Att kombinera två effektiva läkemedel mot hjärtamyloidos, även kallad Skelleftesjukan, minskar inte risken för att dö i hjärtkärlsjukdom eller för återfall i förvärrade hjärtkärlhändelser. Det framgår av en ny studie. Resultaten förvånar forskarna, som hade väntat sig att se en förbättring.
Studien är den största i världen på hjärtamyloidos och omfattar ungefär 1 430 patienter.
Syftet med studien var att undersöka en ny typ av läkemedel som ”släcker ner” produktionen av äggviteämnet transthyretin som bidrar till sjukdomsutvecklingen. Forskarna ville se om läkemedlet, som heter eplontersen, bidrog till att minska risken att dö i hjärtkärlsjukdom eller få förvärrade hjärtkärlhändelser efter ungefär två och ett halvt års behandling.
Forskare överraskades
För de patienter som inte hade någon annan specifik amyloidosbehandling gav läkemedlet bra effekt. I den grupp patienter där en del även behandlades med läkemedlet tafamidis saknades säkerställd effekt.
– Vi blev överraskade eftersom tidigare studier med den här typen av läkemedel har visat att kombinationen med tafamidis kan ha en positiv effekt på dödligheten i hjärtkärlsjukdom. Orsakerna till att vi inte såg det i vår studie är inte helt klarlagt, säger Kurt Boman, professor emeritus vid forskningsenheten i Skellefteå och Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
Vissa positiva effekter
Även om kombinationen av läkemedlen tafamidis och eplontersen inte uppfyllde det primära målet hade den ändå vissa positiva effekter. Forskarna kunde till exempel se att patienter som fick båda läkemedlen uppgav en bättre bevarad livskvalitet och presterade bättre på gångtester än kontrollgruppen.
– Våra resultat visar att det fortfarande finns många frågor om verkningsmekanismerna vid hjärtamyloidos och hur man ska behandla på bästa sätt, säger Kurt Boman.
Kina kontrollerar 70 till 100 procent av flera kritiska metaller som är nödvändiga om vind- och solkraften ska byggas ut. Historiskt har Kina infört exportrestriktioner på området, vilket kan hota industri- och energiomställningen. Så här kan Sverige minska sin sårbarhet och sitt beroende av Kina, enligt en ny rapport.
Sverige och EU är starkt beroende av Kina och ett fåtal andra länder för flera av de viktigaste metallerna som i dag används i bland annat vindkraftverk, solceller, batterier och elektronik. Vad gäller flera av metallerna står Kina för mellan 70 och 100 procent av utvinning eller bearbetning. Det framgår av en rapport från Energiforsk.
Sårbarhet ger risker
De närmaste åren förväntas dessutom efterfrågan på metallerna att öka, både från vind- och solkraft men också inom andra delar av elektrifieringen. Konkurrensen om dessa material, ihop med EU:s importberoende från Kina och ett fåtal andra länder, innebär risker.
– Energiomställningen handlar inte bara om att bygga mer elproduktion. Kinas dominerande ställning kring kritiska metaller gör Sverige och EU sårbart. Sverige och EU bör minska sina ensidiga importberoenden och bredda leveransrelationer till fler länder, säger Julia Hansson, projektledare på IVL Svenska miljöinstitutet och en av rapportens författare.
Återvinning behövs
Enligt rapporten behöver EU och Sverige också öka återvinningen av kritiska metaller, utveckla alternativa material och öka den egna utvinningen.
En ökning av egenförsörjningen bör ses som ett långsiktigt komplement till en breddning av leveranskedjorna, inte som en snabb ersättning av dagens beroende från enstaka länder. Hur en ökad inhemsk utvinning och produktion av kritiska metaller kan ske utan att den bidrar till ökad lokal miljöpåverkan behöver utredas vidare, enligt rapporten.
Viktigt att ställa krav
– Europa är en attraktiv marknad för kinesiska bolag, vi behöver bli bättre på att ställa krav för att ge tillgång till vår marknad, säger Martin Vallstrand, vd för Energiforsk.
– EU bör inleda tekniksamarbeten med Kina för strategiska elektrifieringsteknologier, med krav på kunskapsöverföring och viss produktion lokaliserad i EU. Men det är viktigt att samarbetet tar hänsyn till de risker det innebär att samarbeta med en diktatur som Kina.
Sex rekommendationer, från rapporten:
1
Minska beroendet
Gör Sverige och EU mindre beroende av enskilda länder, särskilt Kina. Det kan ske genom diversifierad import, strategiska partnerskap samt ökad europeisk och nordisk produktion och förädling av kritiska metaller och komponenter.
2
Planera
Integrera kritiska råmaterial i energiplaneringen genom att komplettera nationella energi- och omställningsscenarier med analyser av materialbehov, försörjningsrisker och konsekvenser av olika teknikval.
3
Begränsa efterfrågan
Prioritera cirkulära strategier och resurseffektiv teknik, inklusive minskad materialintensitet, materialsubstitution, längre livslängd och ökad återvinning. Detta görs för att begränsa efterfrågan på kritiska metaller.
4
Fokusera på det extra kritiska
Ta fram försörjningsplaner för särskilt kritiska metaller där behov och försörjningsrisker är stora, med fokus på alternativa leverantörer, importberoenden och geopolitiska risker.
5
Utveckla styrmedel
Utveckla samordnade styrmedel som stärker försörjningstryggheten, främjar återvinning och substitution samt säkerställer att kvarvarande behov av primära metaller möts på ett hållbart och ansvarsfullt sätt.
6
Återvinn!
Stöd utveckling av nya återvinningstekniker. Sverige har en stor återvinningsindustri och ett bra innovationsklimat. Det ger bra förutsättningar för att utveckla ny återvinningsteknik. Det bör även vara intressant att utveckla tekniker för att utvinna sällsynta jordartsmetaller ur befintliga gruvavfalls- och restströmmar från järnmalmsbrytning.
Skolan ska göra så att barn kan röra på sig. Men en rad osynliga hinder finns, enligt en ny avhandling. Fotbollsplanen kan kännas ovälkomnande. I klassrummet ska man sitta still. Och vuxnas krav kan kännas betungande. Samtidigt är barn uppfinningsrika och hittar egna sätt att få röra på sig.
Enligt läroplanen ska skolan sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet, inom ramen för hela skoldagen. Men en rad osynliga hinder finns för barns rörelse, i skolmiljön. Det framgår av en ny avhandling från Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. Normer av olika slag kan begränsa barnen.
Det är inte alltid lätt att få utlopp för spring i benen. Bild: Depositphotos.
Budskap får motsatt effekt
På raster kan exempelvis fotbollsplanen präglas av en idrottskultur där pojkar ges större inflytande. Andra barn kan uppleva att de har svårare att göra sina röster hörda och avstår därför från att delta.
En annan aspekt som avhandlingen pekar på är hälsobudskap. För vissa barn kan uppmaningar om att röra sig för att vara hälsosamma upplevas som ett krav, snarare än en källa till rörelseglädje.
– När rörelse blir något som vuxna säger att man måste göra kan rörelseglädjen försvinna. Några barn berättar att de försöker gömma sig på rasten för att slippa röra sig, säger avhandlingens författare Greta Wiklund Lind.
Barn hittar smarta sätt
Skolbarn i åldern tio till tolv år och deras lärare har intervjuats och observerats i arbetet med avhandlingen. En observation är att barn är kreativa i sin strävan efter att få röra sig. Det syns till exempel i klassrummen, där normen ofta är stillasittande.
Barn som vill få chans till fysisk rörelse kan ta omvägar för att vässa pennan, till exempel. De kan också gå på toaletten eller be om att få arbeta i korridoren.
– Barnen är inte passiva. De hittar själva möjligheter till rörelse, även när skolmiljön begränsar dem, säger Greta Wiklund Lind.
Barns möjligheter att röra sig i klassrummet kan samtidigt vara villkorade. Det kan exempelvis handla om att en elev behöver ha slutfört sitt skolarbete innan eleven får lov resa sig, att läraren uppfattar den fysiska rörelsen som acceptabel och att det finns tillräckligt med tid.
Aktiviteter värderas olika
Ytterligare en slutsats är att lekfull rörelse inte alltid värderas lika högt som traditionella idrottsaktiviteter.
– Som lärare behöver man fråga sig vilken form av rörelse vi värderar och varför. Det som är meningsfull rörelse för ett barn behöver inte vara samma sak för ett annat, säger Greta Wiklund Lind.
Förhoppningen är att resultaten i avhandlingen ska bidra till att synliggöra pedagogiska spänningar som kan uppstå mellan ambitionen att främja barns rörelse, andra mål och de villkor som präglar skolans vardag.
Skolvalet har inte minskat sambandet mellan var elever bor och vilka skolor de går i, visar en studie. Samtidigt har uppdelningen mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund och betyg ökat under de senaste tre decennierna.
När den svenska skolan marknadsanpassades på 1990-talet var ett argument att elever skulle få större möjligheter att välja skola oberoende av var de bodde.
Nu har forskare vid Göteborgs universitet och Uppsala universitet undersökt utvecklingen i Stockholmsregionen mellan 1995 och 2023. Studien bygger på registerdata för 642 453 gymnasieelever.
– En tanke med skolvalet var att bostadssegregationen skulle spela mindre roll. Men vi ser att kopplingen mellan bostadssegregation och skolsegregation har varit ganska stabil över tid, säger Anna-Maria Fjellman, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet.
Fler val – ökad uppdelning
Samtidigt visar studien att skolmarknadens struktur bidrar till segregationen. Under perioden ökade antalet fristående gymnasieskolor kraftigt, samtidigt som skolorna och utbildningsprogrammen blev fler.
Fler valmöjligheter, fler fristående skolor och fler specialiserade program hänger samman med ökad uppdelning mellan elever.
– Mer val kan låta positivt, men det kräver också att elever och familjer kan navigera en väldigt komplex skolmarknad. Det är uppenbart att alla inte har samma förutsättningar att göra det, säger Anna-Maria Fjellman.
Elever från låginkomstfamiljer och elever med utländsk bakgrund går i högre grad i mer segregerade skolmiljöer än vad sammansättningen i deras bostadsområden skulle förutsäga.
Betygen spelar också en allt större roll. Elever med höga betyg hamnar i allt högre grad i skolor och program med starkare socioekonomisk sammansättning, medan elever med lägre betyg oftare hamnar i skolor med sämre socioekonomiska förutsättningar.
Bostadsområdet spelar fortfarande roll
Resultaten är särskilt intressanta eftersom gymnasieelever, till skillnad från yngre barn, har större möjligheter att pendla längre och välja skolor utanför det egna bostadsområdet.
– Man skulle kunna förvänta sig mindre segregation i gymnasiet, eftersom eleverna är äldre och kan pendla längre. Men trots det ser vi att bostadsområdet fortfarande spelar stor roll, säger Anna-Maria Fjellman.
Forskarna menar att utvecklingen påverkar både skolans demokratiska och kompensatoriska uppdrag. När elever med liknande bakgrund i allt högre grad samlas på samma skolor minskar möjligheten för unga med olika erfarenheter att mötas. Samtidigt koncentreras elever med stora stödbehov till vissa skolor.
– Studien pekar på att det inte bara handlar om hur skolor finansieras eller drivs, utan om själva skolmarknadens grundläggande struktur. Fler val och fler skolor driver på segregationen. Därför behöver politiker fundera på om det räcker att diskutera vinstfrågan om målet är att minska skolsegregationen, säger Anna-Maria Fjellman.
Överviktskirurgi minskar risken för fetmarelaterad cancer oavsett kön och ålder. Det visar en stor nordisk registerstudie som stärker kunskapen om överviktskirurgins cancerförebyggande effekter för flera cancerformer kopplade till fetma.
Flera cancerformer som är kopplade till fetma, särskilt i magtarmkanalen, ökar i västvärlden. Tidigare forskning har visat att överviktskirurgi kan minska risken för fetmarelaterad cancer, men sambandet har varit tydligast bland kvinnor och resultaten motstridiga för flera enskilda magtarmcancerformer.
Om den cancerförebyggande effekten varierar beroende på ålder vid operation eller inte har inte tidigare undersökts på en övergripande nivå.
Men nu har forskare vid bland annat Karolinska institutet undersökt hur överviktskirurgi påverkar risken för fetmarelaterad cancer – och om det finns skillnader mellan åldersgrupper eller kvinnor och män.
20 procents lägre cancerrisk
Studien omfattade över 780 000 personer med fetma i Sverige, Danmark och Finland. Av dessa hade närmare 100 000 genomgått överviktskirurgi.
Forskarna såg att de som hade opererats hade cirka 20 procent lägre risk att utveckla fetmarelaterad cancer, jämfört med personer med fetma som inte opererats.
– Vi såg att den minskade cancerrisken efter överviktskirurgi var likartad mellan yngre och äldre och mellan kvinnor och män, vilket talar för att de långsiktiga hälsovinsterna kan komma många patientgrupper till del, säger Cecilia Radkiewicz, forskare vid Institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska institutet.
Inga tecken på skillnader mellan ålder och kön
De största riskminskningarna sågs för levercancer, livmodercancer och äggstockscancer. Resultaten visade inga tecken på att den cancerförebyggande effekten skiljde sig mellan personer som opererades i yngre respektive äldre ålder.
För cancerformer som förekommer hos både kvinnor och män sågs inte heller någon skillnad mellan könen.
Resultaten talar för att de långsiktiga cancerförebyggande effekterna av överviktskirurgi kan komma en bred grupp patienter till del och understryker värdet av effektiv behandling av fetma för långsiktig hälsa.
Personer som överlevt en hjärtinfarkt har fått allt bättre skydd mot nya allvarliga hjärt-kärlhändelser under de senaste två decennierna. Samtidigt har risken för blödningskomplikationer ökat. Nu visar en studie att blödningar i mag- och tarmkanalen är den vanligaste typen av allvarlig blödning efter hjärtinfarkt.
Behandlingen efter hjärtinfarkt har förändrats betydligt sedan slutet av 1990-talet. Fler patienter behandlas i dag med kranskärlsingrepp och läkemedel som motverkar blodproppar. Dessa behandlingar minskar risken för nya hjärtinfarkter och andra allvarliga hjärt-kärlhändelser, men kan samtidigt öka risken för blödningar.
Forskare vid Karolinska institutet har analyserat data om patienter som vårdats för akut hjärtinfarkt och skrivits ut med blodproppsförebyggande behandling mellan 1999 och 2020. Forskarna följde patienterna under det första året efter utskrivning för att undersöka hur olika komplikationer utvecklats över tid.
Resultaten visar att andelen patienter som behövde sjukhusvård för en blödning ökade från 2,4 procent i början av studieperioden till 4,5 procent i slutet av perioden. Samtidigt minskade förekomsten av allvarliga hjärt-kärlhändelser, såsom ny hjärtinfarkt, stroke eller död, från 20,1 procent till 9,4 procent.
Förändringar i behandlingsstrategier kan bidra
Den vanligaste blödningskällan var mag- och tarmkanalen, och majoriteten av dessa blödningar kom från den övre delen av mag- och tarmkanalen, exempelvis matstrupe, magsäck eller tolvfingertarm.
– Vi såg att blödningar från övre mag- och tarmkanalen var den vanligaste typen av blödning som ledde till sjukhusvård efter hjärtinfarkt. Samtidigt minskade de ischemiska komplikationerna, vilket visar hur behandlingslandskapet har förändrats över tid, säger Jonatan Wärme, doktorand vid institutionen för klinisk forskning och utbildning på KI SÖS.
Forskarna studerade också möjliga förklaringar till utvecklingen. Under studieperioden ökade användningen av kranskärlsingrepp, dubbel trombocythämmande behandling, mer potenta blodproppshämmande läkemedel och direktverkande orala antikoagulantia.
De analyser som gjordes tyder på att förändringar i behandlingsstrategier kan ha bidragit till den ökade förekomsten av blödningar från övre mag- och tarmkanalen.
– Våra resultat understryker vikten av att anpassa blodproppsförebyggande behandling efter den enskilda patientens riskprofil och att överväga åtgärder som kan skydda mag- och tarmkanalen, säger Robin Hofmann, överläkare vid kardiologkliniken på Södersjukhuset och ansvarig forskare och docent vid KI SÖS.
Forskarna menar att resultaten kan bidra till en bättre balans mellan att förebygga blodproppar och att minska risken för blödningskomplikationer hos personer som behandlats för hjärtinfarkt.
Ultraljud kan användas för att ta reda på om en potatisplanta har rätt vätskebalans, utan att skada den. En ny studie vid Luleå tekniska universitet visar hur tekniken i framtiden kan hjälpa odlare att upptäcka stressade växter och rädda skörden.
Vattenförlust i bladen kan vara ett tidigt tecken på att en växt mår dåligt. En ny studie visar att ultraljud kan upptäcka vattenförlusten i ett tidigt skede. Tekniken kan i framtiden göra det lättare att identifiera växter som behöver särskilda insatser för att överleva eller ge god skörd.
– Det här är ett genombrott för möjligheten att övervaka grödors hälsa. För första gången kan vattenhalten i potatisblad mätas med ultraljudsgivare utan fysisk kontakt, säger Muhammad Awais Sattar, postdoktor i reglerteknik vid Luleå tekniska universitet, i ett pressmeddelande.
Tidig varning för odlare
Forskarna undersökte potatisblad från friska plantor som utsattes för kontrollerad torka. Ultraljudet kunde inte bara visa om bladen hade tillräckligt med vatten, utan också upptäcka när de började förlora det inre tryck som håller bladet spänt.
Med hjälp av metoden kan det bli möjligt att upptäcka förändringar i ett tidigt skede och i framtiden ge odlare en chans att agera innan växterna tar allvarlig skada. Det kan exempelvis handla om att sätta in bevattning för att skydda plantorna och därmed förbättra skörden.
Blad som undersöks med ultraljud. Bladet förs in i en springa och elektroniken vidrör inte plantan. Bild: Luleå tekniska universitet
Information i realtid
Nästa steg är att undersöka om ultraljud kan upptäcka tidiga angrepp från skadedjur på potatisplantor. Skadedjur kan rubba plantans vattenbalans redan innan skadorna blir synliga. I kombination med maskininlärning skulle tekniken kunna identifiera förändringar i bladens vattenhalt och varna odlare i realtid, menar forskarna. De planerar även att testa metoden på andra grödor.
– Detta skulle kunna förändra hur vi tänker kring övervakning inom jordbruket, om vi kan ge bonden tillgång till information om växternas hälsa i realtid, säger Muhammad Awais Sattar.
Forskningen vid Luleå tekniska universitet har genomförts i samarbete med Spanish National Research Council (CSIC), Agri-Food Research and Technology Centre of Aragon och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Ett vanligt astmaläkemedel har visat sig kunna förbättra motorik och muskelstyrka hos barn med kongenitala myopatier, en grupp obotliga muskelsjukdomar. I en studie kunde barn som fick läkemedlet både gå och resa sig snabbare.
Kongenitala myopatier är en grupp sällsynta, medfödda muskelsjukdomar som ofta ger muskelsvaghet redan i barndomen. Svagheten kan bland annat påverka förmågan att gå, resa sig, använda armar och händer och i vissa fall även andningsmuskulatur.
I dagsläget finns ingen botande eller annan läkemedelsbehandling för dessa sjukdomar och vården är därför främst inriktad på att lindra symtom och förebygga komplikationer.
Nu har forskare undersökt om substansen salbutamol kan förbättra muskelfunktionen hos barn och unga med kongenital myopati. Salbutamol har länge använts vid astma, men när läkemedlet ges via munnen påverkar det även skelettmuskulaturen och kan bland annat stimulera uppbyggnad av muskelprotein.
Studien visar på lovande resultat.
– Bara det här med att de blev piggare, orkade en hel dag i skolan och sedan aktiviteter och läxor, utan att bli helt slut och börja gråta, det är väldigt viktigt för de här barnen, säger Eva Michael, doktorand inom barnneurologi vid Göteborgs universitet och specialistläkare på Drottning Silvias barnsjukhus.
Bättre motorik och greppstyrka
I studien ingick 18 personer, 6-16 år gamla, med genetiskt bekräftad kongenital myopati. De lottades till behandling med salbutamol som tillägg till sin vanliga behandling eller enbart vanlig behandling under 24 veckor. Sedan bytte de behandling och kunde därmed jämföras med sig själva.
Efter perioden med salbutamol var deltagarnas motorik bättre än efter enbart standardbehandling. Skillnaden var i snitt 3,61 poäng på en standardiseras skattningsskala av motorisk funktion, en förändring som generellt ses som en tydlig förbättring vid neuromuskulära sjukdomar.
Muskelstyrkan förbättrades också. Greppstyrkan i den dominanta handen ökade med motsvarande cirka 1,5 kilo under salbutamolbehandling jämfört med vid enbbart standardbehandling. Även i övriga undersöka muskelgrupper sågs ökad styrka, men utan statistiskt säkerställda resultat.
Dessutom förbättrades lungfunktionen. I genomsnitt var den forcerade vitalkapaciteten – ett mått på hur mycket luft man kan blåsa ut efter en maximal inandning – cirka 0,2 liter större under salbutamolbehandling än under standardbehandling.
Framtida behandlingsalternativ
Hos de elva deltagare som kunde gå sågs förbättringar i flera funktionella tester. I ett gångtest om sex minuter tog sig barnen före behandlingen i snitt 435 meter framåt, men med salbutamol blev sträckan 473 meter. Barn i motsvarande åldrar går cirka 600 meter på sex minuter.
Forskarna undersökte också hur snabbt de gående barnen i studien kunde resa sig från golvet till stående. De behövde i snitt 8,29 sekunder för att komma upp men med salbutamol kapades tiden till 6,39 sekunder. Ett normalstarkt barn reser sig från golv till stående på 1-2 sekunder.
Behandlingen tolererades väl och inga allvarliga biverkningar rapporterades.
– Resultaten tyder på att oralt salbutamol i framtiden skulle kunna bli ett symtomlindrande behandlingsalternativ för barn och ungdomar med kongenitala myopatier, i väntan på att andra läkemedel utvecklas. Resultaten behöver dock bekräftas i större internationella studier med längre behandlingstid och uppföljning, säger Eva Michael.
Kongenitala myopatier: Ärftliga muskelsjukdomar
Kongenitala myopatier är en grupp ovanliga muskelsjukdomar. Kongenital betyder medfödd och myopati betyder muskelsjukdom. Symtomen vid de olika formerna är är i stort sett samma: muskelsvaghet och muskelslapphet i flera av kroppens muskler.
Sjukdomen finns i olika svårighetsgrader och i svårare fall kan även andning och hjärtmuskulatur påverkas.
Det finns ingen behandling som botar sjukdomarna utan istället fokuserar behandlingar på att lindra symtom, förebygga komplikationer och kompensera för funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till.
Forskare har lyckats undersöka berggrund som är nästan fyra miljarder år gammal på vår grannplanet Mars. Med hjälp av unika foton har man pusslat ihop ledtrådar kring planetens bergartsbildning under en våldsam tid i solsystemets unga dagar.
I fem år har Nasas hjulförsedda forskningslabb Perserverance rullat fram över Mars steniga yta. Efter att först ha undersökt och dokumenterat områden i Jezerokraterns botten har farkosten nu förflyttat sig upp över kraterns kant.
Där har Perserverance identifierat ett 75 meter tjockt lager av berggrund som ligger synligt på utsidan av kraterkanten och som forskarna har varit mycket nyfikna på.
– Denna berggrund är extremt gammal, nästan fyra miljarder år, säger Sanna Alwmark, geologiforskare vid Lunds universitet.
Tillsammans med ett antal internationella forskare har hon analyserat Nasa-farkostens hemskickade foton på den aktuella berggrunden. Forskarna kan konstatera att berggrunden består av ett antal lager av olika karaktär och bildningssätt.
Material kommer från nedslag
Vissa av berggrundens lager domineras av glasliknande runda partiklar, så kallade sfäruler, medan andra innehåller kantiga stenfragment. Ytterligare en typ av lager som man hittat byggs upp av ett mycket finkornigt material som möjligen har pulveriserats och kastats upp i luften efter något av alla nedslag som bildat kratrarna i området.
– Dessa olika bergarter liknar de som bildas antingen av vulkanism eller genom nedslag. Eftersom de glasiga runda partiklarna mer liknar de som avsätts efter nedslag så drar vi slutsatsen att mycket av materialet är bildat just genom kollisioner med asteroider eller andra himlakroppar, säger Sanna Alwmark.
Den 75 meter tjocka lagerföljden vittnar alltså om upprepade nedslag på planetens då tämligen unga yta, för nästan fyra miljarder år sedan. Vid varje sådan kollision gjorde den höga nedslagsenergin att en del av ytlagret på Marsskorpan inom några sekunder antingen pressades samman, smälte eller pulveriserades samt sedan slungades iväg och landade utanför själva kratern – olika långt bort beroende på storleken på kollisionen.
Fotona från Perserverance utgör därmed ett slags titthål tillbaka till en väldigt dramatisk tidsperiod i Mars historia, men också vår egen planets historia. Båda planeterna har samma ålder och utsattes för liknande händelseförlopp i solsystemets begynnelse då många kollisioner med olika himlakroppar inträffade.
Bild: Nasa/JPL-Caltech/ASU/MSSS
Dramatiskt bombardemang
Även om man redan känner till det omfattande bombardemang som förekom mot planeterna i deras unga ålder så tillför den nya studien värdefull kunskap genom att sätta fingret på en hittills förbisedd aspekt av kollisionerna, menar Sanna Alwmark.
Forskarnas slutsats är nämligen att dessa många nedslag på Mars inte bara skapade lokala kratrar utan också bidrog till själva bergartsbildningen i mycket stor geografisk skala. Bergarter som bildas genom nedslag var den enskilt vanligaste geologiska processen med stor påverkan under Mars tidiggeologiska historia.
– Det är en geologisk process som idag inte längre dominerar på jorden, men som spelade en avgörande roll för utvecklingen av stenplaneterna under en annan tid i deras historia, säger Sanna Alwmark.
Berggrunden bevarad tack vare avsaknad av kontinentalplattor
När man tolkar hur berggrund har bildats i så gammal terräng måste man därför ha kraterbildning i åtanke snarare än bara de geologiska processer som vi känner till från jorden, konstaterar Sanna Alwmark.
– För mig som är specialist på just kraterbildning är detta inte konstigt alls, men jag tror att för många andra geologer var det lite av en överraskning, säger hon.
Att den uråldriga berggrunden på Mars fortfarande finns bevarad efter närmare fyra miljarder år är tack vare det faktum att planeten inte har några kontinentalplattor. Istället ligger hela Marsskorpan stilla. På vår egen planet består jordskorpan av ett antal olika kontinentalplattor som genom årmiljoner av rörelser har gjort att nästan allt av den äldsta berggrunden har brutits sönder, deformerats och omvandlats.
– Berggrunden på Mars utgör därför ett mycket mer komplett arkiv av den tidiga utvecklingen på de båda planeterna, säger Sanna Alwmark.
Stadsbor med mer grönska inom 100 meter från bostaden löper lägre risk att utveckla demens över tid. Det visar en studie där nära 3 000 äldre personer följdes under 16 år.
En studie från Stockholms universitet och Karolinska institutet har undersökt samband mellan bostadsnära grönska och risken för demens. Forskarna följde 2 993 personer som var 60 år eller äldre under 16 år och 477 av deltagarna utvecklade demens under uppföljningstiden.
Forskarna mätte också mängden grönska varje år inom 100, 250 och 500 meter från deltagarnas bostäder med hjälp av satellitbilder och geografiska informationssystem. De tog hänsyn till bland annat ålder, utbildning, socioekonomiska faktorer, levnadsvanor, luftföroreningar, trafikbuller och närhet till vatten.
– Resultaten visar att mer grönska i den omedelbara bostadsmiljön är kopplat till 20 procent minskad risk att utveckla demens över tid. Detta är miljöer som människor möter i vardagen, som är en del av hemmiljön, och som kan ha särskild betydelse när vi tillbringar mer tid i hemmiljön, säger Cecilia Stenfors, docent i psykologi, forskningsledare vid Stockholms universitet.
Sambandet var tydligast för grönskan närmast bostaden och svagare för grönska längre bort. Sambandet mellan grönska och lägre demensrisk var också tydligare hos kvinnor.
– Det pekar på att den omedelbara miljön precis runt bostaden är viktig i arbetet med att skapa goda förutsättningar för hjärnhälsa och hälsosamt åldrande, säger Cecilia Stenfors.
Grönska viktig i stadsplaneringen
Studien ger ytterligare stöd för att bevara och utveckla grönska i bostads- och stadsmiljöer. Träd, gröna bostadsgårdar, trädgårdar, parker och vegetation längs gator och gångstråk ger många nyttor, även när möjligheterna att ta sig till större naturområden är begränsade.
Tidigare och pågående forskning pekar på flera möjliga sätt som natur och grönska kan stödja olika aspekter av hälsa som främjar hjärnhälsa genom livet och åldrande.
– Naturmiljöer och grönska kan stödja mental återhämtning, minska stress, och öka känslor av välbefinnande. Vi har också sett i våra studier att mer grönska i den omedelbara boendemiljön är förenat med bättre sömn, psykisk hälsa och mindre uttag av antidepressiva läkemedel, säger Cecilia Stenfors.
Gröna miljöer kan också påverka våra beteenden och främja utomhusvistelse, fysisk aktivitet inklusive aktiv mobilitet, social kontakt och sammanhang. Samtidigt bidrar olika typer av gröna ytor med många andra ekosystemtjänster.
– Hjärnhälsa behöver finnas med när vi planerar och utvecklar våra städer och bostadsmiljöer. Bostadsnära grönska kan vara en gemensam resurs för folkhälsa, klimatanpassning och biologisk mångfald. Det handlar både om att värna befintlig vegetation och om att skapa gröna miljöer som är tillgängliga och användbara för människor med olika förutsättningar.
Fysisk aktivitet kan ge mer än bättre kondition hos personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom, kol. En ny studie visar att träning även kan förbättra funktionen i lungornas små luftvägar – förändringar som till stor del inte fångas av vanlig spirometri.
Över 400 miljoner människor i världen lever med kroniskt obstruktiv lungsjukdom, kol. Sjukdomen kan ge flera hälsoproblem och lungskadorna går inte att reparera. Behandlingen syftar därför till att lindra symtom, bromsa sjukdomsförloppet och förbättra livskvaliteten. Fysisk träning är en viktig del av behandlingen.
I en studie har nu forskare vid Lunds universitet och Uppsala universitet undersökt om träning även kan påverka lungornas funktion.
– Vi vet att fysisk träning har många positiva effekter för personer med kol, men betydligt mindre om vad som faktiskt händer i lungan. Vår hypotes är att rätt typ av individanpassad träning kan förbättra funktionen av de perifera delarna av lungan och samtidigt aktivera kroppens egna biologiska reparationsprocesser, säger Gunilla Westergren-Thorsson, professor i lungbiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Träning under tolv veckor
I studien deltog 62 personer med stabil kol, från lindrig till svår sjukdom. Under tolv veckor tränade deltagarna tre gånger i veckan, både hemma och tillsammans med en fysioterapeut. Träningen kombinerade konditions- och styrkeövningar och anpassades löpande efter deltagarnas förmåga.
Träningsprogrammet syftade till att aktivera lungornas perifera delar, där syresättningen av blodet sker. Vid sjukdomen kol kan förändringar i de små luftvägarna leda till att ventilationen blir ojämn och vissa delar av lungorna får mindre luft.
När andningen blir djupare och snabbare under träning kan luft nå fler delar av lungorna. Den ökade mekaniska belastningen kan också påverka de små luftvägarnas funktion.
Spirometri fångade inte förändringen
Deltagarna fick göra tester både före och efter träningsperioden. Lungfunktionen mättes med vanlig spirometri och med impulsoscillometri, IOS, en metod som undersöker lungornas mekaniska egenskaper under normal, lugn andning. Medan spirometri mäter hur mycket och hur snabbt en person kan blåsa ut luft, mäter IOS motståndet i luftvägarna och lungornas elasticitet.
Efter tolv veckors träning visade mätningar med IOS tydliga förbättringar i flera mått på de perifera luftvägarnas funktion. Spirometrin fångade däremot inte upp förbättringarna lika tydligt.
– Det överraskade oss att förbättringen var så tydlig med IOS samtidigt som vi inte såg några eller bara måttliga förändringar med spirometri. Om vi bara hade använt den mätmetoden hade vi alltså inte sett samma tydliga förändring, men nu kunde vi se en kliniskt signifikant förbättring, säger Linda Elowsson, forskare och docent i cell- och matrixbiologi vid Lunds universitet.
Bättre fysisk form
Deltagarnas fysiska kapacitet förbättrades också. Efter tolv veckor kunde de i genomsnitt gå 28 meter längre på sex minuter och genomföra 2,5 fler uppresningar på en minut.
Symtomen förbättrades mest hos dem som hade större besvär vid studiens start. Samtidigt varierade resultaten mellan individer, något som enligt forskarna behöver undersökas närmare.
– För många med kol kan andfåddhet leda till en ond spiral. Man blir rädd att röra på sig eftersom man blir andfådd, och när man rör sig mindre försämras den fysiska kapaciteten ytterligare. Därför är det viktigt att kunna visa att träningen inte bara gör att man orkar mer, utan också ger mätbara förändringar i lungans funktion, säger Margareta Emtner, fysioterapeut och professor vid Uppsala universitet.
Luftflödet förbättrades
Enligt forskarna tyder resultaten på att träningen påverkar lungornas mekaniska egenskaper och hur luften fördelas i lungvävnaden.
– Vi ser ett minskat motstånd och ett förbättrat luftflöde när vi mäter före och efter träningsperioden. En trolig förklaring är att träningen öppnar upp delar av lungan som används mindre och att rörelsen i vävnaden påverkar dess struktur och elasticitet. Men exakt vad som händer behöver vi forska mer på säger Gunilla Westergren-Thorsson.
Forskarna analyserar nu blodprover för att undersöka vilka biologiska processer som påverkas av träningen och varför vissa personer svarar bättre än andra. Resultaten ska även studeras i en bioreaktor som efterliknar lungans andning.
– På lång sikt vill vi förstå vilka molekylära processer som aktiveras av träning och som kan ha en gynnsam effekt på lungvävnaden. Om vi kan identifiera sådana processer skulle de i framtiden kunna bli möjliga mål för nya läkemedel som används tillsammans med fysisk träning, säger Gunilla Westergren-Thorsson.
Arbetslöshet, ekonomiska problem och stress under övergången från planekonomi till marknadsekonomi i Central- och Östeuropa påverkade människors arbetsliv långt senare. Det visar en ny studie från Södertörns högskola som bygger på data från nästan 11 000 personer i elva länder.
När länderna i det tidigare östblocket ställde om från planekonomi till marknadsekonomi kring 1990 förändrades samhället i grunden. Statliga företag privatiserades och omstrukturerades, arbetslösheten ökade och den ekonomiska och sociala otryggheten växte på många håll.
Omvandlingen innebar också en kraftig försämring av folkhälsan i flera länder, särskilt i det forna Sovjetunionen.
– Övergången till marknadsekonom i Central- och Östeuropa ligger mer än 35 år tillbaka i tiden. För många innebar omställningen arbetslöshet, ekonomiska problem och stress. Vår forskning visar att de erfarenheterna fick konsekvenser för människors arbetsliv långt senare, säger Caroline Hasselgren Bune, doktor i sociologi vid Södertörns högskola.
Forskare vid Södertörns högskola har studerat nästan 11 000 personer, som har lämnat information om sina arbetsliv och livsvillkor under flera decennier. På så sätt har de kunnat undersöka hur erfarenheter från omställningsåren kring 1990 hängde samman med arbetslivet långt senare.
Spår syntes decennier senare
Studiens resultat visar att män som upplevde arbetslöshet eller ekonomiska problem under omställningsåren löpte större risk att senare hamna i långvarig arbetslöshet. Hög stress ökade också risken att lämna arbetsmarknaden på grund av hälsoproblem.
– Resultaten bekräftar något vi vet från annan forskning: utsatthet på arbetsmarknaden tenderar att följa med över tid. Ekonomiska problem, psykiskt välbefinnande och möjligheterna att få och behålla ett arbete hänger ihop, säger Caroline Hasselgren Bune.
För kvinnor såg mönstret annorlunda ut. Där hittade forskarna inte lika tydliga samband mellan svårigheterna under omställningen och arbetslivet senare i livet. Det tydligaste resultatet var att längre perioder utan arbete även för kvinnor ökade risken för långvarig arbetslöshet längre fram.
Exakt varför resultaten skiljer sig mellan kvinnor och män vet forskarna inte. En möjlig förklaring är att kvinnors arbetsmarknadsutfall i högre grad än mäns påverkades av familjeförhållanden och förändrade könsroller under omställningsåren.
I analyser där det krigsdrabbade Kroatien exkluderades framkom också att män och kvinnor som hade upplevt ekonomiska svårigheter under omställningsåren tenderade att stanna kvar längre i arbetslivet. En möjlig förklaring till det är att de behövde arbeta längre för att kompensera för tidigare ekonomiska förluster.
Kunskapen är relevant även i dag
Det som hände i de tidigare östblocksländerna för mer än trettio år sedan kan verka avlägset. Men enligt Caroline Hasselgren Bune handlar studien om något som är högst aktuellt även i dag.
– Alla samhällen kommer återkommande att ställas inför olika typer av kriser. Det viktiga är att förstå att konsekvenserna för dem som drabbas kan finnas kvar långt efter att själva krisen är över.
Vad kan då dagens samhälle lära av en omvandling som ligger mer än trettio år tillbaka i tiden?
Enligt Caroline Hasselgren Bune visar studien hur viktigt det är att ta hänsyn till såväl den historiska kontexten i enskilda länder som de livserfarenheter människor bär med sig när välfärdssystem och arbetsmarknadspolitik utformas.
– Om vi vill förstå människors situation på arbetsmarknaden behöver vi ibland titta långt tillbaka i tiden. Den kunskapen är viktig om vi vill minska ojämlikhet och skapa hållbara arbetsliv även för andra än redan privilegierade grupper.
En ny art av utdöd krokodil har upptäckts i Egypten. Fossilet hittades i samma bergart som användes för att bygga sfinxen i Giza och precis som sfinxen saknar sin näsa, saknar den fossila krokodilen spetsen av sin nos.
Gavialer är en grupp krokodiler som kännetecknas av sina långa, smala nosar. I dag finns endast två levande arter, Gavialis gangeticus och den så kallade falska gavialen Tomistoma schlegelii, som lever i Syd- respektive Sydostasien.
Fossilfynd visar dock att gavialer tidigare hade en utbredning över nästan hela världen under en period på mer än 100 miljoner år och att många arter levde i grunda havsmiljöer.
På 1920-talet hittades flera fossil i den 45 miljoner år gamla Mokattamformationen i Egypten, däribland ett nästan komplett kranium. Fossil antog tillhöra släktet Tomistoma, men nya analysmetoder inom paleontologin ger en annan bild.
Hittills okänd krokodilart
Med hjälp av datortomografi har forskare i Storbritannien, Sverige, Tyskland och Egypten undersökt kraniets insida. Arbetet leddes av Paul Burke, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, och forskarna har hittat flera skillnader mellan fossilet från Mokattamformationen och släktet Tomistoma.
De kan därmed konstatera att det handlar om en hittills okänd art.
En detalj i det relativt välbevarade kraniet fångade särskilt forskarnas uppmärksamhet: spetsen på nospartiet saknas.
– Med tanke på denna likhet med sfinxen gav vi den nya krokodilarten namnet Herugavialis cairensis, efter den egyptiske guden Heru, som kan ha inspirerat till det berömda monumentet, säger Paul Burke, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Forskarna såg att spetsen på nospartiet på det relativt välbevarade kraniet saknas, vilket inspirerade det namn som den nya krokodilarten fått. Bild: Paul Burke, Naturhistoriska riksmuseet
Flera krokodilarter levde i Egypten
Herugavialis var inte den enda krokodilen som levde i Egypten vid den här tiden. I de grunda havsmiljöer som täckte stora delar av regionen levde minst två andra gavialarter.
– Medelhavsområdet har haft en stor mångfald av krokodiler de senaste 50 miljoner åren, säger Paul Burke.
– Mångfalden har dock varierat över tid, till synes i takt med förändringar i den globala temperaturen och havsnivån. Till slut försvann alla krokodiler från regionen i samband med att Medelhavet torkade ut för omkring sex miljoner år sedan.
Med stigande ålder kan depressioner bli mer utdragna. Det framgår av en ny studie med deltagare mellan 18 och 65 år.
– Kliniker kan behöva vara särskilt uppmärksamma på risken för kvarstående depression med stigande ålder, säger Federico Triolo, forskare vid KI.
Depression och ångest har ofta ett långvarigt eller återkommande förlopp. Tidigare studier har gett motstridiga resultat om huruvida prognosen skiljer sig åt beroende på ålder. Det har också varit oklart om eventuella åldersskillnader kan förklaras av faktorer som förändras med åldrandet, som fysisk hälsa och livsstil.
Oftare kroniskt hos äldre
För att ta reda på mer har forskare från bland annat Karolinska Institutet undersökt 1 701 vuxna med pågående depression, ångestsyndrom eller båda diagnoserna. Deltagarna har bedömts vartannat år, under en sexårsperiod.
Forskarna fann bland annat att ett kroniskt förlopp var vanligare med stigande ålder. Sambandet drevs huvudsakligen av depression, medan forskarna inte fann några tecken på åldersskillnader vad gäller ångestsjukdomar.
En gradvis utveckling
– Våra resultat tyder på att ålder i sig kan ge kliniskt relevant information om den långsiktiga prognosen vid depression, säger Federico Triolo, postdoktor vid Aging Research Center, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet.
– Även under vuxenlivet ser vi en gradvis tendens till långsammare förbättring och ökad kronisk sjukdom med stigande ålder.
Den jämförelsevis långsammare minskningen av depressionssymtom hos äldre personer kunde i studien inte förklaras av sådant som sociala faktorer, livsstilsfaktorer och fysisk hälsa.
Viktigt att vara uppmärksam
Enligt forskarna understryker resultaten vikten av fortsatt uppmärksamhet på depression genom hela vuxenlivet, särskilt i takt med att patienterna blir äldre.
– Ålder ska inte tolkas som avgörande för den enskilda patientens utfall, men våra resultat tyder på att kliniker kan behöva vara särskilt uppmärksamma på risken för kvarstående depression med stigande ålder. Tätare uppföljning och en snabb anpassning och optimering av behandlingen kan vara särskilt viktigt, säger Federico Triolo.
Om studien
Forskarna undersökte 1 701 personer i åldern 18 till 65 år med pågående depression, ångestsyndrom eller båda diagnoserna inom ramen för Netherlands Study of Depression and Anxiety, NESDA.
Forskarna betonar att studien är en observationsbaserad studie och därför inte kan fastställa varför depression hade ett mindre gynnsamt förlopp med stigande ålder. Eftersom studien dessutom endast omfattar personer upp till 65 års ålder kan resultaten inte automatiskt överföras till personer i äldre åldersgrupper.
Studien har gjorts av forskare vid Karolinska Institutet samt Amsterdam University Medical Center.
Skogens egenskaper, som andelen gran och beståndets ålder, påverkar risken för angrepp av granbarkborre och hur omfattande skadorna blir. Det visar en ny studie.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har undersökt risken för angrepp av granbarkborre och hur omfattande skadorna blir. De har bland annat analyserat uppgifter om skogens egenskaper och mängden ved som skadats av granbarkborre.
Äldre skog mer utsatt
Studien visar att skogsbestånd med mer gran både löper större risk att drabbas av angrepp och får mer omfattande skador. Forskarna såg också ett samband mellan skogens genomsnittliga ålder och risken för angrepp. Äldre skogsbestånd var mer utsatta.
‒ Så vitt vi vet är vi först med att visa att bestånd där risken för angrepp är större också får mer omfattande skador. Vi såg också att mer lövträd inte minskade risken för angrepp, men däremot hur stora skadorna blev, säger Maartje Klapwijk, universitetslektor vid institutionen för ekologi vid SLU.
Tidigare forskning har pekat på ett samband mellan skogens täthet och känslighet för angrepp. I den här studien var skadorna däremot mer omfattande i skogsbestånd med medelhög täthet. En möjlig förklaring är att det inte är känt var i bestånden skadorna förekommit.
‒ Eftersom angrepp ofta börjar i beståndskanter kan både beståndets täthet och det omgivande landskapet spela in, vilket gör resultatet svårt att tolka entydigt, säger Maartje Klapwijk.
Stort utbrott efter extrem torka
Under det senaste stora utbrottet, mellan 2018 och 2023, beräknas granbarkborren ha dödat omkring 34 miljoner kubikmeter stående skog. Utbrottet tog fart efter den extrema torkan 2018.
När extrema väderhändelser som stormar och torka väntas bli vanligare ökar behovet av skogsskötsel som kan göra skogen mindre känslig för framtida angrepp, enligt forskarna.
Känslighetsindex visar risk för skador
I studien testades också ett känslighetsindex som tagits fram för att hjälpa skogsägare att planera framtida skogsskötsel. Resultaten visade att högre indexvärden hängde samman med större risk för angrepp och mer omfattande skador.
Indexet är dock inte en prognos för var framtida angrepp kan ske. När populationen av granbarkborre blir tillräckligt stor för att angripa friska träd kan skogens egenskaper dessutom få mindre betydelse.
Nattskärran flyger tusentals kilometer, men vingarna ska också hjälpa den att fånga insekter i låg fart. Nu visar en studie från Lunds universitet hur de olika kraven påverkar fågelns flygförmåga.
Nattskärran är en nattaktiv flyttfågel som varje år flyger mellan Europa och södra Afrika. Men vingarna är inte bara anpassade för långa resor. De hjälper också fågeln att jaga insekter i luften, där den behöver kunna flyga långsamt, bromsa och svänga snabbt.
Nu har forskare vid Lunds universitet undersökt hur den här kompromissen påverkar nattskärrans flygförmåga.
Fågelns lyftkraft påverkas
I studien fick nattskärror att flyga i en vindtunnel i olika hastigheter medan forskarna mätte luftströmmarna bakom dem. Resultaten visar att deras breda vingspetsar sannolikt underlättar långsam flygning, men har en nackdel. När nattskärran ökar farten blir vingarna mindre effektiva på att skapa lyftkraft.
– Det går emot den intuitiva bilden av långdistansflyttaren som en perfekt flygmaskin. Nattskärrans vingar verkar i stället vara en kompromiss mellan flera olika krav. Fågeln kan flyga långsamt och manövrera när den jagar, men priset är en mindre effektiv produktion av lyftkraft vid högre hastigheter, säger Christoffer Johansson, biologiforskare vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Forskarna gjorde också en annan oväntad upptäckt. Nattskärran skapar framåtdrivande kraft även när vingarna rör sig uppåt. Ett sådant aktivt uppslag har framför allt förknippats med fladdermöss och insekter, snarare än fåglar.
– Det intressanta är att samma typ av aerodynamisk lösning verkar dyka upp hos ganska olika djur. Det antyder att uppslaget inte bara behöver vara en passiv del av vingslaget, utan kan användas aktivt för att skapa framåtdrivande kraft när vingarna inte kan fällas ihop särskilt mycket, säger Christoffer Johansson.
Studien på nattskärrorna gjordes i Lunds universitets vindtunnel. Bild: Anders Hedenström
Kompromiss mellan olika krav
Resultaten ger en bredare bild av hur evolutionen formar djur som behöver klara flera uppgifter. En vinge behöver inte vara optimerad för en enda typ av flygning. Den kan i stället vara resultatet av en balansgång mellan exempelvis långdistansflytt, födosök, långsam flygning och avancerad manövrering.
Samma princip kan också vara intressant inom teknisk utveckling, menar forskarna. Flaxande drönare och andra flygande robotar kan, precis som fåglar, vara begränsade i hur mycket vingarna kan fällas ihop under ett vingslag.
– Nu vill vi undersöka hur vanligt det här sättet att producera kraft är hos andra fåglar och flygande djur. Det kan hjälpa oss att förstå vilka aerodynamiska principer som är specifika för nattskärran och vilka som är mer generella. Kunskapen kan även ge inspiration till utvecklingen av nya typer av flaxande flygfarkoster, säger Christoffer Johansson.
