Forskare har analyserat tarmbakterier från 28 000 personer. Studien visar att genvarianter i elva områden i arvsmassan styr vilka bakterier som lever i tarmen och hur de fungerar. Flera av genvarianterna kopplas även till ökad risk för glutenintolerans, hemorrojder och hjärt-kärlsjukdom.
Tarmens mikrobiom – tarmfloran – har blivit ett hett forskningsområde eftersom den har stor betydelse för både hälsa och sjukdom. Samtidigt har det varit oklart vilka gener som styr sammansättningen av de bakterier som finns i tarmen. Hittills har forskare bara kopplat ett begränsat antal genetiska varianter till tarmflorans sammansättning.
Kartläggning av tarmbakterier
I två samordnade internationella studier har forskare nu genomfört den mest omfattande undersökningen hittills av sambandet mellan arvsmassa och tarmflora.
Totalt har genetiska data och tarmbakterier från över 28 000 personer analyserats. Forskarna har även kartlagt vilka bakterier som finns i deltagarnas tarmar – och för varje individ rör det sig om hundratals olika bakterier.
Elva genetiska regioner spelar roll
Analysen identifierade elva genetiska regioner som påverkar både vilka bakterier som finns i tarmen och vilka funktioner de har. Flera av generna är kopplade till centrala processer i mag-tarmkanalen, som näringsupptag och hur kroppen känner av bakterierna.
– Vi har lärt oss mycket om vad genetiken spelar för roll för tarmfloran. Flera av de genetiska sambanden som vi hittat handlar om mycket konkreta biologiska mekanismer. Det kan vara vilka ämnen som finns på tarmcellernas yta och på det sättet är tillgängliga för bakterier, säger Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
– Det kan också vara hur tarmen reagerar på ämnen som bakterier producerar, fortsätter hon.
Tydligt samband med vissa sjukdomar
Forskarna fann också tydliga samband mellan vissa genvarianter och flera sjukdomar – alla med tidigare kända kopplingar till tarmfloran. De såg att vissa av genvarianterna var kopplade till risken för glutenintolerans, hemorrojder och hjärt-kärlsjukdomar.
– Det tyder på att förändringar i tarmens bakteriesammansättning kan vara en väg att bättre förstå hur genetisk risk påverkar hälsan, säger Claes Ohlsson, professor vid Göteborgs universitet.
Stor biobank för tarmflora
Forskarna har nu byggt upp en av världens största biobanker för tarmflora.
– Eftersom mycket i vår hälsa är kopplat till tarmfloran vill vi förstås att vår forskning kan bidra till bättre sätt att förebygga och behandla sjukdomar genom att ta hänsyn till samspelet mellan gener, tarmbiologi och mikrobiom, säger Tove Fall.
Polisen använder i dag sociala medier som exempelvis Instagram för att sprida information och nå ut i lokalsamhället, men trots den stora digitala närvaron är syftet ofta otydligt – och det är oklart hur kommunikationen faktiskt påverkar medborgarnas känsla av trygghet. Det visar en ny avhandling.
En avhandling från Jönköping University, som består av fyra sammanhängande studier, har undersökt Polismyndighetens kommunikation i sociala medier ur flera perspektiv.
Resultatet visar att sociala medier rymmer stor potential, men att arbetet i dag präglas av begränsad dialog, otydliga strategier och ad hoc-lösningar (tillfälliga lösningar). Plattformar som Instagram ofta används mer som ett verktyg för att marknadsföra myndigheten än som en kanal för dialog och trygghetsskapande kommunikation.
Polisen lyfter själv fram sociala medier som ett sätt att öka synligheten i vardagen. Samtidigt är möjligheten att kommentera begränsad och kommunikationen sker sällan i dialogform.
– Det finns fortfarande många otydligheter kring varför polisen är så aktiva på sociala medier. Samtidigt kan den digitala närvaron bidra till ökad trygghet och förtroende när det används på rätt sätt – exempelvis genom dialog för att skapa relationer med lokalsamhället, säger Jens Alvén Sjöberg, forskare på Högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköping University.
Otydliga ramar ger spretigt arbete
Avhandlingen lyfter avsaknaden av strategier och tydliga riktlinjer, vilket gör arbetet svårt både för polisen och för allmänheten. De poliser som arbetar med sociala medier beskriver uppdraget som otydligt och att det ofta är beroende av eldsjälar som driver frågan, vilket leder till ett ad hoc-liknande arbetssätt.
Allmänheten har också en splittrad bild: många uppskattar informationen som delas, medan andra ifrågasätter om sociala medier bör vara en prioriterad uppgift för polisen.
Moderering och begränsade resurser gör dessutom att dialog ofta uteblir, vilket i sin tur kan bidra till en känsla av distans mellan myndigheten och medborgarna.
– Polisens sociala medier används mer som nyhetskanal för att påverka allmänheten, vilket kan skapa konflikt mellan polisen och allmänheten gällande myndighetens ansvar, användning av sociala medier och känslan av trygghet, säger Jens.
Trots utmaningarna – finns potential
Trots utmaningarna menar Jens Alvén Sjöberg att det finns stor potential att utveckla polisens arbetssätt i sociala medier. Ett mer strategiskt, kommunikativt och långsiktigt grepp skulle både kunna stärka förtroendet och ge medborgarna större förståelse för polisens arbete.
Genom att bygga vidare på framgångsrika exempel och undvika tidigare misstag kan polisen stärka sin närvaro online och skapa trygghet i samhället på ett mer effektivt sätt.
– Det finns fortfarande många otydligheter kring varför polisen är så aktiv på sociala medier. Men när myndigheten använder sociala medier med ett lärande syfte, som exempelvis trafikinformation eller drogprevention, kan det bidra till att förändra attityder och på sikt också skapa ökad trygghet.
Studierna visar hur polisen, men även andra offentliga myndigheter, kan förbättra sin kommunikation i sociala medier genom mer öppenhet och genom att bjuda in till dialog. På så sätt kan myndigheten tillsammans med medborgarna bidra till att skapa en känsla av trygghet.
– Det roligaste har varit att få se hur poliser själva tänker om att kommunicera med allmänheten. Sociala medier kan underlätta deras arbete i att skapa synlighet och tillit.
Dödligheten bland personer som injicerar droger och är inskrivna vid sprututbytesprogrammet i Stockholm har minskat under en tioårsperiod, och dödsfall i opioidöverdos har sjunkit kraftigt. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Personer som injicerar droger har en tydligt förhöjd risk att dö i förtid, ofta till följd av överdos. I en ny studie har forskare vid Karolinska Institutet följt 4 192 personer som besökt sprututbytesprogrammet i Stockholm mellan april 2013 och mars 2023, och kopplat uppgifter från verksamhetens kvalitetsregister till Socialstyrelsens dödsorsaksregister.
Totalt avled 685 personer under perioden, vilket motsvarar 16 procent av dem som undersöktes, och studien visar att den totala dödligheten minskade över tid.
Den största förändringen sågs för dödsfall i opioidöverdos, som var den vanligaste dödsorsaken och stod för 53 procent av dödsfallen. Men under studieperioden sjönk dödligheten i opioidöverdos från 29,40 till 5,88 dödsfall per 1 000 personer per år.
Naloxon och mindre opioidanvändning låg bakom minskning av överdoser
Minskningen av opioidöverdoser sammanfaller både med att naloxon, ett medel mot opioidöverdos, började delas ut vid sprututbytesprogrammet i Stockholm i januari 2018, och med att opioidanvändningen minskade bland besökarna.
– Vi ser en tydlig nedgång i dödsfall i opioidöverdos över tid. Det stärker bilden av att bredare tillgång till skadereducerande insatser kan göra skillnad, säger Elin Holmén, forskare vid Centrum för psykiatriforskning vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.
Uppgifter om att en person använder opioider var den starkaste faktorn som hängde ihop med både total dödlighet och död i opioidöverdos, visar studien. Även mindre frekvent injicerande och om personen nyligen hade avgiftats kunde kopplas till en högre risk.
Men om personen deltog i läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende kopplades det i stället till lägre risk för både död oavsett orsak och död i opioidöverdos.
– Resultaten understryker vikten av att fortsätta skala upp den läkemedelsassisterade behandlingen vid opioidberoende och att naloxon finns lätt tillgängligt för personer i riskmiljöer, vilket kan förhindra dödsfall och rädda liv, säger Elin Holmén.
Dödlighet av naturliga orsaker ökade
Samtidigt som dödsfall i opioidöverdos minskade så ökade dödligheten i sjukdomsrelaterade orsaker, så kallade naturliga orsaker, under tioårsperioden.
Det kan peka på ett växande behov av bredare hälsoinsatser för en åldrande och medicinskt sårbar grupp, utöver åtgärder som direkt riktar sig mot överdosrisk.
Forskarna lyfter också att övervakade brukarrum, där droger kan användas under medicinsk uppsikt, kan vara en möjlig kompletterande åtgärd för att ytterligare förebygga dödsfall.
Unga som känner sig ensamma vid 18 års ålder är mer benägna att drabbas av depression och ångest i tidiga vuxenåren, enligt en studie. Resultaten visar att ensamhet i övergången från ungdom till vuxenliv kan bidra till psykisk ohälsa senare i livet.
Forskare vid Stockholms universitet har genom data från en nationell kohortstudie som följer personer födda 2001 undersökt ungas psykiska hälsa i övergången till vuxenlivet. Genom att kombinera enkätuppgifter med registerdata har forskarna kunnat analysera både självrapporterade symtom och kliniskt diagnostiserad depression och ångest.
Resultaten visar att cirka 14 procent av deltagarna upplevde ensamhet vid 18 års ålder. De personerna var också mer benägna att diagnostiseras med depression och ångest vid 19–20 års ålder samt att rapportera symtom vid 21 års ålder.
Sambanden fanns kvar även efter att forskarna hade tagit hänsyn till socioekonomisk bakgrund och tidigare psykisk ohälsa.
– Övergången till vuxenlivet är en period som präglas av stora sociala förändringar. Vår studie visar att ensamhet under denna period är associerad med depression och ångest under de följande åren, säger Karina Grigorian, forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Tidiga insatser kan bidra till att förebygga senare psykisk ohälsa
Enligt forskarna understryker resultaten från studien behovet av att uppmärksamma ensamhet som en viktig folkhälsofråga under den så kallade framväxande vuxenåldern – en livsfas som ofta sammanfaller med studier, flytt hemifrån och förändrade sociala nätverk.
– Ensamhet är en subjektiv och påfrestande psykosocial upplevelse; den ska dock inte betraktas som ett statiskt tillstånd utan som en potentiellt modifierbar riskfaktor. Att förstå sambanden mellan ensamhet och psykisk ohälsa är därför avgörande, eftersom insatser som riktar sig mot ensamhet kan utgöra en viktig del av strategier för att förebygga depression och ångest bland unga, säger Karina Grigorian.
Avslöjanden om missförhållanden i svenska partier dyker oftast upp när interna strider är som störst. En studie från Göteborgs universitet visar att läckor till media ökar kraftigt inför nomineringar och när partier tappar stöd i opinionen.
Tidigare forskning om visselblåsning och läckor har främst handlat om myndigheter, företag och organisationer, inte om politiska partier.
– Samtidigt vet vi att media ofta är beroende av interna källor för att avslöja partiskandaler, säger Andreas Bågenholm, universitetslektor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Läckor inför val
Forskare vid Göteborgs universitet har nu undersökt när och varför partimedlemmar i Sverige läcker uppgifter om missförhållanden inom sina egna partier till media. Fokus har legat på tidpunkten för läckorna och vad den kan avslöja om interna maktkamper, snarare än på skandalerna i sig.
Studien omfattar alla svenska partier, både nationellt och lokalt, som förekom i 175 fall av interna partiläckor i svensk tryckt press mellan 2010 och 2024.
– Resultaten visar att antalet mediala avslöjanden mer än fördubblades under tiden partierna fastställde sina vallistor. När listorna väl var klara minskade läckorna markant, säger Andreas Bågenholm.
Verktyg i interna maktstrider
Studien visar också att läckor var vanligare när partier förlorade väljarstöd. Ju sämre ett parti gick i opinionen jämfört med förra valet, desto fler avslöjanden nådde media. Det förändrades när opinionen vände.
– För varje procentenhet som opinionsläget förbättrades minskade sannolikheten för nya avslöjanden med cirka nio procent.
Forskarnas slutsats är att läckor från partiinterna källor ofta sker med politisk avsikt, åtminstone indirekt.
– Även om läckorna kan motiveras av etik eller allmänintresse, tyder avslöjandenas systematiska timing på att de används som ett verktyg i interna maktstrider. För att skada interna rivaler, påverka nomineringar och förändra partiets kurs när väljarna sviker, säger Andreas Bågenholm.
Interna strider, privata övertramp och maktmissbruk
Forskarna delade in de partiinterna avslöjandena i följande tre kategorier:
Interna problem som handlade om maktstrider, arbetsmiljö och interna processer.
Individuella/privata övertramp av politiker, till exempel sexuella trakasserier.
Missbruk av det offentliga ämbetet, exempelvis korruption eller maktmissbruk.
Under de 14 år och 349 artiklar som studerades förekom den här typen av avslöjanden 175 gånger.
Trots omfattande förödelse och över 250 döda påverkade orkanen Helene varken människors syn på klimatförändringar eller politisk uppfattning. Det visar en studie från Göteborgs universitet.
I slutet av september 2024 drog orkanen Helene in över sydöstra USA. Förödelsen blev enorm och fler än 250 människor omkom. Händelsen inträffade fem veckor före det amerikanska presidentvalet och väckte frågor bland forskare om extremväder kan påverka allmänhetens syn på klimatförändringar och stödet för miljöpolitik.
För att undersöka orsakssamband genomfördes en studie i två steg. En månad före orkanen besvarade 1155 amerikaner en enkät. Direkt efter ovädret fick samma personer svara på frågor igen.
Enkäten rörde hur de tänkte rösta i det kommande valet, synen på klimatförändringar och oro för extremväder. Deltagarna var bosatta både i områden som drabbades av orkanen och i regioner som inte påverkades.
Uppfattningar ändrades inte
Resultaten visar att orkanen inte ändrade människors uppfattning om klimatförändringar, konstaterar forskarna.
– Oron för extremväder påverkades inte heller, och det var inte fler som planerade att rösta på politiker som var för en skärpt klimatpolitik. Detta gällde både grupper som drabbades eller inte drabbades av orkanen, säger Magnus Bergquist, docent i psykologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
– Resultaten rör effekter på gruppnivå av denna specifika orkan och är inte nödvändigtvis giltiga för individer eller för andra extremväderhändelser, fortsätter han.
Tidigare studier som visat samband mellan extremväder och attityder till klimatet har byggt på data som samlats in vid ett enskilt tillfälle, vilket gör det svårt att dra slutsatser om orsak och verkan.
– Genom att mäta attityder både före och efter orkanen Helene ger vår studie starka belägg för oförändrad klimatoro och stöd för klimatpolitik bland människor som drabbats av en extremt kraftig orkan, säger Magnus Bergquist.
Skillnad mellan partisympatisörer
Forskarna analyserade även betydelsen av politisk tillhörighet. I linje med tidigare forskning visade sig politisk preferens vara en betydligt starkare förklaring till hur man tänkte rösta än att drabbas av en kraftig orkan.
Demokrater uttryckte större stöd för kandidater som förespråkar klimatpolitiska reformer än republikaner. Skillnaderna mellan sympatisörer för respektive parti var betydligt större än skillnaderna mellan drabbade och icke drabbade områden.
Enligt forskarna kan även mediers skildring av extremväder ha betydelse.
– Mediebevakningen efter orkanen Helene fokuserade i stor utsträckning på politikers och institutioners ansvar i den svåra situationen och inte på kopplingar till klimatförändringar. Detta kan ha påverkat hur människor tolkade händelsen och kan förklara varför varken de klimatrelaterade attityderna eller hur man tänkte rösta påverkades, säger Sofiia Skipor, doktorand i psykologi vid Göteborgs universitet.
I det pedagogiska projektet ”Barnmorskestudent hela vägen” har barnmorskestudenter vid Lunds universitet fått följa en och samma kvinna genom hennes graviditet, födsel och eftervård. En studie av projekten visar nu att de studenter som fått prova modellen utvecklar långsiktiga vårdrelationer och fördjupar sin kliniska kompetens.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) ökar förutsättningarna markant för mer förtroendefulla relationer när en och samma barnmorska följer en gravid kvinnan hela vägen från graviditet till eftervård. Vårdkedjan blir tryggare, ingreppen färre och upplevelsen hos både kvinnan och barnmorskan blir mer positiv.
– Att vara barnmorska handlar om att finnas med under hela kvinnans reproduktiva livscykel. Det kan vara en intim och väldigt utsatt situation att vänta och föda barn och därför är trygghet extra viktigt, säger Christine Rubertsson, professor i reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa vid Lunds universitet och barnmorska vid Skånes universitetssjukhus, i ett pressmeddelande.
Men trots att betydelsen av kontinuitet inom mödra- och förlossningsvård är betydelsefull, är vården uppdelad i Sverige. Viktig information om graviditeten, tidiga risker och individuella behov riskerar att falla mellan stolarna när relationen mellan barnmorska och kvinna inte hinner etableras.
Det finns dock alternativ. Vårdmodellen ”Min barnmorska” finns på ett antal orter i Sverige och innebär kontinuerligt barnmorskestöd för kvinnor med extra behov från graviditet till eftervård. Svensk forskning visar att 68 procent av gravida kvinnor önskar en sådan kontinuitetsmodell.
– Vi ville därför införa möjligheten för våra barnmorskestudenter att prova modellen redan under studietiden. Lunds universitet är det första lärosäte som inkluderar modellen i utbildningen och sedan 2021 har projektet “Barnmorskestudent hela vägen” funnits som ett frivilligt inslag på Barnmorskeprogrammet, säger Christine Rubertsson.
Positiv effekt på blivande barnmorskorna
Forskarna intervjuade studenter som har deltagit i projektet och resultatet visar att modellen har en betydande positiv effekt på hur blivande barnmorskor lär sig, bygger professionell identitet och utvecklar kliniska kompetenser.
– Genom att implementera kontinuitetsmodellen i utbildningen och på så vis knyta ihop teori och praktik, lär sig studenterna att ge tryggare och mer sammanhållen vård. När de följer samma kvinnor under hela graviditeten får de en helhetsbild som främjar kvinnocentrerad vård och långsiktiga relationer, säger Li Thies-Lagergren, docent och lektor inom reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa vid Lunds universitet.
Studenterna har följt sina kvinnor under praktiksplaceringarna vid barnmorskemottagningar i Skåne och Halmstad samt på sex förlossningsavdelningar i samma regioner. Varje student har följt minst två kvinnor genom graviditet, födseln och eftervård, där samarbetet med verksamheterna har varit en förutsättning för att pilotprojektet ska fungera.
– I början var det en utmaning att nå ut med informationen till alla berörda instanser och det har ibland funnits en viss skepsis mot det nya arbetssättet med utökad kontinuitet. Men nu har vi kommit över ”barnsjukdomarna” och etablerat ett nytt sätt att arbeta. Från och med hösten 2027 kommer vårdmodellen att permanentas för alla studenter i utbildningen, avslutar Li Thies-Lagergren.
Frusna eller snötäckta växlar kan orsaka förseningar och inställda tåg för pendlare under vintern. Enligt en ny studie finns en kostnadseffektiv och hållbar lösning för att växlarna ska fungera bättre.
En studie vid KTH har undersökt hur järnvägsväxlar kan förbättras i Sverige. Enligt beräkningar kostar uppvärmningen av en enda växel i Stockholmsregionen 12 000 kronor per år. Trots de kostnaderna orsakar problem med växlarna över tusen störningar årligen, något som kan leda till förseningar för resenärer.
Bedömningen av kostnaderna bygger på data från ett års mätningar vid en växel utanför Stockholm. Forskarnas analys visar möjliga sätt att både sänka energikostnaderna och öka tågens punktlighet.
Automatisk styrning efter väder
Enligt forskaren William Liu vid KTH är tajming, energikälla och temperatur avgörande för växlarna, särskilt när klimatförändringar leder till extremväder som hårda vindar, kraftigt snöfall och växlande is- och töperioder. Studien lyfter även behovet av automatisk styrning som anpassar växlarnas värme efter flera väderförhållanden – inte bara utomhustemperaturen.
– Värmeanordningarna på järnvägarna i Sverige håller en temperatur på 8 till 8,6 grader, men den nya forskningen visar att den faktiska värmeförlusten beror på andra faktorer än utomhustemperaturen, som vindhastighet, fuktighet och förekomst av snö, säger William Liu vid Järnvägsgruppen på KTH i ett pressmeddelande.
Dessa faktorer förändrar värmeöverföringen dramatiskt, men det nuvarande systemet saknar sådan data – särskilt vind, som studien beskriver som avgörande.
– Detta leder till oförutsägbara rälstemperaturer och fel vid låga temperaturer eller under vindbyar. Vind är ett stort problem, säger William Liu.
Spårområde Stockholm central. Bild: Depositphotos
Temperatur, vind och nederbörd i modell
Forskarna tog fram en datormodell som förutsäger hur en växel värms upp vid olika väderförhållanden, med hänsyn till lufttemperatur, vind och nederbörd.
Insamlade data visade att växlar värms på under tio minuter när effekten ökas, vilket tyder på att värmarna inte behöver gå på full effekt hela tiden. Studien visar också att vindhastigheten påverkar värmeförlusten, vilket gör det nödvändigt att mäta vind för att förbättra styrningen.
Växlar kan styras mer effektivt
Modellen kan förutsäga rälstemperaturer vid olika lufttemperaturer och vindhastigheter, vilket gör det möjligt att styra växlarna mer effektivt – till exempel genom att oftast använda lägre effekt och använda korta ”boostperioder” före snöfall eller under vindbyar.
Studien tar också upp att markvärme, ett kostnadseffektivt och hållbart alternativ, kan användas för att värma många växlar som i dag försörjs med energi från elnätet.
– Det finns omkring 12 000 växlar i Sverige, och att värma en enda kostade 12 000 kronor 2025, så kostnaderna är flera miljarder. Med markvärme kan minst två tredjedelar av elkostnaderna sparas. Och med värmepumpar kan en energieffektivitet (COP) på 3 nås, vilket teoretiskt skulle kunna leda till ännu större besparingar, säger William Liu.
Andra hållbara energikällor skulle också kunna användas, till exempel solpaneler och vindkraftverk.
Samtidigt som resultaten är lovande behövs mer forskning för att hantera osäkerheter som inte ingår i den numeriska modellen, enligt William Liu.
Sanningshalten i en text kan påverka hur skrivprocessen ser ut. Det går att se mönster i hur lång tid skrivandet tar, hur många redigeringar som görs och hur pauserna ser ut. Det visar en avhandling vid Lunds universitet.
Lögnforskning har länge bedrivits inom psykologin med målet att identifiera tecken på att en person ljuger, till exempel genom ordval, kroppsspråk eller mätning av pulsen. I studier av tal har forskare traditionellt sökt språkliga markörer för lögner, som upprepningar, gester och pauser. När det gäller skrift har fokus främst legat på analys av den färdiga texten.
Inom psykolingvistiken står i stället processen från tanke till tal eller skrift i centrum för att förstå språkförmågan. En avhandling vid Lunds universitet har nu undersökt om sanningshalten i det som produceras påverkar denna process, det vill säga hur tal och skrift formas.
– Forskningen som undersöker språkliga markörer är viktig, men den kan kompletteras med mer kunskap kring själva skrivprocessen i realtid. Och här tyder min studie på att skrivprocessen kan förändras när man ljuger, säger Kajsa Gullberg, forskare i allmän språkvetenskap vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Pauser kan avslöja lögnen
I studien ingår 800 berättelser av personer som har fått återberätta längre händelseförlopp i både tal och skrift – både sanningsenligt och lögnaktigt.
Resultatet visar att:
En lång lögnaktig text innehåller fler pauser än en lika lång sann berättelse.
När skrivandet av en lögn tar lång tid görs färre pauser än vid långsamt skrivande av sanningen.
Texten redigeras mindre vid en lögn – oavsett textens längd och hur lång tid skrivandet tar.
– Jag blev förvånad över att folk inte redigerar sin text lika mycket. Det kan vara så att när vi ljuger planerar vi mer innan vi skriver, speciellt om vi lägger längre tid på att skriva vår berättelse. Om vi skriver en lång lögn pausar vi mer, eftersom vi tänker efter och konstruerar lögnen innan vi skriver ned den och behöver därför inte redigera så mycket sen, säger Kajsa Gullberg.
Sanningen går snabbare att upprepa
I en uppföljande studie fick deltagarna skriva samma sanna respektive lögnaktiga berättelser flera gånger. Resultaten visade att antalet redigeringar minskade när sanna berättelser upprepades. Redigeringarna i de lögnaktiga texterna var däremot lika många eller fler vid upprepning.
En förklaring kan vara att en sann berättelse bygger på faktiska minnen och därför blir lättare att återge varje gång den upprepas. En lögn kräver däremot att både det verkliga händelseförloppet och den tidigare versionen av lögnen hålls i minnet för att berättelsen ska förbli konsekvent, vilket gör processen mer krävande och tidsödande.
Mer tveksamhet vid tal
Studien visade också att lögner i tal innehöll färre tvekande pauser som ”eeh”. Men vid längre pratande ökade däremot antalet fyllda pauser i lögnaktiga berättelser.
– En lögn är mer energikrävande och kräver kontroll, vilket kan ge utslag i hur vi pausar. Tvekan kan uppfattas som osäkerhet, därför känns det kanske bättre att prata på när man ljuger, säger Kajsa Gullberg.
Möjligt verktyg för rättsväsendet
Trots att forskningen visar på tydliga avvikelser betonar Kajsa Gullberg att det ofta är mycket svårt att avgöra om någon ljuger. Även personer som tränats i att se vissa språkliga markörer i tal identifierar bara omkring 50–60 procent av lögnerna korrekt.
– Men kunskapen om hur skrivprocesserna ser ut kan ändå bidra till att man i forensiska sammanhang får ytterligare ett verktyg att identifiera om något avviker från det vanliga i sin språkproduktion. Sammantaget pekar min avhandling på att skrivprocessen är ett lovande område att fortsätta utforska när det kommer till lögner, säger Kajsa Gullberg.
Unga afghanska migranter i Sverige upplever att integration främst handlar om att anpassa sig till svenska normer och visa tacksamhet. För att bli accepterade känner de att de måste vara skötsamma, osynliga och nästan felfria, visar en studie från Göteborgs universitet.
Forskare har djupintervjuat unga afghaner som kom till Sverige som ensamkommande i samband med flyktingmottagandet 2015.
– De unga beskriver hur kraven på integration i praktiken innebär att de måste vara bättre än alla andra. Det finns inget utrymme för att misslyckas, säger Live Stretmo, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Pressad tillvaro
Enligt henne skapar kraven en pressad tillvaro där de unga ständigt måste kontrollera sitt beteende, och visa att de lever upp till idealet om den ”välintegrerade” migranten.
Intervjuerna kretsar kring hur de unga själva talar om integration och tillhörighet. Ett återkommande tema är att integration beskrivs som ett individuellt projekt och ett omfattande förändringsarbete.
– Att bli svensk framställs som en total omvandling av det inre. Det är migranten själv som förväntas ta ansvaret för att bli så svensk som möjligt, säger Live Stretmo.
I berättelserna kopplas svenskhet till att hålla tider, inte ta för mycket plats, inte prata högt och alltid följa regler. Utrymmet för misstag upplevs som mycket litet. En av de unga beskriver det som att man måste vara ”en superlydig medborgare”, någon som aldrig gör fel.
Vill visa att de hör hemma i Sverige
Samtidigt gör de unga själva skillnad mellan det de kallar ”goda” och ”dåliga” migranter. De goda är arbetsamma, laglydiga och ifrågasätter inte. De dåliga är de som tar plats, kräver sina rättigheter eller avviker från normen.
– Det är ett sätt att visa att man hör hemma och är en legitim person i ett sammanhang där ensamkommande länge har framställts som potentiellt farliga, säger Live Stretmo.
Flera av de unga beskriver i studien hur de upplever sig som ständiga representanter för en grupp snarare än som individer. En av dem säger att ”folk ser oss som möjliga terrorister”, vilket gör att varje handling får stor betydelse.
Anpassning krockar med identitet
Anpassningen rymmer också en tydlig ambivalens. Kraven på att ”passera som svensk” gör det svårt att bevara sådant som de unga själva beskriver som viktiga delar av sin bakgrund.
I intervjuerna nämner de till exempel starka familjeband och ansvar för äldre, men menar att sådana värden sällan ryms inom ramen för vad som räknas som en lyckad integration.
– De intervjuade uttrycker en sorg över att det inte finns något utrymme för att det svenska samhället också skulle kunna lära sig något av dem, säger Live Stretmo.
Integration ett personligt ansvar
Hon menar att studien visar en tydlig förskjutning i synen på integration, från ett gemensamt samhällsprojekt till ett individuellt moraliskt ansvar.
– När integration reduceras till individens prestation osynliggörs samhällets ansvar för att skapa tillhörighet. Det är problematiskt, inte minst om vi vill fostra unga människor till demokratiska subjekt som vågar ta sina rättigheter i anspråk, säger Live Stretmo.
Klara, friska fjällvatten kan verka tidlösa. Men under ytan pågår förändringar som forskare nu börjar kartlägga. En studie visar att små organismer, knappt synliga för ögat, har anpassat sig till en mycket speciell miljö.
En ny studie sätter nu ljus på den ofta förbisedda ”anonyma biologiska mångfalden” i fjällvatten. Studien ger ny kunskap om så kallad meiofauna – bottenlevande organismer mindre än 65 mikrometer – och visar hur de påverkas av pågående miljöförändringar.
Sjöar och vattendrag i fjällen, där vattnet ofta är klart, är mycket näringsfattiga ekosystem. De organismer som lever där är anpassade till långa, kalla vintrar och begränsad tillgång på näring.
– Trots att de studerade sjöarna och vattendragen alla var mycket näringsfattiga och klara, visar resultaten att både koncentrationen av totalfosfor och löst organiskt kol är viktiga för den artsammansättningen av primärproducenter, säger Willem Goedkoop, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet.
Meiofauna
Meiofauna är mycket små djur som lever i vatten. Meiofauna är mindre än 0,065 millimeter och oftast inte synliga för blotta ögat. De är större än mikroorganismer, men betydligt mindre än till exempel insektslarver och snäckor.
I gruppen meiofauna ingår djur som rundmaskar, hjuldjur, små kräftdjur och björndjur. De lever i och på bottensediment och stenar. De är särskilt viktiga i näringsfattiga ekosystem.
Studien visar att olika grupper av meiofauna hade ett tydligt samband med halter av salt i vattnet, vilket speglar närheten till Atlanten. Artsammansättningen hos rundmaskar påverkades även tydligt av höjden över havet.
– Klimatet verkar spelade en mindre roll utmed den drygt 600 km långa nord-sydliga gradient som studien omfattade. Vi såg inga skillnader som kunde kopplas till provplatsernas breddgrad troligen eftersom samtliga undersökta vatten är mycket kalla och mycket näringsfattiga fjällvatten, säger Willem Goedkoop.
Även markanvändningen påverkar den biologiska mångfalden i fjällvatten. Samernas rennäring bidrar med en viktig ekosystemtjänst, eftersom betet bromsar den igenväxning av kalfjället som följer av klimatförändringarna.
Skillnad mellan sjöar och vattendrag
Studiens visar att meiofaunan i biofilmer – det tunna skikt som täcker ytor under vatten – skiljer sig mellan sjöar och vattendrag. I sjöar är sammansättningen generellt mer komplex, eftersom de påverkas mindre av vattenerosion.
– Sjöar hade högre tätheter av rundmaskar och av olika kräftdjur som hinnkräftor och hoppkräftor, medan björndjur och tidiga larvstadier av fjädermyggor var vanligare i vattendrag, säger Willem Goedkoop.
Cyanobakterier förekommer oftare i sjöar än i vattendrag. De konkurrerar med alger men har en fördel i näringsfattiga miljöer, eftersom de kan lagra fosfor. Vissa arter kan även binda kväve.
Fokus på bottenlevande organismer
Studien visar att de några millimeter tjocka skikt som täcker stenar i vattenmiljön hyser en hög biomassa av mikroskopiska alger, cyanobakterier och meiofauna.
– Miljöövervakningen bör således fokusera i högre grad på alg- och djursamhällena på bottnarna eftersom de stora förändringarna förväntas ske där. Under 2025 har Havs- och vattenmyndigheten inlett en process med att anpassa miljöövervakningen av fjällvatten där fler sjöar ska ingå 2026 och större fokus ska ligga på samhällen av bottenlevande organismer, säger Willem Goedkoop.
Spionage pågår kontinuerligt i samhället och sker ofta i vår direkta närhet. En forskningsrapport från FOI visar att spionage i dag utgör en integrerad del av Europas säkerhetspolitiska landskap – och att nya trender har dykt upp de senaste åren.
I en rapport, skriven på uppdrag av Säkerhetspolisen, Försvarets radioanstalt och Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) analyserat öppna fall av personer som dömts för spionage i Europa mellan 2008 och 2024.
De har använt öppna källor om dömda individer och intervjuat åklagare, journalister och forskare. Totalt handlar det om 70 fall, fördelat på 20 länder.
– Vi har undersökt vilka stater som gett spionerna uppdrag, hur de blev rekryterade, deras metoder, motiv och vad de spionerade på. Vi har identifierat tio olika typer av spioner och analyserat deras drivkrafter. Sen ska man komma ihåg att dessa 70 fall förmodligen endast är toppen av ett isberg – det finns skäl att tro att många fall inte upptäcks, alternativt hanteras på andra sätt än genom en öppen rättegång, säger Elina Elveborg Lindskog, forskare vid FOI, i ett pressmeddelande.
Ryssland och Kina vanligaste uppdragsgivaren
Rapporten slår fast att de flesta spionerna har utfört uppdrag i Baltikum, särskilt i Estland, på uppdrag av Ryssland: I två tredjedelar av fallen i studien var Ryssland uppdragsgivare.
Näst vanligaste uppdragsgivaren var Kina på sex uppdrag.
Spionerna är närmast uteslutande män. Av de få spiondömda kvinnorna var de flesta gifta med eller flickvänner till män som också spionerat. Desto större variation var det i spionernas ålder, den yngsta var 21 och den äldsta 82 år gammal när personerna dömdes för spionage.
– Den vanligaste spionagemetoden i vårt material är att samla in information genom fotografering. Det kan handla om allt från parlamentsbyggnader till transporter av försvarsmateriel, liksom uppgifter om militär verksamhet, politik, kritisk infrastruktur och ny teknik. Informationen förs sedan vidare på olika sätt, där äldre, klassiska överlämningar fortfarande används sida vid sida med mer moderna, digitala kommunikationsmetoder, säger Anna Lioufas, analytiker vid FOI.
I de fall av spioneri i Europa som rapporten undersökt var två tredjedelar utförda på uppdrag av Ryssland. Bild: Depositphotos
Vanligare att bli rekryterad än att själv söka uppdrag
Den som blir spion blir det ofta efter att ha blivit kontaktad av en uppdragsgivare som många gånger erbjuder betalning. Ungefär var femte hade familj i det land de spionerade åt eller hade andra band till den nationen. Det förekommer att rekryteringen sker via sociala medier.
Även om flera av rapportens iakttagelser kan kopplas till dagens förändrade säkerhetsläge, visar resultaten att drivkrafterna bakom de personer som dömts för spionage i grunden är desamma som under kalla kriget. Ekonomiska incitament, ideologisk övertygelse, påtryckningar och personliga motiv fortsätter att utgöra de dominerande faktorerna.
– De finns de som blir hotade och utför uppdrag för att de är rädda. Dock hittade vi inga fall där någon som har problem med missbruk av alkohol, droger eller spelande hade blivit pressad till att bli spion. Det finns också påfallande många dömda personer som inleder spionage efter att ha känt sig förorättade eller förbisedda av sin arbetsgivare, som en sorts hämnd eller som ett sätt att hävda sig själv, säger forskaren Anna Wagman Kåring.
Flera nya trender inom spionage
Enligt forskarna har flera nya trender dykt upp de senaste åren.
– Komplexiteten växer. Om det förr var vanligt att uppdragsgivaren mest sökte långa relationer till spioner placerad på insidan av till exempel en militär organisation kombineras det i dag med rekrytering av personer som utför engångsuppdrag. Rent krasst kan man säga att det är personer som uppdragsgivaren struntar i om de åker fast eller ej, säger Elina Elveborg Lindskog.
Rapporten utmanar tidigare föreställningar om att en spion ofta agerar ensamt.
– Den traditionella bilden av en spion är att det är en man som inte låter någon få veta vad han sysslar med och anstränger sig hårt för att det ska förbli så. Men vi ser att en tredjedel av de vi studerat arbetat tillsammans med någon annan, exempelvis sin partner, släktingar eller kolleger på jobbet, säger Anna Lioufas.
Denna ökade komplexitet kräver att underrättelsetjänsterna i Europa tar till sig denna nya verklighet.
– Det finns många intressanta saker att undersöka. Till exempel att Ryssland samarbetar med ”vanliga” kriminella i Polen som de ber spionera på materiel som Västvärlden skänker till Ukraina, hur nätverksbaserade spiongrupper arbetar och om de metoder som underrättelsetjänster använder missar kvinnor som ägnar sig åt eller stödjer spioneri, säger Anna Wagman Kåring.
Bild: Mathias Redin, Unsplash
Tio olika sorters spioner
Rapporten bygger vidare på en FOI-rapport från 2022 där man tog fram fem spiontypologier. Forskarna för den nya rapporten har utvecklat dessa typologier och identifierat ytterligare fem.
De tio spionrollerna är inte exklusiva, utan det är vanligt att en person går att klassa som flera olika sorters spion.
Den traditionella insidern: Deltar i säkerhetsklassade aktiviteter på sin arbetsplats och har tillgång till hemlig information. Oftast anställd inom militären eller en underrättelsetjänst.
Den ideologiskt övertygade: Anser att landet personen spionerar åt har rätt och att spioneriet är att tjäna sin nation.
Den observerande: Filmar och fotograferar, ofta militära skyddsobjekt.
Engångsagenten: Någon som medvetet eller omedvetet utför högst ett par spionuppdrag. Fördelen med dem är det kan vara svårt att knyta dem till en uppdragsgivare ifall de åker fast. Nackdelen är att de bara kan utföra den enklaste formen av spioneri då uppdragsgivaren ser dem som förbrukningsmaterial.
Facilitatorn: Sköter logistiken. Utför sällan spionaget själv utan är den som ser till att uppdragsgivaren får ta del av resultatet som spionen fått fram.
Den multikriminelle: Personen är spion, men ägnar sig också åt till exempel sabotage, sprida falsk information eller göra inbrott.
Specialisten: Har tillgång till hemlig information men arbetar för det mesta med annat. Det kan till exempel vara en tolk som arbetat under ett topphemligt samtal eller en elektriker som reparerat hemlig utrustning.
Den mobile: Rör sig över gränserna och är nästan alltid en EU-medborgare. Ett exempel är en tysk som den turkiska underrättelsetjänsten rekryterade för att spionera på Grekland.
Den med anknytning: Mycket vanligt när Kina rekryterar spioner. Personen har anknytning till landet den spionerar åt genom familjeband, religion eller kulturella värderingar.
Metan, den näst viktigaste växthusgasen efter koldioxid, steg snabbt under de första åren på 2020-talet. Nu har forskare hittat förklaringen.
Atmosfären innehåller hydroxylradikaler, OH, som fungerar som dess främsta ”rengöringsmedel” genom att bryta ner metan. Under covid-19-pandemins nedstängningar minskade utsläppen av kväveoxider och andra luftföroreningar från transporter. Dessa ämnen krävs för att bilda OH-radikaler genom kemiska reaktioner med solljus, ozon och vattenånga.
När halterna av OH sjönk försvagades atmosfärens förmåga att bryta ner metan, som då kunde ansamlas snabbare.
Forskare hittade förklaringen
Med hjälp av satellitdata, markmätningar och avancerade modeller visar forskare i en studie att OH-nivåerna minskade tydligt under 2020–2021. Minskningen förklarar omkring 80 procent av variationen i hur snabbt metanhalterna ökade mellan olika år, medan utsläpp från fossila bränslen och skogsbränder hade begränsad betydelse.
– Den här studien var som ett stort pussel. Forskare som modellerar metanflöden från olika ekosystem, mänskliga källor och atmosfäriska cirkulationsmodeller bidrog med var sin bit. Tillsammans behövde vi förstå hur allt hängde ihop, säger Gerard Rocher-Ros, universitetslektor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
La Niña påverkade metanhalterna
Samtidigt som halterna av OH-radikaler minskade ökade de naturliga metanutsläppen kraftigt till följd av klimatvariationer. En långvarig La Niña-period mellan 2020 och 2023 innebar blötare förhållanden än vanligt över stora delar av tropikerna. Det ledde till större översvämmade områden och ökade utsläpp från våtmarker och inlandsvatten, som idag är världens största enskilda metankälla.
De största ökningarna skedde i tropiska delar av Afrika och Sydostasien. Även sötvatten i Arktis visade tydliga ökningar.
Brister i dagens modeller
Resultaten pekar på brister i de modeller som idag används för metanutsläpp. Många av dem underskattade utsläppen från våtmarker under den här perioden.
– Våra nuvarande modeller för metan i vattendrag är fortfarande relativt enkla jämfört med modeller för andra ekosystem. Min forskargrupp arbetar med nya angreppssätt som förhoppningsvis kan bidra till att föra forskningen framåt, med början i Arktis där utsläppen ökar snabbt, säger Gerard Rocher-Ros.
Bättre övervakning behövs
Studien förklarar både den snabba ökningen av metanhalter i atmosfären och varför takten nyligen har avtagit. Den visar också att framtida nivåer inte bara påverkas av utsläppsminskningar, utan även av åtgärder för renare luft och klimatdrivna förändringar i den naturliga metancykeln.
– Det är särskilt viktigt att vi blir bättre på att övervaka och förstå hur metanutsläpp från tropiska och nordliga våtmarker påverkas av jordens klimat som blir varmare och fuktigare, säger Philippe Ciais vid Laboratoire des Sciences du Climat et de l’Environnement i Frankrike.
Vätgas används allt mer inom industri och transporter, men är svår att övervaka i fuktiga miljöer. Nu har forskare vid Chalmers utvecklat en ny typ av vätgassensor som blir mer effektiv ju högre luftfuktigheten är.
Överallt där vätgas hanteras krävs säkerhetssensorer som snabbt kan upptäcka läckor och förhindra att brandfarlig knallgas bildas vid kontakt med luft. De sensorer som finns idag fungerar inte optimalt i fuktiga miljöer. Nu har forskare vid Chalmers tagit fram en fuktvänlig sensor.
– En vätgassensors prestanda kan skifta drastiskt från miljö till miljö, och fukt är en viktig aspekt. Ett problem i dag är att många sensorer blir långsammare eller fungerar sämre i fuktiga miljöer, säger Athanasios Theodoridis, doktorand vid Chalmers, i ett pressmeddelande.
– När vi testade vårt nya sensorkoncept upptäckte vi att ju mer vi ökade fuktigheten, desto starkare blev vätgasresponsen. Det tog oss ett tag att verkligen förstå hur det kunde vara möjligt, fortsätter han.
Vätgas på frammarsch
Vätgas blir en allt viktigare energibärare, inte minst inom transportsektorn, kemisk industri och produktion av grönt stål. Förutom den naturliga luftfuktigheten bildas vatten när vätgas reagerar med syre och energi frigörs, exempelvis i bränsleceller för fordon och fartyg. Bränsleceller kräver dessutom vatten för att deras membran inte ska torka ut.
Även anläggningar för produktion och lagring av vätgas exponeras för omgivande luft, där fuktigheten varierar med väder och temperatur. För att förhindra att vätgasläckor leder till brandfarlig knallgas krävs därför tillförlitliga sensorer som fungerar även i tuffa miljöer.
Chalmers nya vätgassensor bygger på nanopartiklar av platina som fungerar både som katalysator och sensor. Konstruktionen är särskilt lämpad för fuktiga miljöer och blir effektivare ju högre luftfuktigheten är. Platinapartiklarna är färglagda i ett bildbehandlingsprogram. Bild: Athanasios Theodoridis, Chalmers tekniska högskola
Sensor får fukten att ”koka bort”
Den nya fukttåliga sensorn från Chalmers ryms på en fingertopp och bygger på nanopartiklar av platina. Partiklarna fungerar både som katalysatorer och sensorer. Det innebär att platinan påskyndar den kemiska reaktionen mellan väte och syre från luften vilket leder till en värmeutveckling som får fukten, i form av en vattenhinna på sensorytan, att ”koka bort”.
Hur mycket av vattenhinnan som försvinner beror på vätgashalten, medan luftfuktigheten avgör hur tjock hinnan är. Genom att mäta förändringar i vattenhinnans tjocklek kan sensorn därför avgöra koncentrationen av vätgas – och blir samtidigt effektivare ju fuktigare miljön är.
Förändringarna läses av optiskt genom så kallade plasmoner. När vätgashalten ökar ändrar platinapartiklarna färg och sensorn kan slå larm vid kritiska nivåer.
– Vi testade sensorn under mer än 140 timmars kontinuerlig exponering för fuktig luft. Testerna visade att den är mycket stabil vid olika givna grader av fuktighet, och pålitligt kan detektera vätgas i dessa förhållanden, vilket är viktigt om den ska kunna användas i verkliga miljöer, säger Athanasios Theodoridis.
Energiomställningen ökar kraven på sensorerna
Enligt forskarnas mätningar upptäcker sensorn vätgas ner till ”parts per million”-intervallet: 30 ppm – alltså tre tusendelar av en procent, vilket gör den till en av världens känsligaste vätgassensorer i fuktiga miljöer.
– Det finns idag en stor efterfrågan på sensorer som fungerar bra i fuktiga miljöer. I takt med att vätgasen spelar en allt viktigare roll i samhället ställs högre krav på att sensorerna också behöver bli mindre, smidigare och möjliga att tillverka i stor skala och till lägre pris. Vårt nya sensorkoncept möter de kraven väl, säger Christoph Langhammer, professor i fysik på Chalmers.
Olika material kan behövas
Han ser också att det kan krävas mer än en typ av material för att framtidens vätgassensorer ska kunna fungera i alla typer av miljöer.
– Vi räknar med att behöva kombinera olika typer av aktiva material för att skapa sensorer som presterar väl oavsett miljö. Vi vet nu att vissa material ger snabbhet och känslighet, medan andra material tål fukt bättre. Nu arbetar vi vidare för att använda den kunskapen framåt, säger Christoph Langhammer.
När elpriserna blev högre drabbades inte jobben inom stål-, kemi-, pappers-, sten- och mineralindustrin i någon stor utsträckning, visar en studie. Trots energikrisen och rekordpriser har sysselsättningen varit stabil.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Umeå universitet har undersökt hur prisförändringar på el har påverkat svensk basindustri, stål-, kemi-, pappers-, sten- och mineralindustrin, som är energiintensiva och konsumerar relativt mycket el och fossila bränslen.
De har särskilt tittat på vintern 2022, när Ryssland inledde sin invasion av Ukraina och elpriset ökade i stora delar av Sverige och Europa. Forskarna såg att industriföretagen inte påverkades i stor utsträckning av de höga elpriserna på både kort sikt (omedelbart) och medellång sikt (5 år).
Resultatet gällde både för industrin som helhet och de mest energiintensiva sektorerna när de studerades separat.
– Vi såg inga eller väldigt små förändringar i sysselsättningsgrad eller omställning av energianvändningen från exempelvis el till fossil. Det kan bero på att el är en relativt liten del av deras totala kostnader, ca 5–20% beroende på sektor, säger Tommy Lundgren, professor vid SLU, i ett pressmeddelande.
Tecken på att grön omställning kan ta tid
Forskarna har också analyserat hur höjda elpriser påverkar användning av fossila bränslen.
Den gröna omställningen kräver en omfattande elektrifiering, det vill säga att fler verksamheter går över till el i stället för fossila bränslen, av samhället. När energislag med varierande utbud, som sol- och vindkraft byggs ut, kommer det att innebära större variationer i elpriserna och eventuellt högre priser. Redan i dag baseras delar av elpriset, särskilt i södra Sverige, på elpriserna i Europa eftersom marknaderna är sammankopplade.
I takt med att fossil energi blir dyrare när EU sänker taket för antalet utsläppsrätter för koldioxid, förväntas detta påverka Sverige, särskilt de södra delarna av landet.
– Att basindustrin verkar präglas av trögrörlighet och låg priskänslighet kan indikera att den gröna omställningen, i termer av teknikval och produktionsstruktur, kan ta längre tid inom denna sektor än vad man kanske hade trott, säger Hanna Lindström, biträdande lektor på Umeå universitet.
Solen är grunden för fotosyntesen men alla växter mår inte bra av starkt solljus. Enligt en ny studie kan intensiv solstrålning begränsa växternas mångfald och biomassa i världens gräsmarker.
Nordamerikas stäpper, Serengetis savanner, Svalbards tundra och Alpernas naturbetesmarker är exempel på gräsmarker där träd saknas. I stället dominerar gräs och andra örtartade växter. Mångfalden av växtarter i dessa miljöer varierar kraftigt, och orsakerna har förbryllat forskare i årtionden.
I en tidigare studie upptäckte forskare vid SLU att varken markens egenskaper eller klimatfaktorer som nederbörd kan förklara varför mångfalden av växter skiljer sig åt mellan olika delar av världen.
– Det förvånade mig. Och det var då jag började fundera på vilken betydelse solljuset har för växternas mångfald i gräsmarker och inledde ett nytt projekt för att utforska just det, säger Marie Spohn, professor vid Institutionen för mark och miljö vid SLU, i ett pressmeddelande.
Mer sol än fotosyntesen kan hantera
Hon och 34 internationella forskarkollegor kan i en ny studie visa att det finns ett negativt samband mellan solljus och växtmångfald i gräsmarker. Intensivare solljus innebär i allmänhet en lägre mångfald av växter. Sambandet gällde dock endast den intensiva solstrålning som används i fotosyntesen. Andra faktorer – som UV-B-strålning, temperatur, nederbörd, torrhetsindex och kvävenedfall – hade inte lika tydlig koppling till växtmångfalden.
– Vi vet att växter kan stressas av att ta emot mer fotosyntetiskt aktiv solstrålning än fotosyntesen hinner hantera, och att det hämmar fotosyntesen, men det här är den första studien som visar att detta är något som begränsar mångfalden av växtarter i världens gräsmarker, säger Marie Spohn.
Oro för att arter kan försvinna
Forskarna såg också att artrikedomen minskade särskilt mycket av intensiv solstrålning i högre belägna områden. Förklaringen tros vara att luften på hög höjd, med lägre lufttryck, innehåller lägre halter atmosfäriska gaser och aerosoler som gör solljuset mer diffust.
I områden mer än 340 meter över havsytan var intensiv solstrålning inte bara kopplad till färre växtarter, utan även till lägre produktion av ovanjordisk biomassa.
– Vår studie knyter an till frågan om vad som händer med olika växtsamhällen när klimatet blir varmare. Den antyder nämligen att intensivt solljus kan begränsa många växtarters möjligheter att sprida sig till högre belägna områden som svar på klimatuppvärmningen. Detta stöder oron för att sådana arter för närvarande ”åker hiss mot utrotning”, säger Marie Spohn.
Ett stort forskarlag har upptäckt att fotosyntetiskt aktiv solstrålning begränsar växternas mångfald och biomassa i världens gräsmarker. På bilden bedömer forskarna växternas mångfald på en gräsmark i nordvästra USA. Bild: Mary Ellyn DuPre
Vissa växter är känsligare än andra
Även om starkt solljus generellt hängde samman med lägre artrikedom, påverkades växtgrupper olika mycket. Mångfalden av gräsarter påverkades bara på högre höjder. Däremot påverkades antalet baljväxtarter inte alls av solljusets intensitet.
Forskarlagen arbetade på sex kontinenter och samlade in data om växtlighetens artrikedom och biomassa på 5590 platser i naturliga och halvnaturliga gräsmarker. Dessa data analyserades sedan tillsammans med satellitbaserade data om solstrålning som täcker 22 år.
– En av våra försöksplatser finns i Sverige, i Abisko längst i norr. Där är solljusets intensitet låg under växtperioden medan mångfalden av växter är jämförelsevis hög, i likhet med våra andra försöksplatser i norra Skandinavien, säger Marie Spohn.
