De nationella utvärderingarna av slöjdämnet 1992 och 2003 har visat att slöjdämnet är populärt bland grundskolans elever, som får 330 timmars slöjdundervisning under sin grundskoletid.

Populariteten grundas inte minst i att elevinflytandet över undervisningens innehåll är stort, i att undervisningen är mycket individualiserad och i att elevernas engagemang är stort.
Slöjd är ett litet ämne i skolans timplan. Det innebär att slöjdlärarna utgör en liten lärarkategori på varje skola, något som gör varje enskild slöjdlärares påverkan på undervisning stor.

– En slöjdlärare kan arbeta 15-20 år på en skola utan att få nya ämneskollegor. Det innebär att kännedomen är begränsad om hur andra slöjdlärare undervisar. I kombination med att slöjdämnet är så populärt finns få incitament och begränsade möjligheter för slöjdlärare att kritiskt granska och utveckla sin undervisning, säger Peter Hasselskog vid institutionen för mat, hälsa och miljö och verksam vid slöjdlärarutbildningen vid Göteborgs universitet.

Hans studie visar att lärarnas förhållningssätt är mer beroende av person än av situation, där lärarna inte varierar mellan de olika förhållningssätten.
– Det finns därmed en risk för brist på likvärdighet i slöjdundervisningen, konstaterar han.
Peter Hasselskog har använt sig av lärar- och elevdagböcker, insamlade vid den senaste nationella utvärderingen NU-03, plus inspelningar av lärares och elevers muntliga kommunikation under slöjdlektioner.

I studien har han utifrån dagböckerna konstruerat fyra olika idealtyper av slöjdlärare som alla ger förutsättningar för lärande inom kursplanens ramar. De fyra idealtyperna Servicemannen, Instruktören, Handledaren och Pedagogen har olika förhållningssätt vilka påverkar elevernas upplevelse av undervisning vilket ger skillnader vad gäller elevernas förutsättningar för lärande genom undervisningen.

De olika förhållningssätten handlar om att antingen lägga fokus på instruktion på nästa steg i elevernas arbete, eller om att lägga fokus på att skapa förståelse hos eleverna eller slutligen om att i första hand stötta eleverna genom att hjälpa till med det de ber om.

– Det finns inget enda ”bästa” förhållningssätt. Olika förhållningssätt ger förutsättningar för olika lärande. Annat som spelar in är exempelvis hur kontakten mellan lärare och elev etableras, om lärarens fokus är riktat mot eleven eller mot elevens slöjdföremål och hur eleverna redovisar färdiga slöjdarbeten, säger Peter Hasselskog.
Han menar att studiens resultat är relevanta även för övriga skolämnen:
– Det sätt på vilket slöjdundervisningen bedrivs med sitt utmärkande elevinflytande och individualisering kan inspirera till hur det skulle kunna få större utrymme även i andra ämnens undervisning.

Kontaktinformation
Peter Hasselskog lägger fram sin avhandling ”Slöjdlärares förhållningssätt i undervisningen” vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.
Tid: fredag 23 april kl 10.00, Plats: Margareta Huitfeldts Auditorium, Pedagogen hus C, Läroverksgatan 5, Göteborg
För mer information kontakta Peter Hasselskog: peter.hasselskog@ped.gu.se, tel: 031-7864169, 0703-243127.

– I tidigare riskforskning har man tittat på om risker uppfattas som allvarliga eller inte. Man har i lägre utsträckning undersökt hur individen skapar förståelse för de olika riskerna och därigenom värderar dem, säger Erika Wall.

I sin avhandling visar hon att förståelsen av risker kan relateras till det rumsliga och sociala sammanhang en person befinner sig i.

– Sociala sammanhang handlar till exempel om vilket socialt klimat som karaktäriserar det samhälle man lever i. Rumsliga sammanhang kan vara allt från natur och klimat till stadsplanering och infrastruktur.

I avhandlingen Riskförståelse: teoretiska och empiriska perspektiv kombinerar Erika Wall olika metoder för att skapa förståelse för främst ungdomars syn på risker.

Hon har använt ungdomar och risker i trafiken som empiriska exempel. Tidigare sociologisk riskforskning har sällan haft trafikmiljön i fokus, vilket gör resultaten särskilt intressanta. Även resultaten om ungdomars förhållningssätt till risk är viktiga. Tidigare har man framförallt studerat riskbeteenden relaterade till exempelvis droganvändning eller sexuella relationer.

– Det är ovanligt att studera hur vanliga ungdomar förhåller sig till vanligt förekommande risker i vardagen. Resultaten visar att man måste titta på sociala relationer i ungdomarnas livsmiljö när man arbetar med att minska olycksriskerna, säger Erika Wall.

Ett viktigt bidrag till riskforskningen är Erika Walls introduktion av begreppet riskförståelse. Styrkan är att det lyfter fram hur sociala och rumsliga sammanhang påverkar hur individen förhåller sig till risk. Detta kan vara till nytta i framtida forskning, som syftar till att minska olycksrisker i vardagslivet.

Erika Wall ingår i Mittuniversitetets forskargrupp KRIHS (Kris och risk i det heterogena samhället). Hon disputerar den 23 april inom ämnet sociologi.

Kontaktinformation
Erika Wall,
063-16 55 92, 070-693 28 12,
e-post: erika.wall@miun.se

I rapporten ”Jakten på den värdefulla måltiden” tar en forskargrupp, ledd av konsumentprofessor Solveig Wikström vid Företagsekonomiska institutionen, ett vittfamnande grepp om såväl livsmedelssektor som konsumenter. Forskarna har ingående följt konsumenter, handel och industri, kartlagt konsumenternas matvanor och handelns och leverantörernas arbetsprocess.

Upprepade larm i medierna har gjort konsumenterna misstänksamma mot livsmedelsindustrin. De saknar, enligt forskarna, en auktoritet, någon att vända sig till för att få svar på sina frågor och stilla sin oro. Många hushåll vill därför ha rena råvaror och laga maten själv från grunden.

– Trots goda föresatser blir det ofta industrimat. Tidsbrist gör att hushållen trots allt väljer hel- eller halvfabrikat och färdigmat. Men det skapar ångest och skuldkänslor, säger Solveig Wikström.

I studien konstateras att det är branschen själv som måste ta tag i problemen.

– Övertramp bör branschen själv beivra, och inte överlåta den rollen till medierna, vilket ofta sker idag. Men företagen är parter i målet. Därför kan de inte ensamma lösa förtroendeproblemet, utan behöver hjälp från opartiskt håll, menar Solveig Wikström.

Ett stort problem är också att ett fåtal butikskedjor dominerar.

– Detta oligopol förlamar marknaden, och man kan fråga hur länge de konkurrensvårdande myndigheterna kan tolerera denna låsning av dynamiken, betonar Solveig Wikström.

Studien, som delfinansierats av Vinnova och Handelns Utvecklingsråd, presenterades i en rapport den 14 april.

Rapporten (en kortversion och hela rapporten) samt bild, kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=426&a=78125.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Solveig Wikström, professor i företagsstrategi och konsumtion, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 30 13, 070-5166660, e-post sw@fek.su.se

– Det finns tre viktiga förklaringar till varför den här bakterien, som heter ”Caldicellulosiruptor saccharolyticus” producerar mer vätgas än andra. Den ena är att den har anpassats till en energifattig miljö. Det har lett till att den har utvecklat effektiva transportsystem för kolhydrater och även kan bryta ner svårtillgängliga växtdelar med hjälp av enzymer. I sin tur leder detta till att den producerar mer vätgas. Den andra förklaringen är att den klarar av högre tillväxttemperaturer än många andra bakterier. Ju högre temperatur, desto mer vätgas kan bildas, summerar Karin Willquist, doktorand i Teknisk mikrobiologi vid Lunds Tekniska Högskola. Snart lägger hon fram en avhandling i ämnet.

Den tredje förklaringen är att den här bakterien klarar av att producera vätgas även under svåra förhållanden, exempelvis högt vätgastryck, vilka är nödvändiga för att biologisk vätgasframställning ska vara ekonomiskt lönsam.

Däremot gillar den inte höga salt- och vätgaskoncentrationer. Då påverkas signalmolekyler inne i bakterien, och sin tur ämnesomsättningen, på ett sådant sätt att den producerar mindre vätgas.

– Men det går att styra processen så att den inte blir så höga salt- och vätgaskoncentrationer, påpekar Karin Willquist.

När väte förbränns i t ex en bilmotor bildas bara vatten som restprodukt. Men eftersom själva vätgasproduktionen, om den görs på konventionellt sätt, är en energislukare blir vätgas inte en så miljövänlig energiomvandlare i slutändan i alla fall.

Reformering av metan eller elektrolys av vatten är de vanligaste sätten idag att producera vätgas. Men metangasen är inte är förnyelsebar och leder till ökade koldioxidutsläpp. Elektrolys kräver energi från främst fossila bränslen, men även vindkraft och solenergi. Vätgas kan även genereras från vindkraft vilket också är ett miljömässigt alternativ, även om vindkraften är omdebatterad av andra skäl.

– Om vätgasen produceras av biomassa blir det inget tillskott av koldioxid eftersom den koldioxid som bildas vid produktionen är densamma som tas upp från atmosfären av de växter man använder. Biovätgas blir nog ett komplement till biogas i framtiden, spår Karin Willquist.

Idag finns bilar som går på vätgas, t ex Honda FCX, även om de inte är så många. Att de inte är fler beror till stor del på att det idag är för dyrt att framställa vätgas och att det inte finns ett fungerande infrastrukturnät.

– Ett första steg mot ett vätgassamhälle kan vara att blanda vätgas med metangas och använda det tillgängliga infrastrukturnätet för metangas. Bussar i Malmö kör exempelvis på en blandning av vätgas och metangas, kommenterar Karin Willquist.

Bakterien ”Caldicellulosiruptor saccharolyticus” isolerades för första gången 1987 i en varm källa på Nya Zeeland. Först på senare tid har forskare på allvar fått upp ögonen för bakterien.

Karin Willquist försvarar sin avhandling ”Physiology of Caldicellulosiruptor saccharolyticus: a hydrogen cell factory” den 16 april klockan 09:00 Sal B, Kemicentrum, Lunds universitet.

För mer information, kontakta Karin Willquist, doktorand, Teknisk mikrobiologi, 046-222 06 49 , 0735-37 55 68, Karin.Willquist@tmb.lth.se, eller handledare Ed van Niel, universitetslektor i Teknisk mikrobiologi, 046-222 0619, Ed.van_Niel@tmb.lth.se (talar engelska)

– Länge har mannen som man ansetts vara en oproblematisk fråga inte minst i företagshistorien, där det har tagits för givet att män leder och bygger nätverk. Om den manliga hegemonin ska brytas inom näringslivets elit är det en mycket stark historisk tradition som måste utmanas, säger Therese Nordlund Edvinsson.

Den studerade klubben var ett slutet sällskap för näringslivets elit och verkade under tidsperioden 1890-1960. En rad framgångsrika chefer från SKF, ASEA, gruvindustrin och Wallenbergssfären var medlemmar.

Jakten var en viktig rekreationsform för näringslivets män. Den uppfattades som statuspräglad och exkludera oftast kvinnor. Inom Kung Orres Jaktklubb kom medlemmarna att anta en alternativ identitet, då de kände samhörighet med orrtuppen. Medlemmarna antog särskilda smeknamn, såsom Krokodilen (Marcus Wallenberg) och Prisse (J. Sigfrid Edström, en av männen bakom Saltsjöbadsavtalet), då avsikten var att släppa alla hämningar och skifta identitet. Deras fruar liknades vid ”hönor” och var tvungna att underordna sig ”tupparnas” (männens) regler.

– I styrelserummet används ofta andra attribut för att förstärka manlig dominans. Genom exempelvis ryggdunkningar, fackspråk och osynliga koder kan kvinnor utestängas, säger Therese Nordlund Edvinsson.

I Kung Orres Jaktklubb varvades beundran och hängivenhet med spydigheter och lekfull spontanitet. En grabbig, småfräck jargong präglade sällskapet. Medlemmarna ägnade sig gärna åt practical jokes. Ett sätt att vinna insteg i den mansdominerade miljön var att anpassa sig efter de manliga koderna. Den första och enda kvinnliga medlemmen var Marianne Wallenberg, (Peter Wallenbergs styvmor). Hon lyckades delvis utmana den manliga hegemonin. Kvinnor som var gifta med medlemmar kunde lättare bli upptagna i nätverken. Det var inte heller givet att alla män fick delta, bara de som accepterade ordningen inom gruppen.

– Man kan därför tala om homosociala relationer, där män rekryterar andra män som påminner om dem själva. Inte sällan skapar elitens män relationer som involverar beundran och omtanke om andra män, säger Therese Nordlund Edvinsson.

Till klubben värvades män som hade ”rätt” bakgrund och sexualitet. Äldre medlemmar skulle på ett faderligt sätt uppfostra de yngre medlemmarna. Först på 1950-talet kom en ny generation företagsledare som saknade behovet av att blanda ihop känslor med professionellt arbete. De kunde inte leva upp till de äldre medlemmarnas idealbild. Denna generation företagsledare var inte lika anpassningsbara som tidigare.

– De gamla medlemmarna som tidigare tillhört toppen i näringslivet förlorade sin status och de få nyrekryteringarna till klubben gjorde att verksamheten avvecklades. Den manlige ledartypen i svenskt näringsliv kom dock inte att förändras på ett grundläggande sätt. En ledare skulle fortfarande vara en auktoritet, men att spela ”rollspel” och låtsas vara en orrtupp – den tiden var förbi, säger Therese Nordlund Edvinsson.

Bokens titel
Boken Broderskap i näringslivet: en studie om homosocialitet i Kung Orres Jaktklubb 1890-1960 ges ut av Sekel bokförlag. Therese Nordlund Edvinsson, Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet.

För ytterligare information
Telefon 08-16 22 70, E-post Therese.Nordlund@ekohist.su.se.

För bild
press@su.se eller 08-16 40 90.

I stort går det inte att se några förändringar när all vårdpersonal analyseras gemensamt, vare sig till det bättre eller till det sämre, efter det att driftformen förändrats, men om undersökningen bryts ner i mindre delar blir bilden annorlunda.

– De grupper som uppvisar negativa konsekvenser verkar vara de vars arbete berörs av privatiseringen eller bolagiseringen, men som inte har tillräckligt med resurser för att hantera kraven som följer med dessa organisationsförändringar, menar Helena Falkenberg.

Resultaten tyder på att det är viktigt att i förväg analysera hur olika grupper kan komma att påverkas av en driftsformsförändring samt vilka resurser som de anställda har tillgång till för att kunna hantera förändringen. Genom effektiv, målmedveten och förutseende hantering kan negativa konsekvenser av den osäkerhet som ofta uppstår vid förändring mildras.

– Hur personalen mår påverkar sannolikt även verksamhetens resultat och vårdens kvalitet. Det gör konsekvenserna av dessa former av förändringar angelägna även ur ett ledningsperspektiv liksom även för patienter och anhöriga, säger Helena Falkenberg.

Avhandlingen bygger på enkätundersökningar som gick ut till samtliga vårdpersonal på tre akutsjukhus i Stockholmsregionen med olika driftsformer (förvaltningsdrivet, bolagiserat och privatiserat) och som genomfördes 1998 och 2001/2002.

Avhandlingens titel
”How privatization and corporatization affect healthcare employees’ work climate, work attitudes and ill-health: Implications of social status”. Avhandlingen finns att ladda ned som pdf på: http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:298968.

Ytterligare information
Helena Falkenberg, Avdelningen för arbets- och organisationspsykologi, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 38 75, 0730-26 80 50, e-post hfg@psychology.su.se.

För bild
08-16 40 90 eller press@su.se.

Företagen vill visa att frågor som rör icke-materiella resurser är centrala för dem på längre sikt vad gäller framgång och tillväxt. Men aktörerna på finansmarknaden har svårt att ta till sig och sätta värde på den omfattande informationen om dessa resurser som företagen ger ifrån sig.

I en rapport från Mälardalens högskola med namnet ”Två sidor av samma mynt” visar forskarna att skillnader i de sociala kulturerna gör att informationen tolkas på olika sätt och därför skapar kommunikationsproblem.

– Vår studie visar att både informationsbranschen och finansmarknaden har svårt att förstå varandras system när helheten blir svåröverskådlig, säger Ulf Johanson, professor i företagsekonomi vid Mälardalens högskola och en av författarna till rapporten.

I rapporten beskriver de tre författarna Johan Henningsson, Ulf Johanson och Roland Almqvist hur aktörerna på finansmarknaden tänker och fattar beslut samt varför det är så svårt att kommunicera om icke-materiella resurser. Studien genomfördes via fokusgruppsintervjuer med dels fondförvaltare, dels informationsdirektörer i olika börsföretag.

Det går inte att påtvinga den andra parten sin egen tolkning men studien visar att det finns några saker företagen kan göra för att minska skillnaderna i tolkningen. Finansmarknaden skapar bilder, en ”story” kring varje företag. I den bilden samlas tidigare uppfattningar och erfarenheter av företaget tillsammans med det uppbyggda förtroendet som finns. Om bilden av ett företag är bra, behöver ett ekonomiskt bakslag inte nödvändigtvis betyda att finansmarknaden drar sig för att investera.

Företag kan dra nytta av denna ”story” och informera genom så kallad ”storytelling”. Storytelling handlar om att skapa en bild av företaget som bygger på något som folk vet, känner till eller tror sig veta. Företagen kan använda sig av denna metod för att reflektera och väva samman kopplingar mellan exempelvis personal, kompetens och hållbar utveckling till företagets lönsamhet.

– Även om det inte går att översätta alla dessa berättelser i termer av kassaflöden, så kan resonemangen vara tillräckligt övertygande och förtroendeingivande så att finansmarknadens intresse åtminstone ökar, menar Johan Henningsson.

Rapporten ”Två sidor av samma mynt” är ett led i en samhällsrelevant internationell forskning, delvis pådriven av olika regeringar och mellanstatliga organisationer avseende redovisning, styrning och kommunikation av icke-materiella resurser.

Kontaktinformation
För mer information kontakta gärna;
Ulf Johanson, professor i företagsekonomi
Mälardalens högskola
ulf.johanson@mdh.se
021-101429

Johan Henningsson, ekonomie doktor
Mälardalens Högskola
johan.henningsson@sek.se
070-3558417