Det finns en stark forskningstradition med rötter i 1800-talet och dess pionjärforskning inom romersk historia, som förnekar existensen av dionysiska extatiska riter, kult, satyrspel och liknande fenomen i det romerska samhället. Liknande företeelser är kända från samtida, omkringliggande samhällen, men enligt tidiga forskare stod romarna över ett sådant beteende. En tendens i brittisk forskning var till exempel att man jämförde och identifierade sig med romarna. Man ansåg att britter och romare hade mycket gemensamt, inte minst som statsmän och kolonisatörer.
– Man menade till och med att man hade ett slags gemensam mentalitet. Detta arv återspeglas även i dagens forskning kring det romerska samhället och religionen, säger avhandlingens författare Carina Håkansson.
Den kristna traditionen har dessutom gjort ett starkt avtryck på religionsforskningen i allmänhet, till exempel hade man svårt att se Dionysoskult som ”riktig” religion. Religion kunde ju knappast sammankopplas med sexuella uttryck och dryckenskap, och det är en av flera framträdande komponenter i den dionysiska kulten. Detta räckte för att tidiga forskare skulle ignorera frågan om dionysisk kult i Rom helt och hållet.
Vår nutida sekulariserade världsbild erbjuder andra tolkningsmöjligheter, och det är en aspekt som Carina Håkansson vill lyfta fram i sin avhandling.
– I sinom tid kommer naturligtvis även denna sekulariserade utgångspunkt att bli kritiserad och ifrågasatt, det ligger ju i forskningens natur, säger Carina Håkansson.
Dionysos förknippas främst med det grekiska området, men en vingud, om än i olika skepnader, har förekommit i hela området som omfattar Grekland, Etrurien och Rom. Fynd från såväl Grekland som Etrurien används därför i avhandlingen som jämförelsematerial till det romerska området.
Satyrer är starkt förknippade med dionysoskult, och satyrers förekomst i Rom i tidig tid påvisas i avhandlingen, liksom det starka band som finns mellan ritual och teater/performance. Carina Håkanssons slutsats är att den dionysiska sfären i Rom mycket väl kan vara upphovet till en framtida romersk dramatisk tradition.
Tvärdisciplinära teorier och metoder
Avhandlingen är utformad som en fallstudie och bygger på tvärdisciplinär grund. Här tillämpas teori och metod från till exempel ikonografi, arkeologi, filologi samt religionsvetenskap. Källmaterialet består av texter från till exempel den romerske historikern Livius och den grekiske skriftställaren Dionysius från Halicarnassus, samt ikonografi, till exempel vasmålningar och arkitektoniska terrakottor.
– Min avhandling riktar sig till ett internationellt forskningssamfund och är ett inlägg i debatten kring hur ett paradigmskifte inom romersk religionsforskning kan komma att förändra vår bild av romarna och deras samtid, säger Carina Håkansson.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: In search of Dionysos. Reassessing a Dionysian context in early Rome
Författare: Carina Håkansson, tel: 031-786 52 87 (arb)
E-post: carina.hakansson@class.gu.se
Tid och plats för disputation: lördagen den 29 maj 2010 kl. 13. Inst. för Historiska studier, Lilla Hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Professor Ingrid E. M. Edlund-Berry, University of Texas at Austin
Avhandlingen ingår i serien Acta Universitatis Gothoburgensis och kan beställas genom UB, Box 222, 405 30 Göteborg
Avhandlingen finns även e-publicerad: http://hdl.handle.net/2077/22099
Människan består av 46 kromosomer och bananflugan, som Anna-Mia Johansson studerat, av åtta. Båda har vi en dubbel uppsättning av kromosomer, där den ena halvan kommer från mamman och den andra från pappan. Honor har två X-kromosomer medan hanar endast har en. Forskare känner sedan tidigare till att generna på X-kromosomen producerar lika mycket protein i honor som i hanar, trots att de senare bara har en X-kromosom. För att åstadkomma denna balans i bananfluga uppregleras generna i hanens X-kromosomer ungefär två gånger. Det sker med hjälp av ett proteinkomplex som binder till hanens X-kromosom och luckrar upp den tätt packade DNA-molekylen. Denna mekanism hjälper till och gör det enklare att översätta den genetiska informationen så att nya proteiner kan bildas.
– Vi har visat att generna uppnår rätt balans genom att begränsa antalet proteinkomplex som kan bildas. Det sker genom att delar av eller hela proteinkomplexet blockerar möjligheterna att bilda ett av de proteiner som ingår i komplexet, förklarar Anna-Mia Johansson.
Uppfattningen har varit att det är unikt att könskromosomer har specifika uppgifter. Anna-Mia Johansson ställde sig frågan om inte andra kromosomer kan fungera på liknande sätt. I sin avhandling har hon därför också undersökt kromosom 4, som inte är en könskromosom. Det visade sig att även denna kromosom har ett liknande system för att reglera proteinproduktion.
I kromosom 4 är DNA:t kompakt och det gör det svårt för generna att uttryckas. Anna-Mia Johansson visar i sin avhandling att generna på kromosom 4 regleras genom ett samarbete mellan två proteiner, POF och HP1. POF, som är det protein hon huvudsakligen arbetat med, binder specifikt till den 4:e kromosomen. Medan POF har en stimulerande effekt på generna från kromosom 4, dämpar HP1 samma gener.
– Tillsammans skapar POF och HP1 ett optimalt förhållande för dessa gener så att det går att finjustera hur mycket protein som bildas. Vi vet inte exakt hur mekanismen fungerar. Däremot har vi kunnat visa att POF hjälper till att transportera den genetiska informationen ut ur cellkärnan där den omvandlas till funktionella proteiner, berättar Anna-Mia Johansson.
Resultaten ger en större förståelse om hur kromosomerna är uppbyggda och hur de fungerar. Dessutom visar de hur gener som finns i en svårtillgänglig omgivning ändå kan uppnå ett korrekt genuttryck.
Fredagen den 4 juni försvarar Anna-Mia Johansson, Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Chromosome-wide Gene Regulatory Mechanisms in Drosophila melanogaster. Svensk titel: Kromosomala genreglerande mekanismer i bananfluga. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Major Groove, byggnad 6L, Umeå Universitet. Fakultetsopponent är professor Kristen M. Johansen, Biochemistry, Biophysics & Molecular Biology Department, Iowa State University, USA.
Avhandlingen är e-publicerad på:
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Anna-Mia Johansson
Telefon: 090-785 67 96
E-post: anna-mia.johansson@molbiol.umu.se
En lav består av en svamp och en alg som lever tillsammans, ibland kan även en cyanobakterie ingå. I Sverige finns det drygt 2100 lavarter och i hela världen nästan 19000.
Lavar är en viktig organismgrupp att studera eftersom de kan ge oss svar på många frågor när det gäller förändringar i vår miljö. De är känsliga för yttre förändringar samtidigt som de är tuffa och kan leva i ogästvänliga miljöer där många andra organismer har svårt att överleva. Å andra sidan så har de svårt att klara till exempel luftens föroreningar i urbana miljöer.
Håkan Lättman disputerar den 9 juni med en avhandling där han studerat utbredning och spridning i tid och rum av epifyter, det vill säga lavar som förekommer på träd, i södra Sverige.
Olika lavarter beroende på ekens ålder
Håkan Lättman har studerat ekar av olika åldrar för att se i vilken ordningsföljd lavarna avlöser varandra. Resultaten visar att somliga lavarter förekommer mest på unga ekar medan andra arter förekommer mest på äldre.
Gul dropplav är sällsynt på grund av brist på ekar
En annan studie gäller en sällsynt lav som kallas för gul dropplav. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur många år det tar för en spor av gul dropplav att växa upp och själv bli ”förälder” för att kunna producera och sprida egna sporer. Resultaten visar att gul dropplav blir ”förälder” tidigast när den är i 25–30 årsåldern.
Orsaken till att gul dropplav är sällsynt kan antingen vara för att laven har svårt att sprida sig från en plats till en annan eller också vara den ringa förekomsten av gamla ekar. Detta undersöktes genom en inventering av gul dropplav på fem platser där 85 prov extraherades, PCR amplifierades och sekvenserades. Samtliga av dessa genetiska tester antyder att gul dropplav inte har svårt för att sprida sig. Det verkar vara den låga tillgången på gamla ekar som gör den sällsynt.
Global uppvärmning kan ha orsakat förflyttning av lavar
Håkan Lättman har även studerat förändringar mellan 1986 och 2003 i utbredningen hos vanliga lavar i södra Sverige. 22 trädarter och 56 lavarter på 64 olika platser studerades. Tre fall visade en signifikant förflyttning, samtliga i en nordöstlig eller nord-nordöstlig riktning. Undersökning ger inte svar på varför lavarna har förflyttat sig eller varför i denna riktning, men tolkningar av lavarnas förflyttning kan ha att göra med en global uppvärmning. De tre lavarna har en nordlig utbredning så riktningen av förflyttningen mot norr på grund av ett varmare klimat är inte osannolik.
Även den bästa riktningen för blåslavens största förekomst och största medeldiametern på bålen undersöktes. Sannolikheten för förekomst av blåslav ökar i en nord-nordöstlig riktning och medeldiametern på bålen ökar i väst-nordvästlig riktning.
Disputation
Håkan Lättman disputerar med sin doktorsavhandling ” Studies on spatial and temporal distributions of epiphytic lichens” den 9 juni klockan 10.00 i sal MA636, Södertörns högskola.
Håkan Lättman disputerar vid Linköpings Universitet. Forskningen har genomförts på Institutionen för Livsvetenskaper vid Södertörns högskola.
Kontaktinformation
Kontakt
Håkan Lättman, Södertörns högskola, 08- 608 47 65 eller hakan.lattman@sh.se
Eleonor Björkman, informatör Södertörns högskola: 08-608 50 62 eller eleonor.bjorkman@sh.se
Idag finns det två vitt skilda förhållningssätt till självmord. Det dominerande suicidpreventiva förhållningssättet utgår från att självmord är en så allvarlig, hotande och för hela samhället nedbrytande handling att den inte enbart kan hanteras av den enskilde individen. Företrädare för det självmordsförespråkande förhållningssättet anser att självmord kan vara ett godtagbart sätt för individen att ”lösa” problem. Och framförallt är det ett beslut som helt ska vila på individen, ingen medmänniska eller samhällelig institution har rätt att ingripa. Genom Internets utbredning har aktörer bakom båda förhållningssätten hittat nya sätt att formulera och omformulera sina budskap, och nya vägar att nå ut till olika mottagare menar Michael Westerlund, Institutionen för journalistik medier och kommunikation (JMK), Stockholms universitet.
– Min avhandling visar att det främst är det självmordsförespråkande förhållningssättet som utmanat och vunnit terräng, och därigenom har kampen mellan de två förklaringsmodellernas sätt att beskriva verkligheten skärpts. I förlängningen kan detta leda till en viss uppluckring av de samhälleliga institutionernas makt och kontroll över självmordsämnet, säger Michael Westerlund.
Michael Westerlund pekar också på att det genom kommunikationen på Internet har blivit möjligt att både vara anonym och samtidigt träda ut i ett offentligt rum för att samtala och dela personliga tankar, känslor och erfarenheter om ett smärtsamt och tabubelagt ämne. På samtalsforum om självmord sker en avidentifiering av en persons mer formella omständigheter kopplade till den fysiska världen (exempelvis namn, ålder, yrke, bostadsort), medan det individen väljer att kommunicera till stor del är autentiskt och utgår från verkligt upplevda situationer, händelser och erfarenheter.
– Att ”vara på riktigt”, att vara en ”verklig” person och att ”mena” vad man säger på Internet behöver inte innebära att man avslöjar (hela) sin identitet. De flesta som kommunicerar på forum där bekännelser och nära samtal om självmord står i centrum gör det utifrån behovet att få känna igen sig hos andra och att få sina tankar, känslor och upplevelser bekräftade som acceptabla, och därigenom nå en förståelse. Samtalen på forumen utgörs alltså i hög grad av en autentisk kommunikation i en anonymiserad offentlighet, säger Michael Westerlund.
Samtalen vittnar också om att de svar och bemötanden användarna ger och tar emot på forumen också återförs till den fysiska och sociala verkligheten utanför Internets domäner.
– Det sker ett utbyte av erfarenheter och upplevelser mellan de virtuella rummen och den fysiska världen, vilket till viss del gör det svårt, och kanske i viss bemärkelse meningslöst, att tydligt skilja dessa kommunikativa dimensioner åt, menar Michael Westerlund.
På ett mänskligt plan har Internet inneburit att skillnaden mellan den personliga, intima kommunikationen och den offentliga, publika kommunikationen delvis har suddats ut, vilket också får konsekvenser för hur självmordsämnet utvecklas och hanteras i vår kultur och vårt samhälle.
– Internet med sina applikationer och nätverk av människor är inte en låtsasvärld, det är en i allra högsta grad verklig värld där de kommunikativa handlingarna får konsekvenser för människor i deras liv, säger Michael Westerlund.
Nära och personliga samtal om självmord har sannolikt förekommit mellan människor i alla tider, men dessa har inte gjorts tillgängliga för andra i den utsträckning som sker idag. Delar av denna typ av personliga och intima samtal har flyttat ut från det privata rummet till Internet, och därigenom blivit offentliga.
– Vid sidan av de konsekvenser detta får vad gäller den mellanmänskliga interaktionen om självmord har det också skapat nya och unika möjligheter till att kunna studera en typ av kommunikation som tidigare varit mycket svår att få tillgång till, berättar Michael Westerlund.
Avhandlingens titel: Självmord och Internet: Kommunikation om ett livsfarligt ämne
Kontaktinformation
Ytterligare information
Michael Westerlund, Institutionen för journalistik medier och kommunikation (JMK), Stockholms universitet, tfn 08-16 4782, 070-789 00 58, e-post westerlund@jmk.su.se
Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=6936&a=79630
Embryonala stamceller kan utvecklas till alla andra celltyper i kroppen och har potentiell användning i behandling där sjuka celler behöver ersättas. Ett problem är dock att det är svårt att odla och utveckla mänskliga embryonala stamceller utan att samtidigt förorena dem. I dag sker odlingen med hjälp av proteiner från djur vilket utesluter senare användning i behandling av människor. Alternativt kan stamcellerna odlas på andra humana celler, så kallade stödjeceller. Dessa producerar dock tusentals okontrollerade proteiner och ger därför upphov till opålitliga forskningsresultat.
En forskargrupp vid Karolinska Institutet har nu lyckats odla humana stamceller helt utan att använda andra celler eller substanser från djur. Odlingen sker på en matta av ett enda humant protein, kallat laminin-511.
– Vi kan nu för första gången odla humana embryonala stamceller i stora mängder i en miljö som är kemiskt helt definierad. Det öppnar nya möjligheter att utveckla olika typer av celler som sedan kan prövas för behandling av sjukdomar, säger professor Karl Tryggvason som har lett studien.
Tillsammans med forskare vid Harvard Stem Cell Institute har forskarna också visat att man på samma sätt kan odla så kallade reprogrammerade stamceller, som med forskarnas hjälp har utvecklats ”bakåt” från bindvävsceller till stamceller.
Lamininin-511 utgör en del av människans bindväv och fungerar i kroppen som underlag för celler att fästa vid. I det nybildade fostret behövs proteinet också för att vidmakthålla cellernas stamcellskaraktär. När fostret börjar utveckla olika vävnadstyper behövs andra typer av lamininer.
Hittills har olika laminintyper inte varit tillgängliga för forskningen eftersom de är nästan omöjliga att rena från vävnader och svåra att producera. Karl Tryggvasons forskargrupp har under de senaste dryga två decennierna klonat generna för flesta humana lamininer, studerat deras biologiska roll, beskrivit två genetiska lamininsjukdomar och de senaste åren även lyckats producera flera laminintyper med genteknologiska metoder. I det aktuella experimentet har forskarna framställt laminin-511 genom så kallad rekombinant teknik.
Publikation: “Long-term self-renewal of human pluripotent stem cells on human recombinant laminin-511”, Sergey Rodin, Anna Domogatskaya, Susanne Ström, Emil M Hansson, Kenneth Chien, José Inzunza, Outi Hovatta, Karl Tryggvason, Nature Biotechnology, online May 30 2010, doi: 10.1038/nbt.1620.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Karl Tryggvason
Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik
Tel: 08-524 877 20 eller 070 329 7720
E-post: Karl.Tryggvason@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
BILD: Karl Tryggvason, foto av Camilla Svensk
– Denna nya kunskap om jordens senare historia är viktig eftersom stora glaciärer, inlandsisar, utgör en viktig förklaringsmodell i beskrivningen av hur jorden fungerar som en helhet, säger Timothy Johnsen och fortsätter. Isarna hänger direkt samman med klimatförändringar, havsnivåförändringar och hur växter, djur och människor kan flytta sig över landområden. Att isen var mindre i Skandinavien betyder till exempel att is någon annanstans i världen måste ha varit större, annars kan vi inte förklara de havsnivåändringar som man vet ägde rum. Att vi vet mer om hur jorden och dess egenskaper har fungerat bakåt i tiden gör att forskare också kan förstå mer och därmed bättre förutsäga hur den kan bete sig i framtiden.
Dramatiska förändringar har under de senaste decennierna skett vid de grönländska och antarktiska istäckenas yttre delar. Bland annat kollapsade delar av Larsen-isshelfen i Antarktis och det grönländska istäcket förlorar varje år ungefär 100 miljarder ton av sin massa.
Hastigheten på dagens förändringar av istäckena är snabbare än vad många forskare förutsett. När glaciärer krymper och den globala temperaturen ökar kommer den globala havsnivån att stiga och om den stiger tillräckligt mycket kommer den att påverka vårt samhälle i stor utsträckning.
– De här glaciala processerna, i likhet med andra processer relaterade till global klimatförändring, påminner oss om hur människan som art har påverkats av inlandsisarnas verksamhet, vilket i sin tur också delvis avspeglar vår egen aktivitet. Vårt framtida öde är knutet till hur jorden och dess istäcken och klimat kommer att uppföra sig i framtiden. En del av förståelsen av hur man kan förutsäga framtiden för isen på Grönland och Antarktis hänger ihop med hur istäcken har fungerat förr i tiden, säger Timothy Johnsen.
Under de senaste två miljonerna år har istäcken vuxit fram och smält bort flera gånger över norra Europa och därmed förändrat landskapet och påverkat utvecklingen av växter, djur och människor.
I ett grustag vid Pilgrimstad i Jämtland har Timothy Johnsen kunnat bestämma åldern på så kallade interstadiala sediment, som avsatts innan den senaste inlandsisen bredde ut sig över Sverige. Dessa bestämningar visar att sedimenten avsattes för ungefär 45 000 år sedan då mammut, ren och älg var vanligt förekommande i området. Dessa bevis, och liknande data från andra platser runt om i Skandinavien, tyder på att den skandinaviska inlandsisen var bortsmält eller begränsad till fjällen under en period av tusentals år kring den här tiden.
I Trøndelag i mellersta Norge finns också exempel som pekar på att området var isfritt under en tid då de flesta forskare menar att den skandinaviska inlandsisen var nära sin största utbredning och nådde en bra bit utanför den norska kusten. Åldrarna på sediment därifrån och från andra platser i Norge visar att inlandsisen var mindre någon gång mellan 25 000 och 20 000 år sedan och strax därefter bredde isen ut sig till sitt maximum.
– Tillsammans visar mina resultat att den skandinaviska inlandsisen var mer föränderlig än man tidigare trott, och det manar forskare att tänka sig snabbare miljöförändringar också i framtiden, säger Timothy Johnsen.
Framtida undersökningar för att bestämma åldern på interstadiala sediment på fler platser i Skandinavien skulle kunna bidra till att avslöja fler detaljer om inlandsisens historia och egenskaper, och kan i slutändan förändra vår syn på vad som är möjligt när det gäller forna och nutida istäcken på jorden.
Avhandlingens titel
”Late Quaternary ice sheet history and dynamics in central and southern Scandinavia” (Senkvartär nedisningshistoria och isdynamik i mellersta och södra Skandinavien). Avhandlingen kan laddas ner från http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:311283
Ytterligare information
Timothy Johnsen, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, e-post: timothy.johnsen@geo.su.se
För dem kan högre studier kompensera att de diskrimineras på arbetsmarknaden och att de ofta saknar tillgång till sociala nätverk som leder till de arbeten de önskar. Den slutsatsen drar Catarina Lundqvist i sin avhandling vid Remeso, Linköpings universitet. Remeso är ett institut för forskning om migration och etnicitet.
Catarina Lundqvist har följt unga med utländsk bakgrund i två klasser under deras sista år i gymnasiet. Hennes forskningsfrågor var hur de berättar angående sin framtid, om utbildning och arbete, vilka karriärval de kommer att göra och hur de ser på övergången till vuxenvärlden.
Ungas vägval har blivit mer komplexa, jämfört med tidigare generationers. De har att välja mellan en uppsjö av utbildningar, samtidigt som allt mer ansvar läggs på individen. Startsträckan är längre och det är svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Kopplingen mellan en viss utbildning och en viss yrkeskarriär är inte längre så tydlig.
– De här ungdomarna ser nyttobetonat på sin utbildning. De vill ha trygghet, självständighet och ett fast jobb. Och de önskar en rak väg mellan utbildning och arbete. Samtidigt tvivlar de på att de har samma chanser på arbetsmarknaden som unga med svensk bakgrund.
Betraktade som ”invandrare” är ungdomarna medvetna om att de riskerar att bli diskriminerade på arbetsmarknaden. De bedömer också att de saknar de rätta sociala kontakterna för att göra karriär. En bra utbildning blir därför ännu viktigare. De vill också lyckas bättre än föräldrarna, som ofta bedöms ha en svag position på arbetsmarknaden. Familjebakgrunden och det sociala sammanhanget spelar roll för de val ungdomarna gör, konstaterar Catarina Lundqvist.
Dagens samhälle är mer individualiserat och sätter stor tilltro till individens valfrihet och ansvar. Detta gör avtryck hos ungdomarna som betonar att de själva väljer och att de måste ta ansvar för sina val. Samtidigt hade de önskat mer hjälp. Ungdomarna i studien ansåg sig inte ha fått det stöd de behövde av lärare och studie- och yrkesvägledare.
Den självständighet och valfrihet som både skolan och övriga samhället hyllar kan bli svår att leva upp till, när den information och de nätverk man har med sig i bagaget hemifrån är begränsad, konstaterar Catarina Lundqvist avslutningsvis.
Kontaktinformation
Catarina Lundqvist disputerade den 7 maj. Avhandlingen heter ”Möjligheternas horisont. Etnicitet, utbildning och arbete i ungas berättelser om karriärer”. Hon nås på telefon 08-162694, 070-6896086, e-post: catarina.lundqvist@ceifo.su.se
Cancer i bukspottkörteln är en cancerform med få behandlingsalternativ och dålig prognos. Två cellulära förändringar är särskilt vanliga vid bukspottskörtelcancer: mutationer i en familj cancergener som kallas RAS och ökad aktivitet i den så kallade Hedgehog-signalvägen, en molekylär signalöverföringsmekanism som normalt endast är aktiverad under embryoutvecklingen.
Den nya studien, som publiceras i tidskriften Nature Structural & Molecular Biology, visar hur RAS och Hedgehog-signalvägen samspelar i uppkomsten av bukspottskörtelcancer i möss. Aktivering av cancergener inom RAS-familjen leder dels till att tumörcellerna börjar utsöndra den faktor (SHH) som aktiverar Hedgehog-signalering, dels till att tumörcellernas egen förmåga att svara på denna typ av stimulering stängs av.
Blockeringen av Hedgehog-svar hjälper i denna fas till att säkra överlevnaden hos tumörcellerna medan omgivande celler stimuleras till ökad tillväxt. I ett senare skede när tumören blivit mer aggressiv hävs blockeringen så att även tumörcellernas tillväxt påskyndas genom Hedgehog-signalering. Forskarna identifierade också de proteiner som styr tumörcellernas känslighet för SHH.
En av anledningarna till den dåliga prognosen vid bukspottskörtelcancer är att sjukdomen är svår att upptäcka i ett tidigt stadium. Enligt forskarna kan de nya resultaten få betydelse för utveckling av bättre diagnostiska metoder och behandlingsstrategier.
Publikation: “DYRK1B-dependent shift of Hedgehog signaling from an autocrine towards a paracrine mode by mutant RAS”, Matthias Lauth, Åsa Bergström, Takashi Shimokawa, Ulrica Tostar, Qianren Jin, Volker Fendrich, Carmen Guerra, Mariano Barbacid och Rune Toftgård, Nature Structural & Molecular Biology, AOP 30 April 2010, doi: 10.1038/nsmb.1833.
För mer information, kontakta
Professor Rune Toftgård
Institutionen för biovetenskaper och näringslära
Tel: 08-608 91 52
Mobil: 0708-720533
E-post: Rune.Toftgard@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
BILD: Rune Toftgård, foto av Erik Cronholm
Var tionde svensk beräknas lida av TMD-smärta, så kallad Temperomandibulär dysfunktion. Av dem är det mellan fyra till tio procent som har så stora problem att de söker vård. Det är framför allt kvinnor i åldrarna tjugo till fyrtio år som söker för problemet.
Smärtan, som uppstår i käken och/eller ansiktet, orsakas bland annat av tandgnissling eller tandpressning. Hos vissa patienter förekommer även spänningshuvudvärk. Tillståndet behandlas i de flesta fall med någon typ av hård eller mjuk bettskena.
– Det görs mellan 30 000 och 40 000 bettskenor i Sverige per år, säger Håkan Nilsson, övertandläkare och specialist i bettfysiologi vid specialist- och sjukhustandvården, Länssjukhuset i Kalmar.
Övertandläkare Håkan Nilsson disputerar på en avhandling behandling av TMD, käk- eller ansiktssmärtor orsakade av tandgnissling eller tandpressning.
Behandlingen kan inledas omgående
Under de senaste åren har den mjuka bettskenan ökat i popularitet. Det finns flera skäl till detta. Den kostar cirka tvåtusen kronor att framställa vilket är cirka häften jämfört med den hårda bettskenan. Tandvårdsklinikerna kan också relativt enkelt själva producera den vilket gör att behandlingen i princip kan inledas omgående.
– Det är ett av skälen till varför den används flitigt.
Håkan Nilsson har i en av sina studier undersökt effektiviteten av den mjuka bettskenan.
I studien deltog 80 patienter som behandlades med antingen en mjuk bettskena eller med så kallad kontrollskena som var gjord av hårdplast och placerades i gommen.
Resultatet visade att efter tio veckor upplevde 63 procent av patienterna som behandlats med en mjuk bettskena en förbättring jämfört med 52 procent i kontrollgruppen.
Kroniska problem
En uppföljning av långtidsffekterna visade att cirka 50 procent av patienterna i den första gruppen rapporterade fortsatta förbättringar jämfört med 43 procent i kontrollgruppen. Siffrorna ska jämföras med studier av den hårda bettskenan som visar att mellan 70 till 80 procent av patienterna blir bättre av behandlingen.
Trots att den mjuka skenan alltså visar sig vara mindre effektiv än den hårda, anser Håkan Nilsson att den även i framtiden kan spela en roll vid behandling av TMD.
– Även om vi inte kan se några signifikanta skillnader jämfört med kontrollgruppen, blev två av tre patienter bättre efter tio veckors behandling.
– Det visar sig redan i det korta perspektivet, men inte som enda behandling, säger Håkan Nilsson, som menar att för patienter med kroniska problem bör den hårda skenan i första hand övervägas, eventuellt i kombination med andra behandlingsinsatser.
Text: Set Mattsson
Kontaktinformation
För mer information kontakta Håkan Nilsson via e-post hakan.nilsson@mah.se eller
telefon 040-66 58 588.
En människa kan direkt urskilja vad som är personer, hus och bakgrund på en bild.
Men hur ser de matematiska modeller och algoritmer ut som kan bidra till att artificiell syn, som till exempel kameror, ultraljud och satelliter, kan processa och tolka bilder korrekt?
Kring detta rör sig Ketut Fundana i sin avhandling ”Variational segmentation problems using prior knowledge in imaging and vision”
Vetenskap – med många användningsområden
Bild-igenkänning förekommer på många håll i dagens samhälle. Ett exempel är 3D-rekonstruktioner; med hjälp av bilder på ett hus, tagna ur olika vinklar, kan man låta datorn återskapa en tredimensionell bild av huset.
Ett annat exempel är videoövervakning, och larmsystem som triggas när datorns kamera har ”känt igen” något misstänkt: en inbrottstjuv, hastiga rörelser som skulle kunna tyda på överfall, eller dylikt.
Även inom medicinen finns det många tillämpningar som människan kan dra nytta av: datortomografi, skiktröntgen med mera. Vetenskapen har kommit långt inom området, men det finns fortfarande mycket att utveckla.
– Jag är intresserad av allt som har med bildtolkning, ansiktsigenkänning och 3D-rekonstruktion att göra, och det stod tidigt klart för mig att det var inom detta område som jag ville skriva min avhandling, berättar Ketut Fundana, som andas ut på sitt kontor på Centrum för teknikstudier efter en tuff disputation på Datalogisk Institut på Köpenhamns universitet inför en jury av några av ämnets mest namnkunniga personer.
Vill nå högre precisionsgrad
Under nära fyra år har Ketut, som kom till Malmö högskola från Bali i Indonesien, arbetat inom EU’s Marie Curie-projekt Visiontrain, vars mål är ”att minska avståndet mellan människans synförmåga och hur en robot känner igen saker”.
Ju mer avancerat ett system är, och ju högre exakthet de matematiska modellerna som tillämpas har, desto högre precisionsgrad får resultatet – målet är en sådan exakthet att videoövervakningens larm inte går igång av ett djur till exempel, för att fortsätta med exemplet ovan. Med Ketut Fundanas avhandling har vetenskapen kommit ytterligare en bit på vägen.
Text: Sara Appelquist
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter
E-post: ketut.fundana@mah.se
Telefon: 040 – 6657658
Lokalt har vi i landet drabbats av massförekomst av bladlöss. De flesta av dessa bladlöss tillhör arten björkbladlus, Euceraphis punctpennis, och de är kläckta i Sverige – inte i Ryssland. Det är en mycket vanlig art som i Sverige finns åtminstone norrut till Medelpad. Normalt börjar de första fullvuxna individerna visa sig några veckor efter att björkbladen slagit ut, vilket överensstämmer med den nuvarande förekomsten.
Larver och fullbildade insekter lever på undersidan av björkblad där de suger växtsaft.
Bladlöss är kända för sin enorma förökningsförmåga, och flera av vårt lands cirka 500 olika arter är svåra skadedjur. Så är dock inte fallet med björkbladlusen som enbart suger saft från björkblad. Även om mängder av bladlöss sitter på andra växter så gör de dem ingen skada, de ’angriper’ endast björkar.
Björkbladlusen är en liten insekt, 3-5 mm lång. Kroppen är päronformad med ett litet huvud och uppsvälld kropp. Färgen är oftast ljust grönaktig. Vingarna är klara, och framvingarna är betydligt större än bakvingarna. De två ryggrören, sifonerna, är korta. I vila hålls vingarna taklagda över kroppen.
Björkbladlöss övervintrar som ägg som lagts på värdväxten björk, och den första generationen har vingar vilket är ganska ovanligt för de tidiga bladlusarterna.
Normalt hålls antalet bladlöss nere av rovinsekter (exempelvis nyckelpigor och deras larver, stinksländor och blomflugelarver), parasitsteklar och, inte minst, insektsätande fåglar.
Björkbladlöss, liksom andra bladlöss, producerar honungsdagg, som är sockerhaltiga exkrementer från tarmen, och består av överskottssocker från växtsaften. Därför är de angripna björkarna alldeles blanka av honungsdagg. Det är honungsdagg som gör bladlöss så lockande för myror.
Björkbladlusen har en vid förekomst i nästan hela Europa, och finns även på Färöarna, Island, Storbritannien och Grönland. Den är även introducerad i Nordamerika.
Bildtext: Björkbladlus, Euceraphis punctipennis. Foto: Lars-Åke Janzon.
Lars-Åke Janzon
Jourhavande biolog , Fil dr
Naturhistoriska riksmuseet
Box 50007
SE-104 05 Stockholm
Tel: 08-519 551 13
e-mail: lars-ake.janzon@nrm.se
Web: http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen.7036.html
Bäckarna på Alvaret som Karolina Leberfinger har studerat närmare är omgivna av gräs, örter, Ölandstok och enbuskar, men de rinner också genom jordbrukslandskap i både öster och väster där de också omges av lövträd. Dessutom torrläggs de alla under den varma årstiden.
Karolina Leberfinger har som en del i sin forskning låtit två fragmenterararter, en nattslända och en bäckslända, välja mellan olika sorters mat som olika lövarter, alger, gräs och mossa och såg att de allra helst åt löv från Ölandstok och alger. Det visar att alger kan vara en viktig födokälla för fragmenterare i öppna bäckar där mängden dött organiskt material inte är så stor.
Analyser visade också att fragmenterarna i de öppna Alvarbäckarna åt mer alger än fragmenterarna i skogsbäckarna, men för båda grupperna var dött organiskt material den viktigaste födokällan.
Karolina Leberfinger har genom en datamodel visat att temperatur påverkade konsumtionshastigheten hos fragmenterarna. Temperaturer som var högre än den optimala aktivitetstemperaturen för fragmenterare ledde till en lägre konsumtionshastighet. Dessutom simulerade hon i laboratorium en uttorkning av en bäck med löv och fragmenterare. Hon såg att nedbrytningen av det organiska materialet gick långsammare med mindre vatten. Dessutom förpuppade sig nattsländelarver tidigare i benhandlingarna med minst vatten för att anpassa sig till ett liv på land, vilket kan medföra att antalet fragmenterare i bäcken minskar när den torkar ut.
De här resultaten visar att klimatförändringar där temperaturen höjs skulle ha påverkan på ekosystemen i de öppna temporära bäckarna och särskilt om fler bäckar torrläggs och om torrperioderna blir längre. Detta är kunskap som är viktig att ha med sig när man försöker förutse framtida hot på bäckekosystem, som klimatförändring, urbanisering eller skogsavverkning
Karolina Leberfinger kommer ursprungligen från Linköping och är utbildad i ekologi vid Högskolan i Kalmar och Göteborgs universitet.
Hon försvarar sin avhandling Revealing the role of shredders and detritus in open-canopy intermittent streams fredag den 28 maj klockan 09.30 i Fullriggaren (B135), Sjöfartshögskolan, Linnéuniversitetet, Kalmar.
Opponent: Professor Manuel Graça, University of Coimbra, Portugal
Handledare: Universitetslektor Jan Herrmann, Linnéuniversitetet
Kontaktinformation
För mer information går det bra att ringa henne på 0480-447326 eller 0708-873477 eller att mejla på karolina.leberfinger@lnu.se.
I en rad europeiska länder har regionernas roll förstärkts och förändrats under de senaste decennierna. Fokus på en förstärkt roll för regioner, särskilt när det gäller regionalpolitik, har i stor utsträckning kanaliserats via EU. Detta fokus på regioner har också påverkat de nordiska länderna och reformer har initierats för att förstärka den regionala nivåns roll i det politiska systemet.
I avhandlingen studerar Lisa Hörnström hur politiker, tjänstemän och representanter för näringslivet i de norra delarna av Finland, Sverige och Norge ser på en förändrad roll för regionen i det politiska systemet – särskilt med hänsyn till att de nordiska länderna präglas av en regionalpolitik där fokus legat på statligt styrda åtgärder och omfördelning främst till förmån för de norra delarna av länderna.
Genom dokumentstudier och intervjuer med centrala aktörer i Troms fylke i Norge, Västerbottens län i Sverige och Norra Österbottens landskap i Finland visar Lisa Hörnström att det finns en dubbelbottnad syn på den egna regionens potential och roll. Å ena sidan ser man stora möjligheter till utveckling genom satsningar på gruv- och skogsindustrin samt utvinning av olja och gas i Nordnorge, men också genom satsningar på turism och andra nya näringar. Aktörer i de nordliga regionerna vill också ha ett större regionalt inflytande över utvecklingsfrågorna. Å andra sidan betonar man vikten av ett starkt statligt ansvar och omfördelning av offentliga resurser för att även dessa regioner ska kunna utvecklas.
– Regionala aktörer anser därför att det är möjligt för att inte säga nödvändigt att kombinera större regionalt inflytande med ett fortsatt starkt statligt ansvar, säger Lisa Hörnström.
Lisa Hörnström är uppvuxen i Sunderbyn utanför Luleå i Norrbottens län.
Den 4:e juni 2010 försvarar Lisa Hörnström sin avhandling med titeln Redistributive regionalism – narratives on regionalisation in the Nordic periphery (Svensk titel: Omfördelande regionalism – berättelser om regionalisering i den nordliga periferin) i Hörsal S205, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är Professor Marie-Louise von Bergmann-Winberg, Institutionen för samhällsvetenskap, Mittuniversitetet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Lisa Hörnström
Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet
Telefon: 070-676 87 25
E-post: lisa.hornstrom@pol.umu.se
Det har skett stora förändringar i sjuksköterskeutbildningarna de senaste decennierna. Samtidigt ställer förändringar i samhället och inom hälso- och sjukvården nya krav på de blivande sjuksköterskorna. Det innebär att studenterna måste förberedas för ett livslångt lärande där grundutbildningen inte ska vara detaljstyrd utan inriktad på att stödja studenternas utveckling av ett kritiskt tänkande, deras problemlösningsförmåga och förmågan att arbeta självständigt.
– I denna process spelar den verksamhetsförlagda utbildningen en avgörande roll, säger Elisabeth Carlson, sjuksköterska och forskare vid Fakulteten för Hälsa och samhälle, Malmö högskola.
Detta är en av anledningarna till att Elisabeth Carlson i sitt avhandlingsarbete valt att fokusera på innehållet i och förutsättningarna för sjuksköterskornas handledande funktion.
– Jag har gjort observationer och intervjuat handledare på två vårdavdelningar och vid en klinisk utbildningsenhet, berättar hon.
Carlson ser stora skillnader mellan de traditionella vårdavdelningarna och den kliniska utbildningsenheten, där arbetsterapeut-, läkar-, sjukgymnast- och sjuksköterskestudenter arbetar i team.
– På den kliniska utbildningsenheten är handledarens främsta arbetsuppgift att handleda studenter, de har tid för sin uppgift, men också utrymme för reflektion över sin egen roll, konstaterar hon.
Handledarna på vårdavdelningarna upplever ofta stor tidsbrist då de handleder studenter parallellt med sitt kliniska arbete.
– Stödet från kollegorna blir då mycket viktigt.
Det är inte bara tidsaspekten som skiljer handledningen på de traditionella vårdavdelningarna från den kliniska utbildningsenheten, utan även innehållet.
– Studenterna arbetar betydligt mer självständigt på den kliniska utbildningsenheten, något som inte bara kan förklaras med det faktum att de kommit längre i sin utbildning, utan på grund av att handledarna är aktivt passiva.
– Vi måste prioritera handledarkompetensen ute i verksamheten om vi ska trygga yrkeskompetensen hos framtidens sjuksköterskor, konstaterar Elisabeth Carlson.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Elisabeth Carlsson, tfn: 040 – 665 74 51, 0739 – 860670,
e-post: elisabeth.carlson@mah.se
Förbränning är ett vanligt sätt att ta hand om våra hushållssopor. Bland fördelarna jämfört med deponering är att förbränning genererar både värme och el och att mängden avfall effektivt minskas. En nackdel är dock den bildade askan, som ofta innehåller höga halter av potentiellt giftiga metallföreningar och lättlösliga salter. Om dessa lakas ut från askan kan de utgöra en risk för både människor och miljö. Därför läggs dessa askor oftast på deponi.
I dagens samhälle eftersträvas återvinning i allt högre grad och eftersom dessa askor innehåller höga halter av metaller skulle de kunna vara en källa för metallåtervinning. Eftersom deponi är kostsamt, är återvinning en fördel både ekonomiskt och ur ett resursperspektiv.
Karin Karlfeldt Fedje presenterar i sin doktorsavhandling metoder att laka ut och återvinna metaller från aska från avfallsförbränning.
– När askan tvättats uppstår dels ett ”tvättvatten” som innehåller tungmetaller som lakats ut och dels aska som innehåller de tungmetaller som inte lakats ut utan är mer stabilt bundna i askan. Tungmetallerna i ”tvättvattnet” kan återvinnas, säger Karin Karlfeldt Fedje.
Resultaten visar att utlakningen av metallföreningar från askan är ett av de viktigaste stegen i återvinningsprocessen och att faktorer som lakningstid och pH påverkar utlakningen. Under vissa betingelser kan mer eller mindre allt koppar lakas ut från askan och så mycket som 90 procent av den utlakade mängden kan selektivt extraheras och återvinnas.
Den kvarvarande askresten visar större stabilitet efter lakningsbehandling jämfört med originalaskan, vilket på sikt gör att även askresten skulle kunna användas istället för att läggas på deponi. Exempelvis kan askrester användas som fyllnadsmaterial vid vägbyggen eller i betong.
Karin Karlfeldt Fedje fick Renovas miljöstipendium 2007 på 100 000 kr för sin forskning.
Avhandlingens titel är ”Metals in MSWI fly ash – problems or opportunities?”
Abstract i Chalmers publikationsdatabas, CPL:
Disputationen hålls den 3 juni kl 10.15 i sal KS 101, Campus Johanneberg, Chalmers tekniska högskola, Göteborg
Kontaktinformation
Karin Karlfeldt Fedje, Oorganisk miljökemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers
Telefon: 031 772 28 64, mobil:0733-64 13 36
E-post: karinka@chalmers.se
Handledare: Britt-Marie Steenari, Oorganisk miljökemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers
Telefon: 031 772 28 90
E-post: bms@chalmers.se
De stora utsläpp från nickelindustrin i det ryska gränsområdet på Kolahalvön har på senare tid på nytt uppmärksammats i media och lyfts fram på hög politisk nivå på grund av att utsläppsnivåerna inte minskar. Luftföroreningarna har haft synbara effekter för djur och växtliv i närområdet vilket skapat stor oro för människornas hälsa i området. I fokus för uppmärksamheten är svaveldioxid- men också nickelutsläppen.
En studie vid Universitetet i Tromsø i mitten av 90-talet visade att nickelinnehållet i urinen hos invånarna på den ryska sidan av gränsen var förhöjda, men att detta inte var fallet i Sör-Varanger på den norska sidan av gränsen.
Som resultat av fynden och den allmänna oron på den norska sidan sattes ett forskningsprojekt igång för att fördjupa kunskapen kring problemen. Norska, ryska och kanadensiska forskare har nu undersökt hälsan hos nyfödda barn till kvinnor som arbetat i nickelindustrin på Kolahalvön.
– Resultatet av undersökningen visar att det inte finns något samband mellan att ha ett nickelexponerat yrke och risken att föda barn med missbildningar av genitalierna, muskler eller skelettet, eller för att föda barn som är små till växten, säger projektkoordinator Arild Vaktskjold vidare. Kvinnorna visade sig inte heller vara utsatta för någon ökad risk för spontanabort.
Detta innebär att det idag inte existerar något påvisat samband mellan nickelutsläpp i luften och hälsa bland invånarna i nickelindustrins närområde, inte heller ökade risker för de nyfödda.
Kontaktinformation
arild.vaktskjold@nhv.se
www.nhv.se/vaktskjold.publikationer
(art. 6,9,10,11,15)
