Nya arkeologiska fynd från medeltidens Gotska Sandön utmanar bilden av ön som en enslig plats för sälfångst. Nu framträder i stället en dramatisk historia kantad av handel, sjöfart och sjöröveri.
Gotska Sandön har under flera tusen år spelat en roll som mötesplats och korsväg för sjöfarare i Östersjön. Ön har fungerat som en plats för att söka skydd eller fylla på proviant, och kanske även för handel och varuutbyte.
– Det finns också starka skäl att tro att öns långa historia även handlat om sjöröveri och plundring, säger Johan Rönnby, professor i arkeologi vid Södertörns högskola, i ett pressmeddelande.
Arkeologiska undersökningar på Gotska Sandön har pågått under flera år. Målet har varit att studera mänskliga aktiviteter på ön ur ett längre perspektiv. Forskarna har också velat få en bättre bild av fynd som gjorts genom åren, men också mer korrekta dateringar av lämningar och platser som upptäckts tidigare.
Isolerad ö med dramatisk historia
Forskarna har kartlagt fynd som visar att Gotska Sandön haft en strategisk betydelse i Östersjön.
Vid Säludden har man hittat spår av medeltida bebyggelse och gravar. Bland de arkeologiska fynden finns också silvermynt och vapen från 1300-talet. Dessa föremål tyder på att sjörövare kan ha varit inblandade. Spår i området tyder dessutom på att en strid eller förlisning kan ha ägt rum i slutet av 1300-talet. Flera skelett har också hittats.
– Det här var en tid då sjöröveri och fartygskapningar var vanligt förekommande på Östersjön. Vi vet till exempel att de ökända och fruktade Vitaliebröderna härjade i Östersjön vid den här tiden, att de använde vapen och hade mynt av den typ vi har hittat, säger Johan Rönnby.
– Vi har också påträffat rester av ett medeltida skepp, en kogg, kanske en förlisning som har samband med vad som hände på platsen, fortsätter han.
Arkeologen Johan Rönnby undersöker rester från skeppsvrak längs Gotska Sandöns stränder. Bild: Susanne Rönnby
Tydligare bild av historien
Gotska Sandön ligger 40 kilometer norr om Fårö och är cirka 3600 hektar stor med långa stränder, höga dyner och tallskog. Landskapet har formats av hav, vind och mänsklig närvaro på ön. Det geografiska läget stärker forskarnas bild av platsen som en historisk korsväg.
– Ur marint perspektiv så framstår inte ön som särskilt ensligt, tvärtom är den snarare centralt placerad i det stora Östersjöområdet. Söker man efter kortast möjliga väg över öppet hav så är passagen mellan Fårö och Sandön den mest naturliga vägen förbi Gotland. Dessutom är Östersjön känd för sina korta, krabba och höga vågor som kan vara besvärliga för mindre båtar och stärker att ön var en plats för att söka skydd, säger Johan Rönnby.
Undersökningarna, som nu mynnat ut i en rapport, har gjorts av Södertörns högskola i samarbete med Uppsala universitet, Gotlands Museum och Västerviks museum.
Att blockera befruktning på äggets yta med hjälp av antikroppar kan bli ett alternativ till hormonella preventivmedel. Nu har forskare gjort en upptäckt som gör att det är ett steg närmare verklighet.
En studie från Karolinska institutet visar hur ett fragment av antikroppen IE-3 kan blockera befruktning genom att rikta sig mot ett protein på äggets yta.
– Vår studie visar hur ett litet antikroppsfragment kan blockera befruktning genom att rikta sig mot ZP2, ett nyckelprotein i äggets yttre lager, säger Luca Jovine, professor i strukturell biologi vid institutionen för medicin Huddinge, i ett pressmeddelande.
Tester på möss lyckade
Antikroppen IE-3 är känd för att förhindra befruktning hos möss och under studien visade det sig att en mindre del av antikroppen var lika effektiv. Den blockerade befruktning i 100 procent av alla tester på möss.
De flesta preventivmedel i dag bygger på hormoner. De kan ge biverkningar som humörförändringar, huvudvärk eller ökad risk för blodproppar.
Att blockera befruktning på äggets yta har föreslagits som ett alternativ till hormoner, men antikroppar som IE-3 har bedömts som olämplig eftersom de kan trigga immunförsvaret. Att bara använda ett fragment av IE-3 tar bort den del av antikroppen som kan vara immunförsvarsutösande, vilket minimerar potentiella biverkningar.
– Trots sin lilla storlek förblev fragmentet effektivt, vilket minskar potentiella biverkningar. Dessa fynd ger en grund för en riktad, reversibel* preventivmetod som undviker hormonrelaterade risker, säger Luca Jovine.
*som går att sluta med
Forskarna ska utveckla en antikropp för människor
Nu ska forskarna utveckla en liknande antikropp som fungerar på mänskliga ägg. Först ska de testa om den kan förhindra befruktning i IVF-experiment (provrörsbefruktning, alltså när ägg plockas ut och befruktas av spermier utanför kroppen).
Om metoden fungerar är nästa steg att undersöka hur säker och stabil den är – och hur en behandling för människor skulle kunna utformas.
Snabb behandling med blodfettssänkande medicin efter en hjärtinfarkt kan minska risken för nya infarkter, stroke och dödsfall. Det visar en studie vid Lunds universitet.
Varje år drabbas omkring 21 400 svenskar av hjärtinfarkt – och en av fem avlider. Risken för nya infarkter är som störst det första året, eftersom blodkärlen då är extra känsliga och lättare bildar blodproppar. För att stabilisera blodkärlen måste det skadliga kolesterolet sänkas snabbt.
Idag får patienter ofta kolesterolsänkande statiner direkt efter infarkten, men tre av fyra når ändå inte sina behandlingsmål. För många krävs därför en tilläggsbehandling för att kolesterolnivån ska bli tillräckligt låg.
– Dagens riktlinjer förespråkar stegvist tillägg av blodfettssänkande läkemedel. Men inte sällan drar upptrappningen ut på tiden, det blir ineffektivt och patienter tappas bort, säger Margrét Leósdóttir, forskare vid Lunds universitet och överläkare i kardiologi vid Skånes universitetssjukhus, i ett pressmeddelande.
Liv kan räddas
En ny studie har undersökt patienters prognos beroende på när de får tilläggsbehandling med det blodfettsänkande läkemedlet ezetimib. Forskarna jämförde utfallet om patienterna fick kombinerad behandling tidigt, alltså inom 12 veckor efter infarkten, senare (efter 13 veckor), eller inte alls.
Resultatet visar att patienter som får både statin och ezetimib tidigt, och snabbt når sitt mål för kolesterol, har en bättre prognos och lägre risk för nya hjärtinfarkter och död än de som får behandlingen senare eller inte alls.
Baserat på resultaten skulle 100–200 nya hjärtinfarkter, stroke och dödsfall kunna förhindras i Sverige varje år, menar Margrét Leósdóttir.
Riktlinjer ses över
Skälet till att tilläggsbehandling inte sätts in tidigare beror på att tydliga rekommendationer saknas i dagens riktlinjer. Dessutom finns en försiktighetsprincip för att undvika biverkningar och övermedicinering.
– Men det finns positiva effekter med att sätta in båda medicinerna i så nära anslutning till hjärtinfarkten som möjligt. Att inte göra det är förenat med ökad risk. Läkemedlet som vi har undersökt i studien är dessutom lättillgängligt, billigt och ger få biverkningar, säger Margrét Leósdóttir.
De europeiska riktlinjerna för blodfettsbehandling håller just nu på att uppdateras, och Margrét Leosdottir hoppas att forskningsresultaten kan ge stöd för ändrade rekommendationer.
Fler nådde behandlingsmål
Skånes universitetssjukhus i Malmö har infört en behandlingsalgoritm som hjälper läkare att ge rätt blodfettsänkande behandling efter hjärtinfarkt. Det har resulterat i att dubbelt så många patienter fått ner sitt farliga kolesterol två månader efter infarkten, jämfört med tidigare.
– Flera andra sjukhus i landet har också anammat algoritmen och vår förhoppning är att ännu fler ser över sina rutiner, för att fler patienter ska få rätt behandling i tid och vi därmed kan förhindra onödigt lidande och rädda liv, avslutar Margrét Leósdóttir.
Hur kan en liten parasit ta sig in i kroppens mest skyddade område – hjärnan? Det har länge varit ett mysterium. Men nu har forskare vid Stockholms universitet avslöjat hur den vanliga parasiten Toxoplasma gondii lyckas ta sig in i det centrala nervsystemet.
Tidigare forskning har visat att parasiten Toxoplasma gondii kan ta kontroll över immunceller och styra deras rörelser, vilket gör det möjligt för den att sprida sig i kroppen.
Men hur parasiten tar sig från blodet och genom den svårgenomträngliga blod-hjärnbarriären, som normalt skyddar hjärnan från skadliga ämnen och mikroorganismer, har varit okänt – fram till nu.
– Det som möjliggjorde fynden är att vi har utvecklat en ny metod för att spruta in och spåra parasiter i hjärnan hos möss, säger forskaren Matias Rodriguez vid Stockholms universitet i ett pressmeddelande.
Parasiten kan snabbt nå hjärnan
Studien visar att parasiten manipulerar infekterade immunceller så att de klibbar fast i hjärnans kärlväggar. Det görs med hjälp av de klisterliknande molekylerna ICAM-1 och CD18. Parasiten kan sedan ta sig in i hjärnan på bara några timmar.
– Det är en mycket fiffig strategi av parasiten att manipulera immunceller så att de klibbar fast i hjärnans blodkärl och på så sätt enkelt kunna nå hjärnvävnaden, säger Antonio Barragan som är professor vid Stockholms universitet.
Resultaten kan på längre sikt hjälpa forskarna att utveckla riktade förebyggande behandlingar mot infektionen.
Vanlig parasit som orsakar infektion
Toxoplasma gondii orsakar sjukdomen toxoplasmos som sannolikt är världens vanligaste parasitinfektion. Uppskattningsvis är minst 30 procent av jordens befolkning och cirka 15 – 20 procent av Sveriges befolkning bärare av parasiten.
Toxoplasma sprids främst via kattavföring, otillagat kött och dålig livsmedelshygien. De flesta smittade får inga symtom. Hos personer med nedsatt immunförsvar till följd av exempelvis hiv, organtransplantationer eller cellgiftbehandling kan dock toxoplasma ge livshotande hjärninfektion, encefalit. Parasiten kan även vara farlig för foster.
Trädens biologiska klocka styr när de växer och får löv. Nu visar en studie från Umeå universitet att justering av den inre klockan kan hjälpa träden att anpassa sig till ett förändrat klimat – något som kan få betydelse för framtidens skogsbruk.
Träd har, liksom människor, en biologisk klocka som styr deras dygns- och årstidsrytm. Tidigare forskning har visat att klockan är viktig för att träden ska växa, men också för att de ska kunna bilda knoppar på hösten och få löv under våren.
Det mesta av forskningen har dock utförts i kontrollerade växthusmiljöer. Ute i naturen utsätts träden för verkliga förhållanden som temperaturväxlingar och angrepp från insekter. Det här kan påverka klockans funktion.
Vissa gener styr dygnsrytmen
I en ny studie har data från växthus- och fältstudier kombinerats för att visa hur det biologiska klocksystemet påverkar trädens tillväxt och tidpunkt för olika händelser under året.
– Genom att tillämpa statistisk modellering på dessa dataset kunde vi fastställa vilka gener kopplade till dygnsrytmen som påverkar trädtillväxten eller till exempel tidpunkten då löven börjar växa fram eller ändrar färg, säger Bertold Mariën, postdoktor vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Poppel och ask följdes
Forskarna har studerat 68 genetiskt förändrade poppel- och asplinjer under flera år. Studien visar hur träden använder sin biologiska klocka för att anpassa tillväxten efter omgivningen.
Vissa förändringar i trädens så kallade ”klockgener” gjorde till exempel att de uppfattade dagslängden annorlunda och kunde fortsätta växa längre under säsongen.
– Den här studien är ett bevis på att träd som är anpassade till en viss dagslängd på en viss latitud kan anpassas till en ny latitud, vilket effektivt förlänger deras växtsäsong, säger Maria Eriksson, forskare inom fysiologisk botanik vid Umeå universitet, i pressmeddelandet.
– Detta är särskilt användbart på nordligare breddgrader som i norra Sverige där korta växtsäsonger begränsar timmerproduktionen, fortsätter hon.
Ta fram tåligare trädsorter
Vissa genetiska förändringar gjorde att träden växte bättre än andra träd på samma plats. Genom att rikta in sig på just dessa gener kan det bli möjligt att utveckla trädsorter som klarar snabba lokala klimatförändringar bättre. De skulle också kunna anpassa sig till nya platser på andra breddgrader.
– I framtiden skulle skogsbruket kunna förbättras genom att integrera trädens biologiska klockor, som styr deras naturliga tillväxtcykler, med traditionella skogsbruksmetoder. På så sätt kan man optimera trädens tillväxt och motståndskraft i en föränderlig värld, säger Maria Eriksson.
Havsvatten som tränger in i vägtunnlar kan leda till att en biofilm bildas på betongen – något som snabbar på nedbrytningen och ökar risken för skador. En studie från Chalmers tekniska högskola visar att skador i tunnlar kan uppstå snabbt.
När tunnlar byggs i berg sprejas väggar och tak med betong. Det gör ytan jämn och hindrar sten från att falla ner på vägen. Men när tunnlar omges av havsvatten, till exempel i Oslofjorden, kan vatten tränga in och föra med sig bakterier. De bildar en biofilm på betongens yta, livnär sig på ämnen i den och skadar ytan som blir porös.
I en studie kan forskare visa att den här nedbrytningen går ganska snabbt.
– Vi har gjort mätningar i Oslofjordtunneln sedan 2014 och vi kan se att bakterierna äter sig in uppemot en centimeter om året. Där det finns saltvatteninträngning kommer det att bildas biofilm, och betongen som är täckt av biofilmen kommer gradvis att lösas upp, säger Frank Persson, docent i molekylärbiologi och mikrobiell ekologi vid Chalmers, i ett pressmeddelande.
Studien har undersökt de mikrobiologiska processerna i Oslofjordtunneln, men enligt forskarna uppstår fenomenet troligtvis i liknande miljöer även i Sverige.
Biofilm en varningssignal
Ny betong som sprutas på väggar och tak i tunnlar har ett högt pH-värde som gör det svårt för bakterier att leva där. Men med tiden sjunker pH-värdet, vilket gör betongen mer mottaglig. Bakterierna bryter då ner betongen snabbare genom att använda ämnen som järn, mangan, svavel och kväve.
I extrema fall kan bakterier tränga in upp till tio centimeter på bara fem år.
– Den här typen av biofilm är en rätt tydlig varningssignal. Man behöver övervaka vattenflödet och biofilmens utbredning och lokalisera lös och skadad betong för att vid behov spreja på ny, säger Britt-Marie Wilén som är professor i miljö- och avloppsteknik vid Chalmers.
Havsvatten ger större problem
Liknande nedbrytning av betong kan troligen ske även i tunnlar där sötvatten tränger in, enligt Britt-Marie Wilén.
– Emellertid är problemet troligtvis större i miljöer där havsvatten tränger in, dels för att havsvatten är gynnsamt för bakterietillväxten, men också eftersom saltet påskyndar korrosionen i armeringen. Klimatförändringarna gör dessutom haven varmare, och med varmare vatten sjunker pH-värdet ytterligare, vilket skulle kunna öka hastigheten i korrosionen, säger hon.
Vägtunnlar är säkra
Sprutbetong har använts i vägtunnlar sedan 1990-talet, och sedan dess har forskare sett att biofilm kan bildas på ytan. Trots detta finns få studier om så kallad biokorrosion i tunnlar i marin miljö.
Forskarna understryker att vägtunnlar i allmänhet är säkra, trots att biofilm kan växa på betongen. De rekommenderar dock regelbundna mätningar av betongens pH-värde. Det är också viktigt att följa grundvattenflödet genom berget och övervaka biofilmens spridning.
Lågt grundvattenflöde gynnar biofilmtillväxt och ger lägre pH-värde i biofilmen, vilket snabbar på nedbrytningen av betongen. Högre flöde kan däremot neutralisera syran i biofilmen.
När kriget bröt ut tvingades chefer inom Ukrainas offentliga förvaltning tänka om. De gick från toppstyrning till ett mer delat och samarbetsinriktat ledarskap. Enligt en studie från Södertörns högskola har det varit en nyckel till landets motståndskraft.
Trots Rysslands fullskaliga invasion har Ukraina lyckats upprätthålla en fungerande offentlig förvaltning. En ny studie undersöker hur landet har kunnat vara så motståndskraftigt.
Resultaten visar att ledarskapet i Ukraina har förändrats över tid – från en toppstyrd och auktoritär stil före 2014 till mer inkluderande och samarbetsinriktade arbetssätt. Det här blev särskilt tydligt efter invasionen 2022.
– Vi ser hur offentligt ledarskap i Ukraina gått från att vara toppstyrt till något som delas mellan kollegor, myndigheter och medborgare. Det var inte en nödlösning, det var en utveckling som hade börjat långt tidigare, säger Olena Shevtsova, forskare i offentlig förvaltning vid Södertörns högskola, i ett pressmeddelande.
Tre nivåer av ledarskap
Studien bygger på 15 djupintervjuer med offentliga chefer i Ukraina, på både lokal och nationell nivå. Frågorna handlade om hur de ser på sitt arbete mitt i krisen och hur de får saker att fungera.
De intervjuade cheferna berättar att kriget har tvingat fram ett mer delat ledarskap, där ansvaret nu delas både inom och mellan olika organisationer och sektorer.
Forskarna identifierade tre nivåer av ledarskap där nya former för samarbete vuxit fram:
1
Inom organisationer: Här bytte personer roller beroende på vad som behövdes för stunden.
2
Mellan myndigheter: Bättre samarbete mellan till exempel migrationsmyndigheten och utrikesdepartementet behövdes för att ordna pass till ukrainska medborgare utomlands.
3
Mellan sektorer: I vissa fall fick förslag från civilsamhället stor betydelse. Till exempel lyssnade tjänstemän på medborgarna när namn på gator ändrades.
– Vi såg fall där civilsamhället inte bara blev lyssnat på – utan där deras förslag faktiskt avgjorde. Till exempel vid namnbyten på gator valde myndigheterna i många fall helt enkelt det som medborgarna föreslog. Det var ett sätt att hantera alla de kriser som följde i krigets spår. De agerade lokalt, situationsanpassat och tillsammans. Det är vad vi kallar “leadership as practice”, säger Olena Shevtsova.
Ny syn på ledarskap i kris
Även om varje kris är unik, menar Olena Shevtsova att resultaten från studien är relevanta långt utanför Ukrainas gränser.
– Mycket tidigare forskning om krisledarskap utgår från idén om den starka, ensamma ledaren. Här visar vi att samverkan, delat ansvar och flexibilitet kan vara minst lika avgörande – särskilt i offentlig sektor, säger hon.
Hon understryker samtidigt att det ukrainska exemplet inte uppstod i ett vakuum. Förutsättningar fanns redan på plats.
– Vi såg den här utvecklingen redan innan kriget. Vi vet inte om ett land utan kollektivistiska ledarskapsideal skulle kunna göra samma förflyttning, säger Olena Shevtsova.
När unga laxar utsätts för rester från läkemedel ändrar de sitt beteende. Bland annat tar de större risker under den livsviktiga vandringen från älv till hav.
Föroreningar av läkemedelsrester är ett välkänt problem och ett växande hot mot djurlivet i hela världen, enligt forskare.
För att få mer kunskap om konsekvenserna för djur undersökte forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå laxar.
Genom att medicinera unga laxar med halter av läkemedel som motsvarar vad man hittat i miljön tidigare upptäckte man att laxarna inte betedde sig som vanligt.
Simmade hellre ensamma än i stim
Ett av läkemedlen som laxarna fick var det ångestdämpande och lugnande klobazam. Med hjälp av sändare kunde forskarna sedan följa laxarna under deras 28 kilometer långa vandring från Dalälven till Östersjön.
För att ta sig till havet måste laxarna passera två kraftverksdammar. I dammarna finns det ofta många rovfiskar. Därför är det säkrare för laxarna att passera hindret tillsammans i stim. I vanliga fall stannar laxarna upp och tvekar när de kommer fram till dammarna, men de medicinerade laxarna betedde sig annorlunda.
– De som fått det ångestdämpande preparatet passerade kraftverksdammarna på kortare tid än de andra laxarna. Det gjorde också att fler av de medicinerade laxarna till slut nådde Östersjön. I uppföljande labbexperiment kunde vi se att laxar som fått klobazam blivit mer asociala och risktagande. Det är en förklaring till att de valde att själva snabbt simma förbi hindret i stället för att vänta på andra, säger Jack Brand, forskare vid Institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU i Umeå, i ett pressmeddelande.
Kan förändra laxarnas vandringsprocess
Att laxarna som fick läkemedel nådde Östersjön snabbare låter positivt, men varje förändring av en arts naturliga beteende och ekologi får stora konsekvenser, både för arten och omgivande djur- och växtliv.
Nyligen klassades atlantlaxen som utrotningshotad i delar av Europa av Internationella naturvårdsunionen.
– Vandringen till havet är viktig för unga laxar. De äter och växer upp i det öppna vattnet innan de återvänder till älvarna för att leka. Våra resultat visar att exponering för vanliga läkemedelsrester kan förändra denna process, vilket kan få konsekvenser för populationernas fortlevnad. Ytterligare forskning krävs för att ta reda på vilka de långsiktiga konsekvenserna blir, säger Michael Bertram, biträdande universitetslektor vid Institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU i Umeå.
Läkemedelsrester ett växande hot
Rester från läkemedel hamnar i vattendrag både när medicinen tillverkas och när vi människor använder den. Nästan 1000 olika substanser har upptäckts i sjöar, älvar och hav över hela världen. Forskarna beskriver det som ett snabbt ökande hot mot djurlivet och ekosystemen.
– Antidepressiva och smärtstillande läkemedel är särskilt oroande på grund av deras förmåga att påverka hjärnans funktion och förändra beteendet hos vilda djur, säger Michael Bertram.
Det finns metoder för att rena avloppsvatten men nästan inga länder har den infrastruktur som krävs för att göra det.
– Det finns flera potentiella lösningar för att ta itu med problemet med läkemedelsföroreningar, bland annat genom att ändra lagstiftningen och uppgradera tekniken för avloppsrening, säger Tomas Brodin, professor vid Institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU i Umeå.
279 laxar medicinerades
I studien utrustade forskarna 279 unga laxar, så kallad smolt, med implantat som medicinerade fiskarna. De halter av läkemedel som laxarna fick motsvarade vad som hittas i miljön. Bland annat medicinerades de med klobazam, ett ångestdämpande och lugnande läkemedel.
Klobazam och andra lugnande läkemedel når vattendrag och ekosystem via avlopp runt om i världen. Forskarna valde att göra de fältbaserade experimenten i Dalälven eftersom det inte fanns några bakgrundsnivåer av klobazam i älven. Det gjorde det möjligt att exponera fiskar med nivåer som är vanliga i vattenmiljöer över hela världen och se hur det påverkade beteendet och vandringen hos vild fisk.
Förutom forskare vid SLU har en forskare från Umeå universitet deltagit i studien.
Forskare vid Linköpings universitet har utvecklat ett batteri där konsistensen kan liknas vid tandkräm – och anta vilken form som helst. Tack vare böjligheten kan batteriet integreras på helt nya sätt i framtidens teknik.
Inom tio år väntas över en biljon prylar vara uppkopplade – från mobiltelefoner och smarta klockor till medicinska hjälpmedel som hörapparater. På sikt kan det även handla om e-textilier, mjuk robotik och uppkopplade nervimplantat.
För att tekniken inte ska bli ett hinder krävs nya batterilösningar. Nu har forskare vid Linköpings universitet tagit fram ett mjukt, formbart batteri som kan integreras i framtidens prylar.
– Batterier är den största komponenten i all elektronik. Idag är de solida och ganska klumpiga. Men med ett mjukt och formbart batteri finns det inga begränsningar i utformningen. Det kan integreras elektronik på ett helt annat sätt och anpassas efter användaren, säger Aiman Rahmanudin, biträdande universitetslektor vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Elektroder i flytande form
Nyckeln till det formbara batteriet har varit ett nytt angreppsätt, där elektroderna har omvandlats från fast till flytande form. Elektroder i flytande form har testats tidigare men utan större framgång.
Tidigare försök att tillverka mjuka och töjbara batterier har byggt på olika typer av mekaniska funktioner med till exempel gummikomposit som kan dras ut. Men det kommer inte åt kärnan i problemet. Ett stort batteri har högre kapacitet, men mer aktiva material leder samtidigt till tjockare elektroder och blir därmed stelare.
– Här har vi löst det problemet och vi är de första att visa att kapaciteten är oberoende av styvheten, säger Aiman Rahmanudin.
Han beskriver att konsistensen i det nya batteriet kan liknas vid tandkräm.
– Materialet kan till exempel användas i en 3D-skrivare för att utforma batteriet som man vill. Det öppnar för en ny typ av teknik, säger Aiman Rahmanudin.
Batteriet kan laddas över 500 gånger
Forskarna vid Linköpings universitet har baserat sitt mjuka batteri på ledande plaster och lignin, som är en restprodukt från papperstillverkning. Batteriet kan laddas över 500 gånger och fortfarande behålla sin prestanda. Dessutom kan det sträckas ut till dubbla längden och fortfarande fungera lika bra.
– Materialen i batteriet är konjugerade polymerer och lignin, båda baserade på råmaterial som finns i överflöd. Och genom att använda en biprodukt som batterimaterial bidrar vi till en mer cirkulär modell. Så det är ett hållbart alternativ, säger Mohsen Mohammadi, postdoktor vid Linköpings universitet.
Prestandan behöver bli bättre
I dagsläget finns dock en del begränsningar med forskarnas nya batteri.
– Batteriet är inte fulländat. Vi har visat att konceptet fungerar men prestandan behöver bli bättre. Just nu ligger spänningen på 0,9 volt. Så nu ska vi se om vi kan använda andra kemiska sammansättningar för att öka spänningen. Ett alternativ som vi utforskar kan vara användningen av zink eller mangan, två metaller som är vanliga i jordskorpan, säger Aiman Rahmanudin.
När forskare mätte metanutsläpp från Siljan blev de överraskade. På flera platser var utsläppen oväntat kraftiga. Så långvariga och koncentrerade utsläpp har aldrig tidigare upptäckts vid en sjö.
Siljan är den största av flera sjöar i området Siljansringen – en nedslagskrater i mellersta Sverige som bildades när en meteorit träffade jorden för cirka 370 miljoner år sedan.
I en studie från Chalmers mätte forskare metanutsläpp från Siljansringens sjöar under två perioder 2023 och 2024. På flera ställen hittade de så kallade hotspots: tydliga utsläppsplatser med kraftiga metanläckage som bildade gasplymer i luften.
Att naturliga metanutsläpp förekommer från sjöar i området har man vetat sedan innan, men inte att utsläppen är så kraftiga som studien visade.
Nästan 300 gånger högre utsläpp än normalt
Ett halvår efter att flera hotspots hittades gjordes nya mätningar på samma platser. De kraftiga utsläppen var då kvar och beräknades till cirka 3,5 ton metan per år. Det motsvarar 85 ton koldioxidekvivalenter*.
– De naturliga metanutsläppen från Siljansringen verkar vara betydligt mer omfattande än vad som tidigare varit känt. På vissa platser mätte vi utsläpp som var upp emot 300 gånger högre än vad som normalt brukar förekomma i sjöar, säger Johan Mellqvist, professor i optisk fjärranalys vid Chalmers, i ett pressmeddelande.
*Koldioxidekvivalenter är ett mått på utsläpp av växthusgaser. När man uttrycker utsläppen av en viss växthusgas i koldioxidekvivalenter anger man hur mycket koldioxid som skulle behöva släppas ut för att påverka klimatet på samma sätt. Ett metanutsläpp på 1 ton motsvarar 28 ton koldioxidekvivalenter.
Viktig insikt i Sveriges växthusgaser
Metan är en stark växthusgas med en betydligt högre global uppvärmningspotential än koldioxid.
– Att metanutsläppen vid Siljan är så omfattande ger viktiga insikter om Sveriges naturliga växthusgasbudget och metanutsläppskällor, säger Johan Mellqvist.
Utsläppen som forskarna hittat har visserligen har en liten påverkan på Sveriges totala växhusgasbudget, enligt honom. Samtidigt vet de inte om det finns fler stora utsläpp, eller hur de varierar över tid.
– Om ytterligare studier visar att omfattningen av utsläppen är ännu större kan det vara motiverat att försöka minska dem.
Lokalbefolkningen vid Siljan har vittnat om ihållande isvakar som uppstår på samma ställen år efter år. Studien bekräftar att det är metanutsläpp som orsakar vakarna. Bild: Chalmers tekniska högskola, Mats Budh
Mätningarna gjordes med ny metod
För att göra mätningarna använde forskarna delvis en helt ny metod som tagits fram på Chalmers. Den innebär bland annat att spårgas används för att förstå metangasens spridning i luften och hur mycket som flödar ut.
– Metoden gör det möjligt att mäta koncentrerade utsläpp betydligt bättre än traditionella metoder som exempelvis flytkamrar, som är byggda för ytmätningar av homogena gasutsläpp över en utspridd yta. En fråga vi ställer oss är om den här typen av lokaliserade utsläpp även kan finnas vid fler sjöar, men att dessa hittills inte har upptäckts eftersom metoderna för att fånga upp dem har varit otillräckliga, säger Johan Mellqvist, professor i optisk fjärranalys vid Chalmers.
Nu ska forskarna, med hjälp av den nya metoden, undersöka om utsläppen är unika för Siljan – eller ett fenomen som kan förekomma i sjöar över hela världen.
Kan vara toppen på ett isberg
När det läcker metan från sjöar brukar det i vanliga fall handla om så kallade bubbelutsläpp. Det är sporadiska och utspridda läckage som kan poppa upp lite här och där över vattenytan. Bubbelutsläpp kommer från sediment i sjöbottnen, vilket beror på att organiskt material sjunker ner till bottnen, ruttnar och bildar metan som bubblar upp till ytan.
Forskarna förvånades över att metanläckagen var betydligt mer samlade än vanliga bubbelutsläpp.
– Det är otypiskt och ganska märkligt att utsläppen var så ofantligt koncentrerade. Vad vi vet har den här typen av väldigt lokaliserade utsläpp aldrig tidigare uppmätts vid sjöar. Samtidigt har vi enbart granskat en liten del av Siljanringens sjöar. Så det är möjligt att vi bara har sett toppen på ett isberg, och att det finns betydligt fler hotspots, säger Johan Mellqvist.
Oklart vad som orsakar metanutsläppen
Nu vill forskarna ta reda på var utsläppen kommer från.
Ett alternativ är att utsläppen är djupgas från underjorden: en konsekvens av att meteoritnedslaget vid Siljan drog med sig organiskt material djupt ner i marken som fortfarande bildar metangas.
Ett annat alternativ är att utsläppen kommer från metanfickor: fickor av sediment en bit ned i sjöbottnen som läcker metan.
– Om det är djupgas från underjorden är detta unikt för Siljansringen och den krater som bildades vid meteoritnedslaget. Men om det handlar om mer ytliga metanfickor kan den här typen av utsläpp finnas på fler ställen, säger Johan Mellqvist.
Nu ska mer av Siljan, och närliggande sjöar, kartläggas på ett större djup.
– Vi behöver förstå hur många hotspots området har och identifiera källan till utsläppen, och vi vill även utforska möjliga strategier för att begränsa utsläppen. Resultaten kan få bäring på betydligt fler sjösystem än i Siljansområdet, och få konsekvenser för hur naturgasläckage bedöms i geologiska formationer över hela världen.
Fem hotspots hittades
I studien kartlades aktiva utsläppsplatser vid Siljan, Orsasjön, Fudalsviken och Vikarbyn under två tillfällen 2023 och 2024, med sju månaders mellanrum. Forskarna identifierade fem distinkta hotspots för metanläckage, främst på grunt vatten (2–5 meter djupt), som bildade gasplymer i luften, så kallad ebullition.
De årliga metanutsläppen från dessa hotspots uppskattades till cirka 3,5 ton per år med ytterligare diffusa utsläpp som bidrog med 50 kg/år. Var utsläppen kommer från är fortfarande oklart.
Att låta skogen på egen hand sopa igen spår efter människor, så kallat återförvildande, leder till bättre ekosystem och gynnar samspelet mellan natur och samhälle. Nu vill forskare att skogsbruk ska inspireras mer av metoden.
När skogen får sköta sig själv kan djur och växter som försvunnit från ett område komma tillbaka – det är ett av målen med återförvildande.
Forskare vid Lunds universitet har undersökt hur återförvildande påverkar skogar genom att studera skogar som i olika utsträckning fick sköta sig själva fram till avverkning. De jämfördes sedan med skogar som sköttes som vanligt.
Studien visar att ekosystemens motståndskraft blir bättre av återförvildande. De vildare skogarna hade ökad koldioxidlagring och rikare biologiska mångfald. Dessutom gynnades samspelet mellan natur och samhälle.
Skogsbruk bör inspireras av återförvildande
Forskarna tycker att resultatet utmanar det nuvarande skogsbruket som fokuserar på kortsiktiga ekonomiska vinster och förenklade skogsekosystem.
– Vi utforskar begränsningarna med konventionella skogsbruksmetoder, såsom intensiv skötsel av monokulturella plantager* där bara en trädart odlas, säger Lanhui Wang, forskare i naturgeografi och ekosystemvetenskap vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
I stället tycker forskarna att skogsbruk ska ha en strategi som är inspirerad av återförvildande.
– Genom att främja skogar som är mer anpassningsbara till klimatförändringar kan återförvildande-inspirerat skogsbruk bli en väg för att bevara naturen och stödja människans välbefinnande i antropocen**.
*Stora områden där bara en art odlas
**Människans tidsålder, den tidsperiod när människor har haft – och fortfarande har – en stor roll i förändringen av jordens geologi, klimat och ekosystem.
Riktlinjer för mer hållbara ekosystem
Studien kan vara viktig för både beslutsfattare, markförvaltare och naturvårdande organisationer, menar forskarna. De pekar ut flera riktlinjer till den som vill göra ekosystemen mer hållbara. Bland annat att jobba för naturlig återväxt och hjälpa utrotningshotade arter. En annan riktlinje är att återinföra så kallade nyckelarter, alltså växt- eller djurarter som är viktiga för andra arters överlevnad i ett ekosystem.
– Genom att gå från produktivitetscentrerade metoder till ekologisk hållbarhet kan samhället uppnå varaktiga miljömässiga, ekonomiska och sociala fördelar. Vår studie hjälper samhällen och beslutsfattare att ta informerade beslut för en hållbar framtid, säger Lanhui Wang.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten deltagit i arbetet: Chinese Academy of Sciences, University of Copenhagen, University of Augsburg och Aarhus University.
Socialtjänsten erbjuder stödgrupper för barn i familjer med våld, missbruk eller psykisk ohälsa – men hjälpen når inte alltid fram. Många vet inte att grupperna finns, visar forskning från Lunds universitet.
I många kommuner erbjuder socialtjänsten stödgrupper för barn som växer upp i familjer där det förekommer psykisk ohälsa, missbruk eller våld. Grupperna är frivilliga och ingen utredning behövs för att delta. Trots detta har socialtjänsten svårt att nå barn med insatsen. Socionomen Maria Svensson har forskat om vad det är som hindrar att hjälpen når fram. Nu har hon publicerat sina resultat.
Ett grundläggande problem är att många barn och föräldrar inte känner till stödgruppernas existens. Här har skolan och vården en viktig roll att lotsa barnen rätt.
– Vi inom socialtjänsten måste bli mycket bättre att informera lärare, skolsköterskor, läkare, fritidspersonal om vilken hjälp som finns att få, säger Maria Svensson i ett pressmeddelande. Detta blir särskilt viktigt nu när det nu kommer en ny socialtjänstlag med bestämmelser om att arbeta förebyggande och vara lättillgänglig.
Skam gör att hjälpen inte når fram
Men även om man vet vilken hjälp som finns att få, kan andra hinder ändå göra att man avstår. Det kan till exempel bero på skamkänslor eller rädsla att bli ”stämplad”.
– Familjeproblem kopplas till stigma och skam och man vill inte ha något att göra med verksamhet som ges i socialtjänstens regi, säger Maria Svensson.
I sin studie identifierar hon en ”skamskala” när det gäller familjers benägenhet att söka hjälp för familjeproblem; barn som behöver stödsamtal efter föräldrars skilsmässa är lättast att nå. Svårast är stödgrupper för barn där det förekommer våld inom familjen. Inte så konstigt, menar Maria Svensson, eftersom det är straffbart och kan ge juridiska efterspel.
Men även stödgrupper för barn till missbrukande föräldrar är svåra att nå. Delvis på grund av stigma, men också för att dessa barn och ungdomar ofta inte ser sin situation som ett problem – förrän de träffar andra i liknande situation.
– Insikten om sitt eget behov väcks ibland först när man träffar andra i samma situation. Därför är det så viktigt att aktivt leta upp barn som behöver stödgrupper, säger Maria Svensson
Så kan tröskeln bli lägre
Ett sätt är att förlägga verksamheten till neutrala lokaler – sådana som inte direkt förknippas med socialtjänsten. Även gruppnamnen spelar roll: i stället för att signalera problem eller myndighet bör de vara inbjudande och neutrala, som ”Fjärilen” eller ”Lyktan”. Det ska kännas okej att gå dit, inte som något man behöver dölja.
– Det handlar om att sänka tröskeln, säger Maria Svensson.
Hon berättar att många som leder stödgrupper använder något de kallar ”skamskalan” för att lättare få barn att börja i grupp. Det handlar om att minska känslor av skam eller motstånd. Till exempel kan ett barn först få börja i en grupp för barn till skilda föräldrar. När både barnet och föräldrarna känner sig trygga med verksamheten, kan man ta upp svårare ämnen – som missbruk – och sedan föreslå en annan grupp som passar barnets situation bättre.
– Man avdramatiserar insatsen när man lägger fokus på barnets vardag och behov och inte på förälderns problem, säger hon.
Om forskningen
Studien undersöker de förhållanden och överväganden som påverkar barns deltagande i socialtjänstens stödgrupper. Den bygger på intervjuer med 18 barn och ungdomar som har deltagit i stödgrupp, 18 föräldrar samt 16 stödgruppsledare.
I takt med allt mer datatrafik växer behoven av effektiva kommunikationssystem. Forskare vid Chalmers tekniska högskola har nu utvecklat en förstärkare som ökar kapaciteten i fiberoptiska nätverk. Det kan även få betydelse för lasersystem som används inom sjukvården.
Fram till 2030 förväntas mängden datatrafik mer än fördubblas. Några anledningar är utvecklingen av AI och mycket användning av streamingtjänster och nya smarta enheter. Det här ökar behovet av kommunikationssystem som kan hantera enorma mängder information.
För internet, telekommunikation och andra dataintensiva tjänster används idag optiska kommunikationssystem, som med hjälp av ljus skickar information över väldigt långa avstånd. Informationen överförs via laserpulser och färdas i hög hastighet genom en optisk fiber.
Mer data kan skickas
För att informationen ska hålla tillräckligt hög kvalitet, och inte drunkna i brus, behövs optiska förstärkare. Hur mycket data ett optiskt kommunikationssystem kan överföra per sekund bestäms till stor del av förstärkarens bandbredd, det vill säga hur brett spektrum av ljusets våglängder den kan hantera.
Forskare vid Chalmers har nu utvecklat en ny förstärkare som gör det möjligt att skicka betydligt mer data per sekund än vad dagens fiberoptiska system klarar.
– De förstärkare som används i optiska kommunikationssystem idag har en bandbredd på ungefär 30 nanometer. Vår förstärkare har en bandbredd på 300 nanometer, vilket gör det möjligt att överföra tio gånger mer data per sekund än idag, säger Peter Andrekson, professor i fotonik vid Chalmers, i ett pressmeddelande.
Liten, känslig och kraftfull
Den nya förstärkaren är tillverkad av kiselnitrid. Den är utrustad med flera små spiralformade och sammankopplade vågledare, strukturer som leder ljuset i en viss riktning med hög effektivitet och minimal förlust.
Genom att kombinera materialet med en optimerad geometrisk design har flera tekniska fördelar uppnåtts, enligt forskarna.
– Framgångskonceptet med den här förstärkaren är att den både tiofaldigar bandbredden och reducerar brus bättre än alla andra typer av förstärkare. Det innebär att den också kan förstärka väldigt svaga signaler, till exempel för kommunikation i rymden, säger Peter Andrekson.
Dessutom har forskarna minskat systemets storlek till ett chip på några centimeter.
– Att bygga förstärkare på små chip är inte ett nytt koncept, men det här är första gången dessa har kunnat tillverkas med så pass stor bandbredd, säger Peter Andrekson.
Kan bidra till att sjukdomar upptäcks tidigare
Forskarna har placerat flera förstärkare på chipet. Eftersom optiska förstärkare är nyckelkomponenter i alla lasrar, kan Chalmersforskarnas koncept användas för att bygga lasersystem som snabbt kan ändra våglängd över ett mycket stort intervall, se faktaruta. Det öppnar på sikt för fler användningsområden i samhället.
– Mindre justeringar i utformningen skulle göra det möjligt att förstärka också synligt och infrarött ljus. Det innebär att förstärkaren även skulle kunna användas i lasersystem för exempelvis medicinsk diagnostik, analys och behandling. En stor bandbredd innebär att det går att göra bättre analyser och avbildningar av till exempel vävnader och organ, vilket gör det möjligt att kunna upptäcka sjukdomar tidigare, säger Peter Andrekson.
Ljus vid olika våglängder har olika tillämpningar. Forskarna har kunnat visa att förstärkaren fungerar för våglängder i det spektrum som används för just optisk kommunikation: från 1400 till 1700 nanometer.
Med sin bandbredd på hela 300 nanometer finns också möjligheter att anpassa och använda förstärkaren inom andra våglängder. Genom att ändra utformningen på vågledarna finns potential att förstärka signaler inom exempelvis synligt ljus (som varierar mellan 400 och 700 nanometer) och infrarött ljus (som förekommer i ett spektrum mellan 2000 och 4000 nanometer).
Det innebär på sikt att förstärkaren även kan användas inom områden där synligt eller infrarött ljus är avgörande, till exempel för att diagnostisera sjukdomar, genomföra behandlingar, visualisera inre organ och vävnader samt utföra kirurgiska operationer.
Just nu råder det brist på kemikaliesäkerhetsexperter i Norden. Bristen är ett hot mot både människors hälsa och miljön, menar forskare.
Många kemikalieexperter är på väg att gå i pension och samtidigt utbildas inte tillräckligt många nya, visar en rapport från Örebro universitet. Att det finns för få experter gör att det kan ta längre tid att hitta farliga kemikalier. Det kan också ta längre tid att ta fram juridiska underlag och införa regleringar.
– Bristen på experter gör oss sårbara eftersom riskbedömningar kan ta länge tid och det leder i sin tur till fördröjda åtgärder, sämre övervakning och större risk för missförstånd. Det innebär ett hot mot människors hälsa, miljön och den gröna omställningen, säger Åke Bergman, seniorprofessor vid Institutionen för naturvetenskap och teknik på Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Andra områden som kan påverkas av expertbristen är arbetet för säker och hållbar energi, övergången till att använda färre djur i kemikalietester och utvecklingen av innovationer som är både säkra och klimatsmarta.
Vill se gemensam nordisk satsning
Eftersom universiteten inte klarar av att utbilda tillräckligt många personer föreslår forskarna en gemensam nordisk satsning på utbildning och forskning inom kemikaliesäkerhet. De nordiska länderna är för små för att enskilt bygga upp den kompetens som behövs, och de flesta (83 procent) som tillfrågades i undersökningen tyckte att det var en bra idé att skapa ett nordiskt institut.
– Det finns ett stort behov av specialister inom många olika områden: miljökemi, statistik, exponering, olika typer av toxicitet, epidemiologi och hälsa. Och behovet av ny kompetens gäller även för EU och andra delar av världen, säger Åke Bergman.
Politiska förändringar i USA
Dessutom är ledande myndigheter och institut i USA i riskzonen på grund av politiska förändringar, menar forskarna. Det är troligt att den amerikanska miljömyndigheten EPA inte längre kommer att driva utvecklingen av nya metoder för kemikaliesäkerhet.
– Vi ser detta som en nordisk utmaning som kräver ett nordiskt samarbete. Vi behöver säkra tillgången till kompetens för att inte halka efter både vetenskapligt och i skyddet av människor och miljö, avslutar Åke Bergman.
Många organisationer har märkt av bristen
Undersökningen genomfördes den 10 februari–13 mars 2022. Myndigheter, forskningsinstitut, näringsliv, sjukvård och ideella organisationer vittnade alla om samma problem: Det är svårt att hitta personal med rätt kompetens inom alla delar av riskanalys – från toxikologi (läran om gifter och hur ämnen påverkar människors hälsa) till riskkommunikation och miljövetenskap.
Att vi människor går på två ben är sannolikt orsaken till att vi utvecklat våra rytmiska, musikaliska och språkliga förmågor. Det visar ny forskning vid Örebro universitet.
– Det förklarar också varför löpning och promenader gynnar kreativiteten, säger läkaren och forskaren Matz Larsson.
För mellan fem och åtta miljoner år sedan började människor och våra apsläktingar utvecklas åt olika håll. En av de mest avgörande förändringarna var att tidiga människoarter började gå på två ben i stället för fyra.
Enligt en ny studie har detta inte bara påverkat vårt sätt att röra oss, utan även haft betydelse för hur vi tänker, lyssnar och kommunicerar.
– Tvåfota gång skapar genom fotstegen rytmiska och mer förutsägbara rörelseljud, jämfört med hur vår närmaste släkting schimpansen rör sig på alla fyra, med oregelbundna steg bland prasslande trädgrenar, säger forskaren Matz Larsson vid Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Takt och tystnad underlättade lyssning
När två personer går i takt, och tysta intervall skapas mellan stegen, uppstår goda möjligheter att lyssna av omgivningen. När stegen är synkroniserade kan hjärnan gruppera ljuden och särskilja fotstegen från omgivningens ljud.
– Då kan ett lejon eller en fiende upptäckas i tid. Orytmiska individer som inte klarade av detta klampade sannolikt bokstavligen ut ur den genetiska poolen, säger Matz Larsson.
Rytmiskt vaggande i magen
Redan i livmodern påverkas det ofödda barnet av mammans rytmiska fotsteg. När barnen gungar upp och ner i takt med kvinnans steg aktiveras både hörsel, balans, ledsinne och känsel. Fotstegens takt är ungefär 120 slag per minut, vilket är samma takt som många musikstycken.
Hjärtljud har annan rytm, ungefär 70 slag per minut, och stimulerar endast hörseln.
– Det innebär att fotstegen ger en betydligt mer musikliknande upplevelse. Spädbarn blir lugna av att vaggas. Kanske är det för att det liknar situationen när mamman promenerade omkring under graviditeten?
Redan i livmodern påverkas barn av rytmiska fotsteg, där takten är ungefär 120 slag per minut. Det är samma takt som många musikstycken.
Bebisspråk när kroppskontakt minskade
Artikelns medförfattare Dean Falk, som är professor i antropologi vid Florida State University, har länge forskat om bebisspråk, alltså hur vuxna talar till barn på ett rytmiskt och nästan musikaliskt vis. När människan började gå på två ben kunde barnet inte hänga kvar i pälsen och behålla kroppslig kontakt med modern.
– Då uppstod ”babyspråk” för att ersätta den fysiska kopplingen mellan barn och förälder, enligt Dean Falks forskning. Det kan ha stimulerat evolutionen av musik och språk, säger Matz Larsson.
Att vi går på två ben förändrar våra hjärnor och hur vi kommunicerar idag – vad tänker du om det?
– För egen del märker jag att löpning och promenader gynnar kreativitet och kan skapa nya tankar – och att promenera med en vän gynnar tankeutbytet, säger Matz Larsson.
Det har blivit betydligt bättre kvalitet på jobben i Sverige de senaste 50 åren. Ändå har stressen i arbetslivet skjutit i höjden, visar en studie från Stockholms universitet.
Edvin Syk, doktorand vid Institutet för social forskning på Stockholms universitet, har undersökt utvecklingen av jobbkvalitet i Sverige och Europa. Forskningen visar att arbetsuppgifter, arbetsmiljö och flexibilitet överlag har förbättrats.
– Det har skett en tydlig förbättring av jobbkvaliteten på flera områden sedan slutet av 1960-talet. Framför allt har kvinnor fått det bättre, och könsskillnaderna har minskat avsevärt, säger Edvin Syk i ett pressmeddelande.
Samtidigt finns en oroväckande trend.
– Stressen i arbetslivet har ökat kraftigt. Det kan hänga samman med att komplexa jobb med hög arbetsbelastning har blivit vanligare, utan motsvarande ökning i självbestämmande.
Det här är jobbkvalitet:
Jobbkvalitet handlar om arbetsvillkor och arbetsförhållanden som påverkar människors välbefinnande och hälsa i arbetslivet. Det kan bland annat vara arbetsuppgifternas komplexitet, den fysiska arbetsmiljön, stressnivå, arbetstidens flexibilitet och möjligheten till självbestämmande.
Edvin Syk, doktorand vid Institutet för social forskning på Stockholms universitet, använder begreppet för att studera hur arbetslivets villkor har förändrats över tid, och vilka konsekvenser det får för olika grupper i samhället.
Forskningen har bedrivits med hjälp av de stora undersökningarna svenska Levnadsnivåundersökningen och European Working Conditions surveys.
Arbetsvillkoren mer jämlika
Kvaliteten på jobb har förbättrats genom att den fysiska arbetsmiljön blivit bättre. Det finns också mer utrymme för flexibla arbetstider. Dessutom har arbetsuppgifterna blivit mer stimulerande.
Utvecklingen har dock varit starkare för kvinnor än för män, särskilt efter 1980-talet.
– Könsskillnaderna i arbetskvalitet har nästan helt försvunnit. Kvinnor har i högre grad lämnat lågkvalificerade jobb till förmån för jobb med högre kvalifikationsnivå, där arbetsvillkoren generellt är bättre, säger Edvin Syk.
Arbetsvillkoren har blivit mer lika över tid, både mellan könen och mellan andra grupper i samhället. Varje ny generation anställda har i genomsnitt haft bättre jobb under hela sin karriär, jämfört med tidigare generationer.
Högre kvalitet i Norden än i Sydeuropa
Klasskillnaderna i jobbkvaliteten är också mindre i Norden än i södra Europa, visar forskningen. Länder som Sverige och Nederländerna har höjt kvaliteten för de sämst ställda yrkesgrupperna mer än länder som Grekland och Spanien.
– Arbetsvillkoren mellan yrkesklasser uppvisar betydande skillnader över hela Europa. Dock framkommer ett regionalt mönster, där lägre yrkesklasser generellt har bättre villkor i norra Europa jämfört med motsvarande grupper i södra Europa.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
