– Studien visar att det under de senaste 4400 åren skett förändringar i fuktighet som kan kopplas till temperaturvariationer och atmosfärscirkulation, säger Sofia Andersson.

Studien bygger på att det i sjösediment och torv finns avlagrat organiskt och minerogent material som genom detaljerad analys kan avspegla miljön som den såg ut när det en gång bildades. För att kunna rekonstruera klimatförändringar och jämföra de två lokalerna har åldersmodeller baserade på kol 14-dateringar och identifiering av vulkanisk aska, tefra, konstruerats från respektive lokal. Förändringarna har sedan jämförts med tidigare studier och förhållandet mellan förändringar i fuktighet och atmosfärcirkulation har studerats.

Resultaten visar att för 4400-4000 år sedan var klimatet torrt och troligen varmt, medan det för 4000-3000 år sedan var fuktigare och förmodligen kallare, därför att västvindarna förde med sig mer nederbörd. För 2500-1000 år sedan var klimatet åter torrare och troligen varmare, genom att högtryck etablerade sig över centrala och södra Sverige under sommaren. Under de senaste 1000 åren har det däremot varit fuktigare och förmodligen kallare, på grund av ökade västvindar. Studien visar också att båda lokalerna registrerar snabba förändringar mellan ca 3000 och 2500 år sedan i synnerhet för ca 2800-2600 år sedan, som skulle kunna kopplas till förändringar i solinstrålning.

– För ca 1000 år sedan registrerar också båda lokalerna förändringar som kan kopplas till lägre temperatur och ökad nederbörd, vilket även stämmer med andra studier och klimatmodeller, säger Sofia Andersson.

Kontaktinformation
Sofia Andersson, e-post sofia.andersson@natgeo.su.se, mobil 0709-423664.

För bildmaterial kontakta: press@su.se eller tfn 08-16 40 90

Långsiktig planering av matematikundervisningen och en nationell anpassning och samordning mellan kursplanerna i matematik i grund- och gymnasieskolan, skulle underlätta inlärningen och öka förståelsen för matematik hos eleverna.

— Idag förstår många elever inte de grundläggande mönster som styr matematiken, säger Per-Eskil Persson. Att lära sig algebra tar tid och kräver goda baskunskaper.   

Per-Eskil Perssons avhandling visar bl a att en fjärdedel av de 200 gymnasieelever som ingår i hans undersökning hade mycket dåliga matematiska förkunskaper, men att det trots allt inte finns några hopplösa fall.

I avhandlingen presenteras en rad förslag på hur skolan kan gå tillväga för att öka förståelsen för algebra och därmed underlätta för vidare studier på akademisk nivå.

Förutom långsiktigt tänkande, där man skapar naturliga övergångar mellan matematikundervisningen i grundskolan och gymnasiet, efterlyser Per-Eskil Persson matematiklärare med en mera aktiv roll i klass-rummet.

— En viktig förklaring till att matematikkunskaperna försämrats hittar vi i den förändring som inneburit att lärarens helklassarbete minskat och ersatts med att eleverna själva sitter tysta och räknar. Det är en dålig modell. Lärare som aktivt leder arbetet i klassrummet och samarbetar med andra matematiklärare är ett sätt att höja kvaliteten.

Per-Eskil Persson föreslår att algebra införs redan i grundskolans tidiga år. Han betonar även vikten av ge lärare möjlighet till kontinuerlig kompetensutveckling.

Per-Eskil Persson har publicerat en rad vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar i  svenska och internationella tidskrifter. Hans doktorsavhandling har utförts inom ramen för den sk Luleåmodellen.

Avhandlingen förväntas få betydelse för arbetet med att för-bättra algebraundervisningen och kan utgöra underlag för kommande reformer av matematik-undervisningen i det svenska skolsystemet. Per-Eskil Persson arbetar idag som lärarutbildare på Malmö Högskola.

Kontaktinformation
Upplysningar: Per-Eskil Persson, per-eskil.persson@telia.com, 0435-10908, 070-3310977.

Webb-sidan vänder sig i första hand till högstadie- och gymnasieungdomar och deras lärare.

– Men den finns även till för alla andra som är intresserade av kemins magiska värld! Även om den är en fördjupning av kemishowerna, behöver man inte ha sett någon av dem för att ha följa med i experimenten, betonar Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi vid Lunds Tekniska Högskola och initiativtagare till projektet.

Sajten innehåller tre olika delar:

• “Molekyler finns” handlar om gaser av olika slag: luft, syrgas, kvävgas, vattenånga, koldioxid, helium, metan och vätgas. Forskarna tar god tid på sig och förklarar vetenskapen bakom experimenten. Passar högstadiet.

• Spektakulära “Molekyler syns” har fyra olika teman: gaser, färger, ljus och bränder och explosioner. Här förklaras inte så mycket av vetenskapen bakom experimenten utan kemi bli till magi framför åskådarnas ögon. För alla.

• På webbsajten finns även “Molekyler i verkligheten” där forskare vid Kemicentrum presenterar olika populärvetenskapliga föreläsningar i PDF-form. Passar gymnasiet.

Vi hoppas att du kommer att tycka kemi är spännande. Det gör vi!

För mer information, kontakta: Ulf Ellervik, professor i organisk kemi vid Lunds Tekniska Högskola, ulf.ellervik@organic.lu.se, 046-2228220, 070-2205394

Adresser till sajten: www.lu.se/kemishow , www.lth.se/kemishow www.kc.lu.se/kemishow/ Adress till samverkan på Kemicentrum:www.kc.lu.se/besokare/allmanhet/. Adress till Vattenhallen (LTH:s science centrum): www.lth.se/vattenhallen. Sedan tidigare finns Kemijulkalendern, gjord av studenten i bioteknik Alexander Mirholm, www.lth.se/kemijulkalender

– Man trodde förut att de två vanliga fettvävnader – alltså den bruna och den vita – var samma sorts celler i olika skepnader, men för ett par år sedan var vi de första att visa att de två sorts fettvävnad inte har med varandra att göra. Överraskande nog har brunfett mer med muskler att göra än med vitt fett, förklarar professor Jan Nedergaard, professor i fysiologi, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, som har lett den nya studien.  

En sak som förbryllade forskarna redan då var att det ibland dök upp celler i den vita fettvävnaden som såg annorlunda ut, fyllda med många små fettdroppar i stället för en stor. Dessa celler innehöll även det protein som gör det möjligt för brunfettcellerna att förbränna fett: frikopplingsproteinet UCP1. Forskarna frågade sig då om dett var den vanliga sorts brunfettceller som hade smugit in sig i brunfettvävnaden – eller inte.

– När Natasa Petrovic i vårt laboratorium nu har undersökt dem visar det sig att dessa celler innehåller helt andra molekyler än både de bruna och de vanliga vita fettcellerna. Vi bestämde oss för att kalla dem brittfettceller, alltså BRuna-i-vITT-fettceller. På svenska kan det ju också associera till den värme som smyger sig in i höstens kyla, säger Jan Nedergaard.  

Det som gör brittfettcellerna spännande är att de har det fettförbrännande proteinet UCP1 mitt inne i en vittfettmiljö och de är därmed teoretiskt välplacerade för att förbränna ”extra” fett. Om man kan få dem att bli fler och bättre och vara aktiva kan de kanske förbättra möjligheterna att bekämpa fetma genom en förhöjd fettförbränningstakt menar forskarna.

– Det är klart en spännande möjlighet, och vi har kunnat visa att vissa behandlingar av vad som till synes är endast vittfettceller får vissa av dem att avslöja att de egentligen är brittfettceller. Vad Natasa och jag nu har diskuterat är att utveckla en metod för att specifikt kunna mäta hur mycket brittfettcellerna faktiskt betyder för möjligheten att förbränna extra fett, avslutar Jan Nedergaard.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften The Journal of Biological Chemistry.

Artikelns namn: Chronic PPARgamma Activation of Epididymally Derived White Adipocyte Cultures Reveals a Population of Thermogenically Competent, UCP1-containing Adipocytes Molecularly Distinct From Classical Brown Adipocytes.
Natasa Petrovic, Tomas B. Walden, Irina G. Shabalina, James A. Timmons, Barbara Cannon and Jan Nedergaard.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Jan Nedergaard, professor i fysiologi, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, tfn 08-16 4128, 070-4948955, e-post jan@metabol.su.se

För bild på Jan Nedergaard, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.

Den svenska berggrunden har genom årmiljonerna utsatts för flera kollisioner, både med andra kontinenter och med mindre vulkanöar. Till exempel bildades den svenska fjällkedjan i en kollision med Nordamerika. Ett annat exempel är Bergslagens malmrika bergarter, som består av hoppackade vulkanöar. Berggrunden har därefter utsatts för vittring, erosion och rörelser i jordskorpan. Faktum är att den berggrund vi idag ser bara är rötterna av en bergskedja som en gång liknade dagens Himalaya.

För nästan två miljarder år sedan kolliderade den kontinent som sydöstra Sverige då var en del av med en oceanplatta från sydväst. Kollisionen tvingade ned den tyngre, tunnare oceanplattan i jordens inre där den började smälta. Så småningom steg smältor upp till ytan och bildade vulkaner. Berg som stelnat från lava och aska från dessa vulkaner hittar vi idag bland annat i Jönköpingstrakten.

Forskaren Karin Appelquist vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, har i sin avhandling intresserat sig för bergarter i och omkring Jönköpings län. Med hjälp av isotopanalyser av mineralet zirkon kan hon visa att bergarterna i området bildades för ungefär 1,8 miljarder år sedan – ungefär samtidigt som bakterieliknande organismer började uppträda på jorden. För att förstå tidsperspektivet kan nämnas att det ”bara” var cirka 250 miljoner år sedan alla jordens kontinenter satt ihop i superkontinenten Pangea och de tidigaste dinosaurierna dök upp på vår jord.

Karin Appelquists studier visar att Jönköpingtraktens bergarter består dels av stelnad lava, dels av aska, sten och grus som spytts ut i samband med vulkanutbrott och med tiden sammansvetsats till fast berg. Genom att analysera bergets kemi kan Karin Appelquist visa att Jönköpings berggrund bildats i en miljö som liknar den man idag ser i Anderna, där Stilla havs-plattan pressas ned under den Sydamerikanska kontinenten med jordbävningar och vulkanutbrott som följd.

Undersökningar har genomförts i tre områden. I Habo stenbrott, någon kilometer norr om Habo samhälle, upptäcktes en mörk vulkanisk bergart som bildats av aska. Det andra området ligger mellan Malmbäck och Tenhult och visade sig också bestå av stora områden med vulkaniska bergarter. Det tredje området är beläget mellan Jönköping och Ulricehamn och här har man i första hand studerat graniter som övergår till gnejser.  

Dokumentationen av hur berggrunden ser ut och hur den bildats är viktig för att förstå hur vårt landskap formas, och var vi kan hitta särskilt eftertraktade malmer som järn och guld.

–På ett annat plan är geologin viktig för att veta vilka områden som är unika, och därför bör bevaras för en framtida generation, säger Karin Appelquist.

Avhandlingen Proterozoic crustal evolution in southcentral Fennoscandia försvaras vid en disputation den 12 februari.

Bildtext: Karin Appelquist vid vulkanen Stromboli utanför Italien.

Kontaktinformation
Kontakt
Karin Appelquist, Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet
karin.appelquist@gvc.gu.se
031-786 28 84
0739-78 45 67

I en omfattande studie i denna veckas nummer av tidskriften Science författad av forskare vid ryska vetenskapsakademien, universitet i Alaska, USA och Örjan Gustafsson vid Stockholms universitet visas att havsområdet nu årligen läcker 8 miljoner ton metan till atmosfären. Det nuvarande flödet är lika mycket som tidigare har antagits gälla för hela Världshavet men utgör i dagsläget ingen akut förändring av atmosfärens metanbalans.

Den rysk-svenska forskningsexpeditionen International Siberian Shelf Study (ISSS) som genomfördes för ett drygt år sedan är den mest omfattande hitills i de svårtillgängliga och dåligt utforskade farvattnen utanför nordöstra Sibirien, detta trots att de utgör världens största kusthav.

Klimatmodeller föreslår att en ökning av atmosfärens metanmängd motsvarande bara en procent av det som uppskattas finnas i dessa frusna havsbottnar skulle vara tillräckligt för att orsaka en stark klimatuppvärmning. Tidigare perioder av snabba klimatuppvärmningar i jordens geologiska historia har satts i samband med plötsliga utsläpp av metan från grunda havsbottnar.

Under ISSS genomfördes mätningar av metan i havsbotten, på olika djup i havsvattnet och i den överliggande luften på över ett hundra platser. Kombinerat med mätningar från tidigare expeditioner under ledning av de ryska ledarna av studien Natalia Shakhova och Igor Semiletov visar studien att metanhalten i havsvattnet är förhöjd i 80% av bottenproverna och i över hälften av ytvattenproverna och luftproverna.

I områden med halter upp till 100 gånger över naturlig bakgrund dokumenterade man under ISSS med seismiska instrument och ekolod förekomsten av metanskorstenar på havsbotten och fält med metanbubblor i vattnet som steg så snabbt ända till havsytan att metanet inte hann lösas upp i havsvattnet.

Östsibiriska grundhaven är en förlängning av den sibiriska tundran som översvämmades då glaciärer smälte och havsnivån steg vid slutet av istiden. Upptiningen av permafrosten i havsbotten kan till största delen antas bero på naturliga orsaker, som geotermisk värme underifrån (genom sprickor i jordens skorpa) och havsvatten ovanifrån som pågått under 5000-8000 år sedan permafrosten översvämmades säger Örjan Gustafsson, professor i biogeokemi vid Stockholms universitet, ledare ombord för den svenska ISSS delegationen och en av författarna till artikeln.

– Men det kan inte uteslutas att det mänskliga bidraget till uppvärmningen av Arktis med en längre sommarperiod med isfritt och varmare vatten samt ökad avrinning av varmare flodvatten kan vara droppen som får bägaren att rinna över eller snarare som knuffar temperaturen i havsbottens permafrost över smältpunkten, säger han.

Örjan Gustafsson understryker att beräkningarna visar att det finns ingen anledning till en överdriven oro i dagsläget då atmosfärens metanhalt inte nämnvärt påverkas av de utsläpp som sker just nu. Han understryker vikten av mer omfattande studier av metanutsläppen från sibiriska kusthaven för att bättre förstå risken av att flöderna ökar i framtiden.

– Det blir viktigt att öka kunskapen om hur permafrosten värms upp och hur detta kan översättas till metanutsläpp. Expeditionerna behöver upprepas under flera år för att kunna utvärdera om det finns en trend av ökade metanföden; detta kommer kräva ett större internationellt samarbete.

Expeditionen bekostades av svenska, ryska, nordiska och amerikanska finansiärer, där särskilt den svenska Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse bidragit.

Se video från expeditionen