Lokalt har vi i landet drabbats av massförekomst av bladlöss. De flesta av dessa bladlöss tillhör arten björkbladlus, Euceraphis punctpennis, och de är kläckta i Sverige – inte i Ryssland. Det är en mycket vanlig art som i Sverige finns åtminstone norrut till Medelpad. Normalt börjar de första fullvuxna individerna visa sig några veckor efter att björkbladen slagit ut, vilket överensstämmer med den nuvarande förekomsten.

Larver och fullbildade insekter lever på undersidan av björkblad där de suger växtsaft.
Bladlöss är kända för sin enorma förökningsförmåga, och flera av vårt lands cirka 500 olika arter är svåra skadedjur. Så är dock inte fallet med björkbladlusen som enbart suger saft från björkblad. Även om mängder av bladlöss sitter på andra växter så gör de dem ingen skada, de ’angriper’ endast björkar.

Björkbladlusen är en liten insekt, 3-5 mm lång. Kroppen är päronformad med ett litet huvud och uppsvälld kropp. Färgen är oftast ljust grönaktig. Vingarna är klara, och framvingarna är betydligt större än bakvingarna. De två ryggrören, sifonerna, är korta. I vila hålls vingarna taklagda över kroppen.

Björkbladlöss övervintrar som ägg som lagts på värdväxten björk, och den första generationen har vingar vilket är ganska ovanligt för de tidiga bladlusarterna.
Normalt hålls antalet bladlöss nere av rovinsekter (exempelvis nyckelpigor och deras larver, stinksländor och blomflugelarver), parasitsteklar och, inte minst, insektsätande fåglar.

Björkbladlöss, liksom andra bladlöss, producerar honungsdagg, som är sockerhaltiga exkrementer från tarmen, och består av överskottssocker från växtsaften. Därför är de angripna björkarna alldeles blanka av honungsdagg. Det är honungsdagg som gör bladlöss så lockande för myror.

Björkbladlusen har en vid förekomst i nästan hela Europa, och finns även på Färöarna, Island, Storbritannien och Grönland. Den är även introducerad i Nordamerika.

Bildtext: Björkbladlus, Euceraphis punctipennis. Foto: Lars-Åke Janzon.

  
Lars-Åke Janzon
       
       Jourhavande biolog , Fil dr

       Naturhistoriska riksmuseet
       Box 50007
       SE-104 05 Stockholm

      Tel: 08-519 551 13

      e-mail: lars-ake.janzon@nrm.se
Web:  http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen.7036.html

  

Bäckarna på Alvaret som Karolina Leberfinger har studerat närmare är omgivna av gräs, örter, Ölandstok och enbuskar, men de rinner också genom jordbrukslandskap i både öster och väster där de också omges av lövträd. Dessutom torrläggs de alla under den varma årstiden.
Karolina Leberfinger har som en del i sin forskning låtit två fragmenterararter, en nattslända och en bäckslända, välja mellan olika sorters mat som olika lövarter, alger, gräs och mossa och såg att de allra helst åt löv från Ölandstok och alger. Det visar att alger kan vara en viktig födokälla för fragmenterare i öppna bäckar där mängden dött organiskt material inte är så stor.
Analyser visade också att fragmenterarna i de öppna Alvarbäckarna åt mer alger än fragmenterarna i skogsbäckarna, men för båda grupperna var dött organiskt material den viktigaste födokällan.
Karolina Leberfinger har genom en datamodel visat att temperatur påverkade konsumtionshastigheten hos fragmenterarna. Temperaturer som var högre än den optimala aktivitetstemperaturen för fragmenterare ledde till en lägre konsumtionshastighet. Dessutom simulerade hon i laboratorium en uttorkning av en bäck med löv och fragmenterare. Hon såg att nedbrytningen av det organiska materialet gick långsammare med mindre vatten. Dessutom förpuppade sig nattsländelarver tidigare i benhandlingarna med minst vatten för att anpassa sig till ett liv på land, vilket kan medföra att antalet fragmenterare i bäcken minskar när den torkar ut.
De här resultaten visar att klimatförändringar där temperaturen höjs skulle ha påverkan på ekosystemen i de öppna temporära bäckarna och särskilt om fler bäckar torrläggs och om torrperioderna blir längre. Detta är kunskap som är viktig att ha med sig när man försöker förutse framtida hot på bäckekosystem, som klimatförändring, urbanisering eller skogsavverkning

Karolina Leberfinger kommer ursprungligen från Linköping och är utbildad i ekologi vid Högskolan i Kalmar och Göteborgs universitet.

Hon försvarar sin avhandling Revealing the role of shredders and detritus in open-canopy intermittent streams fredag den 28 maj klockan 09.30 i Fullriggaren (B135), Sjöfartshögskolan, Linnéuniversitetet, Kalmar.
Opponent: Professor Manuel Graça, University of Coimbra, Portugal
Handledare: Universitetslektor Jan Herrmann, Linnéuniversitetet

Kontaktinformation
För mer information går det bra att ringa henne på 0480-447326 eller 0708-873477 eller att mejla på karolina.leberfinger@lnu.se.

I en rad europeiska länder har regionernas roll förstärkts och förändrats under de senaste decennierna. Fokus på en förstärkt roll för regioner, särskilt när det gäller regionalpolitik, har i stor utsträckning kanaliserats via EU. Detta fokus på regioner har också påverkat de nordiska länderna och reformer har initierats för att förstärka den regionala nivåns roll i det politiska systemet.

I avhandlingen studerar Lisa Hörnström hur politiker, tjänstemän och representanter för näringslivet i de norra delarna av Finland, Sverige och Norge ser på en förändrad roll för regionen i det politiska systemet – särskilt med hänsyn till att de nordiska länderna präglas av en regionalpolitik där fokus legat på statligt styrda åtgärder och omfördelning främst till förmån för de norra delarna av länderna.

Genom dokumentstudier och intervjuer med centrala aktörer i Troms fylke i Norge, Västerbottens län i Sverige och Norra Österbottens landskap i Finland visar Lisa Hörnström att det finns en dubbelbottnad syn på den egna regionens potential och roll. Å ena sidan ser man stora möjligheter till utveckling genom satsningar på gruv- och skogsindustrin samt utvinning av olja och gas i Nordnorge, men också genom satsningar på turism och andra nya näringar. Aktörer i de nordliga regionerna vill också ha ett större regionalt inflytande över utvecklingsfrågorna. Å andra sidan betonar man vikten av ett starkt statligt ansvar och omfördelning av offentliga resurser för att även dessa regioner ska kunna utvecklas.

– Regionala aktörer anser därför att det är möjligt för att inte säga nödvändigt att kombinera större regionalt inflytande med ett fortsatt starkt statligt ansvar, säger Lisa Hörnström.

Lisa Hörnström är uppvuxen i Sunderbyn utanför Luleå i Norrbottens län.

Den 4:e juni 2010 försvarar Lisa Hörnström sin avhandling med titeln Redistributive regionalism – narratives on regionalisation in the Nordic periphery (Svensk titel: Omfördelande regionalism – berättelser om regionalisering i den nordliga periferin) i Hörsal S205, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är Professor Marie-Louise von Bergmann-Winberg, Institutionen för samhällsvetenskap, Mittuniversitetet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Lisa Hörnström
Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet
Telefon: 070-676 87 25
E-post: lisa.hornstrom@pol.umu.se

Det har skett stora förändringar i sjuksköterskeutbildningarna de senaste decennierna. Samtidigt ställer förändringar i samhället och inom hälso- och sjukvården nya krav på de blivande sjuksköterskorna. Det innebär att studenterna måste förberedas för ett livslångt lärande där grundutbildningen inte ska vara detaljstyrd utan inriktad på att stödja studenternas utveckling av ett kritiskt tänkande, deras problemlösningsförmåga och förmågan att arbeta självständigt.
– I denna process spelar den verksamhetsförlagda utbildningen en avgörande roll, säger Elisabeth Carlson, sjuksköterska och forskare vid Fakulteten för Hälsa och samhälle, Malmö högskola.

Detta är en av anledningarna till att Elisabeth Carlson i sitt avhandlingsarbete valt att fokusera på innehållet i och förutsättningarna för sjuksköterskornas handledande funktion.
– Jag har gjort observationer och intervjuat handledare på två vårdavdelningar och vid en klinisk utbildningsenhet, berättar hon.
Carlson ser stora skillnader mellan de traditionella vårdavdelningarna och den kliniska utbildningsenheten, där arbetsterapeut-, läkar-, sjukgymnast- och sjuksköterskestudenter arbetar i team.
– På den kliniska utbildningsenheten är handledarens främsta arbetsuppgift att handleda studenter, de har tid för sin uppgift, men också utrymme för reflektion över sin egen roll, konstaterar hon.

Handledarna på vårdavdelningarna upplever ofta stor tidsbrist då de handleder studenter parallellt med sitt kliniska arbete.
– Stödet från kollegorna blir då mycket viktigt.
Det är inte bara tidsaspekten som skiljer handledningen på de traditionella vårdavdelningarna från den kliniska utbildningsenheten, utan även innehållet.
– Studenterna arbetar betydligt mer självständigt på den kliniska utbildningsenheten, något som inte bara kan förklaras med det faktum att de kommit längre i sin utbildning, utan på grund av att handledarna är aktivt passiva.
– Vi måste prioritera handledarkompetensen ute i verksamheten om vi ska trygga yrkeskompetensen hos framtidens sjuksköterskor, konstaterar Elisabeth Carlson.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Elisabeth Carlsson, tfn: 040 – 665 74 51, 0739 – 860670,
e-post: elisabeth.carlson@mah.se

Förbränning är ett vanligt sätt att ta hand om våra hushållssopor. Bland fördelarna jämfört med deponering är att förbränning genererar både värme och el och att mängden avfall effektivt minskas. En nackdel är dock den bildade askan, som ofta innehåller höga halter av potentiellt giftiga metallföreningar och lättlösliga salter. Om dessa lakas ut från askan kan de utgöra en risk för både människor och miljö. Därför läggs dessa askor oftast på deponi.

I dagens samhälle eftersträvas återvinning i allt högre grad och eftersom dessa askor innehåller höga halter av metaller skulle de kunna vara en källa för metallåtervinning. Eftersom deponi är kostsamt, är återvinning en fördel både ekonomiskt och ur ett resursperspektiv.

Karin Karlfeldt Fedje presenterar i sin doktorsavhandling metoder att laka ut och återvinna metaller från aska från avfallsförbränning.

– När askan tvättats uppstår dels ett ”tvättvatten” som innehåller tungmetaller som lakats ut och dels aska som innehåller de tungmetaller som inte lakats ut utan är mer stabilt bundna i askan. Tungmetallerna i ”tvättvattnet” kan återvinnas, säger Karin Karlfeldt Fedje.

Resultaten visar att utlakningen av metallföreningar från askan är ett av de viktigaste stegen i återvinningsprocessen och att faktorer som lakningstid och pH påverkar utlakningen. Under vissa betingelser kan mer eller mindre allt koppar lakas ut från askan och så mycket som 90 procent av den utlakade mängden kan selektivt extraheras och återvinnas.

Den kvarvarande askresten visar större stabilitet efter lakningsbehandling jämfört med originalaskan, vilket på sikt gör att även askresten skulle kunna användas istället för att läggas på deponi. Exempelvis kan askrester användas som fyllnadsmaterial vid vägbyggen eller i betong.

Karin Karlfeldt Fedje fick Renovas miljöstipendium 2007 på 100 000 kr för sin forskning.

Avhandlingens titel är ”Metals in MSWI fly ash – problems or opportunities?”
Abstract i Chalmers publikationsdatabas, CPL:

Disputationen hålls den 3 juni kl 10.15 i sal KS 101, Campus Johanneberg, Chalmers tekniska högskola, Göteborg

Kontaktinformation
Karin Karlfeldt Fedje, Oorganisk miljökemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers
Telefon: 031 772 28 64, mobil:0733-64 13 36
E-post: karinka@chalmers.se

Handledare: Britt-Marie Steenari, Oorganisk miljökemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers
Telefon: 031 772 28 90
E-post: bms@chalmers.se

De stora utsläpp från nickelindustrin i det ryska gränsområdet på Kolahalvön har på senare tid på nytt uppmärksammats i media och lyfts fram på hög politisk nivå på grund av att utsläppsnivåerna inte minskar. Luftföroreningarna har haft synbara effekter för djur och växtliv i närområdet vilket skapat stor oro för människornas hälsa i området. I fokus för uppmärksamheten är svaveldioxid- men också nickelutsläppen.

En studie vid Universitetet i Tromsø i mitten av 90-talet visade att nickelinnehållet i urinen hos invånarna på den ryska sidan av gränsen var förhöjda, men att detta inte var fallet i Sör-Varanger på den norska sidan av gränsen.

Som resultat av fynden och den allmänna oron på den norska sidan sattes ett forskningsprojekt igång för att fördjupa kunskapen kring problemen. Norska, ryska och kanadensiska forskare har nu undersökt hälsan hos nyfödda barn till kvinnor som arbetat i nickelindustrin på Kolahalvön.

– Resultatet av undersökningen visar att det inte finns något samband mellan att ha ett nickelexponerat yrke och risken att föda barn med missbildningar av genitalierna, muskler eller skelettet, eller för att föda barn som är små till växten, säger projektkoordinator Arild Vaktskjold vidare. Kvinnorna visade sig inte heller vara utsatta för någon ökad risk för spontanabort.

Detta innebär att det idag inte existerar något påvisat samband mellan nickelutsläpp i luften och hälsa bland invånarna i nickelindustrins närområde, inte heller ökade risker för de nyfödda.

Kontaktinformation
arild.vaktskjold@nhv.se
www.nhv.se/vaktskjold.publikationer
(art. 6,9,10,11,15)

Den tekniska utvecklingen har möjliggjort digitaliserad övervakning där sensorer inbäddade i produkter kan övervaka både produkter och deras omgivning. Inom industrin har detta skapat nya möjligheter för förebyggande underhåll, där övervakningen syftar till att upptäcka och förebygga problem med maskinerna.

– Driftstopp är väldigt kostsamma, men med effektiva övervakningsprocesser finns stora pengar att spara för industriföretagen, säger Katrin Jonsson.

Avhandlingen som bygger på studier av fjärrdiagnostiklösningar i svenska industriföretag visar att med hjälp av digitaliserad övervakning kan nya tjänster erbjudas som syftar till att förbättra maskinernas underhåll. I förlängningen kan denna övervakningsteknik även användas som ett serviceerbjudande, där leverantören tar ett helhetsansvar för underhåll eller så erbjuds kunden att köpa driftstid istället för en maskin.

— Tack vare den digitaliserade övervakningslösningen kan leverantören övervaka maskinen på distans.

Katrin Jonsson visar även hur den digitaliserade övervakningen skapar förutsättningar för övervakning av användarna.

— Från ett företag kom rapporter om ojämn belastning av en maskin. Det visade sig att operatören överbelastade maskinen med jämna intervall för att kunna ta fler raster.

Med digitaliserade industriprodukter kan inbäddade, osynliga övervakningsprocesser skapas, men användare av sällan medvetna om produktens inbäddade digitala egenskaper.

— Då digitaliserade övervakningsprocesser blir allt vanligare i dagens samhälle måste vi som medborgare kritiskt reflektera kring teknikutvecklingen, menar Katrin Jonsson.

Fredag den 4 juni försvarar Katrin Jonsson, Institutionen för informatik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Digitalized Industrial Equipment: An Investigation of Remote Diagnostics Services. Svensk titel: Digitaliserad industriell utrustning: En studie av fjärrdiagnostiktjänster. Disputationen äger rum kl 13.00 i sal MA 121, MIT huset. Fakultetsopponent är Professor Ola Henfridsson, Viktoriainstitutet, Göteborg och Institutionen för informatik, Oslo universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Katrin Jonsson
Telefon: 090-786 9387, 070-625 72 82
E-post: katrin.jonsson@informatik.umu.se

Hästen var den vanligaste arten på offeraltaret i Skedemosse. Det var ett djur som hade mycket hög status i järnålderns samhälle. Enligt myten är den åttabente Sleipner den allra yppersta hästen som kan korsa gränser till andra världar.

– En möjlig förklaring till varför man offrade hästarna kan ha varit att de sågs som en symbolisk Sleipner och att deltagarna i de rituella måltiderna hoppades få del av dessa egenskaper. En annan lika trolig förklaring är att de offrade hästarna valdes ut vid kapplöpningar längs med strandkanten. För att vara säker på att offra den bästa hästen är det troligt att den valdes ut genom kapplöpningar längs strandkanten. En dylik sedvänja fortlevde i isolerade trakter i Norge och Skottland ända in på 1800-talet, säger Anne Monikander.

Nedläggningarna av människor följer ett större mönster som återfinns över hela norra Europa. Under tiden före Kristi födelse var det flest kvinnor och barn men efter den tidpunkten var det flest män. En man är samtida med vapenoffren, men det behöver inte innebära att han hört till den armé vapnen kommit från.

Att offra vapen var inte lika vanligt som djuroffren men förekom vid ett antal tillfällen. Under perioden 200-500 e. Kr. offrades vapen vid minst 6 tillfällen. Liknande vapenofferfynd är vanliga i Danmark och fynden i Skedemosse är det största av detta slag i Sverige. Skedemosse skiljer sig dock från de danska fynden genom den kult av djuroffer som bedrivits parallellt med vapendepositionerna. Baserat på antika författare som Caesar och Tacitus har vapenoffer länge tolkats som tack till gudarna för en vunnen seger. Detta skulle innebära att ölänningar under en period på trehundra år deltagit i minst sex krigståg.

– Forskning kring våtmarksoffer har ofta skiljt vapenofferfynden från andra typer av fynd, men jag anser att det är väsentligt att studera dem i ett sammanhang eftersom det bör ha varit samma människor som utövade de båda, säger Anne Monikander. Istället kan man försöka se vattnet de deponerats i som en sammanhållande faktor, och försöka förstå vad det kan ha betytt för dåtidens kult.

Avhandlingens namn: Våld och vatten. Våtmarkskult vid Skedemosse under järnåldern.

Ytterligare information
Anne Monikander, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, tfn 073-827 70 93, 08-16 33 78, e-post: anne.monikander@ark.su.se

– Dessa patienter behöver få olika sorters stöd som inte en sjukgymnast kan stå för ensam. I nuläget skickas de inte vidare förrän man har sett att behandlingen hos sjukgymnasten inte hjälper. Men då har man förlorat värdefull tid, säger Thomas Overmeer, som själv är legitimerad sjukgymnast och arbetar vid arbets- och miljömedicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Örebro.

Thomas Overmeers doktorsavhandling visar att det är nödvändigt för sjukgymnaster att ta hänsyn till psykosociala faktorer i behandlingen av patienter med smärta i rygg, nacke och axlar. Psykosociala faktorer är avgörande både för att identifiera människor som riskerar långvariga problem men också i rehabiliteringen.

– Sjukgymnastik har bra resultat inom tre månader för ungefär 90 procent av patienterna. Men det är de andra 10 procenten av patienterna som sjukgymnaster inte ska behandla utan direkt skicka vidare för KBT-behandling eller till ett multimodalt team, som består av läkare och psykolog såväl som sjukgymnast.

– Det är inte svårt att särskilja de patienter som behöver en annan vårdinsats men det är ett problem att det inte finns tillräckligt många KBT-psykologer eller multimodala team att tillgå. Det behövs fler och i längden skulle samhället tjäna ekonomiskt på att satsa på fler enheter och individen skulle slippa mycket onödigt lidande.

De 10 procent av patienter som får långvariga problem med smärta i rygg, nacke eller axlar står för 80 procent av kostnaderna inom primärvården. En otillräcklig behandling leder till långa sjukskrivningar och mycket lidande för den enskilde individen.

– Därför är det oerhört viktigt att rätta till bristen i kunskap om de psykosociala faktorerna som är en del av smärtproblematiken.

Smärta är inte bara en fysiologisk reaktion utan ett samspel mellan kropp, tankar, känslor och beteende. När smärta upplevs som ett hot kan det leda till katastroftankar. Rädslan gör att patienten fokuserar på smärtan och spänner sig vilket leder till att smärtan upplevs starkare. Det blir en negativ spiral som är svår att bryta.

– För att göra det möjligt för patienterna att bryta sig ur den onda cirkeln så måste de få hjälp att hantera rädsla och oro såväl som med de fysiologiska delarna.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Thomas Overmeer: 073-0258393

Vid storskalig industriell förbränning av biobränslen och avfall är effektiviteten viktig både för ekonomi och miljöpåverkan. Bränslenas kemiska sammansättning påverkar direkt vilka problem som kan uppstå under förbränningen. Det har visat sig att vanligt koksalt, natriumklorid, och det närbesläktade saltet kaliumklorid ofta orsakar svåra problem med beläggningar i pannor. Beläggningarna blir dessutom korrosiva, det vill säga de bidrar till att material i pannan rostar sönder, vilket i sin tur leder till mycket kostsamma driftstopp och reparationer. Markus Broström har fokuserat på några av dessa aspekter under arbetet med avhandlingen. Målet har varit att med utveckling av metoder och ökad kunskap bidra till ökad effektivitet vid anläggningarna.

Han har bland annat i fullskala utvärderat ett tillsatsmedel som visat sig kunna minska problemen på kemisk väg. Dessutom visar avhandlingen att sameldning med torv ger positiva effekter. Utöver detta har Markus Broström också testat olika stålkvalitéer i olika miljöer och resultaten går att använda direkt på anläggningarna. Genom att i laboratorium studera hur salt kondenserar vid höga temperaturer har han fått fram resultat som kan användas för att förebygga problemen.

Markus Broström har arbetat brett med problemen genom att studera metoder för hur de kan undvikas, åtgärdas eller förebyggas. Han har använt avancerade mätmetoder i stora pannor för industriell förbränning tillsammans med undersökningar i laboratorium. På detta sätt har han ökat förståelsen för de högtemperaturprocesser, såväl fysikaliska som kemiska, som är avgörande för anläggningarnas prestanda.

Tisdagen den 1 juni försvarar Markus Broström, energiteknik och termisk processkemi, institutionen för tillämpad fysik och elektronik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Aspects of alkali chloride chemistry on deposit formation and high temperature corrosion in biomass and waste fired boilers. Svensk titel: Aspekter av alkalikloridernas kemi på beläggningsbildning och högtemperaturkorrosion i biomassa- och avfallseldade pannor. Disputationen äger rum kl 13.00 i sal N450, KBC-huset. Fakultetsopponent är docent Bengt-Johan Skrifvars, Åbo akademi, Åbo, Finland.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Markus Broström
Telefon: 090-786 59 71
E-mail: markus.brostrom@chem.umu.se

Automatiska interaktiva telefontjänster börjar bli allt vanligare och många människor har därför själva upplevt problematiken med att få en dator att förstå vad de säger, till exempel när de vill boka en resa eller ha en tidtabelluppgift. Ett av problemen med dessa automatiska telefontjänster, så kallade dialogsystem, är den bristfälliga teknologi som används för att känna igen själva talet, taligenkänningen.

– De metoder som tillämpas kommersiellt idag förlitar sig endast på minimal kunskap om språket. Vad talaren säger missförstås ofta. Dialogsystemet förstår heller inte varför det blir fel och det påverkar användarens intryck av hela tjänsten, säger avhandlingens författare Rebecca Jonson.

Att vi människor är bättre på att känna igen tal beror på att vi använder oss av mycket mer kunskap och information när vi försöker känna igen vad någon säger. Till exempel verkar vi använda oss av information från den pågående dialogen samt vår djupa kunskap om språket när vi bearbetar det vi hör. Avhandlingens huvudsyfte har varit att undersöka om även automatisk taligenkänning kan tillgodogöra sig av den här typen av kunskap och information vid användning i dialogsystem.

Rebecca Jonson lät försökspersoner få i uppgift att försöka förbättra resultatet från en taligenkännare. Det framkom då att ju mer information som fanns om vad som sagts tidigare i dialogen, desto bättre presterade försökspersonerna. En datamodell skapades sedan för att utföra precis samma uppgift. I likhet med försökspersonerna presterade den automatiska modellen betydligt bättre när det fanns mer information om den pågående dialogen.

I sin forskning gjorde Rebecca Jonson också en studie där en datamodell togs fram för att automatisk avgöra hur korrekt resultatet av taligenkänningen var. Systemet hade möjlighet att använda sig av olika nivåer av lingvistisk information för att utföra uppgiften. Exempelvis togs hänsyn till om det yttrande som taligenkännaren känt igen var grammatiskt, vad det kunde ges för betydelse, och om det passade in i sammanhanget. Forskningsresultaten visade att modellen blev bättre på att avgöra om taligenkännaren hade känt igen rätt eller fel ju mer lingvistisk information den hade tillgång till.

– Om dagens system blir mer medvetna om sin egen kapacitet, och därmed kan avgöra när de förstått eller missförstått, så kommer den språkliga kommunikationen med datorer bli mycket smidigare, säger Rebecca Jonson. Användare kommer inte längre behöva svara på frågor i stil med ”Göteborg, är det korrekt?” för att bekräfta all information de ger ett system.

Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Information State Based Speech Recognition
Avhandlingsförfattare: Rebecca Jonson, tel: +34 661 400 703
E-post: rj@ling.gu.se
Avhandlingen är försvarad och distribueras av: Institutionen för filosofi, lingvisitk och vetenskapsteori
Den finns även digitalt publicerad på: http://gupea.ub.gu.se/handle/2077/22169

Patienter ordineras vanligen arbetsterapi på grund av nedsatt förmåga att utföra uppgifter i vardagen, s.k. ADL (eng. activities of daily living). Det handlar om att med eller utan hjälp kunna äta, bada, klä sig, laga mat, städa, handla och tvätta. Som en del av behandlingen utvärderar arbetsterapeuten patientens ADL-förmåga för att klarlägga hur stora problemen är och hur de ser ut samt planera åtgärder och bedöma effekterna av dem. I avhandlingen utvecklas och värderas verktyg som kan användas i detta arbete.

I studierna ingår patienter med kroniskt nedsatt ADL-förmåga på grund av reumatiska sjukdomar samt nedsatt hjärnfunktion efter stroke, huvudskador eller syrebrist. Värderingen av deltagarens ADL-förmåga grundades på frågeformulär, intervjuer och observationer. Med hjälp av den s.k. Rasch-metoden var det möjligt att utveckla tre nya verktyg som gör det möjligt att få tillförlitliga mått på ADL-förmågan utifrån frågeformulär (ADL-Q), intervju (ADL-I) och/eller observation (ADL-O).

Resultaten visade att ADL-utvärderingar som baseras på självrapportering och observation var för sig ger tydlig, men bara komplementerande, information om en persons ADL-förmåga. Därför måste arbetsterapeuten utvärdera både den upplevda och den observerade förmågan för att få en fullständig bild.

Eva Ejlersen Wæhrens är forskningsergoteraput vid Parker-institutet, sjukhuset i Frederiksberg, Danmark, och doktorand vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet. Hon kan nås på
mobil +45 26140702
e-post Eva.Wahrens@frh.regionh.dk

Fredagen den 28 maj försvarar Eva Ejlersen Wæhrens, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Development and clinical validation of activities of daily living ability measures. Applications for persons with long-term or chronic disability (Utveckling och klinisk validering av mätningar av förmåga i dagliga aktiviteter. Användning för personer med långvariga eller kroniska funktionsstörningar).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsopponent är doc. Lena von Koch, Karolinska institutet.

Fosfor är tillsammans med kväve det näringsämne som begränsar tillväxten av växter i de flesta ekosystemen. Till skillnad från andra näringsämnen kan fosfor binda starkt till markpartiklar och därmed bli svårtillgängligt för såväl växter som markens mikroorganismer.
– Mitt arbete visar att mikroorganismer kan vara väldigt effektiva i att komma åt detta svårtillgängliga fosfor, berättar Camilla Esberg.

Den hotande bristen på fosfor har gjort att intresset för hur markorganismer kan komma åt fosfor är extra stort idag.
– Kunskapen kan leda oss till att hitta sätt att bruka jorden där även det fosfor som redan finns i marken kan utnyttjas på ett mer hållbart sätt, säger Camilla Esberg.
Områden där behovet av fosforgödselmedel är stort är oftast i subtropiska och tropiska områden med gamla jordar. Camilla Esberg startade sitt avhandlingsarbete med att studera hur mikroorganismerna kan tillgodogöra sig fosfor i dessa oftast extremt fosforbegränsade områden. Resultaten visar att så länge mikroorganismerna har tillgång till kol som energisubstrat är de väldigt effektiva i att utnyttja fosforn i marken.

Även i vår närmiljö finns det exempel på hur fosfor kan vara svårtillgängligt även om det nästan inte uppmärksammats tidigare. Camilla Esberg har visat att det finns mindre fosfor i fjällängar än i hedmark. Orsaken till det är kopplat till vattnets transportvägar i landskapet. Fosfor i ängsmarken binds upp som kalciumfosfater och därmed minskar tillgängligheten av fosfor för växterna. I ett varmare klimat antas att tillgången på kväve kommer att öka. I områden där fosfor binds upp kemiskt som i ängsmark kommer det att förändra kvotförhållandet mellan kväve och fosfor och kan förmodligen påverka växtsamhällets sammansättning. Motsvarande förändring sker förmodligen inte i hedmark. Camilla Esbergs upptäckter har bidragit till att öka vår förståelse om hur växter och mikroorganismer kan påverka och påverkas av tillgängligheten av fosfor. Det är en viktig pusselbit i att förstå hur ett varmare klimat kommer att påverka vår fjällmiljö i framtiden.

Camilla Esberg är född och uppvuxen i Kiruna och har en magisterexamen i markvetenskap från SLU i Uppsala. Under tiden som doktorand på Umeå Universitet var hon bosatt i Abisko.

Torsdagen den 27 maj försvarar Camilla Esberg, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Phosphorus availability and microbial respiration across biomes: from plantation forest to tundra. Svensk titel: Fosfortillgänglighet och mikrobiell respiration i olika biomer: från skogsplanteringar till tundra.
Disputationen äger rum kl 9:00 i Aulan, Institutet för rymdfysik, Rymdcampus 1, Kiruna. Fakultetsopponent är: Professor Dan Binkley, Department of Forest, Rangeland and Watershed Stewardship, Colorado State University, USA.

Avhandlingen är e-publicerad på:

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Camilla Esberg
Telefon: 070-7866322

I strävan att minska arbetslösheten, öka exportproduktionen och betala av på utlandsskulder har frihandelszoner kommit att bli en beprövad utvecklingsstrategi, förespråkad av Internationella valutafonden och Världsbanken. Men det är också en strategi som förknippas med låga löner, anti-fackliga företag och osäkra arbetsvillkor.

Genom att studera den politiska retoriken under två nicaraguanska regeringar med konkurrerande syn på ekonomi och globalisering; det nyliberala/konservativa styret (2002–2007) och Sandinisternas ”revolutionära” regering (2007– ); undersöker Sofie Tornhill hur nationella utvecklingsprojekt formas i relation till transnationella ekonomiska intressen.

För det nyliberala/konservativa politiska projektet som gjorde frihandelszonerna till en framstegssymbol bestod utmaningen i att övertyga investerare om att landet nu tvättat bort sin revolutionära historia och blivit säkert för investeringar. Det gällde också att övertyga väljare om att frihandelzonerna inte innebar att “rea ut” landets befolkning som billig arbetskraft. Sedan Sandinisterna, som ledde revolutionen mot diktaturen i slutet av 70-talet, återfick makten 2007 har de försökt ansluta sig till den latinamerikanska vänstern. Samtidigt består den förra regeringens ekonomiska ramverk i stort.

– I ett sammanhang av stora globala och lokala klasskillnader är det svårt både att bejaka och att utmana dagens dominerande ekonomiska ordning. Frihandelszonernas kvinnodominerade låglönejobb matchar inte föreställningar om nationella framsteg men de är också del av en global ordning som det är oerhört svårt för enskilda länder att förändra eller ställa sig utanför, säger Sofie Tornhill.

Den politiska retoriken riktas till utländska investerare, potentiella väljare och även uttryckligen till arbetare i frihandelszonerna. Deras föreställda intressen tas som intäkt för olika politiska projekt, på nationell nivå, så väl som i utvecklingsprogram. Ofta utmålas frihandelszoner som en möjlighet för i synnerhet kvinnor att integreras i den globala ekonomin.

– I den förra regeringens retorik uppmuntrades arbetare, till exempel genom TV-reklam, att känna stolthet över sitt arbete och att se det som ett bidrag både till sina familjer och till nationens utveckling. Sandinisterna å sin sida uppmuntrar arbetare att revoltera mot ekonomiska orättvisor, vilket inte är så lätt då det finns få alternativa arbetsplatser, berättar Sofie Tornhill.

I avhandlingen, som bland annat utgår från intervjuer med arbetare, beskrivs hur mötet mellan nationella utvecklingsprojekt och utländska investerares krav på effektivitet och lönsamhet tar sig uttryck på fabriksgolvet och i arbetarnas vardag.

– Arbetarna ställs inför omöjliga val. Att leva upp till företagens krav på effektivitet innebär praktiskt taget att utplåna sig själv och sina egna intressen. Utanför fabrikerna väntar ständigt arbetslösa som kan ta över om någon är missnöjd med arbetsvillkoren eller inte håller måttet, säger Sofie Tornhill.

Men fabriksarbetet utgör också en plattform för solidaritet och organisering, trots de svåra villkoren, vilket kan ge upphov till alternativa bilder av globaliseringens effekter.

Studien baseras på policydokument, tal, intervjuer, reklam och informationsmaterial.

Avhandlingens titel: “Capital Visions. The Politics of Transnational Production in Nicaragua”

Kontaktinformation
Ytterligare information
Sofie Tornhill, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 23 17, 0738-162595, e-post sofie.tornhill@statsvet.su.se

Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=6936&a=80457

De senaste rönen kring mastcellen kommer att presenteras och diskuteras vid ett vetenskapligt möte i Sigtuna den 27-28 maj. Mötet arrangeras av ett svenskt nätverk av mastcellsforskare, MacNet, som finansieras av Vetenskapsrådet och som koordineras av professor Gunnar Nilsson vid Karolinska institutet. Från SLU deltar Sara Wernersson och Gunnar Pejler.

Detta är tredje mötet som arrangeras av MacNet och förutom vetenskapliga presentationer kommer man även att diskutera möjligheter och svårigheter kring kommersialiseringen av forskningsresultat.

Forskare inom MacNet har medverkat till flera viktiga upptäckter kring mastcellens betydelse vid hälsa och sjukdom. I samarbete med amerikanska forskargrupper har man t.ex. visat att mastcellen har en skyddande funktion mot ormgift. Mastceller behövs också för att skydda oss mot vissa typer av infektioner. Men mastceller kan även ha skadliga funktioner och det finns idag starka bevis för att mastceller försämrar sjukdomsförloppet vid flera av våra vanligaste folksjukdomar, däribland astma, cancer, reumatism, hudinflammationer och åderförkalkning.

MacNet har därför en viktig roll att stärka den svenska forskningen inom det här området då en ökad kunskap om mastcellens funktion har stor potential och kan leda till förbättrade behandlingsmöjligheter för en rad svåra sjukdomar.

Kontaktperson:
Sara Wernersson, Docent och medlem i styrgruppen för MacNet
Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för Anatomi, Fysiologi och Biokemi
BMC, Box 575, 751 23 Uppsala
sara.wernersson@afb.slu.se
http://biokemi.afb.slu.se/ShowPage.cfm?OrgenhetSida_ID=7828
Tel: 018-4714119 (arbete), 0707-389410 (mobil)

Koordinator för MacNet:
Prof Gunnar Nilsson, Karolinska Institutet
Gunnar.P.Nilsson@ki.se
http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=16906&l=sv <http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=16906&l=sv> <http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=16906&l=sv>

Se även översiktsartikel i Läkartidningen nr 12 2009 volym 106:
Mastcellen – både ond och god
Dags att omvärdera mastcellens roll vid hälsa och sjukdom
Skriven av prof. Gunnar Pejler (SLU) och prof. Gunnar Nilsson (KI)
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11633

Cellulosa är den vanligaste organiska substansen i naturen och det basmaterial som Kristiina Oksmans forskning bygger på.

Cellulosa används inom en rad olika områden, t ex vid tillverkning av papper, förpackningar, olika slag textilier, läkemedel mm.

Kristiina Oksmans forskargrupp arbetar med cellulosa på nanonivå.

Genom att bryta ned och studera cellulosan på atomnivå kan forskarna förändra dess egenskaper och använda den i nya sorters bionanomaterial. Cellulosafibern fungerar då som armering i de nya materialen.

– Vi ska skapa en lång, stark och naturlig nanofiber genom att separera ut de delar av cellulosan som är fasta, från de som har en mera löslig struktur. Dagens cellulosa fibrer är bara några millimeter långa vilket förhindrar utvecklingen av starka material. Vi försöker att tillverka fibrer som i princip kan bli hur långa som helst och som gör att vi kan få fram bionanokompositer som är väldigt starka, säger hon.


Kan ersätta stål på sikt
Efterfrågan på nanocellulosafibrer är stor i industrin. Tord Gustafsson är forsknings- och utvecklingschef på företaget APC Composite AB i Luleå. Han ser stora utvecklingsmöjligheter för träbaserade nanomaterial.

– Trä på nanonivå är ungefär hundra gånger så starkt och tjugo gånger så styvt som vanligt trä, säger han. Lyckas vi få fram ett starkt träbaserat material innebär det att vi kan börja ersätta produkter som idag tillverkas t ex av stål med produkter tillverkade av trä.



Kompatibelt med människans kropp
I ett pågående EU-projekt provar Luleåforskarna att utveckla ledband och senor, tillverkade av bionanokomposit som kombinerar cellulosa och kollagen, dessa kommer under hösten testas i djur. De läkare som medverkar i projektet är lyriska över de resultat som forskarna påvisat i tester av materialet.

– Fördelen med att använda kollagen och cellulosa är att båda är kompatibla med kroppen vilket leder till färre avstötningar, säger Kristiina Oksman. Tester visar att ledbanden fungerar vid höga temperaturer och i fuktiga miljöer liknande den i människokroppen.

I projektet Bio4energy återvinner forskarna cellulosa från restprodukter från bioetanoltillverkning. Projektet ingår i den omfattande satsning som regeringen gör på strategiska forskningsområden som bedömts vara viktiga för svensk tillväxt.

– Ligninresterna från etanoltillverkningen innehåller 50 procent cellulosa. Det innebär att vi kan bidra till att få produktionen av bioetanol att gå runt ekonomiskt eftersom nanocellulosafibrer har ett betydligt högre ekonomiskt värde än vad etanolen har.

Kristiina Oksman och hennes forskargrupp har utvecklat en process för att lösa fibrerna i cellulosa och skilja ut de längre och starkare fibrerna som blir basen i nya naturliga kompositmaterial.

– Vi vill utveckla tillverkningsprocessen av bionanokompositer. Idag krävs en relativt kostsam anpassning av produktionsutrustningen när man ställer om produktionen från tillverkning av syntetiska kompositer till bionanokompositer.

Kontaktinformation
Upplysningar: professor Kristiina Oksman, 070-358 53 71 , 0920 – 49 33 71, kristiina.oksman@ltu.se