För att undersöka om träning i hög ålder kan förbättra benmassa, gångförmåga, muskelstyrka och balans studerades ett antal äldre kvinnor (medelålder 73 år) som lottades till en träningsgrupp eller kontrollgrupp. Träningsgruppen tränade två gånger i veckan under ett år, medan kontrollgruppen fortsatte leva som vanligt. Vid uppföljningen hade träningsgruppen ökat benmassan i höften samt förbättrat gångförmåga, muskelstyrka och balans i förhållande till kontrollgruppen.
En viktig fråga är om de positiva effekterna håller i sig över tid även om den fysiska aktiviteten minskar. Vid uppföljning av kvinnorna fem år efter avslutad träning hade alla träningseffekter försvunnit. Detta visar att det man vinner genom träning är en färskvara, dvs. att den som vill behålla effekterna måste fortsätta träna.
I avhandlingen studeras också hur fysisk aktivitet påverkar risken att drabbas av frakturer i lårben eller handleder hos kvinnor som är 50 år eller äldre. Resultaten visar att de kvinnor som promenerar till arbetet istället för att åka bil eller buss halverar sin risk att drabbas av handledsbrott. De som är aktiva på fritiden med trädgårdsarbete eller bär- och svampplockning har en minskad risk för lårbensbrott medan snöskottning och dans minskar risken för handledsbrott. I studierna ingår 81 kvinnor som drabbats av lårbensbrott samt 376 kvinnor som brutit handleden. Samtliga hade deltagit i Västerbottens hälsoundersökningar och där besvarat en enkät om deras livsstil, inklusive graden av fysisk aktivitet. De jämfördes med 558 friska kvinnor. Positiv inverkan på muskelstyrka, balans och fallrisk kan tänkas förklara den minskade risken för benbrott hos aktiva kvinnor, liksom en ökad exponering för solljus. D-vitamin, som bildas i huden under solljusets inverkan, är viktigt för skelettets hållfasthet och för muskelstyrka och balans.
Undis Englund är överläkare och doktorand vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, geriatrik, och kan där nås på
tel. 090-785 87 58
mobil : 070-226 10 93
e-post undis.englund@germed.umu.se
Fredagen den 18 december 2009 försvarar Undis Englund, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Physical activity, bone density and fragility fractures in women (Fysisk aktivitet, bentäthet och fragilitetsfrakturer hos kvinnor).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS..
Fakultetsopponent är prof. Karl Obrant, Lunds universitet.
Johan Löfhede sysslar med signalbehandling av biologiska signaler, huvudsakligen EEG (elektroencefalografi, ”hjärnvågor”). I arbetet som beskrivs i avhandlingen har han testat olika metoder för automatisk klassificering av olika typer av EEG från nyfödda barn. De data som använts i arbetet kommer från tre grupper: friska fullgångna barn, för tidigt födda barn som behandlas för cirkulationsproblem, samt fullgångna barn som drabbats av syrebrist i samband med förlossningen.
– Syftet med automatisk klassificering av de här typerna av signaler är att ta fram metoder som kan användas i ett framtida system för övervakning av hjärnaktiviteten hos nyfödda barn som vårdas på intensivvårdsavdelning. Förhoppningsvis kan de framtagna metoderna, om de kommer att användas inom vården, bidra till bättre vård för nyfödda barn och därigenom minska risken för hjärnskada, förklarar Johan Löfhede.
Johan Löfhede har tidigare studerat medicinteknik på Chalmers varefter han under en period om några månader jobbade med medicinteknik på sjukhus.
– När det för fem år sedan dök upp en doktorandtjänst med inriktning mot signalbehandling inom medicinteknik kändes det som en intressant utmaning.
– Det kommer att kännas mycket bra efter att disputationen är avklarad! Just nu försöker jag bara hinna med allt som ska göras innan dess, samtidigt som jag har en egen nyfödd bebis hemma att ta hand om.
– Jag skulle gärna fortsätta inom medicinteknikområdet, och det finns många idéer inom vår forskargrupp med forskare från bland annat Högskolan i Borås och Sahlgrenska, säger han.
Kontaktinformation
Johan Löfhede, Institutionen Ingenjörshögskolan
E-post: johan.lofhede@hb.se
Telefon: 033-4354630, mobil: 073-9849669
Studien visar att vampyren är ett monster som tillåter både identifikation och distans vilken gör den till en lämplig gestalt för människan att använda när hon skall berätta om sig själv och sin omvärld.
– Genom att studera historiska och kulturella kontexter kan man nå en förståelse för varför vampyren har gestaltats på olika sätt i skilda tider och rum, berättar Anna Höglund.
På samma sätt kan man också betrakta vampyrberättelsen för att förstå den historia och kultur den skapats i. I betraktelsen av vampyrberättelsens historia utifrån ett kulturkritiskt perspektiv framträder ett tydligt mönster.
I alla de skiftande sammanhang där vampyrkaraktären figurerar pågår ett maktspel, ett spel där vampyrkaraktären används strategiskt för att uttrycka politiska åsikter och befästa ideologiska föreställningar. Att ständigt figurera i maktspel på det här sättet är ett primärt särdrag i vampyrberättelsens historia och den samhälleliga turbulensen lämnar avtryck i vampyrberättelsen.
Avhandlingen visar på två viktiga delmoment i tecknandet av vampyrberättelsens historia.
För det första beskriver studien hur vampyrkaraktären och vampyrberättelsen formats till det de är idag. Under perioden transformeras vampyren ifrån folktrons motbjudande gengångare, till en attraktiv adelsman och vidare till en Greve Dracula för att i vår samtid gestaltas som det som i studien benämns som en humanvampyr. En vampyr som står med det ena benet i monstrets värld och det andra i människans.
För det andra förklarar studien varför vampyrkaraktären och vampyrberättelsen formats till det den är idag. Den beskriver de politiska och ideologiska föreställningar som existerar i det samhälle inom vilken vampyrgestalten skapas och som föder olika typer av vampyrer. Om vampyren tidigare i historien främst var ett monster som användes för att gestalta det människan var rädd för, är blodsugaren idag framförallt ett monster som hon identifierar sig med.
Det, hävdar Anna Höglund, beror på att vår samtid i hög grad genomsyras av konsumtionskulturens logik. Människan i konsumtionskulturen lever i en kravfylld tillvaro som påverkar hennes självbild. Typiskt är känslor av otillräcklighet och utanförskap. För vår samtids människa blir vampyren en allierad som erbjuder alternativ och tillgodoser behov som åsidosatts i konsumtionssamhället.
Anna Höglund har sedan 1990 studerat litteraturvetenskap, kulturvetenskap, kultursociologi och sociologi vid Växjö universitet och Lunds universitet. Skräckkulturen och särskilt dess monster och freaks har fascinerat henne sedan barnsben.
Studiet av vampyrer och andra monster har alltid varit och kommer definitivt förbli Höglunds främsta intresse, både som akademiker och privatperson. Just nu arbetar hon som kursutvecklare av en sommarkurs om vampyrer och skräck för det nya Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Vampyrer. En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet” försvaras fredagen 11 december 2009, kl. 13.00.
Disputationen äger rum i sal Homeros, Växjö universitet.
Fakultetsopponent är professor Yvonne Leffler, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna Höglund, telefon: 073-435 18 69 eller e-post: anna.hoglund@vxu.se
Avhandlingen går att beställa genom vup@vxu.se.
Slutsatserna visar att systemet var initialt effektivt i att mobilisera för en extensiv tillväxt, men att den över tid var inkapabel att tillämpa och implementera teknologi och rationalisering, vilket ledde till slutlig stagnation. Då återstod endast en återgång till mer vittgående tvångsmekanismer, vilket emellertid var politiskt omöjligt att genomföra.
Vidare analyserar Martin Kragh hur förändringar skedde i de politiska och ekonomiska sfärerna, och vilka drivkrafterna var för dessa (t ex förändrat institutionellt ramverk, demografiska förändringar, teknologiska förändringar osv.).
Martin Kragh menar att det finns två anledningar till varför hanvalde att studera rysk ekonomisk historia:
– För det första för att vi vet väldigt lite om landet jämfört med andra stora länder; för det andra för att där finns en enorm mängd olika frågor av allmän karaktär som nya källor från ryska arkiv kan hjälpa oss besvara. För att förstå landet idag måste vi lära oss mycket mer om vilka krafter som format landet och de resultat dessa lett till.
Avhandlingen ”Exit and Voice Dynamics – an empirical study of the Soviet labour market, 1940 -1960s” kan beställas från EFI på EFI.publications@hhs.se.
Kontaktinformation
För ytterligare information eller kommentarer, vänligen kontakta:
Martin Kragh
E-post: martin.kragh@hhs.se
Tel: 08-736 9349
– Skogsägaren kan direkt efter avverkningen få ett preliminärt kvitto på avverkade volymer och deras värde, avverkad areal, medelstam, diameterfördelning, skadefrekvens samt en prognos för eventuellt uttag av skogsbränsle. Det ökar transparensen i virkesaffären, säger Johan J Möller, Skogforsk.
Men det är inte bara vid slutavverkningar som informationen är intressant. Efter en gallring finns goda möjligheter att beräkna grundyteuttag och stickvägsareal. Med information om trädens höjd och ålder kan också ståndortsindex räknas ut för olika delar av beståndet.
De data som skördarna hämtar in lagras i så kallade pri-filer. För att filerna ska kunna hanteras ses nu datasystemen hos SDC och de enskilda företagen över. För full effekt måste också program för att göra beräkningar och presentera informationen tas fram.
– När detta är på plats kommer det troligen att bli en självklarhet att skogsägaren får tillgång till förädlade produktionsdata från skördarna. Det kommer att ses som en del av själva virkesaffären, säger Johan J Möller.
Kontaktinformation
Kontakt
Johan J Möller, Skogforsk. Tel: 018-18 85 66, 070-318 85 66
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88
Många forskningsprojekt har ägnat åtskillig tid åt att förklara hur vanliga människor har kunnat göra sig skyldiga till folkmord i det förgångna. Men få, om ens några, har försökt förklara varför vissa samhällen kunnat motstå våld.
I samband med folkmordet på tutsier i Rwanda 1994 lyckades befolkningen i kommunen Giti stå emot våldet samtidigt som omfattande våldshandlingar ägde rum i en annan kommun, Murambi
– Giti visade sig vara en unik plats i Rwanda och har verkligen lovprisats för det, säger Theogene Bangwanubusa.
I sin avhandling i freds- och konfliktforskning har han identifierat några faktorer som är viktiga för att förklara det folkliga stödet för våldshandlingarna under folkmordet i Rwanda.
Området Buganza ansågs vara kulturellt och socioekonomiskt homogent och många av invånarna talade om en tolerant anda. Detsamma gällde även för de dåvarande kommunerna Giti och Murambi i detta område. Men trots samma historiska bakgrund var reaktionerna på våldet olika i dessa båda kommuner.
Theogene Bangwanubusa anser att det finns empiriskt stöd för att det sker ett samspel mellan det översta ledarskiktet, ledarna på mellannivå och gräsrötterna när det gäller synen på folkmordsvåld.
– Mycket talar för att ledarna på mellannivån utgör den viktigaste katalysatorn för att engagera vanliga människor i både fredliga och våldsamma processer.
Men det krävs även andra förutsättningar, menar han:
– Gräsrötternas uppfattning är av stor betydelse för om våldet ska breda ut sig eller inte.
Bland gräsrötterna i Murambi fanns gemensamma negativa föreställningar om ”den andre” som ledde till att de etniska relationerna polariserades, till ett ”vi” och ”dom”, medan de etniska relationerna i Giti var mer blandade.
Avhandlingens titel: Understanding the Polarization of Responses to Genocidal Violence in Rwanda
Fakultetsopponent: Dr Anders Nilsson, Växjö universitet
Disputation: Onsdagen den 16 december 2009, kl. 10.15, Hörsal 402,
Annedalsseminariet, Seminariegaten 1, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Theogene Bangwanubusa, tel 031-7865913, e-post: theogene.bangwanubusa@globalstudies.gu.se
Avhandlingen kan beställas hos ewa.sjolin@globalstudies.gu.se, 150 kr plus porto.
Att åldrade, skadade och oönskade celler dör är en process som ständigt pågår i kroppen. Denna form av naturlig celldöd kallas apoptos. Normalt kommer döda celler att snabbt ätas upp, fagocyteras, av bl.a. specialiserade celler som makrofager och dendritiska celler. Det här är viktigt eftersom fel i processen kan leda till att de döda cellerna slutligen sprängs och frisätter sitt innehåll, vilket kan reta immunförsvaret och resultera i autoimmuna sjukdomar.
Avhandlingen fokuserar på hur proteiner på apoptotiska cellers yta samspelar med proteiner på fagocyterande celler och hur det styr elimineringen av oönskade celler. Vilka celler som förstörs måste avgöras specifikt och levande celler får naturligtvis inte angripas. Det åstadkoms genom att alla kroppsceller kan signalera om de är levande eller apoptotisk när de kommer i kontakt med en fagocyterande cell. När kontakten uppstår samverkar en mängd proteiner med varandra så att vissa processer stimulerar förtäringen medan andra avstyr den. Den sammantagna effekten av stimulerande och avstyrande signaler avgör om cellen förstörs eller inte.
För att underlätta upptaget av döda celler sker en mängd förändringar av proteinerna på cellytan vid apoptos. Avhandlingen visar bl.a. att proteinet calreticulin ökar i mängd på den apoptotiska cellens yta och stimulerar fagocytosen genom att interagera med LRP1-receptorn på den fagocyterande cellen. Normala levande celler har på sin yta proteinet CD47 som kan binda till den avstyrande SIRPa-receptorn på fagocyterande cellers yta. Ett första antagande var därför att mängden av CD47 skulle minska på den apoptotiska cellen för att stimulera fagocytos, men avhandlingen har snarare visat att CD47:s funktion i det fallet förändras från att avstyra fagocytos till att inte påverka, eller ibland till och med stimulera, förstöringen.
Mer kunskap om de exakta mekanismerna bakom kroppens förstörande av apoptotiska celler kan på sikt leda till förbättrade behandlingsmöjligheter vid exempelvis cancer och autoimmuna sjukdomar.
Anna Nilsson är doktorand vid Inst. för integrativ medicinsk biologi, histologi med cellbiologi, Umeå universitet, och kan där nås på
tel. 090-786 63 15
mobil 070-206 09 44
e-post anna.nilsson@histocel.umu.se
Torsdag 17 december försvarar Anna Nilsson, Inst. för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Mechanisms involved in macrophage phagoticytosis of apoptotic cells (Mekanismer involverade i makrofagers fagocytos av apoptotiska celler).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal BiA201, Biologihuset.
Fakultetsopponent är prof. Karl-Eric Magnusson, Linköpings universitet.
Den alpina sporten förknippas med rekreation men ibland också med skador. Avhandlingen studerar och analyserar utvecklingen av skademönstret i skidorterna Hemavan och Tärnaby under 18 år. Syftet har varit att kartlägga varför, vem, när och var hur man skadar sig och att med kunskap söka finna förebyggande åtgärder.
Studien omfattar totalt 3 696 skadade utförsåkare åren 1989–2007. Bland dem utövade 2 090 slalom, 1 401 snowboard, 136 telemarksåkning och 66 ”övriga”. Alla utförsåkare som uppsökte Tärnaby sjukstuga inom två dygn efter en skada inkluderades och blev undersökta av en läkare som diagnostiserade, bedömde allvarlighetsgraden och behandlade skadorna. I fyra delstudier analyseras slalomåkning, telemarksåkning och snowboard och det visar sig då att skador är 2-3 gånger vanligare vid snowboardåkning än i samband med skidåkning. Sammantaget är dock skadefrekvensen i utförsåkning inte högre än vid t.ex. fotboll eller bilkörning.
Slalom är den i särklass med utövade sporten av de tre studerade, mer än 80 %, medan snowbordåkning minskat från 25 % i slutet av 1990-talet till numera ca 14 %. I slalom är knäskador vanligast och de kan ge långvariga symtom och sjukskrivning. Knäskadorna är vanligare hos kvinnor (37 %) än hos män (22 %). Vid telemarksåkning dominerar fotledsskador hos nybörjare följt av knäskador. Snowboardåkaren är i allmänhet en yngre person som skadar armen eller, oftast, handleden. Handledsbrott är en vanlig skada i den sporten. Huvudskada drabbar 12-18 % av utövarna i alla studerade aktiviteter. Användandet av hjälm, som förebygger huvudskador, har ökat snabbt de senaste tio åren och ligger numera på ca 70 % i Tärnaby/Hemavan.
I avhandlingen rekommenderas att knäskador i slalom förebyggs genom bättre kunskap om risker i olika fallsituationer och med riktad information till olika riskgrupper. Snowboardåkare, i synnerhet nybörjare, bör använda handledsskydd. Telemarksåkare bör lägga bort ev. gammal utrustning och använda moderna högskaftade plastskor, som förefaller skydda fotleden. Skidanläggningarna bör ta fullt ansvar för allt preventivt skidsäkerhetsarbete. En säkerhetscertifiering av svenska skidanläggningar bör övervägas. Framtida forskning bör inrikta sig på att utvärdera de föreslagna och andra preventionsstrategierna samt undersöka skademönster hos nya aktiviteter, t.ex. ”fun parks”.
Curt Made är född i Flen och blev leg.läkare i Lund 1970. Han är specialistläkare i allmänmedicin och arbetade 1972–2007 i Tärnaby, Västerbottens län. Han är numera bosatt i Mariehamn, Åland, och arbetar i Nesna, Norge. Han kan nås på mobiltelefon 070-629 30 60,
e-post: curt.made@gmail.com
Fredagen den 11 december 2009 försvarar Curt Made, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln An 18 years survey of ski injuries in Swedish Lapland (18 års uppföljning av skidskador i Tärnaby, Sverige).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsopponent är prof. Bob Johnson, University of Vermont, USA.
Mänskliga ideal präglas vanligtvis av en inneboende tvetydighet: en ideal partner ska vara både snäll och trygg, spännande och utmanande eller den ideala semestern rymmer lugn och avkoppling men samtidigt resor och aktiviteter. Så ser våra ideal vanligtvis ut, komplexa och ambivalenta. Och så ser även partieliters partiledarideal ut.
I sin avhandling vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, undersöker Jenny Madestam hur medlemmar av partieliten i Socialdemokraterna respektive Folkpartiet föreställer sig en ideal partiledare. Utifrån ett unikt intervjumaterial med partiledare, partisekreterare, gruppledare i riksdagen och ordförande för valberedning, framkommer att de socialdemokratiska partieliterna vill se en ”kompispappa” som partiledare medan folkpartieliterna idealiserar en slags ”ytlig djuping”.
I socialdemokraterna är det huvudsakligen två konflikter som präglar ledaridealet – relationen mellan ledaren och laget, samt partiet kontra regeringen. Ledaren kontra laget handlar om att partiledaren ska vara ledaren med stort L som pekar med hela handen och som är en verklig auktoritet i sitt parti och ses upp till. Laget syftar på motsatsen, föreställningen om ledaren som vilken annan medlem i partiet som helst, som en i laget, en i rörelsen, som inte heller får vara förmer än någon annan.
– Å ena sidan efterfrågas alltså en stark ledare, å andra sidan blir ledarskap något av en anomali i socialdemokratin eftersom alla ska vara jämlikar, ingen får stå längre fram än någon annan och alla ska få vara med, lika mycket, säger Jenny Madestam.
Folkpartieliternas ledarideal präglas huvudsakligen av fyra konflikter nämligen att ledaren ska vara dogmatisk – och pragmatisk, synas (utåt) – och verka (inåt), fokusera på idé (djup) – och person (yta) samt vara fri – och bunden. Å ena sidan eftersöks en partiledare som är principfast och tydlig, å andra sidan en ledare som är intellektuell, som kan förhandla och aldrig låser fast sig själv eller partiet vid principer. Partiledaren ska enbart ägna sig åt att synas i media inför väljarna samtidigt som det viktigaste är att ledaren gör politiska avtryck bakom mediescenen. Å ena sidan är det idéerna som räknas och partiledaren har ingen speciell relevans, å andra sidan är det just ledaren som avgör partiets väl och ve, inte minst hur han eller hon ser ut och är – i TV. Partiledaren vara fri i förhållande till sitt parti, i syfte att vinna val, samtidigt vill och ska medlemmarna få inflytande.
– Föreställningarna om ledarskap förefaller helt oförenliga men samtidigt med detta använder sig partieliterna av en slags bryggor i sin tankevärld som gör att idealen går ihop, trots att de tycks fullständigt motsägelsefulla, säger Jenny Madestam.
I socialdemokratin används ordet ”förankring” som en sådan brygga eller konfliktlösare. En stark ledare som ”förankrar” blir till en följsam ledare för de socialdemokratiska partieliterna. I Folkpartiet görs motsvarande tankemässiga lösning genom resonemang om ”balans” och möjligheten att avsätta en partiledare. Vad som framhålls är hur en partiledare måste hitta en ”balans” mellan de olika (motstridiga) krav som ställs på honom eller henne, men också att den partiledare som inte ”lyckas” kommer att få avgå, den ledare som är för mycket eller för lite av det ena eller andra kommer således att straffa ut sig själv. Med hjälp av den här typen av konfliktlösare i föreställningsvärlden om idealt ledarskap får partieliterna ihop sina motstridiga föreställningar menar Jenny Madestam.
Det finns flera tänkbara förklaringar till varför idealen är ambivalenta. Avhandlingen identifierar faktorer som till exempel partiets tillkomstsätt, dess placering i partisystemet, storlek och ideologi.
– Partiers olika och unika villkor och erfarenheter förefaller således färga av sig på föreställningen om det ideala ledarskapet. Samtidigt med detta är också politikens villkor i sig paradoxala varför det på sätt och vis vore märkligt om idealen vore fullständigt konsistenta, säger Jenny Madestam.
Ett viktigt bidrag med avhandlingen är att visa på partiledarskapets inneboende komplexitet, men också att olika partier brottas med olika konflikter i sina ideal. Dessutom är studien unik.
– Partiledarskap har sällan studerats i svensk politik, än mindre har tidigare belysts hur partieliter själva föreställer sig detta för politiken så centrala fenomen, säger Jenny Madestam.
Avhandlingens titel: ”En kompispappa och en ytlig djuping: Partieliters ambivalenta partiledarideal”
Kontaktinformation
Ytterligare information
Jenny Madestam, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 3813, 0736-520725, e-post jenny.madestam@statsvet.su.se.
Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5918&a=68469.
Texter av olika längd, skrivna av samma författare, följer ett alldeles speciellt mönster. Mönstret verkar dessutom vara unikt för varje författare. Ett exempel på en egenskap som följer detta mönster är hur ofta en författare i genomsnitt använder ett visst ord. Sebastian Bernhardsson har sin avhandling analyserat data från ett trettiotal böcker av olika klassiska författare, bland annat Moby Dick av Herman Melville och Sons and lovers av D.H. Lawrence.
– Melville verkar till exempel ha ett betydligt större ordförråd än Lawrence. I Moby Dick använder Melville i genomsnitt varje ord drygt 12 gånger, medan Lawrence i Sons and lovers i genomsnitt använder dem nästan 17 gånger, berättar Sebastian Bernhardsson.
Sebastian Bernhardssons studie visar också att en novell av en författare har samma egenskaper som ett kapitel av samma längd, ur en betydligt längre bok av samma författare. Egenskaperna hos den längre boken är däremot helt annorlunda än hos novellen och det utdragna kapitlet.
– Vi har upptäckt att förekomsten av nya ord i böckerna blir allt färre ju längre böckerna är, även om nya intriger och miljöer införs. Dessutom minskar graden av nya ord på samma sätt för en viss författare oberoende av vilken bok vi undersökt, berättar han.
Det betyder att alla böcker av en viss författare, oavsett längd, kan beskrivas som en del av en mycket längre bok. Som en följd av detta är det nästan som att en författare helt sonika sliter ut en bit text, av en viss längd, ur en stor abstrakt moderbok när han eller hon skriver.
Denna moderbok, kallar forskarna för metabok, och den kan sägas representera en viss författares kompletta verk, som antingen redan är skrivna eller som skulle kunna skrivas. Metaboken blir därför en abstrakt representation av hur en viss författare skriver.
Som fysiker behandlar Sebastian Bernhardsson texterna som ren data. Han letar efter mönster och regler för hur datat uppför sig. Mönster och regler av detta slag kan användas till att utveckla metoder för att bestämma nyckelord i en text, att effektivt komprimera data och även för att ge ökad förståelse om strukturen på vårt språk.
– En skriven text är ett komplext system men samtidigt jordnära och lättförståeligt. Det gör det till ett intressant och roligt system att studera. Det är dock viktigt att komma ihåg att denna sortens forskning inte säger något om själva innehållet i boken eller vad som är bra eller dålig litteratur, säger Sebastian Bernhardsson.
Resultaten som beskrivs ovan publiceras i tidskriften New Journal of Physics torsdagen den 10 december.
Torsdagen den 17 december försvarar Sebastian Bernhardsson, Institutionen för fysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Structures in complex systems: Playing dice with networks and books. Svensk titel: Strukturer i komplexa system: Kasta tärning med nätverk och böcker.
Disputationen äger rum kl 13.00 i Sal N360, Naturvetarhuset.
Fakultetsopponent är professor Stefan Bornholdt, institutionen för teoretisk fysik, Bremen universitet, Tyskland.
Läs hela eller delar av avhandlingen på http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:277138
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Sebastian Bernhardsson
Telefon: 090-786 77 60, 070-2331575
E-post: sebastian.bernhardsson@tp.umu.se
Hemsida: http://www.tp.umu.se/~sebbeb
Blodpropp är en vanlig orsak till hjärtinfarkt och stroke och uppstår genom att blodet koagulerar (levras) och korkar igen blodkärlet. Det är känt att blodproppsbildning involverar ansamling av blodplättar och bildning av så kallade fibrintrådar i kombination med inflammation i blodkärlet, men de molekylära orsakerna är till viss del okända.
En forskargrupp vid Karolinska Institutet har, i samarbete med amerikanska och europeiska forskare, nu upptäckt att polyfosfat spelar en nyckelroll i uppkomsten av både blodpropp och inflammation. Försöken på möss och patienter visar att polyfosfat utsöndras av blodplättar och aktiverar faktor XII, ett protein som forskarna tidigare har visat bidrar till koagulation. Polyfosfat aktiverar också inflammatoriska ämnen och bidrar till läckage i blodkärlet, ett kännetecken för inflammation.
Forskarna visar också att enzymer, fosfataser, som bryter ned polyfosfat hindrar uppkomsten av både blodpropp och inflammation i mössens blodkärl. Fosfataser utgör därför, menar forskarna, en ny sorts behandling mot blodpropp och inflammation.
Publikation: “Platelet Polyphosphates Are Proinflammatory and Procoagulant Mediators In Vivo”, Felicitas Müller, Nicola J. Mutch, Wolfdieter A. Schenk, Stephanie A. Smith, Lucie Esterl, Henri M. Spronk, Stefan Schmidbauer, William A. Gahl, James H. Morrissey, and Thomas Renné, Cell, online 10 december 2009.
För mer information, kontakta:
Thomas Renné, professor
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi
Centrum för Molekylär Medicin
Tel: 08 517 73390 eller 070 7730109
E-post: Thomas.Renne@ki.se
Felicitas Müller, doktorand
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi
Centrum för Molekylär Medicin
Tel: 08 517 74433 eller 073 5750593
E-post: felicitas.muller@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
De som drabbas av stroke orsakat av ett brustet pulsåderbråck, aneurysmal subaraknoidalblödning, är yngre än andra strokegrupper och majoriteten är kvinnor i arbetsför ålder. Många har hemmavarande barn. Tillståndet är livshotande och kräver snabb neurokirurgisk vård. En betydande andel av patienterna får bestående handikapp.
Den grupp patienter som lämnar sjukhuset med förväntad god prognos har inga eller få neurologiska skador och förväntas leva ett självständigt liv. Men även denna grupp har i senare studier visat sig ha psykosociala problem. I den aktuella studien som bedrevs vid Neurokirurgiska kliniken, Akademiska sjukhuset mellan 2002 och 2005, inkluderades patienter med förväntad god prognos. Patienterna undersöktes med avseende på strategier för att hantera svårigheter, psykisk sjuklighet, vårdupplevelser och hälsorelaterad livskvalitet. I en separat undersökning intervjuades sjuksköterskor som arbetar med dessa patienter om deras upplevelse av patienternas behov av stöd under olika delar av sjukdomsperioden.
Åttiotre patienter intervjuades med en psykiatrisk intervju, The Structured Clinical Interview for DSM-IV. Sju månader efter insjuknandet uppvisade 41 % av patienterna symptom på depression och eller posttraumatisk stress. Dessa individer var i lägre utsträckning tillbaka i arbete. Närmare hälften av patienterna hade tidigare i livet haft en psykisk sjukdom, något som visade sig vara en viktig riskfaktor för depression och posttraumatisk stress sju månader efter insjuknandet. Patienterna med aneurysmal subaraknoidalblödning rapporterade lägre livskvalitet än befolkningen i övrigt. Detta var mest uttalat bland dem som hade en psykiatrisk sjukhistoria. Individer med psykiatrisk sjukhistoria hade ofta sämre strategier för att hantera de svårigheter som uppstod efter hjärnblödningen än övriga patienter.
Vid en analys av patienternas vårdupplevelser framkom två kontrasterande mönster; ett positivt och ett negativt, varav det senare var relaterat till förekomst av depression. Dessutom framkom att patienter upplevde att de inte fick det stöd från vården som de ansåg sig behöva.
Sjuksköterskorna beskrev patienternas stödbehov som en process som sträckte sig från högteknologisk vård till emotionell omvårdnad. Svårigheter att upprätthålla en bra kommunikation mellan de olika vårdnivåerna påtalades.
– Studien belyser behovet av att tidigt identifiera individer med risk att utveckla psykiska problem after subaraknoidalblödning samt vikten av en fungerande vårdkedja, säger Mathilde Hedlund.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Mathilde Hedlund tel: 018-611 52 31, 070-280 1935
e-post: mathilde.hedlund@neuro.uu.se
En vanlig orsak till urinvägsinfektion är att kolibakterier (E. coli) tar sig över till urinvägarna från mag-tarmkanalen. För att klara sig i urinflödet måste de då kunna binda sig till cellväggen, vilket de gör genom att bilda hårliknande utskott, fimbrier, som ”ankare”. För att förhindra infektion är det därför viktigt att förstå hur bakterierna styr produktionen av sina olika fimbrier. I avhandlingen beskrivs hur olika fimbrietyper ”talar med varandra” så att rätt fimbrietyp visas på bakteriens yta. På det sättet anpassar sig bakterien efter var i urinvägarna den befinner sig, så att den kan hålla sig kvar och även vandra uppåt.
Fimbrierna bildas genom att bakterien producerar en rad olika proteiner. Vissa av dem transporteras till bakteriens yta där de bygger upp själva utskottet, andra får en ”chefsposition” och styr när olika fimbrier bildas. Proteinerna PapB och FocB tillhör en sådan styrande grupp (s.k. transkriptionsfaktorer) och påverkar bildningen av P- och F1C- fimbrier, som binder till olika ställen i urinvägarna. I avhandlingen beskrivs att FocB och PapB bildar ett komplex som kan stänga av bildandet av F1C fimbrier till förmån för P-fimbrier. FocB kan även stänga av bildandet av en annan fimbrietyp, typ 1-fimbrier. Detta innebär att de fimbrier som framför allt fäster till celler i urinblåsan (typ 1) kan stängas av i samband med att fimbrier som binder högre upp i urinvägarna och i njurarna bildas (F1C- och P-fimbrier). Även kristallstrukturen för FocB har bestämts, vilket är viktigt för att förstå funktionen hos den här typen av proteiner.
Avhandlingen beskriver också hur kolibakterien bildar små membranblåsor, s.k. vesiklar, som knoppas av från dess yta. Genom att styra bakteriens produktion av fimbrieproteiner visar Stina att man kan påverka vesiklarnas förmåga att binda till olika strukturer som finns på människoceller. Vissa kolibakterier kan bilda ett gift (alfahemolysin) som gör hål i olika celltyper, bl.a. röda blodkroppar. I avhandlingen beskrivs hur detta gift kan binda till vesiklarna. Bakterierna skulle på så sätt kunna använda fimbrierade vesiklar som en slags ”målsökande bomber” fyllda med gift.
Stina Lindberg (f.d. Berglund) är född och uppvuxen i Falun. Efter inledande studier i Uppsala flyttade hon till Umeå för att studera molekylärbiologi. Hon bor numera i Sävar och arbetar vid Umeå universitet, Inst. för molekylärbiologi.
Tel. 090-785 67 32 eller 070-340 87 21
E-post: stina.lindberg@molbiol.umu.se
Onsdagen den 16 december försvarar Stina Lindberg, Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Molecular analysis of transcription factors in uropathogenic E. coli adhesin operons (Molekylär analys av transkriptionsfaktorer i adhesinoperon hos uropatogena E. coli).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Major Groove, by. 6L, NUS.
Fakultetsopponent är doc. Åsa Sjöling, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
– Att kvinnorna själva tar på sig skulden för återfallet är något som vi inte varit medvetna om tidigare, säger Eva Ekwall.
Hon har intervjuat kvinnor som drabbats av någon av de tre vanligaste gynekologiska cancersjukdomarna: livmoderhalscancer, livmodercancer eller äggstockscancer. En del hade fått en första, primär, diagnos, medan andra haft ett eller flera återfall. Undersökningen fokuserar på kvinnornas upplevelser av att leva med gynekologiskt cancer och hur de upplevt kontakterna med hälso- och sjukvården.
Kvinnor med primär gynekologisk cancer ville se sjukdomstiden och behandlingen som en parantes i sitt liv för att snabbt kunna återvända till livet som det var innan cancerdiagnosen.
– De är angelägna om att behålla sin självbild, att vara den de är och inte enbart betraktas som en cancerpatient.
Kvinnor som drabbas av återfall av äggstockscancer ställdes inför faktumet att de tidigare behandlingarna, som inneburit en chans till bot, hade misslyckats. När de tänkte framåt i tiden, föreställde de sig sällan ett helt friskt liv, utan hoppades i stället på möjligheten att begränsa sjukdomsförloppet.
– Kvinnorna beskrev det första återfallet som en oväntad händelse som trängde djupt in i deras väsen. De upplevde att de befann sig i ett ingenmansland, där de kände sig främmande både för sig själva och för omgivningen.
Omgivningen ändrade attityd
Återfallet innebar att självbilden förändrades, från att ha varit en ”stark överlevare” i både andras och egna ögon, till att känna sig personligt misslyckad. Kvinnorna beskrev att även människorna i deras omgivning ändrade sin attityd till dem, eftersom de genom återfallet blivit symboler för cancer, svaghet och död.
– Omgivningens stöd och engagemang förändrades vid ett återfall. Människor har behov av starka positiva förebilder som minskar rädslan för cancer, och där passar inte en livslång behandling av upprepade återfall och tilltagande kroppslig skörhet in, säger Eva Ekwall.
Kvinnorna upplevde därför att deras önskan om att dela innebörden av sjukdomen med andra var omöjlig att uppnå.
Eva Ekwalls förhoppning är att hennes resultat ska öka förståelsen för kvinnors behov i olika faser av cancersjukdomen, och att därmed öka personalens beredskap att möta dessa behov.
– Samtliga kvinnor som deltagit i mina studier önskade bli sedda som unika individer och betonade hur viktigt det är att personalen ger vård som baseras på den enskilda kvinnans upplevelser och behov.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Eva Ekwall, 019-602 19 60 eller eva.ekwall@orebroll.se.
Indra Sapkotas avhandling handlar om Nepals salträdsskogar – skogar där salträdet (Shorea robusta) är det dominerande trädslaget. Detta är en viktig skogstyp i många länder i södra Asien, och i Nepal räknar man med att mer än 80 procent av landsbygdsbefolkningen är beroende av dessa skogar för sitt uppehälle. Salskog täcker idag ca 1,4 miljoner hektar i Nepal, men i vissa områden har trycket på skogarna blivit mycket hårt och arealerna minskar från år till år.
Skogarna nyttjas på en mängd olika sätt och bidrar med förnödenheter som djurfoder och bete, brännved, timmer, djurströ och läkeväxter. Indra Sapkota har i sitt doktorsarbete undersökt hur denna mångfald av störningar tillsammans påverkar artrikedom och trädföryngring i ett bestånd. Någon sådan brett upplagd studie har inte gjorts tidigare.
Studierna visade att den sammanlagda föryngringen i ett bestånd förbättrades i takt med att störningsintensiteten ökade, upp till en viss nivå. Enskilda trädarter påverkades däremot ganska olika, och vid omfattande störningar gynnades framför allt salträdet, med en minskande mångfald som följd. Sammantaget visade det sig att måttliga störningar gav upphov till en tät återväxt och gynnade arter som uppskattades av lokalbefolkningen.
Indra Sapkota har också detaljstuderat en enskild störningsfaktor, uthuggna beståndsluckor. Sådana luckor främjade både föryngring och mångfald, men större luckor var inte bättre än små. Det verkade vara viktigare var luckorna skapades än hur stora de var.
Indra Sapkota menar att det inte är rimligt att skydda salskogarna helt från mänskligt intrång, eftersom landsbygdsbefolkningen är så beroende av dem. Slutsatsen i avhandlingen är också att skogarna kan utnyttjas hållbart på ett sätt som tillgodoser lokalbefolkningens behov utan att skogarna utarmas. Han ger också ett förslag på en kritisk nivå där nyttjandet övergår från att vara hållbart till att bli utarmande.
– Jag tror att min avhandling kommer att göra det lättare att förstå vad som sker i tropiska skogar, säger Indra Sapkota. Och förhoppningsvis kan mitt exempel från Nepal bidra till att avskogningen i tropikerna hejdas. Ur klimatsynpunkt är detta viktigt, i enlighet med FN:s ”REDD-program” (Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation in Developing Countries).
MSc i tropiskt skogsbruk Indra Prasad Sapkota, institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling Species diversity, regeneration and early growth of Sal forests in Nepal: Responses to inherent disturbance regimes.
Tid: Onsdag den 16 december 2009, kl. 13.00
Plats: Craafordsalen, SLU, Alnarp
Opponent: Dr Demel Teketay Fanta, University of Botswana, Botswana
Mer information: Indra Prasad Sapkota, tel. 073-052 76 87, indra.sapkota@ess.slu.se
Egen webbsida: http://www.forestrynepal.org/user/49
Frågor på svenska kan ställas till professor Per Christer Odén, 040-41 53 94, Per.Oden@ess.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00002165/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
I en studie på åtta äldreboenden i Östergötland stod nästan fyra av tio, 38 procent, på antidepressiva medel. Dessa personer mellan 71 och 100 år hade i genomsnitt ytterligare elva läkemedel (mellan fyra och nitton) på sin lista: sömnmedel, lugnande, laxermedel, smärtlindrande, urindrivande, hjärtmedicin, blodförtunnande, magmedicin och hormonersättning var bland de vanligaste. 77 procent av dem hade misstänkta biverkningar av antidepressiva medel.
– Med så många läkemedel på listan är det väldigt svårt att veta om en åkomma beror på biverkningar av läkemedel, sjukdom eller normalt åldrande, säger Maria Dolores Chermá Yeste, specialistläkare och doktorand i klinisk farmakologi vid Linköpings universitet.
Hon lägger nu fram sin avhandling om koncentration av psykofarmaka i blodet som en väg att kontrollera en behandling. TDM, therapeutic drug monitoring, innebär att man spårar läkemedel och deras nedbrytningsprodukter, metaboliter, i kroppen. Metoden kan öka kunskapen om psykofarmaka i klinisk praxis där patienter behandlas med flera läkemedel samtidigt. TDM stöder individuell dosering, kan vara till hjälp vid oönskade effekter eller användas som ett mått på hur väl patienten följer sina ordinationer.
– Tyvärr utnyttjas det väldigt lite idag när det gäller psykofarmaka. Många läkare känner inte till vilka metoder som finns tillgängliga, och om tolkning av analysresultaten saknas minskar värdet för den behandlande läkaren, säger Maria Dolores Chermá Yeste.
Hennes studier har visat att det är stora skillnader mellan olika individer när det gäller vad kroppen gör med ett läkemedel. Hon har särskilt granskat två nya psykofarmaka, det antidepressiva escitalopram (Cipralex) och det antipsykotiska ziprasidon (Zeldox), där resultaten visar att koncentrationen i blodplasma varierade kraftigt mellan olika patienter trots att de fått samma dos.
– I FASS finns en rekommenderad dos av antidepressiva för personer under 65 år, och vi har sett att de flesta äldre patienter får dessa doser utskrivna. Men äldre personer kan ha en nedsatt njurfunktion som gör att de inte eliminerar läkemedlet lika effektivt. Samtidig medicinering med andra läkemedel kan också påverka koncentrationen av det antidepressiva medlet. 73 procent av proverna i vår studie hade en högre eller mycket högre koncentration än förväntat.
Maria Dolores Chermá Yeste anser att kunskapen om läkemedelseffekter i klinisk praxis måste ökas.
– Vi behöver lära oss att fånga upp människor med läkemedelsrelaterade problem innan de dyker upp på akuten. Uppföljningarna av antidepressiv behandling måste bli bättre. Med en läkemedelsanalys kompletterad med genetisk analys skulle patienten kunna få rätt dos och individanpassad behandling.
Avhandlingen läggs fram vid disputation 18 december kl 09.00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är docent Ylva Böttiger, Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
Kontakt:
Maria Dolores Chermá Yeste, tel: 013-221747, e-post: maria.dolores.cherma.yeste@lio.se
