– Sprickorna blev i snitt 3 cm kortare med den nya sågmotorn. Anledningen är att kedjehastigheten och sågeffekten kan hållas konstanta under hela kapningen, säger Björn Hannrup, Skogforsk.
Vid försågning används normalt en stötmån på 10 cm per stock. Det innebär att det finns en tolerans mot kortare kapsprickor, men att risken för nedkortning ökar då spricklängden överstiger stötmånen.
– Andelen grova stockar med en total spricklängd över stötmånen var drygt 20 procent för den nya sågmotorn medan den uppgick till nästan 50 procent för den konventionella motorn, säger han.
I sågverken syns ofta sprickorna först sent i produktionsprocessen och de avkap som tvingas fram leder till sänkt utbyte. Dessutom ökar andelen plank och bräder med oönskade längder.
– I den här studien har vi inte räknat på de ekonomiska vinsterna med kortare kapsprickor, men det borde vara avsevärda belopp, framförallt för sågverk som styr sin produktion mot specifika längder, säger Björn Hannrup.
Läs mer i Resultat nr 4, 2010 som finns att beställa på www.skogforsk.se/butiken.
Fakta
* Skogforsk har studerat en ny sågmotor till skördaraggregat, F11-iP, som utvecklats av företaget Parker Hannifin.
* F11-iP kapade i snitt tolv procent snabbare än en vanlig sågmotor.
* Andelen stockar med kapsprickor var ungefär lika hög, men sprickorna var i snitt 3 cm kortare.
Kontaktinformation
Kontakt
Björn Hannrup, Skogforsk. Tel: 018-18 85 39, 070-518 85 39
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88
Projektet ”Teknikstöd för anhörigvårdare” har genomförts på uppdrag av Hjälpmedelsinstitutet och har resulterat i rapporten ”Teknikstöd för anhörigvårdare”. Det framkommer i rapporten att aktivitetsbegränsningar, som kan vara alltifrån att ha problem med att borsta tänderna till att hitta hem efter promenaden, är stora hos de personer som vårdas i hemmet av anhörigvårdare. Detta beror till stor del på att information kring produkter, teknologi och webbaserade tjänster är bristfällig.
– Arbetsterapeuter är den yrkesgrupp som ofta träffar anhörigvårdare i hemmet vid hjälpmedelsförskrivning och som skulle kunna bidra med information om utbudet av teknikstöd, menar Anita Björklund.
Rapporten visar dock att uppfattningarna om aktivitetsbegränsningar hos de vårdade personerna skiljer sig åt mellan arbetsterapeuter och anhörigvårdare. Därför är det viktigt att arbetsterapeuter utgår ifrån anhörigvårdarnas uppfattningar om problem i vårdsituationen vid hjälpmedelsförskrivning och informationsgivning.
– Allt större ansvar för vård och omsorg läggs på anhöriga och det är viktigt att de får stöd i form av hjälpmedel och teknik så att de orkar med sin uppgift. Det föreligger en stor utmaning i att nå ut till anhörigvårdare med relevant information om det stöd som finns att tillgå, säger Anita Björklund.
För mer information kontakta:
Anita Björklund
Mob: 0708-261250, e-post: bjan@hhj.hj.se
Hemsida: www.hhj.hj.se/doc/4888
———————
Hälsohögskolan är en av fyra fackhögskolor inom Högskolan i Jönköping. Hälsohögskolan är en av de ledande utbildarna i Sverige inom hälsa, vård och socialt arbete. Forskningen är fokuserad kring de tre forskningsmiljöerna Åldrande – livsvillkor och hälsa, Kvalitetsförbättringar, innovationer och ledarskap samt CHILD. Hälsohögskolan har cirka 2 000 registrerade studenter, cirka 160 anställda och omsätter 165 mnkr.
Kulturens koppling till demokratin var en viktig fråga i de proteströrelser som senare samlats under begreppet 68-vänstern. Tanken var att kultur skulle användas i den politiska kampen. Många kulturarbetare krävde en kultur för, av och om folket, och den svenska staten gick in med olika former av ekonomiskt stöd. Avhandlingen fokuserar på hur kulturarbetare under 1970-talet slöt sig samman i organisationer som Teatercentrum, Musikcentrum och Textilgruppen för att värna sina yrkesintressen.
För att förklara den förändring som skedde under 1970-talet måste man ta hänsyn till att kulturarbetarna verkade inom ett kapitalistiskt system. Det fanns alltså ett intresse av att sälja en produkt på en marknad, oavsett om detta var något som erkändes av dem som var med själva. Förhållandet till arbetarklassen, revolutionens bärare, blev komplicerat då publiken ibland svek.
– Det finns naturligtvis ingen naturlag som säger att verkstadsarbetare på sin fritid vill se en pjäs eller lyssna på en låt som handlar om problem på verkstadsgolvet, säger Johan Bergman.
Under 70-talet upplevde många konstnärer att relationen till publiken, folket, blev ett allvarligt problem. Den radikala retoriken hävdade att alla kan skapa kultur samtidigt som många kulturutövare önskade leva på sitt konstnärskap. Inte minst utgjorde amatörverksamheten ett konkurrenshot. Detta blev särskilt tydligt inom den kulturbransch som av tradition stämplats som hantverk snarare än konst, närmare bestämt den kvinnligt dominerade textilkonsten.
Bekymret med hur konstnärerna ska förhålla sig till folkets smak består än idag och är alltså på många sätt ett tidlöst dilemma.
– Ta till exempel den medvetne rapparen Promoes megahit ”Svennebanan” i fjol. Låten uttrycker tydligt en tvetydig inställning till publikens smak, både föraktfullt och idealiserat. Att låten dessutom sålde bra spädde på problematiken, den inbringande pengar men sjönk därmed i ”cred”, säger Johan Bergman.
Debatten om kulturens demokratisering påverkade på flera sätt utformningen av den statliga kulturpolitiken under 1970-talet. Dagens kulturpolitik visar att många av dåtidens frågor fortfarande är aktuella: Hur bör ett demokratiskt samhälle organisera sitt kulturliv? Är det staten eller marknaden som ska bestämma villkoren för vilket kulturutbud som erbjuds?
– Kanske är det så att den subventionerade kulturen lyssnar in ”vad folk vill ha” i högre grad idag. Sveriges Television har ju valt att lägga arton entimmesprogram på att täcka det förestående prinsessbröllopet, för att bara ta ett exempel, konstaterar Johan Bergman.
Avhandlingens namn: ”Kulturfolk eller folkkultur? 1968, kulturarbetarna och demokratin” Umeå: Boréa
Kontaktinformation
Ytterligare information
Johan Bergman, Historiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-723 82 47, 08-674 71 17, e-post johan.bergman@historia.su.se
Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=80810.
Kristine Eck har undersökt mer än 400 rebellgrupper och har kunnat konstatera att ekonomiska lockelser spelar väldigt liten roll när människor beslutar att delta i uppror. Istället är det framförallt säkerhetsfrågor som påverkar hur mycket nya rekryter rebellgruppen kan skaffa sig.
– Tanken att man kan öka sin säkerhet genom att riskera livet som rebell kan verka konstigt, säger Kristine Eck. Men i länder där regeringen förtrycker befolkningen så kan riskerna med att ansluta sig till en rebellgrupp ändå vara mindre än att utan att göra något följderna av regeringens förtryck. Att ansluta sig till en rebellgrupp blir då ett sätt både att gömma sig för förtrycket och att skaffa sig ett visst försvar mot det.
Kristine Eck har även undersökt hur rebellgrupper ibland använder sig av hot och våld för att tvinga lokalbefolkningen, ofta barn, att delta i uppror. Kristine Ecks har bland annat på plats studerat maoistrebellerna i Nepal. Hennes fältarbete visar att rebellgrupper helst vill undvika tvångsrekrytering om det är möjligt.
– Ofrivilliga rebeller försöker ofta fly, säger Kristine Eck. Att kidnappa rekryter leder också till att rebellerna tappar stöd från lokalbefolkningen och ger dem mindre möjligheter att gömma sig.
Trots det så väljer rebellgrupper ändå ibland tvångsrekrytering istället för att söka frivilliga. Det gör de framförallt när de förlorat styrka eller av andra skäl snabbt behöver utöka sina trupper.
Resultaten i avhandlingen kan hjälpa regeringar och världssamfundet att minska kostnaderna för civila under ett inbördeskrig, menar Kristine Eck.
– Regeringar kan förhindra tvångsrekrytering genom att skydda lokalbefolkningen i områden där det precis varit stora strider, och kanske framförallt fokusera på att bevaka skolor där det är lätt att kidnappa många personer samtidigt. Det kan även vara en uppgift för fredsbevarande operationer att fokusera på.
Kontaktinformation
För närmare information, kontakta Kristine Eck på 018-471 23 50, mobil: 0704 69 75 16, e-post: kristine.eck@pcr.uu.se
Jonas Boustedt har studerat vad så kallade tröskelbegrepp betyder för att studenter ska få en tillräckligt djup förståelse för programmeringen. En sådan djupförståelse behöver de för att senare fungera bra i sitt yrkesliv. Resultaten från Jonas Boustedts forskning kan därmed hjälpa de data- och systemvetenskapliga utbildningarna att förbättra sin undervisning. Hans resultat grundar sig bland annat på studenters egna berättelser om begrepp inom datavetenskap som hade förändrat deras sätt att se på ämnet.
– Min forskning visar att utbildningarna tydligare bör koppla sin undervisning till de avancerade sammanhang som studenterna senare kommer att hantera i sina yrkesliv, säger Jonas Boustedt.
Bland annat är det viktigt både att låta studenter omsätta sina teoretiska kunskaper i praktisk handling och att låta problemlösning vara en viktig del av utbildningarna. Som stöd för detta har Jonas Boustedt bland annat kunnat konstatera att många studenter kopplar sina upplevelser till olika programmeringsprojekt som de har gjort.
– En annan rekommendation är att inte isolera undervisningen om vissa begrepp till vissa kurser, utan att dessa tröskelbegrepp bör återkomma även i senare kurser.
Processen att förstå dem kan ta tid för den enskilde studenten. Det betyder att de som planerar utbildningarna bör ta särskild hänsyn till dessa begreppsområden när man planerar in vilka kurser som studenter ska läsa, i vilken ordning och hur kurserna i sig ska vara utformade.
Tröskelbegreppen är viktiga, eftersom de är besvärliga att lära sig samtidigt som de är oförglömliga och omvälvande, och gör att studenten bättre förstår även andra delar av utbildningen.
– Den student som saknar det helhetsperspektiv på programmeringen som dessa tröskelbegrepp ger kommer att behöva skaffa sig det helhetsperspektivet senare, på arbetsplatsen. Detta ger inte så gynnsamma förutsättningar att komma igång bra på sitt nya arbete.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Jonas Boustedt, på avdelningen för datavetenskap vid högskolan i Gävle, 026-64 87 72, 070-676 69 98, jbt@hig.se
Studien behandlar glaciärers tillväxt och avsmältning i Tibet långt bakåt i tiden och syftar till att öka kunskapen om nedisningar och dess koppling till klimatvariationer. Resultaten visar att glaciärerna i Tibet har varierat i storlek men att de har varit relativt små långt bakåt i tiden. På flera platser verkar glaciärerna ha varit av liknande storlek som idag eller bara en aning större under hela den senaste istiden. Med tanke på att Tibet, ofta kallat världens tak eller tredje polen, är där det finns mest glaciärer utanför polarområdena är detta anmärkningsvärt.
– Samtidigt som gigantiska istäcken täckte norra Europa och Nordamerika under den senaste istiden för tjugotusen år sedan så var glaciärerna i Tibet inte mycket större än idag, säger Jakob Heyman.
Fältdatan kan, tillsammans med en matematisk modell av en glaciärs utveckling, användas för att komma fram till hur stora klimatvariationerna har varit under den senaste istiden. Preliminära resultat visar att klimatet troligen varit något kallare än idag men ändå relativt stabilt.
– Om dagens temperatur i Tibet skulle sjunka med fem grader eller mer, vilket inte är mycket sett över istidscykler, skulle troligen ett stort istäcke börja växa. Något istäcke tycks aldrig ha funnits i Tibet och nedkylningen kan därför inte ha varit så kraftig, säger Jakob Heyman.
För att fastställa hur stora glaciärerna har varit har satellitbilder använts för att hitta landformer bildade av forna glaciärer och fältstudier har genomförts för att hitta sediment och flyttblock som avsatts under tidigare nedisningar. För att ta reda på när isen försvann har prover tagits från flyttblock lämnade av isen och mängden av särskilda isotoper som bildas i kvarts när den träffas av kosmisk strålning har uppmätts. Eftersom intensiteten av den kosmiska strålningen är känd kan mängden isotoper användas för att beräkna en ålder på när flyttblocken smälte fram ur isen. (flyttat)
Avhandlingens namn: Palaeoglaciology of the northeastern Tibetan Plateau
Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:312664
Kontaktinformation
Ytterligare information: Jakob Heyman, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, tfn 0730-521979, 08-164787, e-post jakob.heyman@natgeo.su.se
För bilder på Jakob Heyman, provtagning och glaciär, se http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=80574.
Syftet med Vigdis Holmbergs studie var att tydliggöra vad arbetsterapeuterna själva menar att de kan och hur denna kunskap används i det dagliga arbetet.
– Om arbetsterapeuter använde sin kompetens rörande hälsofrämjande arbete skulle både enskilda arbetstagares hälsa och arbetsmiljön kunna påverkas positivt, säger Vigdis Holmberg.
Studien visar att de har stor kompetens och erfarenhet på detta område, med fokus på meningsfulla vardagsaktiviteter och klientcentrerad tillämping.
– Men det är tydligt att de inte använder denna kompetens till att utveckla hälsofrämjande arbetsplatser.
Det kan bero på att det inte är säkra på sin egen kompetens när det gäller just hälsofrämjande arbetsplatser.
Studien omfattar diskussioner med 24 yrkesaktiva inom kommunhälsan, specialisthälsan och arbetsterapeutubildning. Resultatet visar att de har ett hälsofrämjande arbetssätt och ett salutogent fokus och att de i dag framförallt arbetar på individnivå.
Kompetensen lite känd
Detta individbaserade arbetssätt gör att de inte använder sin kompetens på system- och samhällsnivå i någon väsentlig grad.
– Mycket tyder också på att kompetensen är väldigt lite känd hos allmänhten, samarbetspartner och myndigheter och därför inte blir utnyttjad.
Resultatet kan lägga grunden för att skapa debatt bland arbetsterapeuter om deras framtida roll i det hälsofrämjande arbetet. Det kan på sikt förhoppningsvis bidra till att fler engagerar sig i detta även på systemnivå inom exempelvis kommuner och arbetshälsovård.
– Sådana diskussionner kan inom yrkeskåren också bidra till att medvetandegöra dem om sin egen kompetens.
Det är också naturligt att använda fynden i den vidare kvalitetssäkring av yrkesområdet och undervisning vid arbetsterapeututbildningarna.
Kontaktinformation
Titel: Norska arbetsterapeuter som aktörer i hälsofrämjande arbete och hälsofrämjande arbetsplatser. En kvalitativ studie.
Norsk titel: Norske ergoterapeuter som aktører i helsefremmende arbeid og helsefremmende arbeidsplasser, en kvalitativ studie.
Handledare: Karin Ringsberg, professor NHV
– Rabbinerna tolkade drömmar med samma metoder som de använde när de tolkade Bibeln. Text och drömmar vävdes samman, till exempel visar berättelser i de religiösa skrifterna att rabbiner drömmer att de läser bibelverser. Judiska böner och drömritualer rekommenderar också recitation av bibelverser som ett medel mot dåliga drömmar; den goda texten som ett vapen mot den onda drömmen alltså, säger avhandlingens författare Erik Alvstad.
Tron att gudar och andra icke-mänskliga makter förmedlar kunskap och insikter till människan genom drömmen lyser igenom i många av de berättelser om drömmar man möter i äldre litterära verk, som till exempel det mesopotamiska Gilgamesh-eposet, Bibeln, Homeros verk och de isländska sagorna. Drömtydning, böner och ritualer mot onda drömmar – och suggereringar för att skapa goda drömmar – förekom också i forntida kulturer.
Också i den rabbinska judendomens centrala verk, Talmud, återfinns ett rikt litterärt material som knyter an till drömmandet. En särskilt intressant aspekt av den judiska drömkulturen är att rabbinerna, det ledande skiktet av skriftlärda inom den judiska kulturen, systematiskt tycks ha försökt underställa drömmen Bibelns, eller Torahs, auktoritet.
– I egenskap av Guds uppenbarelse till det judiska folket betraktades Torah som kungsvägen till kunskap om hur vardagslivet skulle levas, liksom en källa till insikter om fördolda ting. Men samtidigt som Torah betraktades som den viktigaste länken mellan människa och Gud fortsatte drömmarna att pocka på uppmärksamhet: Folk drömde, och de spekulerade i varifrån drömmarna kom, vad de kunde betyda, och huruvida de kunde vara ”sanna”, säger Erik Alvstad.
Enligt Erik Alvstad hade textens centrala roll inom kulturen djupa konsekvenser för hur drömmar kom att betraktas. Genom att studera olika typer av texter i den rabbinska litteraturen visar han att rabbinerna systematiskt associerade drömmen och texten med varandra.
– Det råder ett slags konkurrens mellan Torah, den centrala uppenbarelsen, överlämnad till det judiska folket en gång för alla, och drömmen som en alternativ och mer perifer, men samtidigt kontinuerligt pågående uppenbarelseform. Detta är en omständighet som rabbinerna uttrycker genom aforismen ”En dröm är en sextiondels profetia”. Rivaliteten återspeglas också i de polemiska berättelser som handlar om konflikter mellan skriftlärda rabbiner och professionella drömtolkare om auktoritet och socialt inflytande, säger Erik Alvstad.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Reading the Dream Text: A Nexus between Dreams and Texts in the Rabbinic Literature of Late Antiquity
Avhandlingsförfattare: Erik Alvstad, tel: 031-786 20 91 (arb.), 031-775 08 02 (hem)
E-post: erik.alvstad@lir.gu.se
Tid och plats för disputation: Lördagen den 5 juni 2010 kl. 10.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Opponent: Professor Philip Alexander, University of Manchester
Avhandlingen kan beställas från Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, e-post: pernilla.josefson@lir.gu.se
I rapporten ”Jordbruket, växthusgaserna och effektiva styrmedel” ligger fokus på de utsläpp som sker på gården och på de åtgärder som kan vidtas på gårdsnivå. Tanken är att få jordbrukarna att välja de effektivaste åtgärderna, de som ger största möjliga utsläppsreduktion till minsta möjliga kostnad.
Insatser som diskuteras går ut på att förbättra kväveutnyttjandet, reducera jordbearbetningen, införa odling av fånggröda i kombination med vårbearbetning och odling av proteinfoder, täckning/behandling av flytgödsel, rötning av stallgödsel, minskad inkalvningsålder och byte av uppvärmningssystem. De styrmedel som undersöks är regleringar, skatter, subventioner samt handel med utsläppsrätter.
I rapporten visas hur stor minskning av utsläppen ett enskilt företag kan åstadkomma om det genomför de analyserade åtgärderna. En diskussion förs också om vilka typer av företag/situationer som respektive åtgärd kan vara lämplig för.
Eftersom utsläppen varierar mycket mellan gårdar på grund av skillnader i lokala förhållanden bör styrmedlen ge jordbrukarna möjlighet att själva välja de åtgärder som är bäst för respektive gård. Det föreslår forskarna bakom rapporten.
Övriga resultat:
1. Pris på växthusgasutsläpp är effektivare än regleringar. Priset bör vara det samma för alla sektorer i samhällsekonomin.
2. Handel med utsläppsrätter är inte ett effektivt styrmedel därför att merparten av jordbrukets utsläpp kommer från biologiska processer i marken och variationen mellan gårdarna är stor.
3. Skatter riktade mot utsläpp som kan mätas och kontrolleras är effektiva styrmedel, till exempel skatter på fossila bränslen och beskattning av utsläpp från lagring och hantering av gödsel.
4. Åtgärder som förefaller vara lönsamma för lantbrukare vidtas inte i full utsträckning. Rådgivning och information krävs.
5. Alla åtgärder i jordbruket som kostar mindre per kg koldioxidekvivalent än marknadspriset på utsläpp är samhällekonomiskt lönsamma.
6. Lägre produktion av animalier ger lägre utsläpp men endast om konsumtionen också minskar. Detta förutsätter konsumtionsskatter.
Kontaktpersoner:
Ewa Rabinowicz, 046-222 07 83
Maria Berglund, 035-465 22
Anna Wall, 035-465 11
Fotnot:
Bakom rapporten står SLU, Lunds universitet och Hushållningssällskapet Halland. Den presenterades vid ett seminarium på Jordbruksdepartementet den 2 juni. AgriFood är en gemensam forskningsplattform för SLU och Lunds universitet. Syftet är att utföra kvalificerade samhällsekonomiska analyser inom områdena jordbruk, livsmedel, fiske och landsbygd. Analyserna ska utgöra underlag för långsiktiga regeringsbeslut.
Många sjukdomstillstånd kan förebyggas genom sunda kost- och motionsvanor samt ett begränsat bruk av tobak och alkohol. Inte minst WHO har uppmärksammat detta samt behovet av förebyggande arbete. Studier visar att sociala skillnader spelar in och att lägre utbildning och social status är en riskfaktor. Jørgen Storebakkens masterstudie genomfördes bland norska allmänläkare och analyserar dessas roll som folkhälsoarbetare med hälsofrämjande inriktning. Då förändringar inom primärvårdshälsoutbudet i Norden alltmer förändras i riktning mot det norska har studien relevans i Norden.
Studien uppmärksammar att det norska husläkarsystemet kan ge ett oklart maktförhållande mellan läkare och patient, vilket gör det svårt för läkarna att diskutera och gripa in i människors livsstil.
– Det norska husläkarsystemet skapar ett köp/säljförhållande mellan läkare och patient och det kan bidra till oklara maktförhållanden, säger Storebakken.
Direkta orsaker till att läkarna inte vill försöka påverka patientens livsstil som framkom i studien var tidsbrist, utbildningssystemet för läkare samt en uppfattning om att patienter skulle vara ovilliga att få eller använda sådana råd och anvisningar.
– Samtidigt beskriver läkarna hur de ändå griper in på livsstilsområdet när tillfälle ges, säger Jørgen Storbakken.
Storebakken har i många år arbetat med utveckling av modeller för personer som vill ändra sina osunda levnadsvanor, som ett alternativ till medicinsk behandling I tillegg han har också deltagit i det Nordiske nätverket Livsstil på recept, finansierat av Nordiska ministerrådet. Nu har han genom en syntes av de olika resultaten i studen arbetat fram en modell för praksis, som också kan användas i nya foskningsprojekt som siktar på en fungerande praksis.
Hälsofrämjande perspektiv
I ett hälsofrämjande perspektiv kan de olika receptmodellerna bidra till att utveckla kompetens och personliga färdigheter hos brukare. Studien beskriver erfarenheter hos allmänpraktiserande läkare som folkhälsoarbetare med ett hälsofrämjande perspektiv som har fokus på så kallad livsstilsintervention. Metoden är kvalitativ och fenomenografisk och 26 allmänpraktiserande läkare deltog.
– Samarbetet med allmänläkarna är centralt. En del är positiva men andra tvivlar på effekten, säger Storebakken.
En tydlig brist är utbildning inom det hälsofrämjande området.
– Fynden i min studie har också relevans för den norska Samhandlingsreformen, som fokuserar på förebyggande hälsoarbete i kommunerna och där stor delaktighet förväntas av läkarna.
Detta forskningsfält är relativt nytt men det finns nordisk och internationell forskning och dokumentation, dock ej med klart sammanfallande evidens. Både i Sverige, Norge og Danmark finns exempelvis i dag möjlighet att få fysisk aktivitet på recept. Storbritannien, Nya Zeeland och Austrailen är också långt framme på området.
Titel: Läkare som folkhälsoarbetare, praxisändring mot ett hälsofrämjande perspektiv? En studie med fenomenogravisk ansats.
Handledare: Karin Ringsberg, professor NHV
Monica Bengtson, informatör NHV
Kontaktinformation
Jørgen Storebakken: 004748136117
+47 004762523848
Elektroniska patientjournaler kan minska onödig administration och ge mer tid åt fysiska patientmöten. Det finns också en stor potential i att kombinera och analysera data i dessa patientjournaler, samtidigt finns juridiska och tekniska hinder. Att använda dagens ostrukturerade patientdata är tekniskt komplicerat. Journalerna innehåller dessutom konfidentiell information och det krävs tillstånd om de ska användas för annat än direkt patientvård. Ett exempel på en sekundär användning är att analysera data från olika patienter för att utveckla en effektiv mjukvara som gör det enklare för läkare att ge tillförlitliga diagnoser och terapier. En förutsättning för att en sådan analys ska kunna genomföras är att det finns ett gemensamt terminologisystem för exempelvis olika sjukdomar och mediciner.
För att kunna ge en patient rätt diagnos och medicinering behöver läkare tillgång till kompletterande information från flera olika informationskällor inom sjukvården.
– Ett exempel är att en läkare som ska besluta om medicinering på ett enkelt sätt bör kunna få tillgång till information om hur patientens olika mediciner interagerar med varandra. Läkaren måste dessutom kunna få tillgång till systemen oavsett var vården sker. Därför behövs mobila system, till exempel webbaserade sådana, berättar Johan Karlsson.
I avhandlingen presenterar han flera fristående mjukvaruprototyper för läkemedelsinformation, där han tagit hänsyn till hur medicinerna interagerar med varandra.
Det är komplicerat att introducera nya beslutsstöd inom sjukvården, samtidigt finns redan studier av existerande vårdprocesser som skulle kunna underlätta införandet. Dessa studier visar att det skulle vara möjligt att effektivisera vården genom att standardisera informationsflödet mellan olika delmoment, allt från tidsbokning till val av behandlingsstrategi.
Allt växande datamängder inom sjukvården har lett till ett ökat behov av att distribuera beräkningar vid dataanalys med hjälp av webbtjänster. Dessa webbtjänster måste ofta kombineras för att genomföra komplexa dataanalyser. Avhandlingen visar vikten av att standardisera och återanvända dessa kombinationer av webbtjänster för att underlätta dataanalys.
Måndagen den 7 juni försvarar Johan Karlsson, Institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Information Structures and Workflows in Health Care Informatics. Svensk titel: Informationsstrukturer och Arbetsflöden i Medicinsk Informatik.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Sal MA121, MIT-huset.
Fakultetsopponent är Silvana Quaglini, Associate Professor of Health Care Information Systems, Pavia Universitet, Italien.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Johan Karlsson
Telefon: +34662309140
E-post: tjkarlsson@uma.es
Avhandlingen handlar om sambandet mellan ”socialt kapital” och självskattad hälsa. 15 000 personer som bor i Umeåregionen fick under hösten 2006 svara på en enkät i ämnet boendemiljö och hälsa. Resultaten visar att tillgång till socialt kapital – dvs. föreningsengagemang, trygghetskänsla, tillit till grannar och människor i allmänhet – ökar chansen för god hälsa för både kvinnor och män med alla utbildningsnivåer.
Tillgången till socialt kapital skiljer sig dock åt mellan grupperna: Sannolikheten att vara föreningsaktiv är fyra gånger högre för en person med lång utbildning jämfört med en kortutbildad. Chansen att känna sig trygg när man vistas ensam ute i sitt bostadsområde om kvällarna är fem gånger högre för män än för kvinnor.
Forskarna har även kartlagt det sociala kapitalet i kommunens bostadsområden och undersökt om det är mer hälsofrämjande att bo i ett område med stort socialt kapital – ett område där man förväntas vara aktiv i lokala frågor, där det är vanligt att grannar pratar med varandra, bryr sig om och hjälper varandra. Det visade sig att kvinnor som bor i den här typen av områden har högre chans till god hälsa, medan något sådant samband inte kunde påvisas för männen.
Genom att särskilt studera ett samhälle med stort socialt kapital visar forskarna också på hur detta kan mobiliseras och öka möjligheterna att gå samman i kollektiva aktioner för att möta olika former av hot och arbeta för en positiv utveckling i den egna bygden. Avhandlingen utmynnar i en diskussion om hur kunskapen om det sociala kapitalets roll kan användas i ett hälsofrämjande folkhälsoarbete.
Malin Eriksson, född och uppvuxen i Örnsköldsvik, är doktorand vid enheten för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet och kan där nås på
mobil 076-812 23 31
e-post: malin.eriksson@socw.umu.se
Lördagen den 12 juni försvarar Malin Eriksson, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Social Capital, Health and Community Action – Implications for Health Promotion (Socialt kapital, hälsa och kollektiva aktioner – Betydelse för hälsofrämjande interventioner).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Sal Betula. by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Catherine Campbell, London School of Economics, London, UK.
Betyg bättre för barn med sämre skolresultat
Rapportförfattaren finner att barn till lågutbildade föräldrar inte gick igenom gymnasiet lika ofta när de var betygsfria jämfört med när de fick betyg. I denna grupp var det barn med sämre skolresultat som påverkades. Av hundra barn var det ytterligare 2–3 pojkar och 2–4 flickor som inte tog en gymnasieexamen till följd av att betygen avskaffades.
Söner till högutbildade gynnades däremot av att betygen togs bort. I jämförelse med barn som fått betyg utbildade sig de betygsfria pojkarna längre. Fler gick på universitet och högskola. Av hundra pojkar gick 2–4 fler på högskolan. Som en följd av det fick de också 5–9 procent högre inkomst än betygsatta pojkar. Döttrarna till högutbildade föräldrar gynnades däremot inte av betygsfrihet. De följer istället samma mönster som barnen till de lågutbildade.
– Eftersom det inte finns någon tidigare forskning kring de långsiktiga effekterna av betyg i grundskolan är detta viktig ny kunskap. Däremot säger rapporten inte något om varför effekterna skiljer sig åt mellan grupper, och här kan man tänka sig olika förklaringar. Kanske uppmuntrade betygen flickorna särskilt mycket, medan det var tvärtom för de högutbildades söner? Kanske innehöll de tidiga betygen värdefull information för de svagpresterande barnen med lågutbildade föräldrar? Men, vill man dra slutsatser om dagens skola måste man självklart tänka på att skolan och betygs-systemet har förändrats de senaste 30 åren, avslutar Anna Sjögren.
Effekten av att ha betyg eller inte
Under 1970-talet togs låg- och mellanstadiebetygen bort vid olika tidpunkter i olika kommuner. Genom att jämföra barn som fått respektive inte fått betyg kan hänsyn tas till att barnen kan skilja sig åt även av andra skäl än att betygen avskaffades. I rapporten undersöks effekter av att ha varit betygsatt eller inte på barnens inkomst och utbildning som vuxna. Rapporten baseras på registerdata från SCB för individer födda 1954–1974 samt enkätdata.
Rapport 2010:8 ”Betygsatta barn – spelar det någon roll i längden?” är en samman-fattning av Working paper 2010:7. Båda är skrivna av Anna Sjögren, IFAU.
Kontaktinformation
Vill du veta mer kontakta Anna Sjögren på telefon 018-471 60 58 eller via e-post anna.sjogren@ifau.uu.se.
Avhandlingen tar avstamp i teorier om varumärkesidentitet och image och visar på att sändar-mottagarperspektivet inte räcker till för att förklara alla de interaktioner som sker mellan olika varumärkesintressenter på internet. Genom en helt ny metod med datainsamling och bildanalys visar avhandlingen på den faktiska verklighet som lyxvarumärken lever i på nätet.
— Närvaron på internet var tidigare ett väldigt gynnsamt sätt för lyxvarumärken att kommunicera ut önskad varumärkesidentitet, men den har på senare tid även utvecklats till att vara till fördel även för dem som illegalt vill dra nytta av ett starkt varumärke, berättar Anita Radón.
Lyxvarumärkesparadoxen visar på svårigheten för lyxvarumärken att sälja men inte sälja för mycket och förlora sin exklusivitet. Med internet som är öppet för allt och alla kommer denna paradox i än större fokus och leder till förändringar i varumärkesimagen. På internet är såväl varumärkena som piratkopierarna och konsumenterna sammanlänkade via webbsidor och forum där både genuina produkter och kopior flitigt diskuteras. Kombinationen och integreringen av dessa tre tidigare skilda varumärkesintressenter leder till ett nytt sätt att se på hur känslan av ett lyxvarumärke skapas i en virtuell miljö.
— På internet blir rollerna i skapandet av känslan av ett varumärke flytande. Detta innebär att företag måste se över sin närvaro på nätet och förstå att de är en del i ett stort pussel av olika aktörer online. Företagen måste även säkerställa att det som kommuniceras ut i den virtuella världen är ett komplement till vad de står för i den fysiska världen, tillägger Anita Radón.
Avhandlingens namn: The Rise of Luxury Brands Online: A study of how a sense of luxury brand is created in an online environment.
Kontaktinformation
För mer information:
Anita Radón, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, e-post ar@fek.su.se, tfn 070-591 83 06.
Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5918&a=80808
Stroke (även känt som slaganfall) är en gemensam benämning på hjärninfarkt och/eller hjärnblödning med kvarstående symtom. Eva Holmgren har i sina studier låtit strokepatienter genomgå ett intensivt träningsprogram, och jämförde dessa med en kontrollgrupp av strokepatienter som inte genomgått träningsprogrammet. Träningsprogrammet pågick i fem veckor under ledning av sjukgymnast följt av tre månader med ett hemträningsprogram. Det bestod av funktionella övningar utförda i hög intensitet samt överföring av dessa övningar till vardagliga rörelser och aktiviteter, kombinerat med gruppdiskussioner om fall och säkerhet. Kontrollpatienterna fick endast gruppdiskussioner.
I avhandlingen undersöks tidigare kända riskfaktorer för fall, som balans, aktiviteter i dagliga livet (ADL), förtroende till egen förmåga att kunna utföra olika aktiviteter utan att falla, livsstil, hälsorelaterad livskvalitet, förekomst av depressiva symptom samt gångförmåga. En elektronisk gångmatta har registrerat mönster vid gång.
Konsekvenser efter ett fall kan bl.a. vara skador som blåmärken, skrapsår etc. eller mer allvarliga i form av t.ex. traumatiska hjärnskador eller frakturer. En annan konsekvens kan vara att fallet för med sig en rädsla för att falla igen. Denna rädsla kan ofta leda till att man kanske inte tar sig för lika mycket i och utanför hemmet som tidigare. Avhandlingen visar en förbättring av deltagarnas aktiviteter i det dagliga livet (ADL) vid uppföljning sex månader efter träningens slut. De personer som deltog i träningsgruppen har större tilltro till sin egen förmåga att klara av olika aktiviteter utan att falla, jämfört med de som deltog i kontrollgruppen.
Utöver detta visar studierna att personerna i träningsgruppen fick betydligt mindre variation i sin gång. Vanligt för personer med stroke är att de har en mycket stor variation, framför allt mellan den starka och den svaga kroppshalvan. Vid uppföljning av hälsorelaterad livskvalitet har träningsprogrammet inte lika stor effekt som kontrollgruppens diskussioner har om olika dolda funktionshinder efter stroke. Detta visar att vi måste ta hänsyn till andra delar av vardagen än bara de fysiska för att se en positiv förbättring efter stroke.
Genom att interventionsprogrammet bidrog till att minska fallriskfaktorer bör även fallrisken för en del personer med stroke minska och därmed stimulera till en mer självständig och aktiv livsstil.
Fredag 11 juni försvarar Eva Holmgren, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, sjukgymnastik, sin avhandling med titeln Getting up when falling down: reducing fall risk factors after stroke through an exercise program.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i Vårdvetarhusets aula, campusområdet i Umeå. Fakultetsopponent är professor emerita Birgitta Lindmark, Uppsala universitet.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-34209
Kontaktinformation
Eva Holmgren är legitimerad sjukgymnast från Göteborg men utbildad och yrkesverksam i Umeå t o m 2009. Hon är numera bosatt i Varberg, och nås på:
e-post eva.holmgren@physiother.umu.se
mobiltelefon 070-605 73 33
telefon 0340-62 11 09
En porträttbild på Eva Holmgren återfinns på
http://www.medfak.umu.se/digitalAssets/44/44892_eva_holmgren.jpg
Under hela1900-talet drev enstaka läkare sporadiskt fram idén om ett manligt klimakterium, men inte förrän mot slutet av seklet tilldrog sig begreppet om ett manligt klimakterium större intresse. I avhandlingen frågar Adam Droppe hur kommer det sig att idén om ett manligt klimakterium fick ett genombrott just på 1990-talet? Och vilka omständigheter ligger bakom formeringen och etableringen av ett medicinskt begrepp?
Som ett första steg i studien undersökte Droppe själva vetenskapen för att se om det gjordes några medicinska upptäckter under 1990-talet som visade att det finns ett manligt klimakterium, men inga avgörande händelser inom vetenskapen kunde förklara andropausbegreppets genomslag. När fokus istället riktades mot sociala och kulturella omständigheter fann han ett samband med den feministiska styrkevågen på 1990-talet. Utbredningen kring tankarna om kvinnors och mäns gemensamma natur skapade en kulturell mottaglighet för idén om ett manligt klimakterium som läkare förespråkat under lång tid. Man började tala om manliga menstruationscykler, manlig pms, manlig amning, manlig biologisk klocka och t.o.m. manlig graviditet i media (Aftonbladet; ”Visst blir mannen med barn”). Begrepp som var otänkbara några decennier tidigare blev accepterade.
– Att idén om en andropaus tedde sig rimlig för att den passade in i det kulturella tankeklimatet, gav läkemedelsindustrin möjlighet att exploatera idén om ett manligt klimakterium, menar Adam Droppe. Det gav också möjlighet för medicinare att nyttja idén för sina syften, d.v.s. i strävan efter att utveckla nya vetenskapliga fält och för att uppnå sina egna karriärsmål.
I ett kapitel i avhandlingen diskuteras läkemedelsindustrins strategier, dess roll i lanseringen av sjukdomar, dess ökade inflytande över vetenskapen, de intima relationerna mellan forskare och läkemedelsbolag, samt forskningsartiklar som författas av läkemedelsbolagens ”spökskrivare”.
—————————————————
Fredagen den 11 juni försvarar Adam Droppe, sociologiska institutionen,
Umeå universitet, sin avhandling med titeln Konstitueringen av ett
vetenskapligt objekt: Exemplet – det manliga klimakteriet. Disputationen
äger rum kl 13.15 i hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är
Professor Thomas Brante, Sociologiska institutionen, Lunds universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Adam Droppe
Telefon: 0768-866001
E-post: adam.droppe@mah.se
