Två nya invasiva plattmaskar har upptäckts i Sverige. Fynden tyder på att arterna förflyttar sig norrut i Europa – och att husdjur kan bidra till spridningen.
Landlevande plattmaskar kan finnas under blomkrukor, i fuktig jord och bland trädgårdsavfall. Där jagar de daggmaskar, spindlar, gråsuggor, insekter och andra smådjur. På så sätt kan de påverka ekosystemen i marken och i vissa fall orsaka både ekologiska och ekonomiska skador. Plattmaskarnas dolda livsstil gör att de kan spridas till nya platser utan att upptäckas.
– De är lite som biologiska fripassagerare. De kan gömma sig i mycket små mängder fuktig jord runt växtrötter och färdas mellan kontinenter utan att någon märker det, säger Chahinez Bouguerche, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, i ett pressmeddelande.
Ytterligare två invasiva arter av landlevande plattmaskar har nu upptäckts i Sverige: den australiska arten Caenoplana variegata och hammarhuvudmasken Bipalium kewense, som ursprungligen kommer från Sydostasien.
Husdjur kan bidra till spridningen
Internationell handel med prydnadsväxter har länge ansetts vara den främsta spridningsvägen för dessa arter. Men forskare ser nu en mer oväntad spridningsväg: andra djur.
Ny forskning tyder på att Caenoplana variegata producerar ett klibbigt slem som gör att den kan fästa på päls. I Frankrike har forskare hittat plattmaskar på både katter och hundar, vilket väcker frågan om husdjur kan sprida dem mellan trädgårdar och andra miljöer. Liknande fynd har även gjorts på fåglar.
– Men det är fortfarande oklart om de här arterna kommer att kunna etablera sig permanent utomhus i Sverige. Våra kalla vintrar är en utmaning för dem, säger Chahinez Bouguerche.
Allmänhetens observationer spelar en viktig roll för att upptäcka nya arter. Den som hittar en misstänkt landplattmask i trädgården eller i en krukväxt uppmanas att fotografera fyndet och rapportera det via Artportalen.
– Varje nytt fynd hjälper oss att förstå hur invasiva arter sprids. Genom allmänhetens rapporter, dna-analyser och med taxonomisk expertis kan vi upptäcka nya arter i tid, säger Chahinez Bouguerche.
Att en ort får tågtrafik leder till en tydlig befolkningsökning, men det kan också föra med sig mer arbetslöshet. Det visar en studie som undersökt effekter av nya tågstationer i Sverige.
Forskare vid Lunds tekniska högskola och K2, Nationellt kunskapscentrum för kollektiv mobilitet, har undersökt vad som hänt under en tjugoårsperiod i 44 svenska samhällen som fick tågtrafik på 1990-talet. Resultaten har jämförts med liknande orter som inte fick tågtrafik. Syftet var att se om tågen påverkar var människor väljer att bo och om inkomster, utbildningsnivå och arbetslöshet förändras när en ort får järnvägstrafik.
Fler flyttade till tågorter
Resultaten visar att befolkningen ökade med omkring 20 procent på orter som fick tågtrafik. Samtidigt ökade andelen invånare med eftergymnasial utbildning med knappt sex procent. Men arbetslösheten ökade också, med omkring tre procent. Forskarna såg däremot ingen tydlig effekt på genomsnittlig inkomst eller produktivitet.
– Tågstationerna driver alltså en omfördelning av befolkningen inom en region, så att fler flyttar till orterna med tåg från dem utan tåg. Men det finns inga tecken på att det leder till en ökad produktivitet på totalen, säger Carl-William Palmqvist, forskare vid Lunds tekniska högskola och på K2, i ett pressmeddelande.
Liknande grupper på orterna
I stort sett blev det också ”mer av samma” på orterna. Områden med redan höga inkomster lockade till sig fler nya invånare med höga inkomster. På orter med lägre inkomster var det i stället främst personer med lägre inkomster som flyttade in när stationerna öppnade.
Befolkningsökningen var samtidigt relativt större på orterna med lägre inkomster än på de rikare. Det var inte särskilt överraskande för forskarna, men skillnaden var ändå ganska stor.
Enligt Carl-William Palmqvist kan resultaten vara relevanta för regioner och kommuner som överväger att öppna fler stationer för lokal och regional tågtrafik. De kan också vara av intresse för Trafikverket när nya stationer ska planeras och samfinansieras.
– Frågorna kan bli särskilt viktiga och komma i ett nytt ljus när vi går in i en period med minskande befolkning på grund av låga födslotal och låg invandring, säger han.
– Regionförstoring har varit och är fortfarande en stark trend och vision i Sverige, och vi hoppas att bidra med relevant kunskap, så att den sker på ett bra sätt.
Motstridiga effekter
Samtidigt som tågstationerna alltså var förknippade med en tydlig och varaktig befolkningsökning och högre totala förvärvsinkomster, syntes också mer komplexa socioekonomiska förändringar.
– Å ena sidan tyder resultaten på en något högre utbildningsgrad på orter som får tågtrafik, men också på en något högre arbetslöshet. Effekterna är lite motstridiga, men det handlar sannolikt om olika personer och delvis olika orter. Storleken på hur mycket befolkningen ökar med varierar också ganska kraftigt, särskilt om man jämför orter med olika inkomstnivå, säger Carl-William Palmqvist.
Vad händer med företagets utveckling när en nyckelperson i ledningen är hemma med sitt barn? Kanske mer än man kan tro. Enligt en ny studie kan föräldraledighet gynna innovation i små och medelstora företag.
En studie från Jönköping University har undersökt sambandet mellan föräldraledighet i företagsledningar och företagens förmåga att utveckla nya produkter och tjänster. Studien omfattar data från 3 196 svenska små och medelstora företag.
Resultaten visar ett positivt samband i företag med små ledningsgrupper eller där teammedlemmar har arbetat tillsammans under lång tid.
– Det finns en utbredd oro för att föräldraledighet i ledningen ska försvaga små företags utvecklingsförmåga. Våra resultat visar i stället att det kan skapa utrymme för förnyelse, säger Lucia Naldi, professor i företagsekonomi vid Jönköping International Business School, i ett pressmeddelande.
Förändrat ansvar och nya roller
När en medlem i ledningsgruppen är föräldraledig behöver andra ta större ansvar. Det kan ge nya perspektiv i beslutsfattandet och bidra till att kunskap från andra delar av organisationen tas till vara. Även den som återvänder från föräldraledigheten kan bidra med nya erfarenheter och idéer.
– Förändringar i ansvar och roller kan ge upphov till nya idéer, arbetssätt och ökad effektivitet i arbetsuppgifterna. I många företag verkar detta fungera som en positiv drivkraft för innovation, säger Massimo Baù som är professor i företagsekonomi.
Enligt studien finns inga tydliga skillnader mellan föräldralediga mammor och pappor när det gäller kopplingen till innovation och förnyelse. Det tyder på att det viktigaste är hur företaget och dess ledningsgrupp fungerar – inte vem som tar ut ledigheten.
Hemma med barn inget hinder
Föräldraledighet diskuteras oftast ur ett familje- och jämställdhetsperspektiv, mer sällan utifrån dess betydelse för företagens utveckling. Eftersom 99,9 procent av alla företag i Sverige är små eller medelstora blir resultaten särskilt relevanta, menar forskarna.
– Våra resultat visar att föräldraledighet i ledningen inte nödvändigtvis bör ses som ett hinder. I många fall kan den i stället bidra till långsiktig utveckling och innovation i små och medelstora företag, säger Massimo Baù.
Forskare vid Uppsala universitet har hittat en ny svampart, som de valt att uppkalla efter kung Carl XVI Gustaf. Den tillhör en tidigare helt okänd klass av svampar.
Forskarna upptäckte den nya arten när de odlade fram svampar från tallrötter som samlats in från mineraljord i Jädraås i Gästrikland. Arten representerar en ny linje bland rostsvampar, som kan orsaka sjukdomar hos växter.
Dna-analyser visar att den tidigare okända svampklassen finns i jord och rötter från olika ekosystem på många håll i världen.
– Det är spännande med en ny klass och i det här fallet extra spännande eftersom vi har en rotassocierad svamp som evolutionärt placerar sig bland rostsvamparna i Pucciniomycotina. Rostsvamparna är obligata parasiter som infekterar växter och orsakar sjukdomar ovan mark, säger Anna Rosling, professor vid Institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Kungligt klingande klass
Svampen har fått namnet Semicentenialea rex, som betyder betyder 50-årsjubilerande kung. Den är den första kända arten i en ny klass av svampar som kommer att heta Semicentenialomycetes.
– Det finns antagligen minst två andra arter i klassen, men de verkar inte vara lika vanligt förekommande som Semicentenialea rex. Eftersom den bara verkar leva djupt ner i marken är vi nyfikna på vilken livsstrategi den har. Vi ska studera hur den påverkar växters rötter i marken och hur den sprider sig, säger Anna Rosling.
Många svampar namnlösa
Svamparnas artrikedom är till stor del outforskad. Analyser av miljö-dna tyder på att det finns flera miljoner arter i världen, men de flesta lever dolda i exempelvis jord, ved eller inuti insekter. Därför har bara en liten del kunnat beskrivas och namnges.
Utan namn är det svårt att kommunicera om dessa hittills okända arter, släkten, klasser och till och med stammar. Men att hitta på namn till nya arter är en utmaning för alla forskare i den här typen av forskning. Just den här arten fick heta Semicentenialea rex för att hylla kung Carl XVI Gustaf när han 2023 firade 50 år på tronen.
– Under sin regeringstid har kungen varit outtröttlig i sitt arbete med frågor kring biologisk mångfald och en hållbar användning av våra naturresurser. Vad passar väl då bättre än att få en hittills okänd svamp uppkallad efter sig, säger Anna Rosling.
Stamcellsbaserade dopaminceller kan transplanteras till – och överleva i – hjärnan hos personer med Parkinsons sjukdom. Det visar en studie där åtta patienter fått transplantatet utan allvarliga biverkningar.
Vid Parkinsons sjukdom försvinner nervceller i hjärnan som producerar dopamin. Det orsakar symtom som skakningar, stelhet och svårigheter att röra sig.
Dagens behandlingar kompenserar för bristen på dopamin. Men med tiden kan effekten avta, samtidigt som behandlingarna kan ge biverkningar.
Mål att ersätta nervceller
I en första klinisk studie, ledd från Lunds universitet, testas nu en ny behandling där målet är att ersätta de dopaminproducerande nervceller som förloras vid Parkinsons sjukdom. Behandlingen innebär att ett stamcellsbaserat preparat transplanteras till hjärnan. Förhoppningen är att stamcellerna ska utvecklas till nya nervceller som producerar dopamin.
– Möjligheten att ersätta de nervceller som går förlorade vid parkinson har länge varit ett mål inom forskningsfältet. De här resultaten är en viktig milstolpe och ger stöd för fortsatt utveckling av stamcellsbaserade behandlingar, säger Malin Parmar, professor i cellulär neurovetenskap vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Åtta personer med Parkinsons sjukdom behandlades med cellpreparatet i två olika doser. Efter transplantationen fick deltagarna immundämpande läkemedel i tolv månader för att minska risken för avstötning.
Sju av deltagarna fullföljde uppföljningen efter ett år. PET-undersökningar visade tidiga tecken på att de transplanterade cellerna överlevde sex respektive tolv månader efter ingreppen. Sex av de sju deltagarna kunde minska sin behandling med parkinsonläkemedel. Resultatet ska följas upp över längre tid.
Steg mot bättre behandling
Forskningen sker inom den så kallade STEM-PD-studien, som bygger på expertis från forskare och kliniker i Lund och Cambridge.
– Detta är ett viktigt nytt avstamp för att kunna reparera hjärnan hos personer med Parkinsons sjukdom. Metoden bygger vidare på den forskning om transplantation av dopaminceller som utvecklades i Lund för omkring 40 år sedan med hjälp av dopaminceller från foster, säger Roger Barker, professor i klinisk neurovetenskap vid University of Cambridge.
– Vi hoppas att detta blir början på något som i slutändan kan komma att gynna en bredare grupp av personer med Parkinsons sjukdom, fortsätter Roger Barker.
Forskargruppen bakom STEM-PD kommer nu att följa deltagarna under längre tid för att utvärdera behandlingens säkerhet, hur transplantatet fungerar och vilken effekt det har på sjukdomen.
– Att vi har uppnått studiens primära utfallsmått och samtidigt kunnat visa att cellpreparatet är säkert är ett viktigt steg framåt. Vi hoppas nu att de tidiga tecknen på cellöverlevnad och klinisk förbättring fortsätter att öka med tiden, och ser fram emot att bidra till vidare utvecklingen av denna cellterapi, säger Gesine Paul-Visse, professor i neuropsykiatrisk grundforskning vid Lunds universitet.
Mer om forskningen om stamceller
STEM-PDSTEM-PD bygger på flera decenniers forskning vid Lunds universitet om celltransplantation vid Parkinsons sjukdom.
Programmet bygger också på forskning om pluripotenta stamceller som kan användas för att framställa stamceller som kan utvecklas till kroppens alla celltyper.
Behandlingen består av förstadier till dopaminproducerande nervceller, som framställs från mänskliga embryonala stamceller. Efter transplantationen ska cellerna mogna till dopaminproducerande nervceller i hjärnan.
STEM-PD är den första kliniska studien med pluripotenta stamceller som har godkänts i Sverige och den första kliniska studien av detta slag för Parkinsons sjukdom i Europa.
Små djur har länge ansetts förbruka betydligt mer energi i förhållande till sin storlek än stora djur. Men nu utmanar trollsländor och flicksländor den rådande teorin om sambandet mellan kroppsstorlek och ämnesomsättning.
Inom biologin har det länge setts som en naturlag att djurs ämnesomsättning hänger ihop med deras kroppsstorlek på ett bestämt sätt.
Enligt den klassiska teorin har ett djur som väger dubbelt så mycket som ett mindre djur inte dubbelt så hög ämnesomsättning. I stället ökar ämnesomsättningen långsammare än kroppsstorleken. Det betyder att små djur förbrukar mer energi i förhållande till sin storlek än stora djur.
Men nu har forskare från bland annat Lunds universitet undersökt om teorin verkligen gäller för insekter.
– Våra nya resultat utmanar den klassiska teorin och visar att den inte gäller för alla organismer, säger Erik Svensson, professor vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Trollsländor går emot teorin
Forskarna studerade trollsländor och flicksländor för att se hur kroppsstorleken hänger ihop med ämnesomsättningen. De undersökte också hur sambandet har förändrats under mer än 200 miljoner år av evolution.
Resultaten visar att ämnesomsättningen, eller metabolismen, ökar nästan proportionerligt med kroppsstorleken. Hos trollsländor och flicksländor ökar ämnesomsättningen med nästan 100 procent när kroppsstorleken fördubblas. Det är betydligt mer än de 67–75 procent som den klassiska teorin förutspår.
– Studien tyder på att sambandet mellan kroppsstorlek och metabolism inte är en fixerad evolutionär begränsning som delas avalla djurgrupper utan sambandet har modifierats under evolutionens gång, säger Erik Svensson.
Öka förståelsen av klimatförändringar
Men varför är det viktigt att veta hur ämnesomsättningen hänger ihop med kroppsstorleken? Enligt Erik Svensson kan kunskapen hjälpa forskare att förstå hur olika arter använder energi och hur de kan påverkas av förändringar i miljön. Det kan handla om både tillgången på föda och förändrade temperaturer i ett allt mer varierande klimat.
– Denna kunskap ökar vår förståelse för hur energiomsättningen förändras av och samvarierar med djurs kroppsstorlek och livshistorieegenskaper under evolutionens gång. Förhoppningsvis kan våra nya resultat bidra till att utveckla och förbättra modeller inom både ekologi och klimatforskning, säger Erik Svensson.
Studien jämförde flera olika arter av trollsländor och flicksländor.
Forskarna samlade in vuxna individer, mätte deras vilometabolism och kroppsstorlek och kompletterade med tidigare publicerade data. Därefter analyserade de sambandet mellan kroppsstorlek och ämnesomsättning med statistiska modeller som tar hänsyn till arternas släktskap.
Totalt ingick 651 vuxna individer från 57 arter i Europa, Nordamerika och Centralamerika.
Forskarna undersökte inte bara betydelsen av kroppsvikt, utan även andra möjliga förklaringar till sambandet, bland annat kroppsyta, kroppsvolym, cellstorlek och flygbeteende.
I nästan hälften av de dödliga elsparkcykelolyckorna i Sverige var föraren påtagligt berusad. Olyckorna skedde främst på kvällar och nätter, och ingen av de omkomna bar hjälm. Det visar en studie från Chalmers tekniska högskola och Trafikverket.
Forskare har analyserat samtliga dödsolyckor med elsparkcykel, elcykel och vanlig cykel i Sverige mellan 2016 och 2024.
Alkohol finns ofta med i bilden för alla tre fordonstyper –men siffrorna för elsparkscyklar sticker ut. I dödliga elsparkcykelolyckor var 44 procent av förarna påverkade av alkohol. Det kan jämföras med 27 procent bland elcyklisterna och 13 procent bland de vanliga cyklisterna.
Berusningsnivåerna var höga i alla tre grupper. Bland elsparkcyklister som hade druckit alkohol var medianhalten 1,8 promille i blodet. Det kan jämföras med Sveriges gräns för rattfylleri på 0,2 promille och gränsen för grovt rattfylleri på 1,0 promille.
–Berusning är en riskfaktor i all trafik, men för elsparkcyklar är problemet särskilt påtagligt. Inte bara var många dödligt skadade elsparkcyklister berusade, utan deras berusningsnivåer var också extremt höga, säger Marco Dozza, professor i aktiv säkerhet och trafikantbeteende vid Chalmers tekniska högskola, i ett pressmeddelande.
Få använder hjälm
Studien visade också att få av de förolyckade förarna använde hjälm. Ingen av de dödligt skadade elsparkcyklisterna bar hjälm, och bland elcyklister och cyklister hade bara omkring en fjärdedel hjälm.
Huvudskador var den vanligaste dödsorsaken i alla grupper.
–Siffrorna talar för sig själva. När huvudet är den del av kroppen som främst drabbas av en dödlig skada och nästan ingen bär hjälm, har vi en tydlig möjlighet att rädda liv. En hjälm är ingen garanti men förbättrar chanserna dramatiskt, så vi bör göra allt vi kan för att uppmuntra till hjälmanvändning, säger Rahul Rajendra Pai, doktorand vid Chalmers.
–Jag tror att många inte förstår faran med elsparkcykling under påverkan, och tänker att fordonet inte går så snabbt. Men det räcker med en sten eller litet hål i marken för att tappa balansen, särskilt om man är berusad, eftersom alkohol påverkar kognition och reaktionsförmåga. Har man då inte hjälm kan det gå riktigt illa, säger Marco Dozza.
Skillnad i olycksmönster
Studien omfattade 204 dödsfall och visade tydliga skillnader mellan de tre fordonstyperna.
Vid dödsolyckor med vanlig cykel var medianåldern 71 år. Olyckorna inträffade ofta på vardagar och handlade vanligtvis om kollisioner med motorfordon.
Bland de omkomna elsparkcyklisterna var medianåldern 47,5 år. Här var singelolyckor vanligast, och de inträffade oftare på helger samt under kvällar och nätter.
Forskarna tycker att resultaten visar att åtgärder och regelverk behöver anpassas efter de olika fordonstyperna.
– Den typiska dödliga cykelolyckan, med en äldre cyklist som blir påkörd av ett motorfordon i dagsljus, kan behöva helt andra motåtgärder än den typiska dödliga elsparkcykelolyckan, där en yngre förare kraschar ensam på natten berusad, säger Marco Dozza.
Privata elsparkcyklar bakom flest dödsfall
Nästan nio av tio alkoholrelaterade dödsfall med elsparkcykel skedde med privatägda fordon. Samtidigt har mycket av debatten och regleringen kring elsparkcyklar handlat om hyrfordon, där operatörerna bland annat infört hastighetsbegränsningar och restriktioner nattetid. Sådana åtgärder omfattar inte privatägda elsparkcyklar.
Forskarna bedömer att regler och tekniska lösningar kan bidra till att förebygga olyckor. Marco Dozza leder exempelvis en pågående studie om hur sensorteknik i hyrda elsparkcyklar kan användas för att upptäcka nedsatt körförmåga i realtid.
– Om ett fordon kan registrera att dess förare inte har kontroll, går det att ta till olika åtgärder innan en olycka inträffar. Den typen av intelligent ingripande kan rädda liv, och är inom räckhåll, säger han.
Samtidigt betonas att varken regler eller sensorteknologi ensamt kan lösa problemet.
– Den stora utmaningen med elsparkcykelkörning är sociala normer och förarbeteende, och detta försvinner inte med regleringar. Träning är en viktig nyckel för att förstå hur fordonet ska hanteras och vad man kan, och inte kan, göra, säger Marco Dozza.
Olyckorna ökar. En färsk studie från Transportstyrelsen visar att 6 624 personer skadades och sju personer omkom i elsparkcykelolyckor i Sverige under 2025. Det är en ökning med 38 procent jämfört med året innan. Nästan hälften av de allvarligt skadade var under 25 år och omkring två tredjedelar var män.
Ingen fast promillegräns. I Sverige finns ingen särskild promillegräns för elsparkcyklar. Däremot är det inte tillåtet att köra om man är så påverkad att man inte kan framföra fordonet på ett säkert sätt.
Olika regler i EU. Det finns ingen gemensam EU-regel för alkohol och elsparkcyklar. I flera länder behandlas de som motorfordon i alkohollagstiftningen. Finland, Frankrike, Italien och Spanien har exempelvis en promillegräns på 0,5.
Hjälm för unga. I Sverige måste barn och ungdomar under 15 år använda cykelhjälm när de åker elsparkcykel. Det finns ingen gemensam EU-regel om hjälm för elsparkcyklister, och reglerna varierar mellan länderna.
En studie vid Umeå universitet visar att många personer i riskgrupper avstår från gratis vaccination mot influensa och covid-19. Forskarna lyfter fram att mer riktade insatser behövs för att nå grupper som löper större risk att bli svårt sjuka.
Influensa och covid-19 kan fortfarande leda till allvarliga tillstånd och dödsfall bland äldre och personer med kroniska sjukdomar. Därför rekommenderas vaccination för personer som tillhör medicinska riskgrupper. Vaccinationen erbjuds gratis i Sverige.
I en ny studie har forskare undersökt vilka faktorer som påverkar vaccinationstäckningen bland personer i riskgrupper i norra Sverige. Totalt ingick 600 vuxna patienter från Norrlands universitetssjukhus. Av dem rekommenderades 450 personer vaccination mot både influensa och covid-19.
Många följde inte rekommendationer
I studien vaccinerade sig 52 procent av dem som rekommenderades influensavaccination och 54 procent av dem som rekommenderades vaccination mot covid-19. Det var något lägre än genomsnittet i Västerbotten.
Främst avstod yngre personer i riskgrupperna, män, rökare och personer som behövde hjälp av hemtjänsten i vardagen.
Forskarna fann däremot inget tydligt samband mellan vaccination och förhållandena i personernas närområde. Varken utbildningsnivå, ekonomiska förutsättningar eller områdets geografiska läge hade någon större betydelse för vaccinationstäckningen.
– Vi blev förvånade över att var man bor spelade så liten roll. Det innebär att vi behöver rikta insatserna mer mot de grupper som fortfarande väljer bort vaccination, säger Urban Johansson Kostenniemi, infektionsläkare och forskare på Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Flera sjukdomstillstånd ökar risken
Forskarna överraskades också av att personer med flera sjukdomar inte vaccinerade sig oftare än personer med endast en riskfaktor.
– Det tyder på att många inte känner till hur den samlade risken ökar när flera sjukdomstillstånd förekommer samtidigt, säger Urban Johansson Kostenniemi.
Resultaten kan, enligt forskarna, bidra till mer träffsäkra vaccinationsinsatser. Bland förslagen finns tydligare information till riskgrupper, särskilt personer med flera sjukdomar som löper extra stor risk att bli svårt sjuka. En annan möjlig åtgärd är att erbjuda flera vaccinationer vid samma besök.
– Om vi kan öka förståelsen för risken hos de mest sårbara grupperna och samtidigt göra vaccinationen så enkel som möjligt finns goda möjligheter att förbättra skyddet mot allvarlig sjukdom, säger Urban Johansson Kostenniemi.
Studien bygger på intervjuer med patienter, data från patientjournaler och information från nationella register. Forskarna analyserade både individuella och samhälleliga faktorer för att få en mer heltäckande bild av vad som påverkar vaccinationsbeslut.
En genvariant som moderna människor ärvt från neandertalare gör att kroppens celler reagerar starkare på tillväxthormon. Forskare har sett att bärare av genvarianten kan ha lite mer muskelmassa som vuxna.
En studie från Karolinska institutet och flera internationella universitet visar att det genetiska arvet från neandertalarna fortfarande påverkar människor i dag.
Forskarna har undersökt en variant av receptorn för tillväxthormon som moderna människor har ärvt från neandertalare för omkring 47 000 år sedan. Neandertalare var generellt mer kraftigt byggda än dagens människor.
Genvarianten finns i dag främst i Syd- och Östasien. I vissa befolkningsgrupper bär så många som 24 procent på den.
Påverkade cellernas tillväxt
I laboratoriet undersökte forskarna två förändringar i receptorn som är unika för neandertalare. Celler med genvarianten från neandertalare växte 40 procent mer än celler med den vanligaste mänskliga varianten när de fick tillväxthormon.
– Det är fascinerande att en genvariant från neandertalarna fortfarande påverkar människor i dag. Men den här genen är bara en av många faktorer som påverkar kroppens tillväxt och form, säger Hugo Zeberg, universitetslektor vid Institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Kopplas till större muskelmassa
Forskarna analyserade data från drygt 1,1 miljoner vuxna. Genvarianten var kopplad till i genomsnitt 285 gram högre kroppsvikt, där nästan hela skillnaden bestod av större muskelmassa. Hos fler än 6 000 barn upp till elva år sågs däremot ingen effekt. Det tyder på att skillnaden kan uppstå senare, möjligen under puberteten.
– Som crossfitutövare var det kul att koppla neandertalgenetik till muskelmassa. Men inte ens en tillväxthormonreceptor från neandertalare kan ersätta träning, säger forskaren Miriam Berreiter vid Karolinska institutet.
Personer som bar på genvarianten hade också något kortare tandrötter och även mindre skillnader i käkens form. Liknande drag har setts hos neandertalare.
Jägare och samlare tycks främst ha riktat in sig på honor av ullhårig mammut under istiden. Det har forskare upptäckt genom att analysera förhistoriskt dna från över 500 mammutben.
Mammutar var en viktig resurs för människor under istiden. Djuren gav kött och fett, medan hudar och ben kunde användas som byggmaterial. Elfenben användes bland annat till verktyg, konstföremål och prydnad.
Forskare har jämfört könsfördelningen bland hundratals mammutben från naturliga fyndplatser med ben som hittats vid arkeologiska utgrävningar. Resultaten visar att mänsklig aktivitet sannolikt var den främsta orsaken till att mammutben samlades på dessa platser.
– Om ansamlingarna av ben bildades naturligt eller genom mänsklig jakt har varit föremål för debatt i årtionden, säger David Díez del Molino, forskare vid Centrum för paleogenetik, i ett pressmeddelande från Stockholms universitet.
Olika könsfördelning på fyndplatser
Mammutrester från fyndplatser i djurens naturliga miljö bestod till 66 procent av hanar och 34 procent av honor. Forskarna tror att ensamma hanar oftare kan ha dött i naturliga fällor, som slukhål och jordskred. Det kan ha gjort att deras ben bevarades bättre över tid.
I fynd som kopplas till mänsklig aktivitet var fördelningen den motsatta. Där var 70 procent av mammutarna honor och 30 procent hanar.
Resultaten väcker frågor om hur istidens jägare och samlare interagerade med mammutar.
– Vi vet att jägare och samlare under den senare delen av äldre stenåldern ibland jagade mammutar direkt, vilket visas av spjutspetsar som hittats inbäddade i mammutben. Men de kan också ha samlat material från redan döda djur, säger Jarosław Wilczynski, arkeolog vid polska vetenskapsakademin.
Bild av en mammuts kindtand som förvaras på Naturhistoriska museet i Wien. Bild: Hannah M. Moots
Flera möjliga förklaringar
Enligt forskarna kan jägarna ha riktat in sig på honor eftersom de var mindre än hanar, men verkligheten kan ha varit mer komplex.
– Om mammutar betedde sig på liknande sätt som dagens elefanter kan honorna ha ingått i matriarkala hjordar med ett gemensamt sätt att försvara sig. Det skulle ha gjort möten med hjordar lika riskfyllda eller till och med mer riskfyllda än möten med ensamma hanar, säger Hannah Moots, postdoktor vid Centrum för paleogenetik.
– En annan möjlighet är att hjordar ledda av honor rörde sig över landskapet på ett mer förutsägbart sätt än ensamma hanar. Jägare och samlare under den äldre stenåldern kan därför helt enkelt ha stött på dem oftare, oavsett om syftet var jakt eller att ta vara på döda djur, fortsätter hon.
Inblick i samspelet mellan istidens människor och mammutar
Hundra mammutben i studien kommer från elva arkeologiska platser i Europa och Asien. Benen är omkring 20 000–30 000 år gamla.
Forskarna jämförde fynden som kan kopplas till mänsklig aktivitet med 421 mammutar från naturliga avlagringsmiljöer. På så sätt fick de ett stort genetiskt material från ullhåriga mammutar i både Eurasien och Nordamerika.
Forskarna analyserade också arvsmassan från 448 mammutar för första gången. Resultaten visar en tydlig skillnad i könsfördelning beroende på var lämningarna hittats. Materialet ger en viktig inblick i samspelet mellan människor och ullhåriga mammutar under slutet av den senaste istiden, menar forskarna.
– Studien visar vilken potential analyser av gammalt dna har för att besvara arkeologiska frågor som länge varit olösta, säger Love Dalén, professor i evolutionär genomik vid Stockholms universitet.
Klimatförändringar och extremväder leder till att nio av tio fjärilar tvingas flytta för att överleva. Det visar den hittills största globala studien av dagfjärilar.
Ett internationellt forskarlag har studerat förändringar hos över 1700 fjärilsarter från 105 länder. Resultatet visar att nio av tio arter som ingick i studien har förändrat sina utbredningsområden.
– Det här är den största studien någonsin av fjärilars utbredning. Dagfjärilar är en av de insektsgrupper vi känner bäst till och de fungerar därför som indikatorer för vad som även händer i många andra delar av naturen, säger Nils Ryrholm, professor i biologi vid Högskolan i Gävle, i ett pressmeddelande.
Många flyttar norrut
I takt med att klimatet blir varmare etablerar sig vissa arter längre norrut eller på högre höjder. Samtidigt krymper livsmiljöerna för andra arter.
– I Sverige ser vi nu arter vid polcirkeln som tidigare bara fanns betydligt längre söderut. Samtidigt försvinner arter från södra Italien, Spanien och Portugal på grund av bränder, torka och ökenspridning. För arter som är anpassade till nordliga livsmiljöer och bergsområden blir situationen svår när dessa habitat förändras. När det blir varmare även där har de ingenstans att där de kan leva bland annat på grund av att fjärilslarverna inte längre har något som de kan äta, säger Nils Ryrholm.
Forskarna betonar att klimatförändringarna inte är den enda orsaken. Förändrad markanvändning, avskogning, bekämpningsmedel och kvävenedfall samverkar och gör många arter mer sårbara.
– Vi människor använder allt större delar av planetens resurser, inklusive landskapet samtidigt som klimatet förändras. Många arter förlorar sina livsmiljöer samtidigt som de får svårare att sprida sig till nya områden, säger Nils Ryrholm.
Fjärilar visar förändringar i naturen
Forskarna ser fjärilar som ett tidigt varningssystem för större förändringar i ekosystemen.
– Vi vet att andra insekter följer motsvarande mönster som fjärilarna, men vi har inte data och kunskap nog för att studera dem på samma sätt som dagfjärilar, säger Nils Ryrholm.
Studien visar också att extrema väderhändelser kan få stora konsekvenser på mycket kort tid.
– Torråret 2018 ledde till att ett par fjärilsarter dog ut i Sverige. Det är inte bara de långsiktiga klimatförändringarna som påverkar den biologiska mångfalden. En enda extrem sommar kan få mycket stora konsekvenser, säger Nils Ryrholm.
Forskarna har sammanställt vetenskapliga studier på 15 språk. Fortfarande finns dock stora kunskapsluckor, särskilt i tropiska områden där en stor del av världens insektsarter lever.
Fjärilsarten Araschnia levana finns bland annat i Sverige. Bild: Depositphotos
Så gjordes studien
Studien omfattar 6 182 dokumenterade förändringar i dagfjärilars utbredning hos 1 758 arter från 105 länder. Studien omfattar ungefär en tiondel av jordens arter av dagfjärilar. Materialet bygger på 565 vetenskapliga studier, forskning på 15 språk och expertbedömningar från 68 fjärilsforskare.
Det är den hittills mest omfattande globala kartläggningen av hur klimatförändringar påverkar fjärilars utbredning.
En svartvit flugsnappare från Sibirien flyger över 4 500 kilometer längre än nödvändigt för att nå sitt övervintringsområde i Afrika. Förklaringen kan finnas i genetiska instruktioner som fåglarna bär med sig från den senaste istiden.
Hur flyttfåglar hittar till sina vinterkvarter och tillbaka till sina häckningsplatser har länge varit en av biologins stora gåtor. I en ny studie har forskare följt svartvita flugsnappare från åtta populationer, från England i väster till Tomsk i Sibirien i öster.
Flyger lång omväg
Resultaten visar att fåglarna övervintrar i olika delar av Afrika söder om Sahara. Men nästan alla flyger först via Gibraltar och vidare längs Västafrika innan de sprider ut sig över kontinenten. För fåglarna från Tomsk innebär det en resa på omkring 12 700 kilometer – mer än 4 500 kilometer längre än den närmaste vägen till övervintringsområdet.
– Det mest överraskande resultatet är att dessa små fåglar fortfarande följer flyttinstruktioner som verkar vara nedärvda från deras evolutionära historia. Trots att det finns betydligt kortare vägar fortsätter de att flyga långa omvägar, säger Jan-Åke Nilsson, biologiforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Förbestämd flygrutt
Forskarna tror att förklaringen finns i artens historia. Under den senaste istiden var den svartvita flugsnapparen begränsad till Iberiska halvön. När arten senare spred sig över Europa och vidare österut till Sibirien, följde de genetiskt programmerade flyttvägarna med.
– Även en fågel som kläcks i Sibirien verkar först vara programmerad att flyga mot Spanien och därefter söderut längs västra Afrika innan den fortsätter mot sitt övervintringsområde, säger Jan-Åke Nilsson.
Men studien visar att generna inte styr allt. När fåglarna återvänder till sina häckningsområden på våren väljer de betydligt rakare vägar. Det tyder på att koordinaterna för platsen där de föddes inte är genetiskt programmerade utan lärs in tidigt i livet.
– Höstflyttningen och valet av övervintringsområde verkar vara nedärvda egenskaper. Vårflyttningen däremot bygger på inlärning. Det innebär att både arv och miljö styr flyttningen, men vid olika tidpunkter på året, säger Jan-Åke Nilsson.
Kan underlätta klimatanpassning
Upptäckten kan få betydelse för förståelsen av hur flyttfåglar påverkas av klimatförändringar. Eftersom återvändandet till häckningsområdena verkar vara ett inlärt beteende kan fåglar som etablerar sig längre norrut flyga tillbaka dit även kommande år.
– Våra resultat tyder på att flyttfåglar kan ha större möjligheter att anpassa sina häckningsområden till ett varmare klimat än vad man tidigare trott. Om fåglar etablerar sig längre norrut finns det mycket som talar för att de också kommer att återvända dit under kommande häckningssäsonger, säger Jan-Åke Nilsson.
Forskare har transplanterat insulinproducerande celler till en patient med typ 1-diabetes. Studien visar att cellerna kan överleva i kroppen, vilket väcker hopp om en framtida bot mot sjukdomen.
Forskare har i en studie undersökt om genmodifierade insulinproducerande celler från bukspottkörtelns Langerhanska öar kan transplanteras på ett säkert sätt. Målet är att återställa insulinproduktionen hos personer med typ 1-diabetes utan samtidig behandling med immundämpande läkemedel.
Nu visar data från en 14-månadersuppföljning att cellerna är säkra samt fortsätter att överleva och fungera hos en patient.
– Detta är ett bevis på att insulinproducerande celler kan transplanteras till patienter med typ 1-diabetes och fås att överleva utan samtidigt behov av immundämpande läkemedel via en specifik teknik för genmodifiering, säger Per-Ola Carlsson, överläkare vid kliniken för endokrinologi och diabetologi vid Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
– Vår förhoppning är att tekniken framöver helt ska förändra typ 1-diabetes från en kronisk sjukdom till en botbar sjukdom, fortsätter Per-Ola Carlsson.
Celler undgår immunförsvarets angrepp
Vid transplantation av insulinproducerande celler, där vävnad kommer från en annan person, har det hittills krävts en behandling som dämpar mottagarens immunförsvar. Det behövs för att förhindra att de transplanterade cellerna stöts bort.
I den aktuella studien har forskarna använt genetiskt modifierade celler som är utformade för att undgå immunförsvarets angrepp. Tanken är att cellerna både ska skyddas mot avstötning och mot det autoimmuna angrepp som ligger bakom typ 1-diabetes.
– Eftersom detta är en först-i-människa studie, som i första hand fokuserar på säkerhet, har endast en mindre mängd insulinproducerande celler transplanterats till denna första patient. I en uppföljande kommande studie, med stamcellframtagna insulinproducerande celler, hoppas vi dock få möjlighet att öka cellmängden och komma upp i botande doser, säger Per-Ola Carlsson.
Ö-cellsbehandling vid typ 1-diabetes
Vid typ 1-diabetes angriper och förstör den drabbade individens immunsystem (autoimmunitet) de så kallade betacellerna som producerar insulin.
Behandling av sjukdomen har gått framåt de senaste åren med exempelvis insulinpumpar som kan styra sockerhalten i vävnaden.
För personer med svår typ 1-diabetes och oförutsägbara, kraftiga variationer av blodsockret finns sedan drygt 20 år en etablerad behandling med transplantation av så kallade Langerhanska öar som innehåller insulinproducerande celler.
Ö-cellsbehandlingen innebär att Langerhanska öar isoleras från en avliden donators bukspottkörtel och transplanteras till en patient med målet att uppnå normal blodsockerkontroll och insulinoberoende.
Samtidigt med transplantationen behöver patienten immunsuppression. Sedan starten 2001 har drygt 170 ö-transplantationer genomförts på Akademiska sjukhuset fördelat på cirka 60 patienter.
Forskare har upptäckt en tidigare okänd spindelart i södra Saudiarabien. Dna-analyser kan avgöra om det rör sig om ett helt nytt släkte.
Bergsområdena i södra Saudiarabien är bland de minst utforskade delarna av Arabiska halvön när det gäller spindlar. Nu har forskare upptäckt en tidigare okänd art i regionen Asir. Området skiljer sig från de ökenlandskap som ofta förknippas med landet. Här finns höga berg, skogar och en rik biologisk mångfald.
Arten har fått namnet Oecobius asirensis, efter regionen där den hittades. Vid en inventering påträffades både hanar och honor. Upptäckten ger nya kunskaper om den biologiska mångfalden i regionen och kan också få betydelse för hur en hel grupp spindlar klassificeras.
– Studien visar betydelsen av taxonomisk grundforskning. Kunskap om vilka arter som finns och hur de är besläktade är en förutsättning för att förstå den biologiska mångfalden och fatta välgrundade beslut om naturvård, säger Raul Vicente, gästforskare vid Naturhistoriska riksmuseet, i ett pressmeddelande.
Mer än en ny art
Många spindelarter kan likna varandra till utseendet. För att skilja dem åt behöver forskarna ofta studera mycket små detaljer i fortplantningsorganen. Den nyupptäckta spindeln skiljer sig tydligt från den typart som används som referens för släktet Oecobius. Skillnaderna finns hos både hanar och honor.
– Det väcker frågan om den nya arten kan representera en egen utvecklingslinje och i framtiden behöva placeras i ett annat, eller kanske helt nytt släkte. För att kunna avgöra det kommer sannolikt även dna-analyser att behövas, säger Raul Vicente.
Fyndet handlar därför inte bara om att lägga ytterligare en art till listan över världens spindlar. Det kan också bidra till att forskarna omprövar hur en hel grupp spindlar ska delas in och hur arterna är besläktade.
Fler upptäckter väntas
Bergsregionerna i södra Saudiarabien och norra Jemen tros hysa många endemiska arter, det vill säga arter som inte finns någon annanstans i världen. Det gör att de blir särskilt viktiga att utforska och dokumentera.
– Fortsatta inventeringar väntas leda till fler upptäckter, både av arter som är nya för landet och helt nya för vetenskapen, säger Raul Vicente.
Personer som är mer benägna att tro på konspirationsteorier är ofta mer mottagliga för rysk desinformation. Det visar en studie från Försvarshögskolan med deltagare i fyra europeiska länder.
Rysslands användning av desinformation har under de senaste åren blivit en viktig säkerhetspolitisk fråga. Samtidigt vet man fortfarande relativt lite om varför vissa människor väljer att tro på och sprida budskap som gynnar Kreml, den ryska statsledningen.
Konspirationstänkande kan förklara
För att öka kunskapen undersökte forskarna om grundläggande psykologiska behov, som behov av status och tillhörighet, kan bidra till att förklara varför vissa människor blir mottagliga för rysk desinformation. Samtidigt analyserade de andra faktorer som kan ha betydelse.
Resultaten visar att två faktorer återkommer i samtliga fyra länder som undersökts: ett konspirationstänkande och en upplevd koppling till rysk kultur. Dessa hade ett starkare och mer konsekvent samband med stöd för rysk desinformation än psykologiska behov.
Psykologiska behov kan påverka indirekt
Psykologiska behov, som behov av status och tillhörighet, kan påverka indirekt.
– Våra resultat visar att dessa behov främst spelar en indirekt roll genom att bidra till ett konspirationstänkande eller till ökad konsumtion av ryska statsfinansierade medier, vilket i sin tur ökar sannolikheten att acceptera Kremlvänliga narrativ (budskap, reds.anm.). Men vi behöver mer forskning om detta för att kunna ge tydligare svar, säger Charlotte Wagnsson.
Behöver förstå mekanismer som gör människor mottagliga
Forskarna betonar att resultaten inte innebär att psykologiska behov saknar betydelse. Tvärtom pekar studien på att sambanden är mer komplexa än vad tidigare forskning ofta har utgått från.
– Om vi blir bättre på att förstå de mekanismer som gör människor mottagliga för desinformation blir det också möjligt att utveckla mer effektiva åtgärder för att stärka motståndskraften i demokratiska samhällen, säger Charlotte Wagnsson.
Studien bygger på enkätdata från 6 019 personer i Grekland, Serbien, Sverige och Storbritannien.
Det som arkeologer länge trodde var en björnfäll visar sig vara delar av en 2000 år gammal sko. Fyndet bär spår av romerskt skomode och beskrivs som mycket ovanligt i Norden.
Ett skinnfragment har funnits i Statens historiska museers samlingar sedan 1943, då arkeologer undersökte ett gravröse i Igelsta i Söderby-Karl, Norrtälje kommun.
Vid utgrävningen hittades bland annat en unik romersk bronskittel. I kitteln låg beslag och kedjor till två praktfulla dryckeshorn. Fynden har daterats till omkring år 100 e.Kr.
Sensationell upptäckt
Under bronskitteln fanns skinnfragment som då tolkades som rester av en björnfäll. När två antikvarier och en arkeolog nyligen granskade fyndet på nytt upptäckte de något som beskrivs som sensationellt.
– Vi kunde se att skinnfragmenten var tillskurna och hade olika öppningar, vilket gjorde att det inte kunde vara en björnfäll. Nya undersökningar och analyser visade att det var ett helt unikt fynd av två fragment av en 2 000 år gammal sko, säger Thomas Eriksson, antikvarie vid Statens historiska museer, i ett pressmeddelande.
I romerska delar av Europa kallas modellen Ramshaw-sko, en brukssko som var anpassad för att kunna gå längre sträckor. Skon användes både av män, kvinnor och barn.
– Fyndet är delar av ett vardagligt nyttoföremål där man kan se inspiration av det romerska skomodet, och det liknar inget annat fynd i Norden, säger Thomas Eriksson.
Hund- eller vargskinn
Att skon lagts ned i graven tyder på att den haft en viktig roll i gravritualen. En ny dna-analys av skinnet visar att skon sannolikt var tillverkad av hund- eller vargskinn.
De nya resultaten pekar också på att människorna i Roslagen hade fler kontakter med omvärlden än tidigare känt. De exklusiva föremålen från Romarriket som påträffats i graven tyder på att området ingick i omfattande handels- och kontaktnät runt Östersjön redan under romersk järnålder.
