Hög kreativ förmåga har visat sig vara något vanligare hos människor som har psykisk sjukdom i släkte och man har sett en koppling mellan kreativitet och något ökad risk för både schizofreni och bipolär sjukdom. Även vissa psykologiska drag, som förmåga att göra ovanliga- eller bisarra associationer, går igen hos både schizofrena och friska högkreativa människor. Och nu får sambandet mellan kreativitet och psykisk ohälsa ytterligare vetenskapligt stöd.
– Vi har studerat hjärnan och en viss sorts receptorer, så kallade dopamin D2-receptorer, och vi visar att dopaminsystemet hos friska högkreativa människor liknar det som finns hos schizofrena, säger docent Fredrik Ullén, Institutionen för kvinnor och barns hälsa, vid Karolinska Institutet.
Exakt vilka mekanismer i hjärnan som ligger bakom dessa samband vet de fortfarande lite om, men Fredrik Ullén säger att en rimlig tanke är att funktionen hos system i hjärnan som använder dopamin är av betydelse, bland annat har gener för dopaminreceptorer visat sig vara kopplade till en förmåga av divergent tänkande. Med hjälp av divergenta psykologiska tester, där uppgiften är att hitta många olika lösningar på ett problem, har man i denna studie mätt friska människors kreativitet.
– Studien visar att högkreativa människor som lyckades bra på divergenta tester hade lägre täthet på dopamin D2-receptorer i hjärnområdet thalamus än vad lågkreativa hade. Även schizofrena har låg täthet av D2-receptorer i thalamus. Ett fynd som antyder en tänkbar orsak till kopplingen mellan psykisk sjukdom och kreativitet, säger Fredrik Ullén.
Thalamus är det område i hjärnan som fungerar som ”reläcentral” där information filtreras innan den når områden i hjärnbarken, som bland annat används för tänkande och problemlösning.
– Färre D2-receptorer i thalamus ger förmodligen mindre filtrering av signaler och därigenom ett ökat informationsflöde från thalamus, säger Fredrik Ullén och berättar vidare att det i sin tur skulle kunna vara en mekanism som ligger bakom både friska högkreativa människors förmåga att se många ovanliga samband i en problemlösningssituation och de bisarra associationer man finner hos psykiskt sjuka.
Fredrik Ullén kommenterar även sina nya forskningsresultat med: ”Thinking outside the box might be facilitated by having a somewhat less intact box”, vilket fritt översatt skulle bli ”Man har större möjligheter att tänka annorlunda om ramarna inte är så strikta”.
Publikation: ‘Thinking Outside a Less Intact Box: Thalamic Dopamine D2 Receptor Densities Are Negatively Related to Psychometric Creativity in Healthy Individuals’, Örjan de Manzano, Simon Cervenka, Anke Karabanov, Lars Farde & Fredrik Ullén, PLoS ONE, online 17 May 2010.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Docent Fredrik Ullén
Institutionen för kvinnors och barns hälsa
Mobil: 0707-43 08 58
E-post: fredrik.ullen@ki.se
Doktorand Örjan de Manzano
Institutionen för kvinnors och barns hälsa
Mobil: 0736-48 51 88
E-post: orjan.demanzano@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95 eller 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
BILD: Fredrik Ullén, foto av Carsten Dürer.
Nu publiceras de första sammanvägda resultaten av Interphone – den största internationella studien hittills kring eventuella samband mellan mobiltelefonanvändning och risk för hjärntumör och andra tumörer i huvudet. Studien har koordinerats av WHOs cancerforskningsorgan IARC och har genomförts av 16 forskningscentra i 13 länder, däribland Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet i Sverige. De aktuella resultaten gäller hjärntumörer. Senare väntas även resultat för spottkörteltumör och tumör på hörselnerven. Svenska och nordiska resultat från Interphone har redovisats tidigare.
Totalt 2708 personer med hjärntumörtypen gliom och 2409 personer med hjärntumörtypen meningiom har jämförts med friska kontrollpersoner med avseende på tidigare mobiltelefonanvändning. Informationen om mobiltelefonanvändning har inhämtats från samtliga studiedeltagare genom standardiserade intervjuer.
Sammantaget visar resultaten ingen ökad risk för hjärntumör hos personer som använt mobiltelefon regelbundet i minst tio års tid.
– Hade det funnits en ökad risk efter drygt 10 års mobiltelefonanvändning borde vi ha sett det i Interphone. Resultaten stämmer överens med tillgänglig experimentell forskning som inte kunnat påvisa någon cancerframkallande effekt av den typ av strålning som mobiltelefoner avger. De stämmer också med tidigare epidemiologisk forskning säger Maria Feychting, professor i epidemiologi vid Karolinska Institutet, och ansvarig för den svenska delen av Interphone.
Antydningar till ökad risk för gliom ses dock i den statistiska analysen för de 10 procent av studiedeltagarna som har uppgett den längsta sammanlagda samtalstiden (mer än 1640 timmar). Forskarna ställer sig tvekande till att sambandet avspeglar en verklig riskökning då materialet innehåller potentiella felkällor som kan ha gett upphov till sambandet. Bland annat finns i den här gruppen personer som uppgett osannolika mobilvanor med över 12 timmars samtalstid per dag i flera års tid.
– Osäkerheterna kring de högsta exponeringsnivåerna måste utredas i fortsatt forskning, även om de snarare talar för svagheter i studien än för en verklig riskökning. Vi har heller ingen information om mobiltelefonanvändning under längre tid än ca 15 år, säger Maria Feychting.
I Sverige insjuknar årligen cirka 7 personer per 100 000 vuxna i gliom, vilket motsvarar cirka 1 procent av all cancer. Denna cancerform är ytterst sällsynt bland personer under 40 års ålder och ingen ökning av antalet fall har noterats sedan handhållna mobiltelefoner introducerades i mitten av 1980-talet enligt cancerstatistiken, som i Sverige sträcker sig t.o.m. 2008.
Interphone finansieras av EU:s femte ramprogram och International Union against cancer (UICC). UICC erhåller för detta ändamål finansiering från Mobile Manufacturers forum och GSM association. Fördelning av medel till Interphones forskare via UICC regleras av avtal som garanterar forskarnas fullständiga oberoende, se http://www.iarc.fr/en/research-groups/RAD/RCAd.html. Den svenska studien har haft ytterligare finansiering från Vetenskapsrådet och Cancerfonden.
Publikation: ”Brain tumour risk in relation to mobile telephone use: results of the INTERPHONE international case-control study”, The INTERPHONE study group, International Journal of Epidemiology, online 18 May 2010, doi: 10.1093/ije/dyq079.
Se presskonferensen på: http://ki.se/pressrum (rörliga pressbilder).
Hämta bildporträtt av Maria Feychting på: http://ki.se/pressrum (pressbilder).
För mer information, kontakta:
Professor Maria Feychting, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet
Tel: 08-524 874 65 eller 070-622 74 65
E-post: Maria.Feychting@ki.se
Professor Anders Ahlbom, prefekt vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet
Tel: 08-524 874 70 eller 076-886 62 72
E-post: Anders.Ahlbom@ki.se
Anna Persson, informatör, Institutet för miljömedicin
Tel: 08-524 875 05 eller 070-658 75 05
E-post: anna.persson@ki.se
Sabina Bossi, pressekreterare, Karolinska Institutet
Tel: 08-524 860 66 eller 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
I avhandlingen ”Kejsarsnitt utan medicinsk indikation: attityder, förekomst och önskemål” visar Annika Karlström bland annat hur kejsarsnitten utan medicinska skäl ökat under en tioårsperiod. De kejsarsnitt som görs på grund av förlossningsrädsla, tidigare negativa erfarenheter eller andra psykosociala skäl har tredubblats mellan åren 1997 och 2006.
– Det handlar inte om så stor andel av det totala antalet kejsarsnitt, men det är den del som ökat mest, säger Annika Karlström.
Variationerna är stora mellan Stockholms län och de fyra nordligaste länen. Det är vanligare med kejsarsnitt utan medicinska skäl i Stockholm. Det är också där som ökningen varit störst.
Annika Karlström visar att läkare och barnmorskor går en svår balansgång. De är tveksamma till kejsarsnitt utan medicinska orsaker eftersom riskerna är större än vid en vaginal förlossning. Samtidigt finns en respekt för kvinnors förlossningsrädsla och negativa erfarenheter. Avhandlingens resultat visar också att det var få kvinnor som önskade kejsarsnitt. De kvinnor som önskade och fick kejsarsnitt upplevde vården mer negativt och fick en sämre förlossningsupplevelse än de kvinnor som fött vaginalt.
– Min avhandling ger ökad kunskap om kvinnors önskemål och erfarenheter. Kontinuerligt stöd under förlossningen sänker kejsarsnittsfrekvensen. Jag tror att vi behöver jobba annorlunda på våra förlossningskliniker med mer stöd åt de födande kvinnorna. Då skulle nog färre önska kejsarsnitt.
Annika Karlström disputerar den 21 maj vid Campus Sundsvall, Mittuniversitetet. Ämnet är omvårdnad.
Kontaktinformation
Annika Karlström, telefon 060-14 85 76, mobil 070-322 07 67, e-post: annika.karlstrom@miun.se
En statistisk undersökning görs för att man är intresserad av att uppskatta någon egenskap hos en population av enheter. Det kan vara att vi är intresserade av hur de röstberättigade kommer att rösta i det kommande valet. Genom att studera ett urval av enheter, även kallat stickprov, går det att dra slutsatser om hela populationen. Ju bättre själva urvalet är genomfört, desto mer korrekta slutsatser kan dras.
Ett exempel är om man vill uppskatta den totala mängden utsläpp från 50 olika fabriker, men bara har råd att göra mätningar på 10 fabriker. Hur ska dessa 10 fabriker då väljas ut? Man kan misstänka att stora fabriker står för mer utsläpp än små fabriker. Genom att välja ut stora fabriker med större sannolikhet än små fabriker kan man få en bättre uppskattning av den totala mängden utsläpp. Det finns många olika metoder som kan användas vid denna typ av urval. I avhandlingen har dessa metoder utvärderats och förbättrats.
Anton Grafström är född 1979 och uppvuxen i Härnösand. Han började studera till energiingenjör vid Mittuniversitetet i Härnösand 1999. Det ökande intresset för matematik gjorde att han år 2002 flyttade till Umeå och började läsa på programmet för tillämpad matematik. År 2005 tog han en magisterexamen i matematisk statistik och påbörjade därefter sina doktorandstudier i matematisk statistik.
Fredagen den 28 maj försvarar Anton Grafström sin avhandling med titeln On unequal probability sampling designs. Disputationen äger rum kl 13.15 i sal MA121 i MIT-huset. Fakultetsopponent är docent Imbi Traat, Institute of Mathematical Statistics, University of Tartu, Estland.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Anton Grafström
Telefon: 090-7867910
E-post: anton.grafstrom@math.umu.se
Det finns flera former av blodcancer, gemensamt för dem alla är en oreglerad tillväxt av de vita blodkropparna. I avhandlingen granskas de förändringar som sker när en normal blodcell utvecklas till cancercell. Målet är att hitta nya möjligheter till behandling och diagnos.
Cancer uppstår efter ett antal förändringar i cellens inbyggda kontrollsystem som normalt ska begränsa dess livslängd och stoppa tillväxten om något är fel. Avhandlingen visar hur en typ av odlade blodceller, lymfocyter, efter en tid genomgår spontana förändringar som ger dem en obegränsad förmåga att dela sig, dvs. ”evigt liv”. Att detta sker är mycket ovanligt och kan t.ex. liknas vid processen när leukemi utvecklas hos människa. Att cancercellen skaffar sig ”evigt liv” kallas immortalisering och genom att lymfocyterna analyserades vid upprepade tillfällen under odlingen påvisades flera steg med betydelse för cellernas fortsatta tillväxt, t.ex. tydliga förändringar i uttryck av gener som är betydelsefulla för cellernas förmåga att växa och för igenkänning av och reparation av skador på arvsmassan.
En annan viktig faktor i arvsmassan för att reglera hur många gånger en cell kan dela sig är kromosomernas ändpartier, telomererna. De flesta cancerceller stabiliserar sina telomerer genom att aktivera ett enzymkomplex, telomeras, vilket kan leda till en obegränsad förmåga att dela sig. I avhandlingen framläggs nya fynd om hur telomererna regleras och bl.a. visas att aktivering av telomeras sker sent under lymfocyternas immortalisering. Flera förändringar som uppstod när de odlade cellerna immortaliserades kunde också ses i lymftumörceller från patienter, och vissa av dessa förändringar är tänkbara mål för framtida behandling.
Sofie Degerman är bosatt i Sävar och uppvuxen i Skellefteå. Hon är doktorand vid Inst. för medicinsk biovetenskap, enheten för patologi, Umeå universitet, där hon kan nås på
tel. 090-785 28 73
mobil 070-277 18 88
e-post sofie.degerman@medbio.umu.se
Fredagen den 21 maj 2010 försvarar Sofie Degerman, Inst. för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The immortalization process of T cells -with focus on the regulation of telomere length and telomerase activity (Immortaliseringsprocessen av T-celler – med fokus på reglering av telomerlängd och telomerasaktivitet).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är prof. John Sedivy, Brown University, RI, USA.
-Vi har sett hur den första delen av spindeltrådsproteinet har en mycket speciell och viktig funktion. Den har helt enkelt kontrollen över när proteinet ska omvandlas till tråd, säger My Hedhammar, en av forskarna vid SLU.
Genom en snabb sänkning av pH-värdet kan spindeln sätta igång omvandlingen till tråd. Innan dess har proteinet som behövs för att bilda tråden förvarats i en körtel i spindelns kropp.
När det är dags att spinna tråd passerar proteinet ut genom en kanal där det omvandlas till tråd. Längs med kanalen ändras förhållandena, bland annat sänks pH från neutral nivå (pH 7) till något surare, pH 6.
-Spindeltrådsproteinet består av tre olika delar. Vid SLU har vi denna gång främst studerat den första delen, som benämns NT, och sett att det har mycket speciella och för spindeln viktiga egenskaper. Vid neutralt pH hjälper NT proteinet att hålla sig i en löslig form. När sedan pH sjunker ser NT till att trådar bildas snabbt och dessutom på ett ordnat sätt, säger My Hedhammar.
Att kunna framställa konstgjord spindeltråd har länge varit många forskares dröm eftersom det är ett av de starkaste material som finns. Det finns därför stora förhoppningar på vad spindeltråd kan användas till i framtiden, allt från kirurgisk söm till skottsäkra västar.
Spindeltråd är ett starkt och elastiskt material och är dessutom biologiskt nedbrytbar. Det kan komma att få stor betydelse inom bland annat medicinsk teknik.
För att kunna framställa spindeltråd på konstgjord väg är grundforskning om hur spindeln gör en viktig pusselbit.Ett antal forskargrupper i världen arbetar med att försöka kartlägga just den processen. Vid SLU finns ett flertal forskare som är engagerade i arbetet som till stor del görs med klassiska biokemiska metoder.
Forskarna har främst gjort sina studier på spindelarten Euprosthenops australis, en art som gör en av de starkaste trådarna och som dessutom är tillräckligt stor för att kunna dissekeras på ett enkelt sätt. Men de nya rönen kring spindeltrådsproteinet tycks gälla för all spindeltråd oavsett vilken art av spindel det handlar om.
De SLU-forskare som står bakom den forskning som nu beskrivs i nya numret av tidskriften Nature är Glareh Askarieh, My Hedhammar, Kerstin Nordling, Anna Rising, Jan Johansson och Stefan D. Knight
Kontaktinformation
För mer information: My Hedhammar, institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU my.hedhammar@afb.slu.se 070-74 24 458
Johan Hansson har undersökt elevers och lärares uppfattningar om historia, i och utanför skolan, samt hur ett eget intresse för historia påverkar dessa uppfattningar. Han visar att det finns stora likheter mellan lärares och elevers tankar om skolämnet historia och om det förflutna mer allmänt. Men det finns också vissa skillnader, inte bara mellan lärare och elever utan även inom respektive grupp.
Studien visar att äldre elever och flickor är mer positiva till skolämnet historia än yngre elever och pojkar. Pojkarna har ett något större intresse för de dramatiska händelserna i det förflutna medan flickorna finner inslag med sociala relationer mellan människor något mer intressanta. Alla är de intresserade av sin egen familjs historia. Lärarnas beskrivningar följer i stort sett samma mönster, både när det gäller sitt eget historieintresse och deras uppfattningar om elevernas. Elevernas intresse för den egna familjens historia verkar de dock inte notera.
Johan Hansson visar i sin avhandling att valet av innehåll i historieundervisningen i hög grad påverkas av lärarens personliga uppfattningar, och inte av styrdokument eller undervisningserfarenheter. Lärarens historieintresse har alltså stor betydelse för vilket lärostoff eleverna erbjuds, och med tanke på det hade varit rimligt med större variationer än vad studien visar. Förklaringen ligger enligt Johan Hansson i att lärarna, liksom deras elever, tar mindre intryck av sin formella utbildning än av populärkulturens skildringar av det förflutna och berättelser av närstående personer.
– Eftersom lärarna har liknande bakgrund, trots skillnader i kön, ålder och uppväxtort, så har de också influerats av samma historiekultur. Den har påverkat deras personliga uppfattningar om vad som är intressant och viktigt, och därmed vad de ger utrymme i sin undervisning.
Den stora skillnaden inom lärargruppen gäller istället hur de betraktar undervisningens syfte, och det tycks i sin tur påverka vilka arbetssätt de väljer. Johan Hansson ser två inriktningar: elevorienterade lärare, företrädelsevis grundskolelärare, respektive gymnasielärare som kan sägas vara ämnesorienterade.
– De elevorienterade lärarnas elever får mer inflytande över undervisningsmetoderna, men de ämnesorienterade lärarna har större variation under sina lektioner, säger Johan Hansson. Enligt lärarna är det vanligaste sättet att undervisa att de själva framför något muntligt, men eleverna beskriver också läroboken som ett vanligt inslag.
————-
Torsdagen den 21 maj försvarar Johan Hansson, institutionen för idé- och samhällstudier Umeå universitet, sin avhandling med titeln Historieintresse och historieundervisning: elevers och lärares uppfattning om historieämnet. Disputationen äger rum klockan 10.00 i Hörsal A, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är docent Bengt Schüllerqvist, Avdelningen för politiska och historiska studier, Karlstads universitet.
Avhandlingen är e-publicerad:
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:313665
Kontaktinformation
Johan Hansson, institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet
johan.hansson@historia.umu.se
090-786 68 16, 070-280 11 42
Målet att garantera kvinnors tillgång till preventivmedel, akuta preventivmedel och säkra aborter kan tyckas enkelt. Men i Peru är lagstiftningen kring abort mycket restriktiv: abort är bara tillåtet när graviditeten hotar kvinnans liv eller hälsa. Kvinnorna möter dessutom enorma socioekonomiska och geografiska hinder för att få tillgång till dessa tjänster och är diskriminerade på grund av sitt kön, klass och etnicitet. Motståndet är också stort från den katolska kyrkan och dess allierade som inte vill göra dessa tjänster tillgängliga.
I avhandlingen beskrivs hur organisationer och enskilda människor i regionerna Arequipa och Cuzco bidragit till kvinnorörelsens kamp för rätten till preventivmedel sedan 1980-talet. Till en början undervisade de låginkomsttagare, kvinnogrupper och regeringens vårdpersonal om preventivmedel, fertilitet och kroppen. I mitten av 1990-talet startades kampanjer i syfte att påverka regeringens politik, eftersom man ansåg att kvinnor saknade rättslig skydd och det saknades direktiv för att stötta nya metoder. Under 2001 inledde Peru en decentraliseringsprocess, viket ledde till att regionala regeringar som fick den lagstiftande och verkställande makten utsågs. Aktivisterna i de båda regionerna såg då ett behov av att samordna och utveckla gemensamma strategier för arbetet i form av ett nätverk, eftersom varken politiska partier eller andra organisationer inom ramen för den nya regionala politiken tog på sig den uppgiften.
Studien visar även hur nätverken arbetat med kampanjerna för att förverkliga sina mål. Bland annat har man har man satsat på att nå andra betydande aktörer än bara de statliga beslutsfattarna, exempelvis kvinnogrupper, hälsovårdsföreningar och den katolska kyrkans ledare, för att kunna bedriva opinionsbildning och interagera med myndigheter. En strategi har också varit att rama in sina feministiska ideal på ett rimligt sätt, till exempel genom att lyfta fram kvinnors mänskliga rättigheter, hälsa och rättvisa i samhället snarare än kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och sexuella frihet. Budskapet i kampanjerna har ofta spelat på känslor, såsom kvinnors ilska, stolthet och solidaritet, och har framställts på olika sätt beroende på vilken aktör man vänt sig till och vilken förkunskap dessa mottagare har.
– Det är viktigt att skapa förtroende och bygga upp en god relation till de olika samhällsaktörerna. Därför vill man inte väcka anstöt i sina kampanjer utan på ett informativt sätt visa på kvinnans situation, berättar Ann-Britt Coe.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Anna-Britt Coe
Sociologiska institutionen, Umeå universitet
Telefon: 0705 23 20 35, 090-786 78 26
E-mail: anna-britt.coe@soc.umu.se
Studien är genomförd vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. 36 personer ingick i gruppen som åt medicin mot sin epilepsi och 51 personer ingick i gruppen som genomgått epilepskirurgi. Det fanns även en kontrollgrupp av friska individer. Alla deltagare utreddes med bland annat undersökningar av deras intellektuella förmåga, minnes- och uppmärksamhetsförmåga samt förmåga till mental snabbhet.
Gruppen som fick medicin följdes sedan upp efter fem år.
– Vi fann att deltagarna i gruppen hade i högre grad fler kognitiva svårigheter än de i kontrollgruppen. Vid uppföljningen fem år senare hade de även försämrats i minnes- och uppmärksamhetsförmåga samt i mental snabbhet i jämförelse med kontrollgruppen, säger Lena Andersson-Roswall, legitmerad psykolog och forskare i epilepsiforskningsgruppen på institutionen vid neurovetenskap och fysiologi.
De kirurgiskt behandlade patienterna följdes upp dels efter två år dels tio år efter ingreppet. Det visade sig att dessa patienter inte blivit sämre i sina kognitiva förmågor av sin sjukdom mellan två och tio år efter operationen.
-Men det språkliga minnet kan påverkas vid operationen i den vänstra tinningloben. Försämring sågs också för dessa patienter två år efter operationen men under uppföljningen efter tio år hade dessa minnessvårigheter inte förvärrats. Dock kan detta variera mellan olika individer, konstaterar Lena Andersson-Roswall som även funnit i sin avhandling att vissa patienter till och med återhämtar sig delvis i sin minnesfunktion.
Hon anser att det är viktigt att personer med svårbehandlad epilepsi erbjuds möjlighet till utredning för epilepsikirurgi redan tidigt i sjukdomsförloppet och att de också oavsett behandlingsform erbjuds regelbundna uppföljningar.
-Våra resultat i studien kommer att kunna användas i utredningar för rådgivning inför eventuell kirurgisk behandling av personer med svårbehandlad epilepsi.
FAKTA EPILEPSI
Epilepsi yttrar sig i anfall med eller utan påverkan av medvetandet och även med eller utan samtidiga kramper. Anfallen beror på övergående störningar i hjärnans elektriska nervimpulser. Orsaker till epilepsi kan vara tillfälliga eller permanenta skador i hjärnan, men orsaken kan inte alltid fastställas. Cirka en procent av Sveriges befolkning har en benägenhet att få upprepade epileptiska anfall. Det finns läkemedel och även kirurgi som kan lindra symtomen.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid sektionen för klinisk neurovetenskap och rehabilitering, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet.
Avhandlingens titel: Longitudinal cognitive changes in medically and surgically treated patients with drug resistant partial epilepsy.
Avhandlingen försvaras måndagen den 17 maj, kl 9.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Leg. Psykolog och forskare Lena Andersson-Roswall, telefon: 0707-83 58 98, e-post: lenaar@privat.utfors.se
Handledare:
Professor Kristina Malmgren, telefon: 031- 3422763, e-post: kristina.malmgren@neuro.gu.se
Universitetslektor Hans Samuelsson, e-post: hans.samuelsson@psy.gu.se
Leg psykolog, leg psykoterapeut PhD fac.med. Elisabeth Engman, e-post: elisabeth.engman@comhem.se
Även för människor som varit döda länge räcker det med små mängder biologiskt material för att kontrollera en persons identitet eller testa för vissa sjukdomar. På Uppsala universitet finns en liten smula av drottning Kristinas DNA, tillräckligt mycket för att ta reda på om hon led av någon rubbning av könsutvecklingen. Testet i sig är inte tillräckligt för att sätta stopp för ryktet om att hon inte skulle vara en ”riktig” kvinna eftersom det inte utesluter andra tillstånd, men bara det faktum att det kan göras väckte tillräckligt många etiska frågor för en hel doktorsavhandling.
– Levande skyddas av lagen om genetisk integritet. För drottning Kristina och för andra historiska personer finns det inga lagliga hinder, men det finns kanske ändå en integritet att skydda, säger Malin Masterton vid Centrum för forsknings- och bioetik.
Men vem är det då som har ett intresse av att skyddas? Enligt Malin Masterton kan delar av en persons identitet finans kvar efter döden. Ett sätt att se på identitet är som en livsberättelse som både står för sig själv och vävs ihop med andra människors berättelser. Sett på det här sättet har också döda ett namn och ett rykte som kan vara värt att skydda.
Om döda, liksom levande, har en integritet och ett rykte har de också moralisk status och vi kan göra fel mot dem. Enligt Malin Masterton har vi tre plikter gentemot de döda. Vi har en plikt att vara sanningsenliga för att bevara en persons rykte. Vi har också en plikt att respektera de dödas personliga integritet i forskningssammanhang. Slutligen har vi en plikt att erkänna fel som begåtts mot döda, som till exempel olagliga utgrävningar som skedde i början av 1900-talet.
– Jag argumenterar för att döda ska erkännas egen moralisk status, kopplat till vår respekt för mänskligt liv, säger Malin Masterton.
Avhandlingen är relevant både för hanteringen av kända historiska personer och för debatten om alla de anonyma mänskliga kvarlevor som finns bevarade på universitet, institutioner och museer. Framförallt är det urfolk som har reagerat på hanteringen av sina förfäders kvarlevor och krav på återförande och återbegravning måste bemötas i Sverige, både av arkeologer och museer.
I avhandlingen diskuterar Malin Masterton etiska riktlinjer för hanteringen av mänskliga kvarlevor och kommer med förslag till ändringar. Utgångspunkten är att även döda har en identitet i form av en livsberättelse.
– Vi kanske borde förhålla oss till samiska skelett på samma sätt som vi gör till drottning Kristinas DNA, säger Malin Masterton.
Malin Masterton försvarar sin avhandling den 29 maj 2010.
Kontaktinformation
Mer information kontakta Malin Masterton, telefon: 018-471 62 32, e-post: malin.masterton@crb.uu.se
– Vi vet att det inte fungerar särskilt bra att segregera de här barnen och sätta dem i särskilda undervisningsgrupper eller hem för vård och boende. Ändå fortsätter vi att göra det. Jag ville veta varför.
Det säger Susanne Severinsson, socionom som disputerar i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet. Hon har följt arbetet i en s.k. särskild undervisningsgrupp (f.d. skoldaghem), samt i två HVB, hem för vård och boende.
Det här är verksamheter som till stor del är osynliggjorda, säger hon. Ingen vet riktigt hur många barn som är placerade i särskilda undervisningsgrupper. När det gäller HVB är två myndigheter inblandade, Skolverket och Socialstyrelsen. Barnen ska få både behandling och undervisning. I praktiken tar dock oftast behandlingen över, på undervisningens bekostnad.
Susanne Severinsson visar hur de anställda på dessa hem arbetar med att skapa en hemlik miljö och tillitsfulla relationer till barnen. Samtidigt finns kravet att barnen måste ändra sig.
– De här barnen betraktas vara fel. De känner fel, de tänker fel, de gör fel. De måste förändra sig, exempelvis lära sig hantera sin ilska.
Barnen görs ansvariga för denna förändring. Skolan hålls utanför, den har de ju lyfts bort ifrån. Föräldrarna ska visserligen involveras, men här finns en otydlighet, säger hon, i hur de ska hanteras.
Barnen utreds ofta mycket grundligt. En del får neurologiska diagnoser, s.k. bokstavsbarn. Hos andra kan ingen diagnos fastställas som förklarar deras beteende.
Men trots olika diagnoser bemöts barnen sedan i stort sett på samma vis.
– Diagnoserna spelar egentligen ingen roll för inriktningen på åtgärderna, säger hon.
Trots mycket god vilja hos de anställda finns ett famlande i hur dessa barn kan hjälpas.
Det är en stor utmaning att skapa pedagogiska verktyg som kan möta även mycket stökiga barn i skolmiljön, avslutar hon.
– Det här är barn som utmanar skolan. Det är dags för skolan att ta den utmaningen.
Kontaktinformation
Susanne Severinsson disputerar den 27 maj. Hon nås på telefon 0708-554514 men hellre mail susanne.severinsson@liu.se
Avhandlingen analyserar läkemedelsanvändning ur olika aspekter och baseras på individdata över alla uthämtade receptförskrivna läkemedel från Socialstyrelsens läkemedelsregister åren 2005-2008. Avhandlingen är den första samlade vetenskapliga rapporten om en hel befolknings läkemedelsanvändning i allmänhet och multimedicinering med tillhörande kostnader i synnerhet.
De viktigaste slutsatserna i avhandlingen är:
– Andelen individer med läkemedelsanvändning och multimedicinering var hög inom alla åldersgrupper och var högre för kvinnor än för män.
– Två tredjedelar av alla individer med fem eller fler olika läkemedel och nära hälften av alla individer med tio eller fler olika läkemedel 2006 var under 70 år. Multimedicinering bör därmed beaktas som en riskfaktor för läkemedelsrelaterade problem inom alla åldersgrupper.
– De regionala skillnader i multimedicinering som observerades förklaras i första hand av olikheter i den regionala åldersfördelningen.
– Antalet läkemedel varje individ använder ökar inte enbart riskerna som är förenade med multimedicinering, utan även bördan av ett ökat antal doser per läkemedel, speciellt för äldre.
– Individer med tio eller fler olika läkemedel stod för nära hälften av de totala läkemedelskostnaderna för uthämtade läkemedel. Insatser med fokus att reducera antalet läkemedel för denna grupp av patienter med många läkemedel kan därför även medföra en väsentlig minskning av de totala läkemedelskostnaderna.
– Trots olika nationella och regionala insatser i Sverige att minska antalet läkemedel per patient, så ökade årligen antalet uthämtade läkemedel per individ, och andelen individer med multimedicinering mellan 2005 och 2008.
Den i avhandlingen beskrivna ökningen av multimedicinering under 2005-2008 visar att det är viktigt att övervaka utveckling av läkemedelsanvändningen i alla åldrar.
Avhandlingen understryker också vikten av att patienten får en lämplig och balanserad läkemedelsbehandling. För läkare finns därför behov av information om patientens verkliga användning av alla olika typer av läkemedel. För samhället finns behov av att utveckla förskrivnings- och förmånssystem som kan minska de stora resurser som läggs på läkemedel som patienter hämtar ut från apotek men sedan inte använder.
Bo Hovstadius arbetar med hälso- och sjukvårdsfrågor på PricewaterhouseCoopers. Han är doktorand i biomedicinsk vetenskap vid Linnéuniversitetet i Kalmar sedan 2008.
Avhandlingen “On drug use, multiple medication and polypharmacy in a national population” försvaras tisdagen den 18 maj 2010, kl 09.00. Disputationen äger rum i sal N2007, Smålandsgatan 26B, Linnéuniversitet i Kalmar. Opponent är med. dr Björn Wettermark, Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Bo Hovstadius, telefon: 018-481 86 82, Mobil 0709-29 22 01, e-post: bo.hovstadius@pwc.se.
All forskning på människor ska etikprövas för att skydda deltagarna från skador. Etikprövningsnämnder lägger stor vikt vid informerat samtycke till forskning och flera etiska riktlinjer har skrivits med det uttalade syftet att göra just informerat samtycke till regel för alla typer av studier. Men bakom den inriktningen ligger en begränsad syn på autonomi i nämnderna, menar Mats G. Hansson.
– Denna syn kan faktiskt komma att skada patienternas intressen. Den leder också till krav på samtycke inom forskning som bara använder data från olika typer av register och biobanker, säger han.
Att vara autonom handlar om att fatta egna beslut, men som medborgare i ett samhälle delar vi alla ett intresse av att det medicinska kunnandet utvecklas och leder till bättre behandlingar i framtiden, menar Mats G. Hansson.
– Bara det faktum att man frågar efter samtycke minskar antalet deltagare i vilken studie som helst. En del svarar inte och faktum är att det finns fall där ett nej från en handfull personer kan äventyra resultatet för hela studien. Ibland är det inte större marginaler än så för det statistiska underlaget som krävs, säger han.
Den här och många andra etiska frågor diskuteras också vid en internationell konferens i Uppsala den 14-16 juni. Konferensen ställer frågan om den medicinska etiken verkligen är i patientens bästa intresse.
Kontaktinformation
Mer information:
Mats G. Hansson, professor i biomedicinsk etik och föreståndare för Centrum för forsknings- & bioetik (CRB), mats.hansson@crb.uu.se, 018-471 61 97.
Kisel har sina begränsningar och industrin letar efter ett ersättningsmaterial. Elektronikmarknaden omsätter över 200 miljarder dollar per år så finns det stora incitament för att driva på utvecklingen.
Forskaren Johannes Svensson vid institutionen för fysik vid Göteborgs universitet har i sin avhandling undersökt tillverkning och användning av kolnanotuber.
–Jag tror inte att det kan bli billigare att bygga transistorer i något annat material än kisel, men kolnanotuber kan ge mindre och snabbare komponenter som bland annat leder till att datorerna drar mindre ström.
Den otroliga utvecklingen av datorkraft som skett sedan den integrerade kretsen uppfanns på femtiotalet har möjliggjorts av att transistorn, som är den viktigaste komponenten i alla processorer, har blivit allt snabbare.
Det vanligaste halvledarmaterialet i transistorer är kisel eftersom det är billigt och lätt att bearbeta. Kisel har emellertid sina begränsningar. När storleken på transistorerna minskas för att öka deras hastighet så uppstår problem som bland annat leder till ökad effektförbrukning och stora variationer i deras egenskaper.
Genom att byta ut kislet i kanalen mot en kolnanotub så kan transistorerna göras både mindre och snabbare än vad som är möjligt idag. En kolnanotub är en cylinderformad ihålig molekyl med en diameter runt en nanometer (1/50000 av ett hårstrå) som endast består av kol.
En del kolnanotuber är halvledande vilket gör dem lämpliga för transistorer, men det finns flera problem som måste lösas innan man kan koppla ihop dem till större kretsar.
–Eftersom kolnanotuber växer slumpmässigt och det inte går att kontrollera deras position eller riktning så har jag lagt på ett elektriskt fält för att styra tuberna när de växer, säger Johannes Svensson.
Det elektriska fältet leder bland annat till att de flesta kolnanotuber ligger i samma riktning.
–För att visa att det går att bygga elektroniska komponenter som bara innehåller kolnanotuber har jag även byggt en transistor där inte bara kanalen består av en kolnanotub utan även elektroden som används för att styra strömmen.
Ett annat problem som måste lösas för att integrera nanotuber i större kretsar är att det är svårt att tillverka bra metallkontakter till dem. Johannes visar i sin forskning att kontakternas egenskaper förändras beroende på vilken diameter nanotuberna har. Genom att välja rätt diameter kan man kombinera bra kontaktegenskaper med låg strömförbrukning.
Avhandlingen Carbon Nanotube Transistors: Nanotube Growth, Contact Properties and Novel Devices försvarades vid en disputation den 7 maj.
Kontaktinformation
Kontakt: Johannes Svensson, Institutionen för fysik, Göteborgs universitet 0768-53 98 91 031-772 3435 johannes@physics.gu.se
– Om en värdekedja ska fungera felfritt så måste informationsflödet mellan delprocesserna anpassas menar Gunnar Mosnik. Man måste ta hänsyn till företagets filosofi och medarbetarnas världsbild.
Att använda den modell Gunnar Mosnik har utvecklat ger privata och offentliga organisationer möjlighet att koordinera arbetsflöden bättre. Modellen möjliggör också förbättrad kommunikation inom interna och externa arbetsflöden, med målet att stödja arbetsflöden med informationssystem inom och mellan organisationer.
Gunnar Mosniks forskning baseras på ett treårigt EU-projekt inom fordonsindustrin vars mål var att skapa tvärorganisatoriska arbetsflöden.
Gunnar Mosnik har sedan 2001 arbetat med forskning och undervisning inom ämnet informatik och systemekonomi vid Växjö universitet, som blivit Linnéuniversitetet vid årsskiftet.
Avhandlingen ”On Applying Ontologies in Workflows – Ontology driven Workflows for increasing Flexibility and Quality, and reducing Production Time and Cost” försvaras fredagen 21 maj, kl. 10.00. Disputationen äger rum i NCC-salen, Linnéuniversitet. Opponent är professor Christian Stary från Johannes Kepler University Linz, Österrike.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Gunnar Mosnik, telefon 013-130009, e-post gunnar@mosnik.com.
Avhandlingen går att beställa genom Linnaeus University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: lupress@lnu.se.
Att ha ett arbete innebär inte bara att vara självförsörjande utan också att man blir delaktig i samhället och får regelbunden kontakt med andra människor. Emelie Rydbergs doktorsavhandling visar att döva personer har det betydligt svårare att komma in på arbetsmarknaden.
Örebroforskaren har samlat in information till en unik databas över döva personer, som är födda mellan 1941 och 1980, och med hjälp av det materialet har hon kunnat kartlägga döva personers utbildning,arbete och inkomst år 2005.
Hennes studier visar att det finns stora skillnader mellan döva personer och den övriga befolkningen. Fler döva är arbetslösa eller ingår i arbetsmarknadsåtgärder. De har oftare låginkomstyrken och därmed en lägre disponibel inkomst.
– Jag hade förväntat mig att skillnaderna mellan döva och övriga befolkningen skulle kunna förklaras av bakomliggande faktorer så som kön, ålder eller utländsk bakgrund men det som påverkar är faktorer som har med dövhet att göra.
63 procent av döva födda mellan 1941 och 1980 har arbete men av dem ingår ungefär 35 procent i en arbetsmarknadsåtgärd. Den största arbetsmarknadsåtgärden är lönebidraget, som innebär att arbetsgivaren får kompensation eftersom den anställde anses ha nedsatt arbetsförmåga.
– Ofta gör man medicinska bedömningar snarare än att titta på relationen arbete och person. Ur ett medicinskt perspektiv är dövhet en begränsning i kroppsfunktion men det behöver inte betyda att dövhet i sig innebär nedsatt arbetsförmåga. Genom att anpassa arbetsmiljön skulle förmodligen fler kunna få ett vanligt arbete och vara anställda utan lönebidrag.
Dessutom är det dubbelt så vanligt bland döva jämfört med resten av befolkningen att ha en högre utbildningsnivå än vad som krävs för yrket, vilket Emelie Rydberg ser som en indikation på att döva personer diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden.
– Dövas svårigheter på arbetsmarknaden kan bero på arbetsgivares okunskap om döva personers kompetens och bristande arbetsvillkor. Men det kan också finnas andra orsaker, så som att den döva personen har ytterligare funktionsnedsättningar eller brist på tyst kunskap. Viktig information som den hörande befolkningen snappar upp utan att de funderar över det genom till exempel radio som döva går miste om.
– Det är viktigt att dövas situation förs fram och diskuteras.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Emelie Rydberg, MOBIL 0739-965800
