter, visar att risken att dö är avsevärt högre i denna grupp.
Forskare har jämfört patienter med svår astma med personer med mild eller måttlig sjukdom. Grupperna följdes under upp till 20 år. Resultaten visar att 34 procent av patienterna med svår astma avled under uppföljningstiden, jämfört med 20 procent i den andra gruppen.
– Det här är en av de största studierna som gjorts på området och den visar tydligt att svår astma är en allvarlig sjukdom, säger Apostolos Bossios, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet.
Samsjuklighet snarare än astmaanfall
Den ökade risken gällde inte bara dödsfall kopplade direkt till astma. Även andra sjukdomar, som cancer och hjärt-kärlsjukdom, var vanligare dödsorsaker bland personer med svår astma. Samtidigt var dödsfall som direkt kunde kopplas till astmaanfall relativt ovanliga.
– Vi ser att det är samsjuklighet och återkommande försämringsperioder som sannolikt driver riskerna, snarare än själva astmaanfallen, säger Apostolos Bossios.
Svår astma drabbar uppskattningsvis 3–8 procent av alla astmapatienter. Gruppen kännetecknas av täta försämringar, behov av sjukhusvård och flera andra sjukdomar samtidigt.
Patienter behöver riktade insatser
Forskarna hoppas att resultaten ska bidra till ökad uppmärksamhet kring patientgruppen och leda till bättre uppföljning och behandling.
– Även om behandlingen av astma har förbättrats enormt finns det fortfarande patienter som behöver mer riktade insatser, säger Apostolos Bossios.
Studien har gjorts inom det nordiska forskningssamarbete NORDSTAR. Inom projektet använder forskarna registerdata från Danmark, Sverige, Norge och Finland. Över tre miljoner personer med astma omfattas.
En studie visar för första gången hur samspelet mellan växter och pollinatörer bidrar med viktiga näringsämnen till människor. Samtidigt kan förlust av biologisk mångfald och minskning av pollinatörer hota både näring och försörjning.
Det har länge varit känt att pollinerande insekter är avgörande för produktionen av många frukter, grönsaker och baljväxter som innehåller viktiga vitaminer och mineraler. Tydliga bevis för hur minskningen av pollinatörer påverkar människor har dock varit begränsade.
Familjer i Nepal följdes
Forskare från bland annat Sveriges lantbruksuniversitet har i en studie fokuserat på byar med småskaligt lantbruk i Nepal. Studien har kartlagt hela kedjan av samband mellan vilda pollinatörer, skördar och näringsämnen som familjer är beroende av.
Genom att följa kostvanor, vilka näringsämnen olika grödor bidrar med och vilka insekter som besöker grödorna under ett år, visar forskarna hur pollinatörer direkt stödjer både näring och försörjning.
– Här granskar vi människan som en nod bland andra, invävd i ett tätt nätverk av levande interaktioner. Vi spårar hur människor får viktiga näringsämnen hela vägen från växt till skörd och matbord, inklusive hjälpen från pollinatörer. På det viset synliggör vem som är beroende av vem och gör det abstrakta begreppet ”näringsväv” till ett konkret och tillämpbart redskap, säger Tomas Roslin, professor vid SLU och Helsingfors universitet.
Forskarna samarbetade med jordbrukare och lokala aktörer för att stärka pollinatörer i jordbruket. Redan nu ser de hur enkla åtgärder kan öka skördarna. Därmed kan både näring och inkomster stärkas. Bild: Depositphotos
Pollinatörer viktiga för inkomster
Studien visade att pollinerande insekter är avgörande för både näringsintag och inkomster hos jordbrukarfamiljer. Färre pollinatörer leder till minskade skördar av frukt, grönsaker och baljväxter. Det leder till att människor kan äta mindre av dessa näringsrika livsmedel.
Pollinatörer stod för 44 procent av människors jordbruksinkomster och bidrog med mer än 20 procent av intaget av vitamin A, folat och vitamin E. När pollinatörer minskar riskerar familjer sämre näring, vilket i sin tur kan leda till ökad sårbarhet för sjukdomar och infektioner samt förvärrad fattigdom.
Fler bin och vilda växter
Forskningen visar att det finns möjligheter till positiv förändring. När samhällen stödjer pollinatörer kan både näring och inkomster förbättras. Åtgärder som att främja vilda blommor, använda mindre bekämpningsmedel eller hålla inhemska honungsbin kan öka antalet pollinatörer och bidra till att både naturen och människor mår bättre.
– Vår studie visar att biologisk mångfald inte är en lyx. Den är grundläggande för vår hälsa, vår näring och våra försörjningsmöjligheter, säger forskaren Thomas Timberlake, som var verksam vid University of Bristol när studien gjordes.
Även om studien gjorts i Nepal gäller sambanden globalt, enligt forskarna.
Bortvald, oälskad, ensam och annorlunda. Det är känslor hos barn till föräldrar som lider av psykisk sjukdom eller som har tagit sitt liv. Många av dem bär ett tungt ansvar för sina föräldrar – och tystnaden kring deras situation gör att de ofta lämnas ensamma med smärtan.
Nära vart femte barn i Sverige har minst en förälder med psykisk ohälsa eller missbruksproblem. De här barnen har ökad risk för eget missbruk och ohälsa senare i livet – men hur mår de här och nu?
– Man vet att deras hälsa påverkas, framför allt den psykiska hälsan och möjligheten att vara socialt delaktig i samhället – i skolan, med vänner, i idrottsföreningar, säger Lennart Magnusson, docent i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet.
Detta beror framför allt på att barnen ofta tar på sig ett stort ansvar för sina närstående, förklarar han:
– De oroar sig för sina föräldrar. Kanske vågar de inte lämna sin mamma ensam, de är rädda för vad som i så fall ska hända i och med hennes missbruk eller psykiska ohälsa.
Barn och unga vårdar föräldrar och sköter hushåll
Det förekommer också att barn och unga ger sina föräldrar personlig omvårdnad.
– Men det vanliga är att de tar över uppgifter som föräldern skulle ha gjort, sådant som att handla, ta hand om småsyskon och sköta hushållsarbete.
För några år sedan gjorde Lennart Magnusson och hans kollegor en enkätundersökning bland anhöriga ungdomar mellan 15 och 17 år.
– Väldigt många av dem hade gett omsorg till sina närstående. Många hade gjort det sedan tonåren, och en tredjedel svarade ”Så länge jag kan minnas” – så för en del barn börjar det här tidigt.
I ett pågående Forte-finansierat forskningsprojekt vänder sig Lennart Magnusson och hans kollegor nu till yngre barn, mellan 12 och 15 år, med föräldrar eller andra nära anhöriga som lider av psykisk ohälsa eller beroendeproblem.
Via en enkätstudie undersöker de hur dessa barns situation ser ut. De utvecklar och testar också en intervention, bland annat baserad på ACT, Acceptance and commitment therapy.
Barn till en förälder med missbruk eller psykisk ohälsa kan ta över uppgifter som föräldern skulle ha gjort, som att ta hand om småsyskon. Bild: Juliane Liebermann, Unsplash
Traumatisk för barn att växa upp i missbruk
Att växa upp i en familj där det förekommer missbruk är traumatiskt och gör att man känner sig annorlunda. Det gäller även för barn som mist en förälder under sin uppväxt.
– Barnen känner sig också ensamma i sina försök att tolka, förstå och bearbeta trauman kring förälderns död eller missbruk, säger Anneli Silvén Hagström, universitetslektor och docent i socialt arbete vid Stockholms universitet.
Hon har intervjuat barn och unga om deras erfarenheter av att ha förlorat en förälder i självmord, och av att ha en substansberoende förälder. Barnen försöker ofta normalisera sig själva genom att inte prata om förälderns död eller missbruksproblem, berättar hon.
– Och när de lämnas att själva försöka skapa mening av sina erfarenheter kan självanklagelser och självnedvärderande tolkningar dominera, berättar hon.
Barnen tar på sig skulden eller känner sig bortvalda
Barnen kan tänka att förälderns problem eller död är deras fel, och de kan se sig själva som oälskade och bortvalda.
– Men om de får möjlighet att delta i professionella sammanhang kan deras erfarenheter, känslor och behov normaliseras. Det hjälper dem att upprätta sin självbild och skapa en icke-stigmatiserande förståelse av förälderns problematik eller död.
Ett exempel på ett professionellt sammanhang är Bris stödhelger, ett sorgestödsprogram för familjer där en förälder har tagit sitt liv. Det är också ett av de program som Anneli Silvén Hagström har tittat närmare på i sin forskning.
– Stödhelgerna kan hjälpa barnen att förstå förälderns självmord som en ”tankesjukdom”. Det innebär ett meningsskapande och kan avlasta barnen från den skuld de lagt på sig själva, säger hon.
Att delta i professionella sammanhang kan hjälpa barn att skapa en icke-stigmatiserande förståelse av förälderns problematik. Bild: Amir Hosseini, Unsplash
I hennes forskningsprojekt ingår också en studie med barn och unga som i början av 1990-taletdeltog i Ersta Vändpunktens stödgrupper för barn till föräldrar med substansberoende. Hon har analyserat de intervjuer som återkommande gjordes med barnen under uppväxten och intervjuat några av dem som vuxna.
– De gav uttryck för rädsla, skräck, sorg och maktlöshet. Erfarenheterna av utsatthet, förbiseenden och kritik bidrog till en självbild av att vara oälskad och övergiven. De beskrev också hur de agerade omsorgsgivare i familjen; hur de tog hand om den alkoholpåverkade föräldern genom att torka spyor, klä av och natta föräldern, och hur de tog ansvar för yngre syskon och sig själva. Barnens strategi var att, i lojalitet med ”familjehemligheten”, hålla tyst om förälderns substansproblem och försöka dölja konsekvenserna – men ibland bröt de tystnaden och sökte hjälp från vuxna.
– Anmärkningsvärt nog förändrade inte det deras situation till det bättre, så ett viktigt resultat från studien är att professionella inte bara ska lyssna utan att de också måste agera på barns berättelser om utsatthet.
Organisationen Maskrosbarn vill bryta stigman
Barnrättsorganisationen Maskrosbarn arbetar för att förbättra levnadsvillkoren för 700 000 barn i Sverige som har föräldrar med beroendeproblematik, psykisk sjukdom eller som utsätter sina barn för våld.
– De som vuxit upp i en dysfunktionell familj upplever ofta att hjälpen kommer för sent. Många säger att någon borde ha förstått redan i förskolan, säger Johanna Azar, tillförordnad påverkanschef och verksamhetschef för Maskrosbarn Göteborg.
Att lyssna är ett bra första steg, men man kan göra mer för att hjälpa barnen.
– Vi behöver försöka bryta det oerhörda stigma som de upplever, för det gör det svårt att berätta hur man har det.
Johanna Azar får ofta höra hur unga berättar saker som: ”Min räddning var grannen som bjöd in mig och min syster på middag, vi kunde bara gå in där”, eller liknande.
– Så om man har barn själv, och barnen har kompisar där man undrar om allt står rätt till för dem, så kan bjuda med dem på familjeutflykten, till exempel. Man kan också göra en orosanmälan till socialtjänsten.
– Men vi upplever att socialtjänsten inte har tillräckligt mycket i sin verktygslåda för att kunna hjälpa de här barnen. Det är viktigt att det finns stöd som det inte är upp till föräldrarna att säga ja eller nej till, och det är viktigt att stödet riktas direkt till barnen.
Drömmen om ett lyckligare liv genom ett förbättrat yttre är inte ny. Men i en tid då sociala medier svämmar över av reklam för dieter, skönhetsbehandlingar, träningsråd och ingrepp har frågan om kroppsideal och ungas psykiska ohälsa skärpts. När började egentligen kommersialiseringen av våra kroppar?
Reklam riktar sig i dag långt ned i åldrarna och lovar att vi kan bli ”den bästa versionen av oss själva”. Men skönhetshetsen är långt ifrån ny. Emma Severinsson, modevetare vid Lunds universitet, har i sin forskning studerat de skönhetsinstitut som växte fram runt år 1900 i Sverige. Förutom traditionella behandlingar erbjöd klinikerna ingrepp som paraffininjektioner vilka kan sägas vara en föregångare till dagens fillers. Även operationer förekom, till exempel för att forma vaderna.
– Att vilja vara snygg enligt tidens ideal har funnits i alla tider. Det var dock först vid sekelskiftet 1900 som kroppen blev kommersiell. Vi ser en ökande reklammarknad, större spridning av veckopress och nya medier som spelfilmen, säger Emma Severinsson.
Samtidigt skedde ett skifte där man gick från att göra det mesta i hemmet själv till att kunna köpa färdiga produkter. Industrialiseringen, medicinska framsteg och nya medier lade grunden för en växande skönhetsmarknad. Där man tidigare formade kroppen med korsetter och turnyrer (en ställning eller vaddering som kvinnor bar bak på kjolen för att få den att puta ut baktill) kunde man nu förändra själva kroppen.
– Marknaden för målgruppen män har funnits hela tiden, även om den alltid varit mer fokuserad på kvinnor. I min forskning har jag funnit att skönhetsinstituten uppgav att hälften och ibland fler av kunderna var män – något de förklarade med att män hade mer pengar. Män korrigerade näsor till en rak profil och gjorde hakor markerade, säger Emma Severinsson.
Emma Severinssons forskning visar att skönhetsinstituten uppgav att hälften av kunderna var män, något de förklarade med att män hade mer pengar. Bild: Unsplash
Smalhetsidealet fortsätter att dominera
Smalhetsidealet har präglat 1900-talet och framåt. Idealets uttryck har varierat – kurvigare 1950-tal, extrem smalhet under Twiggy-eran på 60-talet, smalt men med större bröst på 80-talet, och återigen extremt smalt på 90-talet.
– Under 2010-talet gav de då nya sociala medierna utrymme för kroppspositiva rörelser och en motreaktion mot sjuka ideal. Men när mode och trender återvände till 90- och tidigt 2000-tal kom också smalhetsidealet tillbaka, säger Emma Severinsson.
Ett aktuellt exempel är det så kallade ”clean girl”-idealet, ett sunt och osminkat uttryck som signalerar kontroll och disciplin. I höstas kom trenden ”ballerina boobs” – små bröst på en balettkropp.
– Med det sagt betyder det inte att klinikerna inte vill att kunderna ska göra bröstimplantat. Oavsett ideal finns det alltid något att sälja, säger Emma Severinsson.
Många influencers fungerar i dag som kommersiella aktörer, ofta själva bärare av idealen. Det syns till exempel genom att smalhetsidealet minskat antalet kroppspositiva konton på sociala medier
– Det visar vilken sprängkraft idealen har, och att det går trender i vad som går att tjäna pengar på kroppsligt, säger Emma Severinsson.
Riskerna med skönhetsingrepp ignoreras
Riskerna med kosmetiska ingrepp är välkända, men trots det fortsätter både kvinnor och män att göra dem.
– Många tror att ”det händer inte mig”, säger Emma Severinsson.
Först 2021 reglerades det i lag att bara legitimerade läkare och tandläkare får utföra skönhetsoperationer, och att sjuksköterskor krävs för botox och fillers. Tidigare var marknaden oreglerad. Redan på 1930-talet rapporterade läkare om komplikationer från paraffininjektioner som vandrade runt i kroppen.
– Det är anmärkningsvärt att riskfyllda ingrepp som Brazilian butt lift är tillåtna. Operationen innebär stor risk för fettproppar och flera dödsfall har inträffat. Men även mindre ingrepp som fillers och botox kan ge allvarliga biverkningar som ansiktsförlamning och vävnadsdöd, säger Emma Severinsson.
Skönhetsoperationer kommer med risker. Bild: Depositphoto
Alla påverkas – men unga är särskilt utsatta
I dag riktas marknadsföringen inte bara till vuxna och unga vuxna, utan också allt intensivare till allt yngre personer och till och med till barn.
– Även om många unga är medvetna om de kommersiella krafterna normaliseras ouppnåeliga ideal, säger Emma Severinsson.
Historiskt har extrema smalhetsideal kopplats till psykisk ohälsa. På 1920-talet ökade ätstörningar, och under 60-talet rapporterades dödsfall när människor försökte svälta sig till Twiggy-looken.
I dag syns en tydlig ökning av stress, ångest och kroppsmissnöje bland unga – samtidigt som skönhetsindustrin fortsätter växa.
– Ingen kan helt undkomma idealen. Vi är alla påverkade. Och vi kommer sannolikt att se en fortsatt ökning av ingrepp. Hade möjligheten varit mer tillgänglig när skönhetsinstituten öppnade hade fler opererat sig då också, säger Emma Severinsson.
Hur kan vi minska ungdomars psykiska ohälsa och skapa sundare förhållningssätt till utseende?
– Att bry sig om sitt utseende är inte destruktivt i sig – det handlar om identitet och social tillhörighet. Men vi behöver en pågående diskussion om skönhetsideal, konsekvenser och strukturer – ett medvetandegörande. Sen har jag inga enkla svar på hur, säger Emma Severinsson.
Tiden inför riksdagsvalet 2026 präglas av ett pågående skifte. Generativ AI hotar demokratin genom att förstärka konflikter, påverka vad som uppfattas som viktigt och skapa innehåll där sanning och lögn är svåra att skilja åt. Därför är det viktigt för beslutsfattare, medier och medborgare att rusta sig för denna nya situation, menar forskare.
AI-botar och AI-agenter kan i stor skala manipulera vilka frågor som uppfattas som mest angelägna. Det sker genom att vissa ämnen förstärks och andra dränks i automatiserat innehåll. Effekten kan bli att medier, kampanjer och väljare styrs av en syntetisk slagsida. Valet 2026 präglas av en dubbel förändring, nämligen ett snabbt teknikskifte i kombination med en värld som har blivit mer instabil.
– Vi har de senaste decennierna gått igenom ett flertal större skiften som påverkat politiken i både Sverige och internationellt, säger Mikael Wiberg, professor i informatik vid Umeå universitet.
– Från webbens genomslag kring millennieskiftet, de smarta mobilernas intåg och senast från den breda användningen av sociala medier vid de senaste valen. Den här gången är det generativ AI som i olika former påverkar både politikers möjligheter att nå ut och medborgares möjligheter att värdera flödet.
Vem som lyckas tränga igenom bruset idag avgörs allt oftare av algoritmer, plattformar och marknadsbudgetar, inte av demokratiska ideal. Samtidigt ökar mängden syntetiskt skapat innehåll. AI-genererat material kan förstärka vinklingar, presentera alternativa versioner av händelser eller skapa sådant som aldrig ägt rum. Det slår direkt mot demokratins kärna, som är människors förmåga att dela en gemensam verklighet.
Enklare att dela information
Fysiska och digitala världar är i dag tätt sammanflätade. Mobilen som filmar, AI-verktyget som redigerar materialet och plattformen där allt publiceras gör att verkligt och artificiellt material flyter samman, ofta helt sömlöst. Att interagera och sprida saker vidare blir allt enklare när all typ av digital friktion byggs bort. Med smartare flöden och färre klick blir delning något nästan reflexmässigt.
– Digitaliseringen öppnar för fler röster, men också för syntetiska sådana. Därför måste vi synliggöra tekniken och inte låta den försvinna i bakgrunden, säger Mikael Wiberg.
Här, i våra telefoner, avgörs numera utgången i politiska val. På bilden syns en AI-genererad text från Claude AI. Bild: Unsplash.
Vad är äkta? Svårt att veta
Det parlamentariska klimatet beskrivs ofta som polariserat. Debatter störs av personangrepp, dramaturgiska inslag och taktiska utspel. Med generativ AI riskerar det att ta över.
Bara omfattningen av digitalt genererat material kan skapa illusionen av att en viss fråga är större eller viktigare än den egentligen är. Det blir en kapplöpning mellan teknikutvecklingen och människans förmåga att avgöra vad som är äkta. Att ta in, bearbeta och bedöma trovärdighet i det dagliga informationsflödet blir allt svårare.
AI påverkar allt fler beslut
Demokratin vilar inte bara på fria val, utan även på legitimitet. För att människor ska acceptera beslut behöver processerna vara rättvisa, transparenta och begripliga. Det gäller även när AI används i beslutsfattande. Men hur ska medborgare kunna förstå och verifiera algoritmiska beslut när systemen ofta beskrivs som svarta lådor – slutna och helt insynsskyddade, ibland även av dem som har utvecklat dem?
Riksdagen har redan lyft behovet av att utreda hur AI påverkar mänskliga rättigheter och demokrati. Digg, Myndigheten för digital förvaltning, har publicerat riktlinjer för ansvarsfull AI i offentlig sektor, med fokus på transparens, rättvisa och spårbarhet.
– Vi måste arbeta aktivt för att synliggöra den osynliga tekniken. Fysiska möten, där vi diskuterar och debatterar ansikte mot ansikte, blir allt viktigare när digital friktion försvinner, säger Mikael Wiberg.
Viktigt inför val
Mikael Wiberg lyfter tre saker som han anser är centrala för att samhället ska kunna rusta sig inför val där AI i olika former riskerar att påverka utgången:
Höjd AI-kompetens hos politiker, medier och myndigheter. Alla behöver förstå både vad tekniken möjliggör och vad den kan dölja.
Öppenhet i kampanjer. Partier behöver redovisa hur AI används i text, bild, rörligt material och analys.
Skärpt källkritik hos alla medborgare. Rutiner behövs för att verifiera information innan den delas, särskilt när mängden AI-genererat och AI-modifierat innehåll ökar.
Verkliga möten är avgörande
Forskningen visar att just de fysiska mötena spelar en avgörande roll i polariserade tider. Förtroende mellan grupper byggs inte genom algoritmer eller informationsflöden, utan genom mänskliga möten där människor ser varandra, hör varandra och delar rum. Det är i de mötena som missförstånd kan redas ut och motsättningar minska.
Inför riksdagsvalet 2026 står det klart att tekniken kommer att spela en roll, säger Mikael Wiberg. Men det är hur samhället hanterar tekniken som avgör om demokratin stärks eller skadas.
En studie från Malmö universitet visar hur extremistiska uttryck har blivit en del av det vardagliga politiska samtalet på nätet. Hat, hot och våldsbejakande budskap sprids öppet i sociala mediers kommentarsfält – ofta utan att ifrågasättas.
Forskare har undersökt hur normalisering av extrema idéer tar sig uttryck i samtalsklimatet på plattformar som X, Facebook, Instagram och Tiktok. Studien ingår i ett treårigt EU-projekt om vardagsextremism.
– Det är ganska våldsbejakande idéer som blivit så vanliga att vi inte lägger märke till dem längre. De passerar förbi utan att rödflaggas av något granskningssystem, men också utan att utmanas eller ifrågasättas, säger Tina Askanius, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.
I en delstudie inom projektet valdes en gemensam politisk händelse i Europa: Europaparlamentsvalet 2024. Forskarna följde hur extremistiska budskap spreds i sociala medier i Sverige, Österrike och Bulgarien.
– Vi skapade nya profiler på plattformarna och agerade som vanliga användare, säger Jullietta Stoencheva, doktorand vid Malmö universitet.
Kommentarer före val
Forskarna följde alla etablerade politiska partier, de tio största medierna i respektive land samt politiska kommentatorer och andra aktörer som var engagerade i valet. Syftet var att återskapa ett informationsflöde som liknar det en politiskt intresserad användare möter.
Data samlades in systematiskt under veckorna fram till parlamentsvalet. Fokus låg på kommentarerna snarare än inläggen. Forskarna tittade särskilt på hur våldsamma eller extremistiska idéer uttrycks visuellt i så kallade memes.
I stället för att studera extrema aktörer och miljöer ville forskarna undersöka hur idéerna tar plats i det breda demokratiska samtalet som förs digitalt.
– Vi ville se om de här idéerna tagit sig in sig i någon form av alldagligt politiskt samtal mellan vanliga människor, säger Tina Askanius.
Antydningar, hot och våldsamma bilder
I kommentarsfälten förekommer allt från antydningar om våld till direkta hot och våldsamma bilder som avhumaniserar olika befolkningsgrupper. Ofta riktas uttrycken mot kvinnor, hbtq-personer och migranter, oavsett vad det ursprungliga inlägget handlar om.
Enligt forskarna är budskapen ofta kodade i språk och symboler som inte alltid är tydliga för alla.
– Istället för öppet extremistiska symboler, så som hakkors, används ofta så kallade ”hundvisslor” – subtila eller kodade uttryck som kan verka harmlösa för utomstående, men som bär på en specifik och ofta våldsbejakande innebörd. Om man till exempel lägger ut en bild, eller en emoji på ett flygplan vet den invigde att man menar ”deportera dem” och i vissa sammanhang till och med ”avrätta dem”, säger Jullietta Stoencheva.
Behov av reglering och utbildning
Enligt forskarna finns en risk att användare gradvis vänjer sig vid den hårda retoriken och slutar reagera. För att motverka utvecklingen räcker det inte med reglering av plattformar, menar de. Det behövs även utbildning i medie- och informationskunnighet.
– Det här var tidigare något man främst såg i anonyma fora eller i alternativa medier. I dag cirkulerar idéerna fritt i vanliga kommentarsfält. Det tyder på att något grundläggande i det demokratiska samtalet har gått sönder, säger Tina Askanius.
Blodbrist som upptäcks i vården hänger ihop med en förhöjd risk för både cancer och ökad dödlighet. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Blodbrist, eller anemi, är vanligt hos patienter i sjukvården och innebär att halten av hemoglobin i blodet är lägre än normalt. I en ny studie har forskare undersökt sambandet mellan nyupptäckt blodbrist och risken för cancer och död. De har också tittat på om typ av blodbrist har betydelse.
Koppling till cancer
Studien bygger på registerdata*. Totalt ingick drygt 190 000 vuxna med nyupptäckt blodbrist. De matchades med personer i samma ålder, men som inte hade blodbrist. Ingen av deltagarna hade cancer vid studiens start.
Deltagarna följdes i upp till 18 månader efter att blodbristen konstaterats. Under perioden fick 6,2 procent av männen och 2,8 procent av kvinnorna med blodbrist en cancerdiagnos. Bland personer utan blodbrist var motsvarande siffror 2,4 respektive 1,1 procent. Även dödligheten var högre i gruppen med blodbrist.
– Vi ser att både risken för cancer och risken att avlida är som högst under de första månaderna efter att blodbrist upptäcks, men att den förhöjda risken kvarstår även senare under uppföljningen, säger Elinor Nemlander som är forskare vid Karolinska institutet.
Typ av blodbrist spelar roll
Studien visar också att typen av blodbrist har betydelse. Personer med små röda blodkroppar, så kallad mikrocytos, hade en särskilt hög cancerrisk, framför allt i mag-tarmkanalen och i blodbildande organ. Personer med stora röda blodkroppar, makrocytos, hade i stället en tydligare koppling till ökad dödlighet, men inte till cancer i samma utsträckning.
– Våra resultat tyder på att blodbrist kan vara ett tecken på underliggande sjukdom snarare än ett problem i sig. Blodprover som redan tas rutinmässigt kan ge viktig information om vilka patienter som behöver följas upp mer noggrant, säger Elinor Nemlander.
* Registerdata i studien kommer från Stockholm Early Detection of Cancer Study (STEADY‑CAN) och omfattar nästan hela den vuxna befolkningen i Stockholms län under åren 2011–2021.
Forskare vid Lunds universitet har utvecklat metoder som simulerar hur brösttumörer växer och hur vävnad förändras över tid. Tekniken gör det möjligt att testa ny bilddiagnostik snabbare och säkrare – utan att patienter behöver utsättas för fler undersökningar eller strålning
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor i världen, och tidig upptäckt med hjälp av mammografi är avgörande för att rädda liv. Samtidigt utvecklas bilddiagnostiken snabbt med allt mer avancerad analys och artificiell intelligens. För att sådana tekniker säkert ska kunna införas i vården måste de kunna utvärderas.
Modeller efterliknar bröst
I en avhandling från Lunds universitet har metoder utvecklats för så kallade virtuella bilddiagnostiska studier. Det innebär datorbaserade modeller som kan efterlikna både friska och sjuka bröst. Målet är att simulera anatomiska förändringar i bröstet för att bättre förstå hur bröstcancer utvecklas och framträder i röntgenbilder.
I forskningen har patientdata analyserats för att öka kunskapen om hur tumörer växer över tid. Resultaten har sedan använts för att skapa realistiska, datorsimulerade tumörer.
– Nästa steg var att bygga en virtuell miljö där hela bröst kan simuleras och förändringar i vävnad och tumörer följas över tid, säger Hanna Tomic, doktorand i forskargruppen diagnostisk radiologi vid Lunds universitet.
Det gör det möjligt att skapa digitala ”patienter” som utvecklar bröstcancer på olika sätt, och sedan testa hur väl olika bildtekniker lyckas upptäcka dessa förändringar. Forskarna har också visat att de simulerade tumörerna kan kombineras med riktiga mammografibilder i så kallade hybridstudier. Därmed kan man undersöka förutsättningarna för att upptäcka bröstcancer hos olika grupper av kvinnor.
Simulerade tumörer liknar verkliga
Resultaten visar att modellerna stämmer väl överens med verkliga patientdata och att de simulerade tumörerna liknar dem som observeras i vården. I en virtuell studie såg forskarna att bröstcancer är svårare att upptäcka hos kvinnor med tät bröstvävnad, vilket tidigare har setts i studier på patienter.
Med virtuella studier går det också att undersöka vad som hänt om en enskild kvinna haft mindre täta, eller mer täta, bröst.
– Resultaten från avhandlingen visar att virtuella bildstudier träffsäkert kan efterlikna hur bröstcancer utvecklas och syns på röntgenbilder. Detta öppnar upp för snabbare och mer kostnadseffektiva sätt att utvärdera nya bildtekniker – och för att bidra till bättre möjligheter att upptäcka bröstcancer tidigt, säger Predrag Bakic, docent och forskare inom diagnostisk radiologi vid Lunds universitet.
Varje år skadar sig över 100 000 personer över 65 år i fall. För många blir det början på sämre hälsa och mindre självständighet, medan andra återhämtar sig väl. Vad avgör vem som klarar sig?
Fallolyckor är den olyckstyp som årligen leder till flest dödsfall, flest sjukhusinläggningar och flest akutmottagningsbesök i Sverige. De leder ofta till långvarig funktionsnedsättning och ökade omsorgsbehov, men är samtidigt till stor del möjliga att förebygga.
Varför fallskador slår så olika vill forskare vid Karolinska institutet ta reda på i ett pågående Fortefinansierat forskningsprojekt.
– Fallskador drabbar generellt den skörare och mer utsatta delen av den äldre befolkningen. Fallskadan är ofta fortsättningen på en nedåtgående spiral, den blir kulmen på en påbörjad försämring och förlust av funktion, förklarar Stina Ek, docent i epidemiologi vid Karolinska institutet.
Hennes forskning pekar på att det är förutsättningarna före och insatserna efter skadan som avgör utfallet.
– Litteraturen och våra egna studier visar att det är de förutsättningar man har innan fallskadan som till stor del styr hur väl man kan hantera ett sådant trauma, säger hon.
Det handlar inte bara om medicinska diagnoser, utan om hela livssituationen: fysisk funktion, sociala relationer och socioekonomiska villkor.
Stina Eks forskning pekar på att det är förutsättningarna före fallet och insatserna efter skadan som avgör återhämtningen. Bild: Richard Sagredo, Unsplash
Tiden efter fallskadan avgörande
Tiden efter en fallskada är ofta avgörande för om en äldre person återfår sin självständighet eller hamnar i en ond cirkel av nya fall, sjukhusvistelser och ökat omsorgsbehov.
– Egentligen är tiden som leder fram till skadan minst lika viktig, men då vet vi ju inte att fallet kommer att ske. Det bästa vore om vi kunde stärka individen så pass att fallet aldrig sker, så kallad primär prevention, säger Stina Ek.
När ett fall ändå inträffar öppnas ett viktigt fönster för sekundär prevention.
– Direkt efter fallskadan finns en möjlighet att fånga upp dem som riskerar att inte återfå sin fysiska funktion och självständighet, och att sätta in rätt stöd i tid.
Missas den möjligheten riskerar konsekvenserna att bli både långvariga och kostsamma, och ödesdigra för de drabbade.
Från riskfaktorer till helhetsbilder
En central poäng i forskningen är att sluta leta efter en enskild förklaring till varför ett fall får så olika konsekvenser, för bakom varje fallolycka finns ett helt liv.
– I verkliga livet är människor komplexa och det finns flera faktorer som påverkar varandra samtidigt. Om vi plockar ut varje faktor och studerar den för sig tappar vi komplexiteten. Då studerar vi faktorer, inte individer, säger Stina Ek.
Två personer kan bryta höften på liknande sätt, men komma tillbaka till helt olika liv. Den ena hittar tillbaka till vardagen, den andra tappar steg för steg sin rörlighet och självständighet. Skillnaden ligger sällan i en enskild diagnos.
I stället försöker forskarna se mönster i människors livssituationer. De identifierar profiler av sårbarhet och motståndskraft, där ålder, hälsa, ekonomi, boende och sociala relationer vägs samman.
– En individ har ofta både skyddande faktorer och faktorer som ökar sårbarheten. Det ena kan delvis väga upp det andra.
Det är just hur dessa faktorer samspelar som kan avgöra om ett fall blir ett tillfälligt bakslag, eller början på en lång nedåtgående spiral.
Forskarna tittar på individernas livssituation för att ta reda på vad som påverkar återhämtningen efter en fallolycka. Bild: Depositphotos
Olika möjlighet till återhämtning
Hur stark man är före fallet visar sig spela stor roll för hur det går efteråt.
– Individens fysiska funktion innan fallskadan spelar stor roll. Det stärker vikten av att arbeta långsiktigt med att bibehålla rörlighet, balans och gångförmåga när vi blir äldre, förklarar Stina Ek.
Men forskningen visar att kroppen inte är allt. Även livsvillkoren runt omkring personen gör skillnad.
– Utbildningsnivå och familjeinkomst kan till exempel delvis kompensera för en hög sjukdomsbörda.
Den som har bättre ekonomiska och sociala resurser kan ofta lättare ta till sig rehabilitering, få stöd i vardagen och hitta tillbaka till ett aktivt liv. Samtidigt spelar det sociala sammanhanget roll: om man bor ensam eller tillsammans med andra, hur socialt aktiv man är, och hur man själv ser på sin hälsa.
Mindre lidande och smartare resursanvändning
Med mer kunskap om sårbarhet och motståndskraft hoppas forskarna bidra till en mer träffsäker vård och omsorg.
– Vi vill både visa vilka faktorer som går att stärka i den generella äldre befolkningen och identifiera vilka individer som är särskilt sårbara efter en fallskada, säger Stina Ek.
Samtidigt finns en tydlig samhällsvinst.
– Om vi kan rikta resurserna bättre kan vi minska både mänskligt lidande och belastningen på vård och omsorg, och samtidigt förebygga många fallolyckor innan de ens inträffar.
Vitt skilda typer av forskning pågår vid Umeå universitet för att bekämpa anorexi. Ett spår är att undersöka om brist på ett specifikt vitamin kan spela roll i sjukdomen. Ett annat är att studera jäst.
Olof Lagerlöf är biträdande lektor i psykiatri vid Institutionen för klinisk vetenskap samt ST-läkare vid Norrlands universitetssjukhus. I hans labb pågår forskning om anorexi.
I så kallade petriskålar odlas jäst, sådan som man kan använda till bakning. Kopplingen till anorexi kan verka långsökt, men syftet är att identifiera gener som kan vara intressanta att forska vidare på och jäst råkar vara ett effektivt försöksobjekt.
– Vi testar 8 000 olika gener. Det skulle bli väldigt opraktiskt att försöka göra det med möss, säger Olof Lagerlöf.
Jäst i petriskålar. Bild: Johanna Nordström, Umeå universitet.
Självsvält, en lång historia
Självsvält i religiösa och andliga sammanhang finns dokumenterad sedan antiken. Under 1800-talet började man tala om ett sjukdomstillstånd som fick namnet anorexia nervosa. Idag finns tre huvudsakliga kriterier som ligger till grund för en diagnos: En skev kroppsbild där man upplever sig vara för fet, en strävan att begränsa vad man äter och hur mycket samt att man är extremt rädd för att äta mat som gör att man går upp i vikt.
– En person med anorexi känner ett behov av att kontrollera sig själv hela tiden, säger Magnus Sjögren, docent i psykiatri vid Institutionen för klinisk vetenskap.
Han är också verksamhetschef vid nationell högspecialiserad vård för allvarliga ätstörningar i Sundsvall och har träffat många patienter med svår anorexi.
– Framför allt kontrollerar de sitt födointag, men när de har ätit så finns också ett starkt behov av att bli av med det man ätit. Det kan vara antingen genom att träna för att förbränna kalorier eller genom att kräkas eller använda laxermedel. Och det här med att förbränna kalorier handlar inte om att motionera litegrann, utan det kan handla om flera timmar varje dag och även nattetid.
Bild: Depositphotos
Om ätstörningar
Socialstyrelsen uppskattar att ungefär 200 000 personer i Sverige i åldern 15–60 år lider av någon form av ätstörning. Det är oklart hur många som lider av anorexi, men det är inte den vanligaste ätstörningen.
Några vanliga former av ätstörning är:
Hetsätningssyndrom, som innebär episoder med hetsätningar
Bulimi, som innebär episoder med hetsätning följt av kompensatoriska beteenden som kräkning
Ospecificerad ätstörning, som kan vara blandformer av de andra tillstånden.
Ungefär 80 procent av dem som drabbas av ätstörningar är kvinnor. Det är vanligt att växla mellan olika typer av ätstörningar. Det finns också ofta annan problematik jämte ätstörningen, som depression, ångest, självskadebeteende eller tvångssyndrom.
Källa: Umeå universitet
Kan triggas av annat
– Ätstörningar kan vara en egen åkomma, men det är också möjligt att en ätstörning kan triggas av en annan sjukdom, säger Peter Asellus, lektor i psykiatri vid Institutionen för klinisk vetenskap samt överläkare vid Norrlands universitetssjukhus.
– Vid en depression är det till exempel vanligt att man har en väldigt negativ självbild och att man får sämre aptit. Och något som då kan göra att man kanske mår lite bättre är att man låter bli att äta, nästan som ett straff. Det här är beteenden som man sedan kan tappa kontrollen över.
Ätstörningen styr
Ju mer intensiv sjukdomen är, desto mer påverkar den livet. På kort sikt kan man uppleva en belöning när man klarar de krav som sjukdomen ställer på en, men det håller sällan över tid. Magnus Sjögren beskriver det som att sjukdomen till slut tar över patienternas liv och att de styrs av ätstörningen. De beteenden som upprätthåller sjukdomen blir också till vanor, vilket gör att det generellt sett är svårare att bli frisk om man varit sjuk länge.
– Jag sticker ut hakan ibland och kallar detta för ett beroendetillstånd. Precis som vid rökning eller missbruk finns delar i ätstörningen som liknar ett beroendesyndrom. De här personerna återvänder till sjukdomen eftersom den är en trygghet, säger Magnus Sjögren.
Energi behövs
Anorexi är den psykiatriska diagnos som har högst dödlighet, någonstans mellan fem och tio procent. Den grymma ironin i sjukdomen är att en viktig faktor för effektiv behandling är att man går upp i vikt.
– Man kan se att den som går ner i vikt till en skadlig nivå blir mer rigid i sitt tankesätt, oavsett om man har anorexi eller inte. Den låga kroppsvikten gör det svårt att ta till sig information, och att gå igenom KBT för sin anorexi kräver mycket av dig. Du måste ha energi nog att lyssna på terapeuten, säger Olof Lagerlöf.
Fokusera på mående
Samtidigt är det viktigt att poängtera att många som drabbas av anorexi blir friska eller åtminstone mår bättre efter behandling. Majoriteten går med på att göra vissa åtgärder, till exempel en kostplan eller en psykologisk behandling. Peter Asellus menar också att om man behandlar den samsjuklighet som finns hos många personer med anorexi kan det påverka vikten positivt, även om det inte är huvudfokus.
– Det viktigaste är att få patienterna att må bättre. Någonstans är det ju kopplat till att man inte är nöjd som det är nu, och ett sätt att förändra det är att gå ner i vikt – man tänker att då blir saker bättre. Men om man i stället först kan få saker att bli bättre så är det kanske inte lika viktigt att gå ner i vikt längre. Om det leder till att du går upp i vikt senare är det för att du känner dig bekväm med det.
Hjärnan funkar annorlunda
Det är känt att miljöfaktorer och sociala faktorer spelar roll när någon utvecklar anorexi. Men det är inte hela sanningen. Genetiska studier har identifierat genprofiler som bidrar och det finns en ärftlighet som kan vara upp till 60 procent. Forskning har också visat att hjärnan hos personer med anorexi reagerar annorlunda än hos andra.
– En koppling i hjärnan som har visat sig fallera hos personer med anorexi är kopplingen mellan ångestområden och ämnesomsättningsområden. Hjärnan verkar feltolka kroppens biologiska signaler så att den reagerar med ångest när man får i sig kalorier. Hjärnan tror helt enkelt att man utsätts för något hemskt, säger Olof Lagerlöf.
Även möss kan svälta sig
Samma mekanism kan ses hos djur. I Olof Lagerlöfs labb har forskare visat att möss som under en period får begränsat med mat, samtidigt som de har tillgång till ett springhjul, kan hamna i ett tillstånd som liknar anorexi. Mössen visar samma beteenden med självinducerad svält och överdriven fysisk aktivitet.
– Om man bara begränsar matintaget för mössen brukar kroppsvikten vara ganska stabil. Men av någon anledning är det så att om de också har tillgång till ett springhjul så äter vissa möss ännu mindre och gör av med mycket mer energi. De verkar välja att springa i stället för att äta. Man tycker att biologin borde rädda dig, men här är det tvärtom så att biologin verkar försvåra för dig. Och de som är i den största riskzonen för att hamna i det här beteendet är honmöss i tonåren.
Vitamin kan spela roll
Olof Lagerlöf och Peter Asellus menar att det finns för lite forskning om de biologiska aspekterna av anorexi. Peter Asellus forskar bland annat på betydelsen av tiamin, en typ av B-vitamin, och vilken roll tiaminbrist spelar vid anorexi. Tiamin är nödvändigt när hjärnan använder sitt huvudsakliga bränsle, glukos. Om den processen startar utan att det finns tillräckligt med tiamin kan det leda till hjärnskador. Det skulle kunna göra att det finns en skyddande effekt i att inte äta, så att hjärnan inte har tillgång till glukos.
Kanske kan brist på hungerskänslor ibland vara en typ av skyddsmekanism, säger Peter Asellus.
– Och kan man då kickstarta aptiten genom att ge tillskott av tiamin? Det är ju svårt att behandla en ätstörning om man inte ens har någon aptit, men genom att tillföra tiamin skickar man en signal till kroppen att det är lugnt att äta.
Studera hjärnan i detalj
I labbet bor jästcellerna granne med högteknologisk utrustning för miljontals kronor. Med den studerar man bland annat hur man med stor precision kan avbilda specifika områden i hjärnan. Olof Lagerlöf tror att psykiatrins framtid, både för ätstörningar och för andra sjukdomar, är att kunna gå in i de enskilda neuronala kretsar som hjärnans olika delar kommunicerar genom.
Läkemedel slår mot hela hjärnan och det är svårt att hitta specifika mål. Det är bland annat därför som läkemedelsanvändare kan få många biverkningar.
– Men kan vi hitta kopplingen mellan nervcell ett och två, att det är den vi ska slå emot… Sådan behandling finns idag för vissa neurodegenerativa tillstånd, att man till exempel går in med ett visst virus, men inte inom psykiatrin. Principen är där men det är en behandlingsstrategi som kanske ligger tio, femton, tjugo år bort, säger Olof Lagerlöf.
Tarmcancer ökar bland yngre svenskar, men tidig upptäckt ger goda chanser till överlevnad. I kampen mot sjukdomen utvecklar forskare nya metoder för att förbättra diagnos, behandling och förståelsen av sjukdomen – kunskap som kan rädda liv.
Varje år får omkring 7 000 personer i Sverige beskedet att de har tarmcancer. Sjukdomen, som också kallas kolorektal cancer, kan drabba både tjocktarmen och ändtarmen. Sjukdomen kan även drabba tunntarmen, men det är mer ovanligt. Trots att det är en av våra vanligaste cancersjukdomar är det många som vet lite om hur den uppstår och behandlas.
På Norrlands universitetssjukhus möter vården främst patienter med cancer i tjock- och ändtarmen, där tidig upptäckt ofta är avgörande för prognosen.
– Det är en vanlig cancerform och en vanlig anledning till dödlig cancer, säger Magnus Edblom, specialistläkare i kirurgi och doktorand vid Institutionen för diagnostik och intervention på Umeå universitet.
Vid tidig upptäckt kan upp till 90 procent botas, men utfallet försämras ju senare cancern upptäcks.
– Därför är det viktigt att hitta cancern i tidigt skede, förklarar Karl Franklin, senior professor i kirurgi vid Institutionen för diagnostik och intervention på Umeå universitet.
Vid Umeå universitet utvecklar forskare därför nya metoder som förbättrar diagnos, behandling och förståelse av sjukdomens biologiska mekanismer.
Fler yngre drabbas av tarmcancer
Cancer i tjocktarm och ändtarm kan ha diffusa symptom, som förändrade avföringsvanor eller blod i samband med toalettbesök. Något som de flesta någon gång upplevt utan att för den skull vara drabbad av cancer. Men man ska ta dessa diffusa symptom på allvar för att tidigt upptäcka eventuell cancer.
I dag är medelåldern för att insjukna i tarmcancer runt 70 år. För att bättre upptäcka cancern i ett tidigt skede har man infört ett screeningprogram, där alla mellan 60–74 år får lämna ett avöringsprov där det kontrolleras om det finns blod i avföringen. Screeningen syftar till att upptäcka förändringar som kan utvecklas till cancer i tarmen. Genom att upptäcka och ta bort adenom och polyper i tarmen – förändringar som kan vara ett förstadium till cancer – minskar risken för att de utvecklas till tarmcancer. De flesta polyper i tarmen är godartade, men en del polyper är så kallade adenom, som har körtelceller som kan vara ett förstadium till cancer.
Forskarna räknade med att screeningprogrammet skulle visa att ungefär hälften av dem som hade blod i avföringen hade polyper i tarmen, och att omkring fem procent skulle ha cancer i tjock- eller ändtarmen. Utfallet har dock visat sig vara betydligt högre än väntat, med fler fall av både polyper och cancer än man först trodde.
– Det har gått ner i åldrarna och det är betydligt fler som har en cancer. Även i de yngre grupperna kring 60 år. Det talar ju för att man ska gå ner och göra screeningen i yngre ålder, man kanske ska börja vid 50 år, säger Karl Franklin.
Att tarmcancer kryper ner i åldrarna talar för att screeningen borde börja göras tidigare. Bild: Depositphotos
Forskarna ser att det framförallt är i gruppen 40–50 år som kolorektal cancer ökar och att många ofta blundar för symptomen. Patienten själv och primärvården bör vara uppmärksamma, där också screeningen kan bidra med en ökad medvetenhet hos befolkningen.
Varför det går ner i åldrarna vet man inte än, men det finns teorier om att det har med vår livsstil att göra, främst eftersom det inte ser likadant ut över hela världen.
– Det är framförallt i västvärlden som det går ner i åldrarna nu. Man har pratat väldigt mycket om processad mat, men vi har ju också en hel del luftföroreningar och gifter i vår omgivning som inte har funnits tidigare. En del kan också vara vår användning av antibiotika. Det pratas väldigt mycket om vad vi har för bakterieflora i mag och tarmkanalen. Man har sett att viss bakterieflora är vanligare hos personer med tarmcancer. Den är i viss mån ärftlig, men det finns också vissa bakterier som verkar vara mer frekventa hos personer som har tarmcancer, förklarar Karin Strigård, professor i kirurgi vid Institutionen för diagnostik och intervention på Umeå universitet.
Ärftliga faktorer och spridningsmönster
Det finns en viss typ av ärtlig kolorektal cancer, men de är få som drabbas av den ärftliga varianten. Oftast är det yngre personer som drabbas av ärftlig cancer, vilket framkommer genom samtal om patientens sjukdomshistoria där man även kollar upp hur det ser ut för föräldrar och syskon.
Är det flera personer i släkten som drabbats av kolorektalcancer, gynekologisk cancer eller bröstcancer så får patienten erbjudande att utredas om cancern beror på ärftlighet. Anledningen till att även gynekologisk cancer och bröstcancer inkluderas är att forskarna har sett att om man har benägenhet för det ena så har man benägenhet för det andra.
Kolorektal cancer sprider sig sällan till bröst eller gynekologiska organ, utan framförallt till lever och lunga. Dock kan en kolorektal cancer växa över på de gynekologiska organen.
– Har man koloncancer är det vanligt att de här dottertumörerna, metastaserna, sätter sig i lever, lunga eller lymfkörtlar. Det är en vanlig spridningsväg. Det är mer sällan att cancern sprider sig från något annat till tjock- eller ändtarm, förklarar Anders Gerdin, medicinsk chef vid Kirurgcentrum på Umeå universitetssjukhus och doktorand vid Institutionen för diagnostik och intervention på Umeå universitet.
En viss typ av tarmcancer är ärftlig, men ovanlig. Bild: Alicia Christin Gerald, Unsplash
Olika specialistkunskaper samarbetar för att behandla
Hittills har enda sättet att bota tarmcancer varit kirurgi. Men i takt med att forskningen går framåt har även onkologisk behandling* blivit en metod som används.
Genom multidiciplinära konferenser kommer olika specialiteter med kunskap om hur man ska angripa cancern, ibland direkt med kirurgi och ibland med förbehandling. Cancerläkare, röntgenläkare, patologer, och kirurger tar hand om cancern tillsammans, och följer även upp patienten efter operation och förbehandling.
– Det är gemensamma beslut vi tar i viktiga steg, berättar Anders Gerdin.
*Onkologisk behandling är vård av cancersjukdomar med cytostatika, målriktad behandling, immunterapi och hormonell behandling.
Forskningen formar nya kliniska metoder
Trots att fler drabbas av tarmcancer i dag, så är chansen till överlevnad stor om den upptäcks i tid, mycket tack vare den forskning som bedrivs. Forskningen vid Umeå universitet är bred, och inom den kirurgiska specialiteten forskar man bland annat om vikten av fysisk aktivitet och hur det påverkar dels komplikationsfrekvensen och dels återhämtningen. Där har forskarna sett att patienterna förbättrar sin fysiska förmåga på ett år enbart genom att avlägsna tumören.
En annan stor studie som just startat är en nationell multicenterstudie där forskarna testar ny teknik för att undvika läckage efter kirurgi. Läckage är en relativt vanlig komplikation, vilket innebär att det kan bli läckage i tarmskarven efter att man tagit bort det sjuka området.
– Om man tar bort en tumörbärande tarmbit och ska koppla ihop tarmen igen, så är en fruktad komplikation läckage/anastomosläckage, där läckaget av tarminnehåll kommer från tarmskarven, förklarar Oskar Grahn, specialistläkare vid Kirurgcentrum.
Läckaget uppstår isåfall direkt innan patienten lämnar sjukhuset och patienten blir väldigt sjuk. För att undvika detta undersöker nu forskarna hur man ska göra själva skarven när man opererar ihop tarmen igen.
I ytterligare en studie tittar forskare på biomarkörer i blodet för att kunna prediktera patienter som löper ökad risk att utveckla cancer. Där använder sig forskarna av unika biobanker som finns tillgängliga i Norrland.
Forskare studerar bland annat hur fysisk aktivitet kan påverka både antalet komplikationer och återhämtning. Bild: Adéla Dvořáková, Unsplash
Något som fått stort genomslag kliniskt de senaste tio åren är att de flesta operationer i dag genomförs med robotassisterad kirurgi, som är ett minimal-invasivt ingrepp. Det innebär att kirurgen sätter 4–6 stycken små portar på buken som är 8–12 millimeters hål som man gör i bukväggen till skillnad från att öppna hela buken. Skillnaden mot titthålskirurgi är att tekniken är mycket mer flexibel och rörlig, i jämförelse med titthålskirurgin som endast har raka, icke böjbara instrument att operera med.
– Det blir ännu lite finare och högre rörelsegrad och lättare att komma åt i trånga utrymmen, till exempel i bäckenet och där det är väldigt litet och trångt jämfört med de här raka instrumenten där man måste ha en perfekt vinkel. Så det har ju gjort att man kan göra fler kirurgiska ingrepp minimalinvasivt, i jämförelse med vanlig/konventionell laparoskopi (titthålskirurgi, reds anm) där en hel del behövde göras öppet för att det var för svårt helt enkelt med de här raka, långa instrumenten, förklarar Magnus Edblom, som opererar med hjälp av roboten.
Den robotassisterade kirurgin är något som tydligt gett effekt på framför allt återhämtningen hos patienterna. Under en 20-års period har vårdtiden halverats, där man gått från tolv dagars eftervård på sjukhus till cirka sex dagar.
Det är inte enbart robotkirurgin som kortat ner vårdtiden, utan det är ett helhetsgrepp på hela vårdkedjan. Men robotkirurgin har gett stor effekt, eftersom patienten slipper en öppen bukkirurgi att återhämta sig ifrån.
– Det har skett en stor del av förbättringar, framförallt under en 20–25 årsperiod, och framför allt de sista 7–10 åren. Där är ju den minimal-invasiva kirurgin som har haft en mycket stor effekt, förklarar Anders Gerdin.
Även om du är yngre men har symtom så ska du söka för det
I Umeå arbetar man både kliniskt och forskningsmässigt i hela kedjan med allt från prehabilitering, kontaktsjuksköterskor, onkologer, patologer och kirurger. Inom forskningen finns allt från kvalitativ forskning till att titta i mikroskopet och att utveckla nya metoder för behandling.
Kombinationen med olika professioner och specialiteter är viktig för att kunna individanpassa behandlingen utifrån varje enskild patient.
Forskningsmässigt vill man fortsätta att utveckla nya metoder och tekniker för att färre ska insjukna, och att fler ska överleva.
– En viktig del är att vi ser att det går ner i åldrarna. Så även om du är yngre men har symtom så ska du söka för det, säger Karin Strigård.
Forskning pekar på att ätsvårigheter hos barn är relativt vanligt, men även om kunskapen ökar på området står Sverige till stora delar utan rätt resurser för att hjälpa barnen.
Ätsvårigheter hos barn, så kallad Pediatric Feeding Disorder (PFD), är inte ovanligt och kräver professionell hjälp från vården. Dessa barn vill i allmänhet äta, men kan inte. Kajsa Lamm, logoped och forskare vid Lunds universitet, säger att en tidig upptäckt av barn med ätsvårigheter antagligen är viktigt för att de inte ska få större svårigheter längre fram.
– Men ju mer svårigheter ett barn har, desto svårare att veta var man ska börja hjälpa, säger Maria Råstam, specialistläkare inom barn- och ungdomspsykiatri och professor emerita vid Lunds universitet i samma ämne.
Orsakerna till att barnet inte kan äta överlappar ofta varandra på ett komplext sätt. Det kan handla om:
Neurologisk skada eller nedsatt mag-tarmfunktion
Svårigheter i ätförmåga – som sensoriska ätsvårigheter och benägenhet att svälja fel
Att barnet har brist på näring och energi
Psykosociala anledningar – som att föräldrars stress över situationen påverkar barnet negativt
Saknas medicinsk kod för PFD
PFD:s komplexitet kräver att olika professioner inom vården samarbetar och tar ett samlat grepp för att hjälpa varje barn på det sätt just hen behöver. Denna så kallade multimodala vård är en bristvara i Sverige.
En del av problemet inom vården är att diagnosen inte har fått någon medicinsk kod än. Däremot ligger den gamla, missvisande diagnosen ”Matvägran hos spädbarn eller barn” envist kvar, någonting som får många logopeder att se rött, säger Kajsa Lamm.
– Så länge folk fortsätter tro att det handlar om trots eller barnets egen inställning till ätandet kommer inte rätt vård och hjälp att erbjudas.
En studie från förra året som hon medverkade till visade att antalet barn i Västerbotten som fått diagnosen PFD har blivit långt fler mellan 2012 och 2022. Det var framför allt bland barn under fem år som diagnosen kunde fastslås, men studien fångade dock framför allt upp de allvarligare fallen.
Både Kajsa Lamm och Maria Råstam tycker att det är hög tid att PFD får en egen medicinsk kod i Sverige. Utan det ligger det samarbete inom vården som behövs långt bort för många barn.
Vården behöver samarbeta för att hjälpa barn med PFD. Bild: Filipp Romanovski, Unsplash
Undvikande/restriktiv ätstörning inte ovanligt bland förskolebarn
En ätstörningsdiagos som Maria Råstam forskar om är ARFID (Avoidant/restrictive food intake disorder, på svenska undvikande/restriktiv ätstörning). Diagnosen introducerades 2013, och används för personer som har så långvarigt restriktivt ätande att det leder till näringsbrist och viktförlust. Många barn med ARFID behöver få i sig näring direkt till mage/tarm, via sond i näsan eller genom stomi in i magsäck eller tarm.
I en studie som Maria Råstam gjort tillsammans med forskare från Lunds universitet, Göteborgs universitet, Karolinska Institutet och japanska undersöktes förekomsten av ARFID bland svenska förskolebarn. Resultatet visade att 5,9 procent av de 645 undersökta barnen hade diagnosen. Maria Råstam säger att siffrorna ska tas med försiktighet då underlaget blev mindre än tänkt.
– Men våra resultat tyder i alla fall på att ARFID inte är ovanligt bland svenska förskolebarn. Studien visar också att många barn, i vårt fall 65 procent av dem, har en normal vikt trots ätsvårigheterna. Det är därför viktigt att BVC inte stirrar sig blinda på vikten utan lyssnar på föräldrarna, säger Maria Råstam.
Forskning pekar på att ARFID inte är särskilt ovanligt bland förskolebarn. Bild: Ian Taylor, Unsplash
Stor norsk studie pekar på liknande mönster
En ny, stor studie utförd vid Oslo universitet som baseras på närmare 36 000 norska barn stämmer väl överens med de i den mindre studien som Maria Råstam varit del av.
14 procent av barnen i den norska studien uppgavs ha ARFID-symptom vid tre års ålder och åtta års ålder. Sex procent av barnen hade ihållande problem vid båda tidpunkterna och drygt sex procent hade symtom som var så allvarliga att de kunde påverka hälsa eller näringsstatus. Forskarna kunde också visa på att ihållande, svår ARFID påverkade barnens utveckling på flera områden. De såg också hög samsjuklighet med autism och ADHD, vilket även Maria Råstam och kollegor kunde se i den svenska förskolestudien.
Ätsvårigheter hos barn är komplext, och kräver ofta ett detektivarbete hos vårdprofessionen. Är ätsvårigheten huvudproblemet, eller är det ett symptom på något annat som finns där parallellt?
– Det viktigaste är att den vårdpersonal som möter dessa barn är öppen och lyhörd och inte låser sig vid ett enda svar, säger Maria Råstam.
PFD fick diagnoskod i USA 2021
Det saknades länge internationell konsensus runt definitionen av ätsvårigheter hos barn, även om många kliniker vittnade om sådana fall som skilde sig från fall av ätstörning, som prepubertal anorexia nervosa. Men i januari 2019 kom till sist en sådan: Pediatric Feeding Disorder (PFD).
Definitionen är resultatet av att anhöriga i Arizona, USA, i många år byggt upp ett forum runt barns ätsvårigheter. Nätverket har med tiden knutit de mest tongivande forskarna inom ämnet till sig.
Diagnosen definieras så här: ”En störning av oralt intag som inte är åldersadekvat, har varat minst två veckor samt associeras med svårigheter inom en eller flera av följande fyra domäner: medicinska problem, psykosociala svårigheter, brister i barnets ätfunktion och/eller komplikationer vad gäller näringsintaget”.
För att diagnosen ska ställas måste ätstörningar som anorexi och bulimi uteslutas. Ätproblematiken ska inte heller bero på brist på föda eller på kulturella normer. I USA inkluderades en diagnoskod för PFD 2021.
Nu när våren närmar sig börjar Sveriges tre ormarter röra på sig igen efter flera månader i vintervila. Det är framför allt temperaturen som avgör när de vaknar.
– Ljuset kan ha viss betydelse, men temperaturen verkar vara den viktigaste faktorn. Man kan ibland se ormar komma fram om det blir varmt även mitt i vintern, och det tyder på att värmen styr mest, säger Simon Kärvemo, forskare vid SLU.
I Sverige finns tre ormarter: huggorm, snok och hasselsnok. Hur länge de ligger i vintervila varierar beroende på var i landet de befinner sig.
– Generellt övervintrar de ungefär fem till sex månader per år. Men i norra Sverige kan till exempel huggormen ligga i vintervila i upp till åtta månader, säger Simon Kärvemo.
Forskning tyder också på att klimatförändringarna påverkar när ormarna vaknar. Simon Kärvemo berättar att deras studier visa att snoken i genomsnitt vaknar ungefär tio dagar tidigare nu än för 60 år sedan.
Den som är ute i naturen tidigt på våren har störst chans att stöta på huggormen. Den kan dyka upp redan i februari eller början på mars. Senare på våren kommer snoken och hasselsnoken.
– Jag brukar säga att det är dags att leta efter huggorm när snödropparna blommar, och efter snok när tussilagon blommar. Den regeln fungerar ganska bra, säger Simon Kärvemo.
Huggormen är en av tre ormarter i Sverige. Bild: Depositphotos
Vad ska man göra om man möter en orm?
Att möta en orm under en vårpromenad behöver inte vara dramatiskt, säger Simon Kärvemo.
– Ta det lugnt. Om du ser ormen först är det ingen fara. Huggormen är den enda ormarten i Sverige som kan vara farlig, men den gör inga utfall om man inte kommer riktigt nära och stör den.
Hans råd är i stället att stanna upp en stund.
– Titta lite på den och fortsätt sedan vidare. Förhoppningsvis kan du känna dig glad över att du fått en fin naturupplevelse!
”Ormår” finns inte
Enligt Simon Kärvemo finns det många missuppfattningar om ormar. Till exempel är de inte slemmiga och våta som groddjur.
– Huggormshonorna föder inte sina ungar i träd och deras ungar är inte mer giftiga än de vuxna. Det är också en vanlig uppfattning att ormar är döva, men det stämmer inte riktigt heller.
En annan seglivad idé är att vissa år skulle vara särskilda “ormår”.
– Det är egentligen bara trams.
Simon Kärvemo menar att myterna och annan okunskap bidrar till en onödigt negativ bild av ormar.
– Det är tråkigt att det finns så många negativa uppfattningar om dem. Ormar minskar både globalt och i Sverige, och de är viktiga delar av ekosystemen.
Marknaden för klimakterieprodukter har vuxit kraftigt de senaste åren och beräknas i dag vara värd närmare 180 miljarder kronor. Denna kommersialisering påverkar hur klimakteriet pratas om i samhället och vilka berättelser som får ta plats.
Antirynkkrämer, hormonpreparat, speciella antisvettkläder, kurser i att äta rätt, sova rätt, träna rätt, särskilda schampon, kosmetika, inkontinensskydd, tester för hormonnivåer, medel mot torra slemhinnor, kosttillskott, plåster, böcker, föredrag och en hel del annat. Försäljningen av klimakterieprodukter har ökat det senaste decenniet och i dag värderas marknaden till tiotals miljarder dollar.
Anna Sofia Lundgren, professor i etnologi vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet har tittat närmare på kommersialiseringen av klimakteriet och hur man talar om det om marknaden får bestämma.
– Målet är att öka förståelsen för hur klimakteriet uppfattas i samtiden. Det handlar inte om vad som händer inuti kroppen, utan vad det som händer får för betydelse. Är klimakteriet något som vi håller tyst om, skäms för, eller kanske längtar efter, till och med firar? Svaret säger något om vad som är norm i samhället, säger hon.
Anna Sofia Lundgren har tittat på hur skriverier kring klimakteriet har förändrats under de senaste decennierna. Ökningen har varit dramatisk, från några ströartiklar per år under 1980-talet till omkring 1 000 om året sedan 2018. Förändringen har ibland beskrivits som ”klimakterievändningen”.
– Det var en dramatisk uppgång av texter med klimakteriefokus under 1990-talet. Det exploderade för en handfull år sedan med poddar och stora konton i sociala medier, säger Anna Sofia Lundgren.
Kritik mot klimakteriemarkanden
I och med fokusskiftet har också klimakteriemarknaden blomstrat. Siffror från 2022 visar att den globala marknaden kring klimakteriet beräknas vara värd cirka 20 miljarder dollar, vilket motsvarar närmare 180 miljarder kronor.
– Det är höga siffror. Och aktörerna hittar ständigt nya områden där prefixet ”klimakteriet” görs säljbart.
Marknaden har kritiserats för att utnyttja människor i en känslig position och kanske är det oron för den bilden som gör att företag ofta använder ett tydligt narrativ om att stå på kvinnors sida i sin reklam. Ett vanligt grepp är att nämna att pratet om klimakteriet varit tabu men att företaget nu vill ändra på det.
– Företagen framställer sig därmed som kvinnors allierade, att deras ärende är frigörande, inte kommersiellt. Ibland känns argumentationen rimlig, som när mottagningar beskriver sig som särskilt kunniga om klimakteriet. Andra gånger är det kanske mer otydligt som när produkter ges legitimitet genom att de är framtagna av kvinnor.
Klimakteriereklamen lutar sig inte sällan mot en biomedicinsk beskrivning, gärna en liten graf, för att bevisföra produkten och tjänsterna med vetenskap.
– Oavsett vad man säljer så nämns hormonnivåerna. Även om det bara är en hudkräm. Det ger en tyngd till det som säljs, att det inte bara är bra för åldrande hy generellt utan är framtaget för just dig i klimakteriet.
Klimakterieprodukter marknadsförs ofta som att de skulle vara vetenskapligt belagda. Bild: Towfiqu Barbhuiya, Unsplash
Ökat intresse kan kopplas till bredare självhjälpskultur
Vad som ligger bakom det ökade intresset för klimakteriet är svårt att ge en enskild förklaring till.
– Intresset för klimakteriet är inte isolerat utan ingår i ett bredare intresse för självhjälpskultur som omfattar hälsa och träning och allt möjligt, säger Anna Sofia Lundgren.
Intresset kan också relateras till rörelser mot jämställdhet inom hälsa. Där har vi tidigare sett hur sjukdomar och tillstånd som framför allt drabbar kvinnokroppar lyfts fram med krav på mer forskning och bättre vård. Det har gällt exempelvis menstruation, endometrios och förlossningsskador.
– När klimakteriet relateras till de här processerna så får det en särskild kraft, det blir en jämställdhetsfråga och en rättighetsfråga, som det inte varit tidigare. Det visar hur uppmärksammandet av klimakteriet synliggör kroppen som politisk och en del av kulturella maktprocesser. Att kroppen är helt genomsyrad av kulturella föreställningar om vad som till exempel är ”naturligt” eller ”kvinnligt”.
Finns både för- och nackdelar med klimakteriereklam
Att det skapas varor och tjänster som hjälper personer i klimakteriet, och att marknaden bidrar till att klimakteriet blir mer synligt, kan å ena sidan ses som något positivt.
– Man får ju komma ihåg att många har symptom som är väldigt svåra, och behöver det stöd och de behandlingar som finns. Så en del av produkterna kan säkert vara till hjälp. Pratbarhet är också villkor för att krav alls ska kunna ställas. Reklamen bidrar till pratbarheten på sitt sätt, säger Anna Sofia Lundgren.
Å andra sidan livnär sig marknaden på vad målgruppen drömmer om, saknar och vill ha – begär som som ofta väcks först när reklamen synliggör det.
– Ur ett etnologiskt perspektiv är det intressant att undersöka vad det då är som ”kvinnor saknar”, eller som marknaden får oss att önska. Och då ser vi, kanske föga förvånande, att det inte alls bara handlar om att slippa värk, sömnsvårigheter och vallningar. Annonserna handlar i hög grad även om hur vi kan konsumera oss feminina och ungdomliga. Det förstärker en norm om hur kvinnor ska vara, hur de ska se ut och vad de bör göra något åt. Reklamen säljer också en tydlig oro för kvinnligt åldrande.
Reklamen för klimakterieprodukter förstärker en norm om det feminina och ungdomliga och säljer en oro för kvinnligt åldrande. Bild: István Szitás, Unsplash
Reklamen: En berättelse om att klimakteriet gör dig sjuk
Det finns också vissa typer av berättelser om klimakteriet som ofta är de som får komma fram i reklam.
– Framför allt är det en berättelse om att klimakteriet gör dig sjuk. Men också att klimakterieprodukter är del i ett frigörande projekt, liksom att det går att konsumera sig frisk. Indirekt är det en berättelse om att du som konsument har ett ansvar för att göra just det.
De bilder som annonserna visar gestaltar antingen kvinnor mitt i problematiska symptom – som inte kan sova, har smärtor, svettas och mår dåligt. Eller så är det bilder på personer som man får förmoda haft problem men nu mår bra. Det finns också en tendens att det är vita medelklasskvinnor.
– Framför allt är det bilder av handlingskraftiga kvinnor som har tagit tag i sitt dåligmående, konsumerat rätt saker, ändrat sin livsstil och nu mår bra. De tittar ut över en äng, yogar, dricker kaffe med vänner och verkar lediga, som att arbete och en stressig vardag med barn plötsligt inte finns längre. Det är nästan som att de ibland porträtteras som pensionärer, trots att klimakteriesymptom är vanliga redan från fyrtioårsåldern, säger Anna Sofia Lundgren.
Marknaden riktar sig också till unga kvinnor
Men Anna Sofia Lundgren har också noterat att marknaden även riktar sig till yngre kvinnor. Då ofta med budskapet: ”Du kanske inte är i klimakteriet än, men du kan närsomhelst hamna i det. Så var beredd: köp nu”.
– Det är ett budskap om att du kan vara i klimakteriet utan att veta om det. ”Klimakteriesymptomen kan dyka upp så tidigt som i 30-års-åldern”, står det i någon annons. Det är en viktig upplysning men samtidigt ett sätt att skapa mottagare för produkterna. Spannet av potentiella konsumenter blir stort.
Hon har också sett att det som ofta saknas i reklamen är en acceptans av de förändringar som klimakteriet innebär.
– De som mår bra utan konsumtion saknas, de som av olika skäl längtar efter klimakteriet och de som associerar klimakteriet med åldrande, men utan att se förändringarna som något som måste åtgärdas. Dessa perspektiv säljer man inga saker med.
Jakten står för den största delen av dödligheten bland älgar i skandinaviska vargrevir. Men i områden med mycket björn kan det sammanlagda trycket från både björn och varg vara större än jaktens, visar en studie.
Ett forskningsprojekt har undersökt hur många älgar som dödas av varg, björn och jägare i 20 vargrevir i Skandinavien.
Resultatet visar att i genomsnitt tar jakten 17,5 procent av älgstammen varje år. Vargen tar 8,7 procent medan björnen står för 2,3 procent.
Jakten dödar fler
Sammantaget innebär resultaten att jakten generellt har störst påverkan på älgstammen i de studerade vargreviren. Samtidigt varierar utfallet mellan olika revir. Skillnaderna beror framför allt på hur mycket björn som finns i området.
I fem av de undersökta reviren tog varg och björn tillsammans fler älgar än vad jägarna fällde under jakten. Där kan rovdjurens påverkan ha stor betydelse för hur stort jaktuttag som är långsiktigt hållbart, menar forskarna.
– Det var stor variation i hur många älgar som sköts i de vargrevir vi studerade men det hade inget tydligt samband med det beräknade uttaget från björn och varg. Jaktuttaget var inte generellt lägre i de områden där rovdjuren tog fler älgar, säger Håkan Sand, forskare inom viltekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Skillnad mellan vuxna älgar och kalvar
Forskarna har också jämfört resultaten med studier från Alaska. Där är den totala årliga dödligheten bland älgar ofta högre än i Sverige. I Alaska är det rovdjuren som dödar flest älgar, eftersom rovdjurstätheten är betydligt högre än i Skandinavien. Samtidigt är jakttrycket betydligt lägre.
En avgörande skillnad mellan rovdjurens och människans jakt på älg är vilka djur som väljs ut. Rovdjuren dödar främst kalvar, medan jakten fäller en hög andel vuxna djur, inklusive många kor. Det har stor betydelse för hur älgstammen påverkas.
Dödlighet bland vuxna älgar påverkar populationens tillväxt betydligt mer än kalvdödlighet. Störst effekt har dödlighet bland vuxna kor.
Lokal anpassning kan behövas
Jämförelsen med Alaska tyder på att älgstammen i Skandinavien skulle kunna tåla en högre dödlighet utan att minska. Det förutsätter dock att jakten främst riktas mot kalv och tjur och i mindre utsträckning mot vuxna kor, enligt forskarna.
– Älgförvaltningen kan behöva bli mer lokalt anpassad i områden där det finns varg och björn. Men det är inte säkert att jakten måste minskas i dessa områden. Att förändra ålders- och könsfördelningen i avskjutningen kan vara ett alternativt verktyg, säger Håkan Sand.
Studien är gjord av forskare vid SLU och Universitetet i Innlandet, Norge. Den bygger på data från 20 vargrevir i Skandinavien under perioden 2001–2022. Forskarna har kombinerat olika typer av underlag för att beräkna hur stor andel av älgstammen som dödas av varg, björn och jakt.
Vargens påverkan har beräknats med hjälp av gps-märkta vargar, vilket gjort det möjligt att fastställa hur många älgar som dödas inom varje revir. Uppgifter om björntäthet bygger på avskjutningsstatistik och dna-inventeringar.
Älgtätheten har uppskattats genom att inventera spillning. Dessa data har därefter kombinerats med jaktstatistik för att beräkna det årliga predationstrycket – alltså hur stor andel av älgpopulationen (efter kalvning) som dör under ett år till följd av rovdjur eller jakt.
Korta men intensiva pass kan vara mer effektivt för äldre än traditionell konditionsträning. Det visar en avhandling vid Umeå universitet.
Det är ingen nyhet att fysisk aktivitet har många positiva hälsoeffekter, men för äldre är regelbunden motion särskilt viktig. Flera funktioner som försämras med åldern kan förbättras genom träning. Samtidigt är det ett stort folkhälsoproblem att många äldre är fysiskt inaktiva. Nu har en ny avhandling undersökt effekter av så kallad högintensiv träning.
– En av de mest spännande upptäckterna i min forskning är kopplingen mellan muskelstyrka och hur hjärnan fungerar. När man kortar ner passen och höjer intensiteten verkar äldre kunna få extra fördelar både för benstyrkan och arbetsminnet, säger Sofi Sandström som skrivit avhandlingen vid Umeå universitet
Pulshöjande träning
Tidigare studier har visat att högintensiv träning, HIT – som bygger på mycket korta men intensiva och pulshöjande intervaller – har lovande hälsoeffekter hos yngre personer. Men avhandlingen visar hur olika nivåer av träningsintensitet påverkar kondition, hjärnans funktion och muskelstyrka även hos personer över 65 år.
I studien deltog 68 personer i åldrarna 66 till 79 år som vanligtvis inte tränade regelbundet. Deltagarna lottades till två grupper och tränade på stationära cyklar två gånger i veckan under tre månader. Den ena gruppen genomförde medelintensiv konditionsträning i 40-minuterspass, medan den andra fick ägna sig åt högintensiv träning med korta intervaller (10 x 6 sekunder) under ett 20-minuterspass.
Mer effekt på benstyrka och minne
Resultaten visade att både kondition och blodtryck förbättrades i liknande omfattning i grupperna, oavsett om träningen var medel- eller högintensiv. Det högintensiva, och betydligt kortare, passet gav däremot bättre effekt på benstyrka och arbetsminne. Eftersom dessa funktioner ofta försämras med åldern menar Sofi Sandström att träningsmetoden är lovande.
– Tidigare har forskare varit osäkra på om äldre ens bör träna högintensivt, men mina resultat pekar på att det fungerar minst lika bra som medelintensiv träning. Därför kan högintensiva kontrollerade pass bli ett viktigt alternativ för äldre som vill variera sin träning, säger hon.
Starkare ben kopplat till piggare hjärna
I studien undersöktes kognitiv funktion med ett brett kognitivt batteri där flera olika tester av arbetsminne ingick. Hjärnans aktivering vid arbetsminne undersöktes även, då deltagarna fick genomföra ett arbetsminnestest vid en magnetkameraundersökning.
Här visade det sig att ökad benstyrka var relaterad till både ökad aktivering i frontalloben vid arbetsminnestestet samt ökad prestation på testet. Detta tyder på att muskulär anpassning kan vara ett viktigt mål för träning som syftar till att skydda hjärnan.
Tidigare forskning har antytt att åldersrelaterade förändringar i hjärnans vitsubstans kan begränsa effekterna av traditionell konditionsträning på arbetsminnet. Personer med mer uttalade förändringar har ofta inte uppvisat samma förbättringar. I avhandlingen visades däremot att högintensiv träning förbättrade arbetsminnet även hos deltagare med omfattande vitsubstansförändringar.
– Detta tyder på att högintensiv träning kan vara särskilt värdefull för personer med tidiga förändringar i hjärnans vitsubstans, säger Sofi Sandström.
Träna hemma med stol
För att kunna göra högintensiv träning tillgänglig för en bredare grupp undersökte Sofi Sandström även möjligheten att träna hemma utan avancerade motionscyklar.
Det högintensiva passet omarbetades till att använda ”uppresningar från stol” i ett högt tempo, något som visade sig ge liknande omedelbar fysiologisk respons som intensiv träning på stationär cykel.
– Nästa steg är att utveckla en mobilapp som kan styra träningspassen och att testa träningsformen på en ny grupp äldre för att se om resultaten håller även för dem som saknar tidigare erfarenhet av HIT. Förhoppningen är att träningen i framtiden ska kunna genomföras i hemmiljön, säger Sofi Sandström.
